onsdag, september 02, 2026

Full burk

Ni vet inte vilken tur bisin min hade igår då han kom hem från grannbyn. Jag höll faktiskt på att laga mat då han steg in genom dörren! Det konstigaste var att han för en gångs skull var i tid. Han har liksom ingen som helst koll på klockan. Bisin min använder inte armbandsur, för det skulle vara i vägen då han jobbar. Och inte drar han fram sin knapptelefon i tid och otid heller. Bisin min är alltså ingen slav under tiden, så jag tog honom inte riktigt på allvar då han sa att han återvänder vid tvåtiden för att äta. Det behövs endast att nånting krånglar i hallen, att nån ringer eller att han träffar nån och stannar och pratar. Men undrens tid är inte förbi, för igår kom bisin min hem klockan 13:50, alltså hela tio minuter före utlovad tid. Han fick vänta lite på maten, knackkorvssås och potatis. Det blev tyvärr ingen mos, för vi var båda jättehungriga och gav oss inte tid att stampa fram moset. Annan sås än kycklingssås har vi inte haft på menyn på flera månader, så det var riktigt gott med "vanlig" mat.

Bisin min brukar ge order åt mej innan han försvinner till grannbyn. Det finns en massa saker, som han tycker att jag borde göra medan han är borta hemifrån. För det mesta hummar jag lite till svar och gör ändå det jag själv känner för. Jag kan räkna upp en längre lista på vad jag inte gör än vad jag uträttar av de där befallningarna.

Sent igår på eftermiddagen drog bisin min fram kumminriset, som han hade samlat och så fick jag order om att "tröska" det. Suck, stön, stånk! Där satt jag sen hela kvällen ända fram till klockan 23. Och nu har jag fått en yrkesskada, mitt högra pekfinger är så sjukt att jag inte vet om jag alls kan sticka eller virka idag!
 

Men det bryr sig bisin min inte om. Han är nöjd när vi nu har en full burk med kummin. Nu har han då satt igång med följande kampanj, han vill att jag ska baka kumminsemlor (frallor) igen.
– Dom var så goda, försöker han smickra.
Men se nej, det går jag inte på nu, för igår stickade jag inte en endaste maska. Jag satt och slet nästan så fingrarna blödde, medan han såg på Vera - zigenerskan på TV. Jag fick endast höra Kipparikvartetti, men såg inte alls på TV igår.

Jag kan till min glädje rapportera att mitt Facebookflöde nu översvämmas av Stolthet och fördom istället för dödsfallen i slutet av augusti. Tjohoo! Det lönade sig att vara lite envis för att få bukt med Metas egna förslag på vad jag borde vara intresserad av. Nu gäller det att inte klicka gilla på annat än stickning och virkning och kanske något lokalt innehåll. Få se hur länge Meta håller sig i skinnet.

Dags för mej att rota fram någon stickning, som jag vågar ta med till dagens stickträff. Kanske en enkel sjal skulle fungera? Den kan behövas nu till hösten.

Ha en riktigt fin fortsättning på onsdagen!

Inga kommentarer: