Skogsstjärna spetskorg

Sitter nu just och funderar om jag skulle orka ta ett krig med kirskålen eller baka en rabarberpaj till kvällsteet? Svåra, svåra beslut. Kanske bäst att bara strunta i alltihopa, blogga lite och sedan sätta sig ner någonstans med en stickning i händerna?

Har trots mycket flängande än hit och än dit och mycket umgänge med de vuxna barnen inte varit helt lat på handarbetssidan heller. I söndags för en vecka sedan, den 19.5, virkade jag den här spetskorgen medan karlarna i huset satt och såg på ishockey.

Modell: Skogsstjärna spetskorg från Kauhavan Kangasaitta. Mönstret fanns också infört i tidningen Kauneimmat Käsityöt 2/2012
Garn: Mattrasetrikå
Åtgång: 372 g
Virknål: Nr 7 och 8. Den mindre för att få botten stadig.

De strategiska måtten saknas tyvärr eftersom jag gav bort korgen i namnsdagspresent innan jag hann dra fram måttbandet.
I sparbössan: 22€

Skogsstjärnan är för övrigt en av de vackraste blommor jag vet näst efter liljekonvalj och linnea. Den sistnämnda min absoluta favorit.

Hysteriskt

Så var då dagen med stort G inne. G som i Garn och G som i Galet. I lördags gick alltså Galet billigt garn-dagen av stapeln i grannstaden. Tidigt åkte jag iväg hemifrån plockade upp stickväninnan och styrde Adam plåtlådans kylare mot väst.
I god tid kom vi fram till Tekstiiliteollisuus lager och var i främsta ledet vid avspärrningen. Vi fick förstås vänta på den hyrda bussen från huvudstaden. Men det gick ingen nöd på oss i kön. Vi försökte kika vad det kunde finnas för garn i de olika lådorna. Stickväninnan var dessutom utrustad till tänderna för hon hade med sig ett helt batteri med mönstertidningar som vi kunde bläddra i. Och förstås uppstod det spännande diskussioner, som det nästan alltid gör när garntokiga stick- och virkfrälsta människor samlas på ett ställe. En dam sade att hon var helt nybörjare och ville lite veta vad det lönade sig att satsa på. En annan funderade över hur hon skulle kunna lära sig att sticka på engelska. Det verkade vara så svårt, tyckte hon. Stickväninnan och undertecknad kom genast med uppmuntrande tillrop och förklarade att det är rätt lätt och handlar till största delen om att lära sig begreppen och sen går det liksom av sig själv och man funderar inte så mycket. Stickväninnan drog upp tidningen Simply Crochet nr 5 och visade tekniksidorna med bilder och förklaringar på olika maskor. Den fundersamma damen blev riktigt ivrig. Hoppas att hon börjar sticka på engelska.
Där stod vi alltså i främsta ledet och bägge hade vi varsin stor blå Ikea-kasse att rada fynden i. De små shoppingkorgarna räcker ju liksom ingenstans. En del hade varit förståndiga nog och bett om stora vita plastsäckar av teetee:s personal. Andra hade släpat gubbarna med sig som bärhjälp och hoppeligen även betalare. De såg lätt förskräckta ut när bandet togs bort klockan 10 och de stillsamma köande damerna förvandlades till hysteriska rusande amasoner som dök på huvudet i garnlådorna och nästan rev plastpåsarna ur händerna på varandra. Allting var ju så billigt så man måste ju bara...

Nåja, jag var ganska lugn för jag skulle ju INTE ha något. Nej, nej, jag behöver ju inget garn, men om jag nu skulle fynda så... Redan när jag väntade hade jag ögonen på vissa intressanta lådor så jag tog mig dit på nolltid och plockade på mig de garnpåsar jag visste att jag säkert kommer att använda i vinter. De flesta var ju 500 grams påsar och fick endast köpas som hela förpackningar, kostade allt från 5, 10, 20, 25 ända upp till 30 euro. Fanns också porslin och lite textilier, men dem ignorerade jag. Nån måtta får det vara med shoppandet.

Det första jag plockade i min Ikeakasse var mjuka sköna Cashmere merino silk dk-nystan från Sublime. 

Jag har fyra sådana här garnpåsar á 500 gram en i vitt och så då två i den här nyansen samt ännu en påse. Därtill har jag en liknande påse i samma material, men med aran på slutet istället för dk. Hade redan på fredagskvällen sett ett mönster på en jumper med sådant här garn. Så åtminstone den ena garnpåsen kommer att försvinna i ett nafs, förutsatt att nån här i huset stickar.

Sen gick jag med bestämda steg förbi lådan med Sandnes Smart-garn. Nånting som jag ångrade djupt när jag väl kommit hem. Plötsligt hade jag en massa smarta projekt i huvudet, men...
Annat jag också ångrade här hemma var att jag inte alls plockade på mig Easy från Sandnes. Jag skulle ju behöva lite grövre garn. Jag satte ju upp det som nästa köp i min minneslista. Men hur det nu var tog jag inte en enda sådan påse. Det gjorde däremot stickväninnan. Jag borde nog ha följt hennes exempel, men nu är det försent att stiga tidigt upp.

Alla lagerlådor var inte lika välfyllda så när jag grabbade tag i det sista paketet med Austermans Step var färgen kanske inte precis den mest ultimata, men... 

... 500 g sockgarn av hög kvalitet för 10 euro kan man ju bara inte gå förbi, eller hur?

De här nystanen är inte heller i min favoritfärg, men...

... också den här påsen var den sista och kostade 10,- för 500 gram och kvaliteten är fin och en som jag länge velat pröva på.

Sen gick det som det går ibland när man inte är riktigt fokuserad och plötsligt hade jag en mycket större påse än 500 gram.

Hela 1 kilo vägde den här med Mandarin Classic från Sandnes. Gissa vad den kostade?
25 euro!!!! Och jadå, jag ångrade mig när jag kom hem. Jag borde ha tagit flera påsar, men jag ska ju INTE ha garn, nej, nej...
Det fanns både Duo och MiniDuo (tror jag?) samt några till från Sandnes, men...

På väg mot kassan var jag tvungen att gå samma väg jag kom in och nu stannade jag vid några lådor med teetees egna garn.

Efter velande hit och dit plockade jag på mig den här Cacao-öglealpackan i en mörklila nyans.

Också de här Taiga-härvorna från teetee fick följa med mig. Väl hemma insåg jag att jag hade blandat den här garnsorten med teetees Lumi. Suck, suck, men i vinter är jag kanske kreativ och hittar på nåt annat än det som ursprungligen finns i min långa att-göra-till-nästa-lista.

Jag struntade både teetees och Sandnes alpackagarner. Mest för att jag inte orkade tänka vinter när det var vårskönt och varmt utomhus.

Knappa 20 minuter tog det mig att fylla min Ikea-kasse. Kassakön var inte så lång och där träffade jag på en lovisakvinna, som skrattande sade att hon hade sett mig i främsta ledet och tänkt att: "den Inge, den Inge". Konstateras kan alltså att jag är ökänd vida omkring i de här trakterna! :)

Förstås måste vi ta oss in till stan till teeteeShop. Där kunde ju finnas andra spännande garner, som vi inte ville missa. Dessutom skulle min stickväninna ha en tidning från affären.

Och nu köpte jag det här spetsgarnet som jag längtat efter ända sedan vårvintern då det kom ut. Kostade 9,90/100 g -15% = 8,41, men jag bara måste ha det, kosta vad det kosta vill. Funderar på att göra en scarf av det, men inte i frilla modell. Alternativt skulle det få bli en vacker spetskant på en liten sjal.

Och de här två måste jag ju bara pröva på. Sandnes garn även detta...

