Förbjudna hyllorna

Ungefär en gång i veckan besöker far i huset och undertecknad Robin Hood. Detta för att bunkra upp kattmat. Jag tycker det är lite trist att gå där för oftast ska jag inte ha nånting och det är endast de två förbjudna hyllorna som intresserar mig.

- Du går inte sen till tidningshyllan, säger far i huset med bestämd röst i dörröppningen.
- Nej, nej, svarar jag, seglar iväg och stannar förstås vid tidningshyllan. Där står jag sedan en god stund och bara tittar. Sällan plockar jag något på mig, bortsett från Lyckokrysset. Igår norpade jag senaste numret av Allers och den här gången berodde det inte på att det stod stickat på pärmen. Nej, jag ville ha lite gymnastik för de små grå och valet föll den här gången på Allers A-korsord. Far i huset muttrade och grälade:
- Det finns ju ingenting att läsa i den där.
Gissa vem som sprang runt som en galning ikväll och sökte just tidningen Allers?

För två veckor sedan när vi var i Robin Hood bleknade till och med äldsta sonen, som den gången följde med. Jag drog nämligen iväg med en dam direkt till garnhyllan. Hon var ute efter sockgarn och undrade var garnet fanns. Haaa, det var ju som ett rop på hjälp och inte kan jag ju lämna en stickande dam i nöd. Så där stod vi vid garnhyllan (synnerligen förbjuden hylla för mig!) med huvudena ihop. Vi jämförde pris och kvalitet. Och jag berättade, visade och viftade.
- Jag stickar bara sockor, sa hon då jag visade luddiga garner. Vad då bara? Det är ju skickligt och bra att sticka sockor. Hon värmer ju barnbarnens fötter. Hon fick sina nystan i rätta färger och rätt kvalitet och vandrade nöjd därifrån. Äldsta sonen skakade betänksamt på huvudet och tyckte att mamma var galnare än vanligt.

Förra veckan när jag igen tvingades till Robin Hood av far i huset uppmuntrade faktiskt äldsta sonen mig att köpa 7-bröder. Man fick två nystan á 150 g för 7,50 €. Och jag köpte faktiskt fastän jag INTE skall ha mera garn.

De här naturvita nystanen ska bli sockor, kanske som julklapp. Måste lägga upp en ny sockstickning, för i ett mycket svagt ögonblick lovade jag svägerskan att jag nog någon kväll kan komma och lära henne att sticka hälen. Haaa, har ni hört någonting så galet? Sticka, jag?

Kattpannlapp

- Så fin, den där kan inte bli en pannlapp, utropade min mor för några veckor sedan då jag höll på med ett UFO-projekt. Det blev faktiskt färdigt förra veckans torsdag och eftersom jag idag fick frågan:
- Stickar du ännu, när jag var och åt lunch i stan, så insåg jag att nu är det hög tid att lägga ut lite bevis på bloggen, för visst stickar jag ju ibland.
Och nu just med stark betoning på ibland. Min mor fick sig nämligen ett gott skratt idag (igen) på min bekostnad.
- Va? Har du tappat en stickning? Nu igen, skrattade hon hjärtligt. Jo, just det, jag skulle vilja ha sjalen färdig och blockad och i användning inkommande tisdag, men... Ja, stickningen är totalt borta. Nu har jag dock inte vågat gräva så jättedjupt på mitt överbelamrade skrivbord. Tänk om det kommer bortglömda UFO-projekt emot? Hujedamej! Jag som bara vill ha den där lila sjalen färdig så jag kan börja på någonting helt annat. Ja, och städa vill jag då absolut inte alls göra. Suck!

Kattpannlappen var också ett UFO, som jag påbörjade redan den 10.6.2011. Tänk att det tog ända till 15.8.2013 innan den var färdig. Jag är en synnerligen långsam stickerska. Det här är alltså ett KYH-projekt från år 2011, som aldrig liksom blev färdigt.

I det här projektet fick jag köra med man-tager-vad-man-haver i bästa Kajsa Wargh anda. Huruvida hon nu på riktigt har myntat det där uttrycket vågar jag inte gå ed på.
Men jag fick i varje fall ta till sockgarn sommaren 2011 eftersom jag saknade bomullsgarn.

Modell: Kattpannlapp modell nr 47 från tidningen Kauneimmat joulun käsityöt nr 2/2007

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 78 g

Verktyg: Rundsticka nr 3 och virknål nr 2½

Skuld till sparbössan: 7,50 €

Den här pannlappen är verkligen tjock på grund av sockgarnet och så är den dubbel. Ja, och så finns det ju en massa mönstertrådar som löper inuti grytlappen.

Baksidan ser alltså likadan ut som framsidan, om man nu kan tala om bak- eller framsida på det här projektet. Jag är inte riktigt nöjd med den virkade uddkanten. Borde inte ha följt beskrivningen till punkt och pricka utan använt någon egen variant.

