Igår visade jag...

...mig på styva linan inom hushållsslaveriet. Nåja, det är en sanning med modifikation. Upprinnelsen står att återfinna i nästyngsta ätteläggets önskan om att utnyttja 3 liter mjölk som var för gammal att dricka. Sonen tyckte att mjölken skulle utnyttjas och ville ha smet att steka våfflor och plättar med för då skulle lillebror bli glad (han tycker nämligen inte om våfflor). Jag försökte avvärja företaget och spände falkblicken i sonen och frågade om det är säkert att han steker hela rasket. Jadå, lovade han dyrt och heligt. Han visste nog inte hur mycket 3 liter verkligen är i detta sammanhang! Själv var jag fortfarande inte övertygad och hade förstås svårigheter med smeten; skulle det vara mera våffel än plätt? Jag gjorde nån sorts konstig blandning som blev slät och fin och fick stå och svälla till sig. Innan stekningen påbörjades hällde jag lite Lapin Kulta i för att få bubblor. Stekningen gick inget vidare allting fastnade och plättarna fick sonen slänga bort. Kanske jag hade haft i för mycket öl? Där stod jag med en stor blå skål halvfull med smet och hade ingen lust att steka våfflor. Vad göra? Spola ner smeten? Efter lite botaniserande i skafferiet hittade jag till min förvåning hela två bullalängder och då var ju saken avgjord. I med kanel och bullaskivor i smeten och fram med två stekpannor. Simsalabim och jag kunde servera fattiga riddare med jordgubbsgrädde. Uppskattat av både familjen och vår gäst.

För två veckor sedan då jag var på möte i Helsingfors, unnade jag mig en halvtimme i Akademen. Där fyndade jag denna tidning:
Det står ju alldeles klart och tydligt Inge e eller hur? Alltså min tidning! :-)

Vi har haft fantastiskt sköna och soliga dagar. Blåsipporna har vågat sig upp.