... liksom de här, tänkt att förvandlas till grytlapp eller disktrasor. Bomullsgarn har jag just inte alls så...

... det här Limone-garnet fick åka hem till mig i sällskap med sina systrar...

... och kusiner. 100 % bomull.

Fanns tyvärr inte flera av vare sig den ljusare eller mörkare lila. Om de här inte räcker, så går det säkert att kombinera de här två färgerna. Det randiga ensamma nystanet får bli till en disktrasa för det går ju inte ihop med de andra färgerna.

Och lite mjukt yllegarn måste jag ju bara ha, inte sant? 100% ull.

Det här nystanet var alldeles ensamt i den här färgen. Eftersom jag har tre i samma färg från förut här hemma så fick det här nystanet följa med mig.

Och så nystanet som jag blev störtförälskad i. Måste bara ha det, Noros Silk Garden Sock Yarn; 40% lammull, 25% silke, 25% nylon och 10% kid mohair. Synd eller kanske ändå tur att det endast fanns detta nystan i den här nyansen och kvaliteten. Norogarn är ljuuuuvliga, men ack så dyra. Med tanke på att de kommer ända från Japan och är handmålade så förstår jag ju det med förnuftet, men ändå. Tack och lov så betalade jag inte mera än 9,91 € för det här. Normalpris är allt från 22 - 24 €, så ni förstår att det här är ett stort kap. Stickor som rekommenderas är 3,6 - 4,2. De är minsann exakta japanerna. 100 gram i nystanet och 300 meter.

Sist men inte alls minst, köpte sex stycken nystan av Sublimes Tussah silk dk i affären. Kollade att så många nystan borde räcka till en sjal. Väl hemma såg jag att jag från lagret redan hade hunnit köpa en påse med 10 nystan i samma nyans, så om jag vill kan jag ha det till ett stort projekt, få se. Ljuvligt mjukt i 50% silke och 50% viscose.

Jag köpte också två virknålar, en ergonomisk i storlek 3,25 och en stor, 15 mm, som jag varit på jakt efter lääänge, lääänge.

Förlåt att jag inte varnade er på förhand för det här inlägget. Hoppas ni har klarat er att läsa igenom det här utan att få skärmen alldeles nerdreglad. Jag vet hur svårt det är när man är på garnbantningskur och garnomaner breder ut sig om sina inköp.

Hysteriskt var det alltså i lördags, men vi överlevde. Ett stort TACK till min stickväninna för en trevlig dag, som förutom garn innehöll både lunch, besök i Knappboden och Paperipilvi samt glass med utsikt över ån där det pågick en tävling i kyrkbåtsrodd.

Att ragga karlar

Här ett hett tips för er som vill pröva på att ragga karlar. Själv anser jag förstås att den tiden är förbi för min del för lääänge, lääänge sedan. Och så har jag ju förstås far i huset, inte att förglömma.

Hur som helst, förra veckan, närmare bestämt måndagen den 6.5, när jag vänligt följde med just far i huset till den privata besiktningsstationen i öst så hände det. Plötsligt var jag omgiven av karlar och min egen var försvunnen med besiktningsmannen.

Jag gjorde mig inga illusioner för jag hade ju inte ens tvättat håret innan vi åkte iväg. Så det var inte egentligen undertecknad som drog till sig de här männen som en magnet. Nej, det var min stickning. Jag satt nämligen utanför besiktningskontoret och njöt av det vackra vädret med en stickning i händerna.
En stickning ska man alltid ha med när man åker nånstans med far i huset. Vem vet hur länge man får vänta på honom. Åker han långt borta med en rekommenderar jag att man dessutom tar med sig en matsäck och något att dricka. Han har nämligen en benägenhet att köra utan pauser. Skall han från punkt A till B är det bara köra som gäller. Värst är det på returen för då talar han om allt som finns hemma i kylskåpet utan att bry sig om att vi faktiskt inte har ätit nånting på de senaste fem timmarna. Ibland vill han vara snäll och säger att nästa ställe stannar vi på alltmedan han susar vidare för det var ingen bra plats enligt honom. Den här jakten efter det perfekta etablissemanget att stanna på och mätta magen leder också ofta till att vi är hemma innan vi får nånting i oss.
Ett annat faktum är att han är totalt tidshandikappad och förstår inte att inget serveras ca sju minuter före stängningsdags. Hurså tycker han. De ska ju ha öppet till klockan 16. Han inser liksom inte att köket är stängt och kocken har gått hem.

Nå, efter denna utgjutelse om ni ännu vill ragga karlar, sätt er alltså utanför ett typiskt manligt (förlåt alla jämställdhetsivrare, men inte en gång har jag sett kvinnor annat än bakom disken när jag följt med till besiktningskontoret) ställe och dra fram stickningen. Och simsalabim så flockas en hel hop av karlar runt er.
Den här stickningen intresserade dem storligen även om en först trodde att jag satt och virkade.

Glöm alltså smink och sexiga kläder. Det är hantverk som är lockande!

Jakten på det perfekta mönstret

Ibland slår galenskapen till hos mig starkare än vanligt. Ofta börjar det så att jag får en idé. En idé som verkar strålande: Nu ska jag sätta igång och sticka/virka det eller det.
Strax drabbas jag av jakten på det perfekta mönstret. Den här galenskapen är mest märkbar när det gäller sjalmönster. Det finns ju en uppsjö av dem, det ena vackrare än det andra och varje gång tycker jag att det alltid är lika svårt att bestämma sig. Oftast mynnar det hela ut i att det där med att skapa en ny sjal helt enkelt läggs på is.

Förra veckoslutet fick jag för mig att jag skulle sticka ett par halvvantar. Tänkte dem ursprungligen som födelsedagsgåva, men nu är jag faktiskt lite osäker. Få se när de är färdiga om jag tycker att jag kan ge bort dem.
Min första tanke i mönsterjakten var att gå ut på Facebook och i gruppen Online Stickcafé göra en efterlysning. Bland 6 000 medlemmar måste det ju finnas nån som har ett mönster, som tilltalar mig. Efter en sträng överläggning med mig själv kom jag till att jag kan ju alltid googla. Sen kom jag på att jag inte riktigt vet vad det jag är på jakt efter heter. Kärt barn har många namn: Pulsvärmare, muddar, halvvantar, torgvantar, mittens osv.
Om ni nu har kollat på alla länkar ovan så börjar ni inse mitt dilemma. Hur sjutton ska jag kunna välja?
Dels vill jag att mönstret är enkelt och går fort att sticka och dels vill jag inte ändå ha ett tråkmönster med enbart resårstickning. En annan begränsande faktor är faktiskt det garn jag har hemma. Sent en lördagskväll är det svårt att åka iväg nånstans och köpa garn. Och inspirationens låga släcker man inte sådär bara.

Efter att ha laborerat en god stund på nätet utan att dock alls våga tänka mig nån sökning på Ravelry, (Vad allt skulle jag inte kunna hitta där bland tre miljoner användare?) kom jag på att jag ju har en diger mönstersamling här hemma i pappersformat. Och så startade stora bläddringen.

De här skulle jag jättegärna vilja sticka, men åt mig själv! Har testat olika garn jag har hemma, men tyvärr inte hittat något som skulle passa mönstret och min stickfasthet. Mönstret får bli vilande till hösten medan jag på min köplista skriver: Köp enfärgat chunky yarn.

Hittade en hel del virkade mönster, men efter allt korgvirkande ville jag sticka. Och då mindes jag att jag ju faktiskt också har två små böcker:

Nä, inte där heller så jag bläddrade vidare och tog fram en av mina favorit sticktidningar, Designer Knitting, som jag köpte i höstas/vintras.

De här är ju snygga, men blir det ändå inte lite kallt med alla de där spetsstickade hålen?

De här är ju då varma, men just en sådan där tråkstickning, som jag inte är intresserad av just nu.
Nu hade jag då fått fredagen och lördagen att gå utan resultat. Hade inte kommit nån vart annat än att jag rev upp vantstickningen, som jag började på i januari. Då hade jag också mina dubier, testade olika garn och fick inte mönstret att gå ihop med de stickor och garn jag hade hemma. Dessutom klarade jag inte av att sticka de tänkta bollarna utan att det blev stora hål.

Söndagen den 5.5 återvände jag till mina sökresultat från nätet och bestämde mig för att pröva på Kråksparks torgvantar. Men mycket stickande har jag inte hunnit med för det är så mycket annat på gång just nu och svårt att sitta stilla vare sig utomhus eller inomhus då det finns så mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Och så gäller det att ta svåra beslut: Ska vi ha trädgårdsland i år eller inte? Jo, jo, egna potatisar, sallad, morötter, lök, rädisor... Jo, jo, men ogräs, ogräs, ogräs, suck!
Ska vi förnya blombänkarna? Ska vi ha terrass på gräsmattan? Eller ska vi förnya köksingången och där bygga ut en terrass? Ska vi...
Och vad ska vi göra med alla myror som invaderat gården?
Bäst kanske att låta allting bero.

Igår firades här i huset morsdag. Alla fem barnen dök upp och det var ju en stor glädje. Och som det ibland brukar gå här i huset blev det smått kaotiskt. Karlarna här hemmavid hade bestämt att vi skulle grilla. Yngsta sonen ville ge middagen, broilerpasta, som morsdagsgåva. Så när ekenäskillarna dök upp vrålhungriga fanns ingen mat på bordet. Snudd på panik för ingen kunde bestämma sig om vi skulle ha det ena eller det andra. Till sist ringde den äldsta efter den yngsta, som dök upp och stressade på. Alla var till sist mätta och belåtna och bra så. Tyvärr försvann allihopa lika snabbt som de kom och det blev åter tyst och stilla i huset.

- Nä, det går inte att ta rabarber, sa far i huset i går.

Haaa, visst gick det och någonting gott måste vi ju få morsdagen till ära. Årets första rabarberkaka är alltså nu högtidligt aväten. Och det blev faktiskt några bitar kvar som vi kan festa på idag. Osäkert dock om vaniljsåsen räcker.

Tack till alla fem barn för uppvaktningen med blomster, 
presentkort, middag och en flaska.

Kuggommarknaden 2013

Nu börjar jag med att utfärda en allmän varning, detta inlägg kommer att bli låååååångt med många bilder. Hur skulle det gå att beskriva en utställning utan foton?
I lördags, närmare bestämt den 4.5, besökte jag igen Kuggommarknaden. Den här gången med blandade känslor. Det var jättetrevligt att träffa en hel drös med bekanta och framförallt att träffa ivriga hantverkare och se allt det fina som åstadkommits under året. Skickligt hantverk. Samtidigt sörjer jag att allt detta ska försvinna. Axxell har bestämt att skolan ska stängas om ett år. All hantverkartradition kommer att försvinna från orten. Båtbyggandet har man hållit på med i över 100 år här på Kuggomåsen. Det är hemskt när pengarna styr. Mitt hjärta blöder. Tyvärr säger mitt förnuft att det är hart när omöjligt att rädda skolan längre i det här skedet. Axxell kommer åtminstone inte att ompröva sitt beslut. Alltid kan man ju hoppas att det hela kunde utvecklas till någonting annat, ett hantverkscentrum, som en del eldsjälar har talat om. Få se... som sagt, i slutändan är det ändå pengarna som styr.

Utställningen på Kuggommarknaden var trevligt uppbyggd och jag skulle ledigt ha fått precis hela dagen att gå åt där. Nu hade jag tyvärr lite bråttom för jag skulle iväg till följande evenemang.
Min rundvandring startade i huvudbyggnaden:

Där fanns stolar, den ena finare än den andra,
keramik

och

Craft-kursens alster.

Keramikerna hade hämtat inspiration från Istanbul och det syntes i en hel del produkter.

Deltagarna i Craft-kursen har fått lära sig olika hantverkstekniker, allt från stickning och virkning till träsnideri och smide. Ett moment handlade om att fynda på loppis och återanvända. En verkligt intressant kurs, som jag gärna skulle vilja gå på, men, men jag jobbar. Dessutom tror jag att min fantasi inte riktigt skulle räcka till och sömnad är inte riktigt min grej, så... Fast å andra sidan, man går väl på kurs för att lära sig?

Här nedan exempel på alster från Craft-kursen, en del var utställda och en del var till salu.

Någon annan tycks också vara inne på det här med att virka korgar! :)

I följande hus, Dekoateljén höll ytbehandlarna till. Det är en flerformskurs där man haft teori tre kvällar i månaden och däremellan jobbat självständigt i verkstäderna och läraren har funnits på plats en viss kväll i veckan och handlett. Tycks vara ett bra koncept eftersom det blir två olika grupper med 10 elever var, inkommande läsår och då är anmälningstiden inte ens slut än!

Stolar var den populäraste möbeln att ytbehandla. Lägg märke till klippboken nere på pallen. Den var vackert gjord, informativ med text och foton. Den fungerade förutom en som en redogörelse för hur arbetet fortskrider, också som en plan för projektet. Man borde nog göra så för alla sina projekt, inte sant?
Vid varje stol fanns det foton av hur den såg ut innan behandlingen så besökarna kunde jämföra.

Ytbehandlarna har också bekantat sig med olika tekniker. Här en bordsyta gjord i surmjölk och mönstrad med en vinkork.

Och här min favorit, en sängstol:

Skåpen i bakgrunden är också ytbehandlade.

Från ytbehandlarna vandrade jag vidare till Keramikverkstaden. Utanför pågick bränning och inne i själva verkstaden pågick drejning, målning osv.

På min vandring till Båtbyggarhallen hittade jag min stickväninna. Hon höll på med betonggjutning, också det ett delmoment, som ingår i Craft-kursen.

Det går att gjuta i nästan vad som helst: Silikon, plast, plåt osv.

I Båtbyggarhallen doftar det gott av virke och när man ser de vackra träbåtarna är det nästan så att man hör vågorna klucka.

 Ovan en blivande motorbåt i trä.

Också i Snickeriverkstaden doftade det gott. Om jag inte skulle vara så rädd för sågen skulle jag kanske omutbilda mig till snickare enbart för den härliga doften av trä.

Möbelrenovering är en konst för sig, kräver både tålamod och handalag.

Verkligt synd om er, som missade marknaden. Som sagt, utställningen var bra och det var trevligt att i verkstäderna få bekanta sig med hur de olika arbetsmomenten utförs. Lärorikt och inspirerande. Nästan så att jag på stört tänkte anmäla mig. Till all lycka tog jag mig en titt i min överfulla kalender först. Med sorg i hjärta insåg jag att under höstterminen 2013 och vårterminen 2014 blir det inget annat än data för mig! Så bli inte förvånade om jag i höst ser totalt nördig ut och inte längre kan hålla vare sig stickor eller virknål i min hand.
Ni som har tid ska hoppa på tycker jag. Alla elever jag träffade prisade lärarnas kunskap och inspirerande grepp. I sommar finns det också kortkurser. På Kuggom Axxells hemsida hittar ni mera info. Och nej, jag har inte provision från skolan även om jag jobbar för den fria bildningen.


Av far i huset fick jag fem euro innan jag for iväg till marknaden. Och det var riktigt bra eftersom jag nästan aldrig har pengar på mig. Jag fyndade de här fina örhängena för fyra euro: