Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på tidsbrist. Tänka sig, nu har jag också blivit en pensionär med ont om tid. Det är väl nog för att jag är en sengångare, eller vad tror ni?
Men alltså, låt mej börja med sockorna, för nu kan jag äntligen presentera dem eftersom de överräcktes igår. De blev färdiga redan förra månaden och faktiskt, hör och häpna, före den stundande födelsedagen. Men sen blev det ändå så att vi inte körde iväg på kalas på den riktiga dagen utan kalasandet fick vänta till igår.
Lite orolig var jag allt att de här sockorna inte skulle passa. Jag använde ju inte Lankavas sockgarn och dessutom avvek jag från mönstret och gjorde min vanliga förstärkta häl. Jag vet inte riktigt om jag klarar av hälen, som finns i den här mönsterbeskrivningen. Dessutom vet jag inte om den hälen håller. Kanske jag nån gång vågar pröva på den?
Lättnaden var i varje fall stor då H drog sockan på foten och den passade precis. Jag tycker alltid att det är knepigt med sockstorleken. Ibland står det att man ska sticka tills lilltån täcks innan man börjar med tåminskningarna. Men hej, hallå, alla människor har ju olika sorters fötter. En del har en lilltå som är lika lång som stortån eller åtminstone nästan. Hur är det tänkt att man gör då?
Vi var alltså iväg på härligt kalas igår.
Hela halva förmiddagen höll jag på att packa och klämma ner grejer i presentpåsen. Lite barnsligt från min sida kanske? Men jag tycker ju om att ge och att överraska. Ibland är det lättare att hitta på gåvor och ibland svårare. Den här gången var jag ute i god tid med vissa av sakerna och hann till och med få sockorna färdiga. Det ni.
Det var härligt att träffas, samlas runt bordet och få njuta av både godsaker och sällskapet. Tre av fem barnbarn på plats, så inte alls illa. Lilla T är alldeles bedårande. Om hon skulle bo i grannbyn, så skulle jag nog vara där varannan dag minst och hälsa på. Tur för hennes föräldrar att avståndet är längre.
Apropå föräldrar, K:s pappa vet minsann hur det är när man har ett garnlager. Han visste att man saknar just det där garnet som man behöver, så man måste iväg och köpa. Endera är det fel på kvaliteten man har hemma i lagret, eller färgen, eller... Jag undrar om han talade av erfarenhet eller om han talade om hur det är i verkstaden. Jag misstänker att det är liknande där. Ni vet, hela väggen är full av verktyg i långa fina rader, men så saknas just den momentnyckel man behöver. Och vips har man utökat lagret med verktyg. Nästan samma trolleri som det översvämmande garnlagret, inte sant? Det gäller alltså att komma ihåg att man kan vare sig ha för många verktyg eller för mycket garn, så det så!
Det var lyxigt värre när vi kom hem från kalaset vid 19-tiden på kvällen. Äldsta sonen stod nämligen i köket och trollade fram risotto. för andra gången fick vi sätta oss vid dukat bord. Kan man ha det bättre?
Jag tog sen hand om disken och försökte ännu på kvällen sticka lite på mina Loitsu-KAL sockor. Men då jag för andra gången hamnade att sticka bakåt och endast hunnit till mönstervarv tre, gav jag upp. Ingen idé att sticka när man är för trött.
I stickrallyt är det dags för utmaning nummer sju, bästa sticktipset. Det delade jag ut i lördags. Om det är bästa eller inte får nån annan avgöra. Men alltså, när man lägger upp maskor för en ny stickning, så ska man ju mäta upp en tillräckligt lång tråd. Det kan vara knepigt att avgöra hur lång den tråden ska vara. Jag har lärt mej att med 7-bröder garn, grovlek aran, och stickor nummer 3½ räknar jag en maska per centimeter + 10 centimeter. Om jag alltså ska lägga upp 72 maskor blir det 72 cm + 10 cm = 82 cm lång trådstump. Det här har åtminstone funkat för mej som ett bra mått. Om grövre garn och grövre stickor räknar jag med flera centimetrar och om tunnare garn och tunnare stickor blir det förstås mindre centimeters tråd. Enkelt, eller hur?
Gårdagens utmaning i stickrallyt blev nummer 25, en stickad gåva, alltså jordgubbssockorna här ovan. Dagens utmaning är också färdig, men den får vi ta imorgon, för nu måste jag göra lite annat än sitta framför datorn!
Ha det bra och hoppas att ni alla får en skön ny vecka! Och obs! Om ni är rädda för att garnlagret ska svämma ut ytterligare, håll er borta från Tokmanni den här veckan! 🙈
Bäst att inte låta sig förtrollas i garnens värld! Och inte utsätta sig för frestelser.


6 kommentarer:
Verkligt fina jordgubbsstrumpor!
Min tå, bredvid stortån, är längre än alla andra - men det är kanske inte ovanligt - kom bara att tänka på det då skrev här om tår :)
Ja, du - jag ska kanske fasa inför pensionärsdagarna i juni 2027. Ska jag hinna med något alls? Är ju redan långsam :-D
Tack.
Jag skulle säga att tår är liksom ett kapitel för sig och bra så länge man har alla sina tår i behåll.
Ingen fara, ta det bara lugnt och njut. Man behöver inte vara snabb alltid, fastän det är förvånansvärt mycket man vill hinna med.
Vad fina och söta jordgubbssockorna är!
Dina stickbeskrivningar tänder ofta en gnista att jag vill också sticka, men det går tyvärr fort över. I tonåren stickade jag ett par jumprar. I skolan skulle vi sticka, jag tror vi fick välja mellan vantar och sockor. Mina fina vantar fick något år senare ett snöpligt slut.
Jag har ett obörjat nystan orange garn.
Minns inte till vad jag hade tänkt använda det. Slog mig att jag sku kunna sticka pannlappar. Det blir väl en hel bunt av ett nystan. Dom blir nog väldigt enkla, för virka kan jag inte alls.
Tack! Jag är glad att sockorna passade och de var som sagt roliga att sticka.
Glad är jag också om jag kan inspirera till stickning. När jag själv skulle sticka vantar i skolan, så var det nog för mycket att hålla reda på fem olika stickor. Tycker så här i efterhand att i den åldern borde vi istället ha fått sticka en halsduk, för nu var det många som tappade bort stickglädjen. Jag var en hejare på att virka, så i något skede på tredje eller fjärde klassen fick jag virka en topp istället för att sticka. Stort tack till lärarinnan för det och stor tacksamhet också för att min mormor hade tålamod att lära mej virkningen.
Stickade pannlappar låter som en riktigt bra idé. Se bara till att garnet inte är helt i akryl. Om du stickar många lappar kan du ju också sy ihop dem till en filt. Lycka till!
Wow, tack för tipset att sticka många lappar och foga ihop dem till något större!! Det hade jag nog inte själv kommit att tänka på. Garnet är Sju bröder.
Så bra att jag kan inspirera. 7 bröder är perfekt både till pannlappar och filtar. De senare kan behövas i vinter om det blir jättekallt. Kan också bli värmande julklappar.
Skicka en kommentar