I veckan hittade jag samma grytlappsbeskrivning i den här boken

Vad jag nu gör med en sådan här bok i blått vet jag inte, men....

... kattpannlappen ser onekligen bättre ut i bomullsgarn, liksom tunnare och smidigare. Tjaaa, huvudsaken är ju dock att ingen bränner sig när de använder grytlappen. Så kanske den får vara lite tjockare?

Surf and Sand

Vad göra då det återstår ett litet restgarnsnystan på 52 gram från förra årets sockstickning?
Nå, förstås hitta på någonting för att bli av med garnet, men vad?
Tja, jag har ju varit rätt vilsen i handarbetsvärlden och har inte fått någonting ur händerna så jag beslöt att satsa på någonting relativt enkelt. Och simsalabim, så blev det en mössa och ännu en julklapp är färdig.

Modell: Mössa, modell Surf and Sand från Knitting Calendar 2013

Garn: 7 bröder sinisorsa (gräsand) och Oi, villasukka (det enfärgade garnet)

Åtgång: 54 g
Stickor: Nr 3½

Skuld till sparbössan: 4,50 €

Jag gillar mönstret även om det inte framträder så tydligt i den här randningen. Och om jag nu tillåts skryta lite? Ja, så tycker jag att avslutningen på den här mössan är riktigt snygg.

Och jag tycker om det här randiga garnet. Det är piggt och snyggt. Undrar om det ännu finns i sortimentet? Här ser ni förresten att det är två aviga maskor ibland. Det gör ytan mera levande.

Nu ska jag fästa lite trådar på mitt UFO-projekt och sedan börja virka kanten på den pannlappen, även det en blivande julklapp. Vädret är idag perfekt för lite inomhuspyssel.

Garnåtgång juli 2013

Lite värdelös(?) statistik från förra månaden i brist på större inspiration. I morgon återgång till arbetet efter ett skönt och innehållsrikt sommarlov.

Juli månad var inte särskilt god med tanke på färdiga alster. Jag kan säkert skylla på hettan, eller hur?

En och annan disktrasa hann jag ju med:

• Hallonröd disktrasa                                 22 g

• Tre virkade bokmärken                           16 g

• Liten dödskallesjal                                  50 g

• Naturvit disktrasa                                    20 g

• Spräcklig disktrasa                                  24 g 

• Ännu en vit disktrasa                              18 g

• Ännu en spräcklig disktrasa                   26 g

Inalles: 176 g
           

Bloggisbesök

Förra måndagen (29.7) träffade jag en bloggvän, Elovena Virrpanna, i stan. Det var jätteroligt och faktiskt lite spännande. Jag har ju själv övergett bloggen.fi till förmån för wordpress.com och trots att man läser varandras bloggar kan man ju aldrig veta om kontakten fungerar eller ej.

Själv började jag blogga redan år 2004 här på blogger och det var mest å yrkets vägnar. Måste ju hålla mig uppdaterad. På den tiden skrev jag kort och koncist och mest om olika roliga grejer jag hittat på nätet. Från och till tänkte jag lägga ner hela projektet. På hösten år 2005 återupplivade jag mitt handarbetande och småningom omvandlade jag den här bloggen till något mera hantverkslikt. Ett bra sätt att hålla lite ordning på både projekt och garn.

I tiderna när den finlandssvenska bloggen.fi uppstod var jag förstås aktivt med även där. Det var kul, som en liten ankdamm. Jag fick följa med bloggar om föräldrar som förlorat sina barn, människor som gick i väggen, var deprimerade, tränade inför maraton, hade cancer, endometrios, diabetes, människor som bodde utomlands, människor som var hemma med barn, jobbade som företagare, renoverade hus osv, osv. Det var verkligt intressant och givande och tog förstås mycket tid i anspråk. Jag satt framför skärmen och skrattade och grät om vartannat. Det gav en bra inblick i finlandssvenskars liv runt om i bygderna.
Och bloggträffar ordnades ofta i Österbotten och jag minns att jag var liten avundsjuk då. Tänk så roligt det skulle ha varit att få träffas. På något sätt verkar dock Österbotten som sååå lååångt borta. Hur kan det komma sig?

Sedan för tre år sedan kraschade bloggen.fi. Alla mina texter, bilder, länkar och alla kommentarer jag fått försvann på ett ögonblick. Eftersom jag nu inte är helt tappad bakom en vagn när det gäller datateknik insåg jag att det skulle ha gått att rädda åtminstone en del av blogginläggen. MEN då satt jag ute i en liten stuga i Borgå skärgård och det fanns inte skuggan av en chans att hinna med nån räddningsoperation värt namnet. Så adjö med bloggen.fi.

Förra sommaren var jag ju faktiskt på bloggträff i grannstaden och det var jättetrevligt. Så lite vana kan man ju säga att jag har nu.

