Efter lång tvekan läste jag i höstas boken En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon. Den är skriven av hennes man Patrick Ekwall, som jag inte hade en aning om vem han är. Jag har förstås googlat honom sen dess. Redan rubriken talar om för läsaren att här kommer det att gå dåligt.
Bokens innehåll:
Den 13 februari 2021 dog Hannah Ekwall. Hon hade precis fyllt 39 år och hade ett drygt år tidigare drabbats av en aggressiv form av bröstcancer.
Patrick Ekwall berättar öppenhjärtigt om den omtumlande tiden efter hans och dottern Tindras förlust, om saknaden efter en fru och mamma, men framför allt om att se framåt.
En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon är en berättelse om sorg, men ännu mer en skildring av ett år där Patrick finner mod och styrka att leva vidare, med minnet av Hannah.
------------
Boken har överlag fått goda recensioner och har säkert varit till tröst för många. För Ekwall har detta att skriva boken varit ett sorgearbete och han är ärligt rakt på sak. Det märks att han är journalist och kan sin sak. Sorg och hur man tacklar den är alltid något högst personligt, så vad kan man säga om den här boken? Jo, att jag läste den i små portioner, för jag kunde inte ta in allt på en gång. Att jag tyckte om hur först föräldrarna och sedan de efterlevande tog hand om och hänsyn till dottern och hennes sorg. Vissa kapitel i boken tog mej med storm och jag grät med familjen. Medan andra kapitel igen bara kändes som en tradig upprepning. Det verkar som om Ekwall inte har haft någon lektör alls och det är lite synd. Boken skulle ha mått bra av lite uppstramning. Det märks också att boken är skriven i nån sorts brådska, för det finns en hel del skrivfel. I förordet skriver Ekwall: "Vi måste leva livet. För att vi lever". Och det har han alldeles rätt i.
Önskar er alla en fin tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar