En viss sorts människor

Ja, alltså bliven icke förskräckta (nu lät jag nästan som ängeln i julevangeliet, inte sant?), jag är inte rasist, men...

Under höstens lopp har en livssanning blivit alltmer tydlig för mig:
Skapande människor är godhjärtade och givmilda.

I höst och vinter har jag haft förmånen att dels få vara med i två stickcaféer; det ena i den reella världen på Café Vaherkylä, det andra virtuellt på Facebook, och dels har jag haft glädjen att ingå i en vävkurs. I alla tre grupper är alla medlemmar vänliga, hjälpsamma, uppmuntrande, givmilda och godhjärtade.

Visst känner ni igen er?

För mig är den här samvaron viktig, dels som inspiration och kunskapskälla, men framförallt som ett MEGASTORT bevis på att det finns godhet i världen. Jag kunde ge er hur många exempel på det här som helst, men skall hålla mig till några.

I vävkursen fick jag som nybörjare väva först. Medan andra hjälptes åt med revning, bomning och vad allt det nu heter, fick jag sätta mig vid vävstolen och genast börja. Alla deltagare i kursen har varit hjälpsamma och villigt förklarat allt jag undrat över, även saker som är självklara för dem, som har hållit på länge. Och förstås har jag fått många uppmuntrande ord på vägen.

I stickcaféet råder samma anda. Alla delar med sig, visar nya garn, böcker, tidningar eller mönster vi har hittat. Ingen behöver vara rädd att köra fast för, förutom vår ledare finns det alltid nån på plats som uppmuntrande visar hur man kunde gå vidare. Trevligt nog går vårt stickande på tre språk: svenska, finska och engelska. Det sistnämnda för att vi har med en kvinna hemma från Spanien. Hennes uppläggning är sevärd.

Och så då ni/vi alla som stickar/virkar/mm. för andra och ger bort som gåvor eller till välgörande ändamål. I vårt stickcafé fanns det inom loppet av en vecka över 20 par sockor till en okänd soldat. Det är soldathemssystrarna i Finland, som firar sin 90-åriga verksamhet genom att skänka alla soldater hemstickade sockor. De som hemförlovas efter värnplikten får ta sockparet med sig hem.

Och i det virtuella stickcaféet råder samma vänlighet och uppmuntran. Även där delar människor med sig och det fungerar förvånansvärt bra fastän alla sitter hemma för sig och stickar.

Givmildheten hos kreativa människor kan ni ju kolla in här i högra sidkolumnen i min blogg. Så många som lottar ut gåvor av varierande slag. Tack, tack.

Så till något helt annat, det vill säga det som är på allas läppar. SNÖ. Inte mera av den varan nu, tack. Jag vill ha tillbaks far i huset i min säng och inte ute med traktor och snöslunga dag och natt.

Men vackert snöinbäddat står vårt gamla knotiga äppelträd.