Mera garn

- Hon har köpt garn, utropade nästyngsta sonen skadeglatt och riktade sitt anklagande pekfinger mot mej i tisdags.
Far i huset gick genast igång på alla cylindrar. Och jag försökte hjälplöst stamma fram "nå men och...". Men ingen hörde på mej längre.

Men alltså på riktigt: Jag hade ju mitt presentkort och i tisdags tyckte jag att det var dags och steg in i garnaffären i stan. Jag hade nästyngsta sonen med mig som förkläde så jag inte skulle förköpa mig.

Det hela avlöpte snabbt och lugnt och det gick ju riktigt bra, två nystan på 25 gram = 50 gram. Det är ju inte mycket garn det inte. Men vilka nystan, silke-mohair-blandning, så mjuk och skön. Tog ännu Klippans lingarn för att få det hela att gå jämnt ut.
Jag ska sticka en sjal av garnet, en lingonbladssjal. Hittade mönstret i en estnisk stickbok på stickcaféet i tisdags. Kanterna plockar jag från ett annat mönster. Spännande, men vågar inte börja på projektet förrän på nästa års sida, eller kanske ändå på jullovet. Ååååh, vad det kliar i fingrarna.

Tusen tack än en gång för den fina presenten!

Nattstick

I fredags deltog jag i den årliga nattstickningen i stan. Som vanligt hade vi hur roligt som helst. Vi skrattade faktiskt så tårarna rann. Speciellt lata var vi inte heller utan stickade så stickorna glödde. Och vi lärde oss igen massor både av Desiré Kantola, men också av varandra. Vi jämförde bland annat olika tossmönster, stickor och tåhoptagningssätt. Var och en stickade det man ville och höll på med just då. För min del en socka och så visade jag hur krokandet går till åt en som aldrig sett det förut. Jag håller alltså fortfarande på med halsduken från och till. Vi fick första snön i fredags, så kanske jag snart skulle få halsduken färdig. Hoppas kan man ju alltid.
Tyvärr hade många annat program för sig på fredagskvällen så också jag som fick gäster klockan 20.30 och därför avvek från nattstickningen redan klockan 22!!! Och eftersom vi är i Finland så gick en del av gänget tidigare så de skulle hinna med fredagsbastun medan andra igen kom direkt från bastun.
Under nattstickningen samlas det in medel till Kvinnobanken.

 

Tossor och sockor var det som stickades allra mest. Den där sockboken är helt ljuvlig. Den kom ut på 1970-talet (tror jag?) på Icakurirens förlag. Jag skulle gärna vilja ha den. Har tyvärr inte hittat den på loppisar här i Finland, måste kanske börja jaga på svenska antikvariat på nätet.

I fredags var det väckning klockan sex på far i husets begäran. Han ville ha mig med till Tammerfors. Själv var jag inte så pigg på det hela, men vad gör man inte för sin älskling? Så jag offrade min sovmorgon och följde med. Vi hade strikt tidtabell för det fanns massor att göra här hemma och jag skulle ju iväg på nattstickning. Svärdottern förundrade sig över min energi, hur skulle jag orka?

På hemvägen besökte vi storloppiset i Tavastehus.

Som vanligt började far i huset genast med förhållningsregler, inte köpa det och inte köpa det och... suck. Självklart måste man ju ha en kärra eller en korg ifall man skulle fynda något oväntat. Det betyder ju inte att man precis köper något. Och så blev det. Jag köpte ingenting, Men far i huset satsade och köpte ett par uggleörhängen och ett ugglehalssmycke, nya, och en svamp åt mig av damen som har en affär i litet hörn innan man går in till loppiset.

Sönerna funderade så vad det här kan vara. :)

Sortering pågår

Nå, nu börjar det äntligen hända lite saker i mitt blivande hobbyrum. I lördags fixade far i huset tillsammans med sonen så att jag kan rada mina tidningar och böcker i en hylla. Det var ju verkligen snällt av dem att jobba medan jag strosade omkring på mässan i Tammerfors. Idag har far i huset skruvat fast ett pyttelitet vitrinskåp under loftsängen, som jag inte alls vill ha i det där rummet. Han har också skruvat fast ett lysrör under den där förhatliga sängen, så att jag ser när jag sitter vid skrivbordet som finns under. Sängen har länge varit ett tvistefrö. Jag tycker att den tar upp en massa onödigt utrymme och dessutom slår jag huvudet i sängbottnen så jag ser stjärnor. Far i huset har lovat höja den och det hoppas jag han gör med det snaraste. Ingen kommer nånsin att sova i den där sängen, men vad kan jag göra mot en envis karl? Får väl använda sängbottnen som extra utrymme för extra stora garnsäckar! Få se vad han säger då?! :)