Förra måndagen guidade jag alltså runt Elovena och vi gick in i stans små trevliga affärer. Det finns alltid allt möjligt kul och intressant att köpa, men ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig om prylar. Och tyvärr kan jag inte just inreda med nånting snitsigt eller vackert för då kommer en hel drös med katter och förstör.

Vi gjorde en runda i stans ena loppis och jag fyndade förstås garn. Ingen fara dock, det här är enbart 86 gram bomullsgarn och jag behöver det faktiskt till ett projekt så... ja, och så kan ni trösta er med att jag lät bli flera kilo garn. Så det så.
Och det att jag sen tog omvägen via mataffären när jag körde hem är ju en helt annan historia.

Det andra jag fyndade var den här boken för 2 €. Och njaaa, knappast behöver jag den väl, men... ja här finns faktiskt ett och annat intressant. Och så är ju katten där på pärmen så söt...

Vi var också inne i en leksaksaffär och därifrån köpte vi varsin Lilla My-necessär. Min innehåller viktiga små saker som läppstift, kam, sax, glasögonputsduk o.dyl och finns i min svarta handväska.

På stick- virkfronten fortfarande inget nytt. Desto flitigare har jag varit i köket.

Hann före

För en gångs skull hann jag före!
Igår var jag iväg med min hulda mor och handlade. Vi avverkade både apoteket, torget och mataffären. I den sistnämnda hittade jag Simply Crochet nummer 8.

Och min glädje visste inga gränser. Här finns mycket som lockar att ta fram virknålen. Med tidningen följde ett extra häfte innehållande sex olika mönster. Kul.

När jag hade installerat min mor hemma hos henne och fått in alla matvaror i kyl och skafferi skickade jag sms åt min stickväninna och berättade att nu finns virktidningen i S-market. Fick omgående svar att hon står vid tidningshyllan och skulle just messa mig om samma sak. Det ni! Tänk att jag för en gångs skull hann före henne!

Igår lade vi in gurkor tillsammans med min mor. Det gick snabbt och behändigt för hon skivade medan jag tillredde lagen. Misstänker att jag kom lättare undan?

Så här långt har jag kommit med min kattpannlapp. Nu borde nån fästa alla trådändar och sedan virka uddkanten och "hängaren". Men kvicksilvret visar + 41 i solen idag, så vete sjutton om jag orkar. Kanske bäst att jobba lite framför datorn istället? Ja och då ha en fläkt som blåser på mig och svalkar lite grann. 

- 30%

- Dom hade garn i S-market för - 30%, sa min svägerska i lördags för en vecka sedan.
- Va då för garn? Sockgarn? Bomullsgarn? Luddigt garn?
- Ja' vet int'. Ja' förstår mej int' på sånt. Ja' borde kanske int' ha sagt nånting, svarade hon och kastade en ängslig blick på sin lillebror.

Klart att jag som så sällan är i affärer måste få information, inte sant? Men inte åkte jag iväg till S-market i stan den lördagen (27.7), inte heller på söndagen. Nej, det gick ända till förra måndagen (29.7) innan jag åkte till S-market och det för att köpa mat och inget annat. Ja, det trodde ni och far i huset! Nåja, han visste överhuvudtaget inte riktigt var jag befann mig då eftersom jag hade förlöpt hemmet.

Mitt garnradarsikte gjorde att min kundvagn automatiskt körde iväg till korgen med garn för - 30%. Tacka svägerskan för det. Och så började jag lassa i min vagn. Huh! För att inte riktigt skämma ut mig i den lokala mataffären var jag förstås tvungen att gömma garnen under tomater, gurka, sallad, grönsaker och bröd. Snart såg man knappt en endaste liten garntåt en gång och jag kunde lugnt fortsätta med mina matuppköp.

Det började lite oskyldigt med fyra nystan Hanko i en grön nyans. Måste ju bara ha dem till... hmmm... ja, till vad? Men, min stickväninna har ju massor av Hanko och roliga projekt för det garnet, så...

Tyvärr fanns det bara ett gult nystan kvar. De gråa nystanen vet jag vad jag skall göra av. De ska kombineras med...

... de här rosa nystanen. För övrigt så bläddrade jag häromdagen i lite olika mönstertidningar i jakt på den stora inspirationen, som fortfarande lyser med sin frånvaro. Hittade en så härlig spetsstickad pläd just i Hankogarn, men till den behövs 1 600 g, alltså 16 nystan i samma färg och det har jag ju då inte. Hmmm... men nej, jag behöver INTE mera garn!

Fast lite virkgarn kan ju alltid vara bra att ha, inte sant?

Kunde också tänka mig ett annat plädprojekt med ränder i sicksack i olika färger, men de här sex Usva-nystanen räcker nog inte till det heller. Kan jag faktiskt ha köpt för lite garn?
Tror att det skulle bli snyggt att randa med svart, men idag är det för hett att ta itu med sådant och snart är min semester slut, så...