Fel låda!

Jösses, i morse vaknade jag till av en jättehård smäll. Fönsterrutan skallrade. Jag var säker på att nånting av allt det där vi städar hade ramlat ner och gått i kras, men jag var så trött att jag inte orkade stiga upp och kolla. För vet ni vad? Jo, jag såg slutet på fotbollsmatchen Norge – Brasilien igår natt! Milda makter, så bra den norska målvakten var och förstås vikingen Haaland. Men du milde så fjollig domare som aldrig blåste av. Det verkade som om han höll på brassarna. Jag uppskattade verkligen det norska spelet. Sen var jag förstås tvungen att vänta för att få se laget sätta sig på planen och ro till Haalands taktfasta trumslag.

Och vad var det för krasch då? Jo, en större fågel som flög mot vårt fönster. 

Igår kavlade jag upp mina obefintliga ärmar och tänkte att nu, nu ska plastlådorna bort från golvet här i datorrummet eller kontoret som bisin min säger. Stönandes och stånkandes bar jag den första lådan till stolen vid matbordet.

Ivrigt öppnade jag lådan, tog bort den orangea kassen, som är min och upptäckte att jag hade tagit fel låda! Här var bisin mins grejer och dem tänker jag minsann inte sortera!

Men se vad jag hittade! Hans farmors häfte. Andäktigt bläddrade jag i det och var innerligt tacksam för att det har sparats och inte kastats bort. Jag träffade aldrig den här kvinnan, för hon dog långt innan jag kom in i familjen. Men nu vet jag tack vare henne att om jag vill stärka gardiner behöver jag två matskedar potatismjöl till tio liter vatten.

Förutom dikter och några minnesverser på finska, har hon också skrivit in recept i häftet. Här framgår dock inte var kardemumman finns i den här kakan. I recepten anges inte heller ugnsgrader, för hur ska man veta sånt i en vedeldad bakugn?
Här finns också anteckningar om hur mycket ull hon är skyldig olika personer och hur mycket garn hon har växtfärgat. Ett riktigt härligt fynd det här! Kanske lite bra att städa ändå?
 

"Min" egen låda är blå och här fanns kurspapper från kurser, som jag hållit, skattepapper, arbetsavtal med olika medborgarinstitut, kursplaner, utvärderingar osv. En del gick till pappersinsamlingen och en del ska brännas i vår vedpanna. Och lådan är förstås nu fylld med garnpåsar, som tidigare har seglat omkring här.

Bisin min tog itu med "sin" låda i morse vid femtiden. Och nu är bordsändan full igen! Märkligt städande när det blir råddigare.

Bland hans papper hittade han det här goda pajreceptet från Allas Veckotidning 2003.

Och så hittade han lathunden till DOS-versionen av WordPerfect. Det var tider det. Då skedde allt med kommandon, nu för tiden klickar man bara lite här och där och det är lätt som en plätt att ångra sig utan att förlora hela texten. Jag känner mej lite gammal nu...

Idag på förmiddagen tömde bisin min sin lilla videokameraväska och titta vad som kom fram:

Mina älskade Dockan örhängen, som jag fått till morsdagen av dottern. Som jag har sökt dem och redan hunnit sörja och ge upp hoppet om att någonsin hitta dem igen. Nästan ett helt år har de varit försvunna. Jag bad bisin min ta hand om örhängena då jag hamnade in på sjukhus i augusti förra året. Då var jag knappast medveten om så mycket annat än att läkarna inte riktigt visste vad jag felades. Det tog några dygn innan diagnosen kunde fastställas. Vilken tur att bisin min rotade i sin kameraväska!

Idag har jag varit till stan och handlat tillsammans med äldsta sonen. I mataffären träffade jag en bloggläsare och det var riktigt trevligt med lite feedback. 
Vårt kylskåp är igen fyllt, så nu borde vi klara oss en liten vecka framåt.

Nu ska jag småningom iväg med Lillan och hennes mamma på en liten tripp västerut.

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka!