En sån tur

Åh, jag måste gnugga ögonen flera gånger, nypa mig i armen för att kolla att jag var riktigt vaken och sträcka mig långt över tangentbordet för att få näsan fast i skärmen. Allt detta för att inte ha tagit miste. Länken kollade jag minst sju gånger, för tänk om det var någon annan Inge.
Men gott folk, jag vann i 4U2:s lotteri. Och den här gången är det inget tröstepris. Tänk att jag hade en sån tur. TACK!

Och tur var det att jag har något att glädja mig åt, för pinsamt nog har jag lyckats förlägga min julklappsstickning. Nej, nej, det är inte avsiktligt, men jag har ju röjt upp på skrivbordet och satte den halvfärdiga stickningen på en säker plats. Sådant är alltid farligt. Ja, städning över huvudtaget är farligt skulle jag vilja påstå. Inte nog med att man får fullt av damm i näsan, sträcker sig längre än armarna räcker till, får sendrag eller trillar ner från kökspallen (stegen,. högstolen eller vad ni nu kallar den där tingesten som behövs när man klättrar längs med väggarna och försöker skura) så förlägger man alltså viktiga saker. Och värst av allt, man har inte tid att vare sig sticka eller blogga.

Snopet fick jag lägga upp en ny stickning, men att det harmar. ½ socka skulle varit mycket trevligare att sticka än ett helt nytt projekt. Halsduken jag lade upp får bli en nödlösning. Inge bra alltså. :)