Ett av ledmotiven för far i huset har varit att det mesta ska kastas bort, men dock inte hans saker. Nej, nej, det är jag som ska slänga mina grejer. Så igår kavlade jag upp ärmarna och började med att slänga en vit plastbunke full med gamla strumpeband, visserligen ännu kvar i sina förpackningar, men..., gamla krokiga strumpstickor och långa stickor, sytråd o.dyl. Ve och fasa, nu kastade jag bort fel saker!!! Från far i huset hördes en lång svada om vems den där bunken varit, hans pappas gamla (frid över hennes minne) kusins. Ja, och det fick man då inte alls slänga. Suck. Men vad gör skräpet då i mitt hobbyrum om far i huset ska ha det?
Det hela slutade med att bunken hamnade ner i källaren i ett skåp och jag tog itu med en svart plastsäck som de unga tu hämtat från vinden på det gamla stället.

Innehållet i säcken var en total överraskning för mig och jag var faktiskt tvungen att sätta mig ner och dra djupt efter andan några gånger, så överraskad och smått tårögd blev jag. Innehållet fick mig att minnas lyckliga hoppfulla tider.
Här fanns bland annat en röd klänning, som min äldre lillasyster börjat sy åt vår minsta lillasyster. Hon växte ur den innan den blev färdig och jag fick den för att sy den färdig åt dottern. Men hon växte också ur klänningen innan den var färdig. Så vad ska jag göra nu med den vackra röda klänningen som saknar en sidsöm, fållen, kragen och manschetterna på ärmen? Delarna finns färdigt klippta, så vem behöver en flickklänning?

Sedan hittade jag det här bakstycket, som min mormor har stickat på 1970-talet.

Och framstycket. Varför hon slutade innan framstycket och ärmarna blev färdiga vet jag inte. Jag minns inte. Tog garnet slut? Tappade hon mönstret? Eller tappade hon inspirationen? Inte vet jag heller vad jag skall göra med det här, men fick tips på stickcaféet idag att jag kan göra ett kuddöverdrag av det. Smart för då får jag ha kvar ett minne av mormors hantverk.

Och så hittade jag mitt eget projekt, ribbstickad jumper från mönsterbilaga i Hemmets Veckotidning nr 26 år 1973. Åhå, så förvånad jag blev. Bilden från mönstret mindes jag bra, men inte att jag skulle ha börjat på en sådan jumper. Den här går nog till rivning och så får det nästan bli... hmm... ja vad då av garnet? Finns faktiskt flera nystan kvar av den här färgen. Babykläder till välgörande ändamål kanske?

Min mormor tyckte om att virka. Det var hon som lärde mig virka. De här blommorna fanns också i plastsäcken, men inget garn. Hon har virkat med dubbelt garn.

Undrar vad hon tänkte att det här skulle bli? En sjal? En duk?
Det här projektet borde jag nog virka färdigt, inte sant?

Huh, städning är inte lätt och den här tog på. Det är nog bättre när någon annan sköter vindstömningen för en. Det man inte har saknat visste man ju inte att fanns, eller hur?

Och inte var tidningssorteringen lätt att genomföra den heller. Hur ska jag kunna veta från vilka mönstertidningar jag aldrig någonsin kommer att göra något?
Och jo, jo, jag ska sluta köpa tidningar alltså mönstertidningar... tror jag... allting finns ju numera på nätet, men allt det roliga och inspirerande bläddrandet då?

HEMSKT roligt

Igår hade jag HEMSKT roligt i väldigt trevligt sällskap. Bekvämt och bra var det också för lite över fem på morgonen steg jag på bussen från busshållplatsen som finns i närheten av vårt hus. Bussen körde till Lappträsk och därefter till Den STORA hantverksmässan i Tammerfors. Förstås stannade vi vid andra busshållplatser också och klockan sju stannade vi i Linnantuuli, intog förfriskningar och besökte toan. Strax före nio var vi framme vid resmålet, Pirkkahallen och kön var enorm. Och då är det bra att ha buss. Den vinkas fram så glatt och så får man stiga av strax utanför ingången. Lyxigt värre!

Enligt reklamen är det här Europas största hantverksmässa. Tre stora hallar proppfulla med allt från handgjorda alster till ljuuuvliga garner. Och en fjärde hall full av konst. Huh, huh, synd att stegmätarn blev hemma. Mitt trevliga sällskap och undertecknad skippade den fjärde hallen helt och hållet. Vi hade fullt upp redan med de tre första. Egentligen orkar man inte ta in uttryck hela tiden heller så två av hallarna blev lite styvmoderligt genomgångna.

Och köpte jag garn? Öh, njaaa, nå, alltså... :) skrev ju att jag hade HEMSKT roligt!
Första stället vi stannade vid hittade jag genast sådant garn som jag visste att min stickväninna var på jakt efter. Jag ringde henne, lite orolig att hon ännu låg och sov vid den tiden på lördagsmorgonen, men hon var uppe vid frukostbordet redan. Och jo, hon skulle ha tre nystan av garnet, så faktiskt köpte jag garn, men inte åt mig själv! Till först alltså, men sen...

Nä, nä, ingen fara, nystan nummer två (eller egentligen var det ju redan nummer fyra eller fem) köpte jag från Lankavas avdelning och det skall en snäll dam på stickcaféet få i tisdag. Förresten så är jag ju redan van och vet hur skamlöst jag kan bete mig visavi garn så jag hade förstås med mig en lista på garn jag ansåg mig behöva. När vi besäkte Pirkanmaan Kotityö Oy:s mässavdelning halade jag alltså fram min lista och köpte faktiskt garn åt mig själv.

Det här skall bli två par rosenvantar i mönstret Ingrid. Tänk två par! Jag måtte ha drabbats av storhetsvansinne. Jag som knappt klarar av att sticka två vantar. Garnet heter Paksu Pirkka och finns i en mängd härliga nyanser.

Och jag gillar stort förpackningen, dvs, papperskassen med bilder av en massa vantar på. Inspirerande.

Från Vihreä Vyyhti skulle jag minsann inte ha någonting...

Nog för att kanske garn till en sjal skulle... men nej, köpte dock tre nystan Kaurigarn, som bland annat innehåller opossum. Det ni!
Och skulle jag ha vetat att Eiran Langat inte alls längre har det Malabrigo-garn, som fanns på min lista och som jag vill ha till en sjal, så då kanske jag skulle ha tittat lite närmare på garn i Vihreä Vyyhti istället.

Drops Fabel kan man inte ha för mycket av, eller hur? De här vackra nystanen fick följa med mig hem och nu tänker jag sockor, sjal skulle förstås också vara en möjlighet. 

Försäljaren (månne det var Tapio själv?) i Tapion Lankakauppa var skicklig. Jag skulle egentligen ha det tunnare Delight, men hur det nu var hade jag plötsligt betalt också för tre nystan med Big Delight. Hmm... garnförförd?

Det jag däremot visste med bestämdhet var att jag skulle ha lite bomullsgarn för att kunna virka dukar. Så de här fyra nystanen inhandlade jag hos Lankakissa.
Någonstans ifrån plockade jag också på mig ett rött glittrigt Anchor Freccia.

Någonstans ifrån dök också det här strumpgarnet ner i min väska.

Och så sa mitt sällskap:
- Jovisst ska du ta det där smyckesetet. Tänk nu, där är örhängen och allt.
Länge stod jag och tvekade, vände och vred på Tuuliadesigns paket. Kan jag få ihop till en Olga?

Men när både mitt sällskap och försäljaren samstämmigt lovordade paketet blev jag förstås svag och så gick det som det gick. Paketet fick följa med mig hem och ännu är det inte klart om det ska bli en julklapp eller ett projekt för mig. Hmmmm....

Det fanns ju förstås massor av andra saker än garn att köpa på mässan. Perfekta julklappar kunde man hitta. Den här tvålen skall dock få sprida ljuvlig rosendoft i vår toalett.

Det hemska med mässan är alltså alla lockande garn. Det roliga med mässan är förstås också alla lockande garn, som jag minsann klappade, klämde och kände på, möten med likasinnade, inspiration och flödande kreativitet.

En stor glädje för mig var att få ett kort möte med Mikaela. Tänk att få träffas livslevande. Hon stod och samtalade med en norrman, som gav mej...

... ett måttband så där bara. Blev så glad för det. Tack! Och ja, jag gillar ju Sandnes garn.

Jag hann också säga hej till min småkusin från Ekenäs.

Och förstås hade jag en buss-stickning med mig. Stickade dock endast på återvägen mellan Tammerfors och Hyvinge. Sedan lade jag mörkt på lampan i bussen. Man vill ju inte precis störa trötta och medtagna mässresenärer.

Trenderna då? Jo, frillagarnen finns fortfarande kvar, men halsdukarna såg man inte upphängda som lockbete. Glitter och glamour, garn med reflex eller pärlor i samt andra specialgarn är inne. Likaså är eko, rent ylle eller silke. Jag stod och dreglade över många fina mjuka och dyra garner, hittade en hel del nya garnaffärer, som jag inte ens visste att fanns. Tyvärr glömde jag vilken som hade Katiagarner och vilken som hade Bergere de France-garner, men det ordnar sig. Det går ju alltid att googla. Men jag skall ju inte ha mera garn!!

36 975 besökare hade årets mässa. Boka in redan nu nästa års mässa, som hålls den 13 - 15.11.2015.

Syndigt gott

Idag borde jag ha haft sovmorgon. Märk väl borde! Redan före klockan åtta var jag uppe. Min lediga dag har gått åt till tvätt, disk och slavarbete i firmans kontor. Nu börjar jag bli lite rastlös för jag vill ju sticka. Vad annat ska man använda sina lediga dagar till?

Igår var det farsdagslunch här hos oss med alla barn på plats utom minstingen som för tillfället bor i vårt västra grannland. Också min mamma var bjuden på mat och hon hade med sig köttfärsbiffar samt len och god potatismos.

Nästyngsta sonen tillredde Syndigt god porterstek och oj vad vi åt. Själv behövde jag endast fixa en chokladtårta till efterrätt.

Allt det där försvann och ändå var vi inte flera än åtta personer vid bordet.
Undrar var sonen har fått sina talanger ifrån. Själv är jag mera som en kratta i köket.

Dagen till ära var bordet festligt dukat. Svärdottern undrade om vi redan firade jul, men servetterna är ju gula!

Huvudet upp

Ja, ja, nu tror ni förstås att jag inte vet att det heter upp med hakan. Klart att jag vet det, men mitt senaste färdiga projekt är gjort av ett garnnystan som heter just Heads Up. så det så.
Det finns förstås annat som också heter Heads Up, bland annat en frågesportsapp.

Stickade en mössa förra veckoslutet och så tog det ända till igår innan jag fick den ihopsydd. Och det var minsann på tiden för här föll första snön igår. Lite finns kvar på marken ännu idag.

Modell: Mössa, engelsk beskrivning på garnbanderollen

Garn: Heads Up från Sirdar

Åtgång: 50 g

Stickor: Nr 4

Tänk att 50 gram garn räckte. Nu skulle jag vilja ha en halsduk i samma färg. Antar att tofsarna som följer med garnet får sys fast i var ände.
Garnet är helt ljuvligt mjukt och skönt och precis min färg.

Ingen inredare

Det är bara att erkänna: Jag är ingen inredare. Jag har inte den där tredimensionella blicken och jag springer inte runt med måttbandet för att kolla vilka skåp som skulle passa var. För att nu inte tala om lampor, gardiner, tapeter, färger. Huh, allt det där har faktiskt far i huset tagit hand om och jag har låtit honom hållas.

Det är klart att jag drömmer om riktiga bokhyllor från Boknäs, men så länge vi inte har råd med det så nöjer jag mig med det far i huset hittar på. För tillfället är de fletröttnervös på det. Han har packat upp lådor i racerfart medan jag varit på jobb. Och han fick kontoret färdigt förra veckan och allting är faktiskt helt perfekt här. Det enda som fattas är att jag packar upp min andel av viktiga papper, men det får allt anstå till nästa vecka.

Jag beundrar alla som vet hur det ska se ut i rummen för att det ska bli trivsamt och som vet vad de skall göra med olika grejer så där som X-bondmooran i stan. Sällan som jag besitter sådan förmåga.
Men så i somras, då bara visste jag att den där måste jag ha. Jag talade inte ens om någonting för far i huset utan underhandlade direkt med Janne på återvinningscentralen och betalade det begärda priset för att jag precis råkade ha den summan i plånboken. Tur att far i huset inte visste att jag inte ens försökte pruta.
Sent omsider varseblev far i huset att han skulle kånka ut en kista till min bil och då skulle ni ha hört:
- Men va ha du nu köpt? Vi har int rum för den där? Vart ska du sätta den där...
Och jag bara log milt och nynnade på Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå.

Hur skulle jag ha kunnat lämna den här dyrgripen efter mig? Nu är den full av tyg och godis som jag har gömt. Och visst hittade far i huset en plats för den här träkistan. En helt perfekt plats verkligen.

Julafton hela veckan

Det började i måndags:

Jag fick ett presentkort på 30 € till den lokala garnaffären i stan

och en vacker blombukett. Och då hade jag inte gjort någonting annat än mitt jobb. Rörd och tacksam.

I tisdags hann jag till min stora glädje delta i stickcafé i stan. Vi hade så roligt mellan stick- och virkvarven. Vi skrattade så tårarna rann. En av de snälla damerna gav mig en splitterny vit blus. Oj, tack!
I onsdags hade far i huset fixat till kontoret så att jag nu har min datahörna som jag vill ha den. Nu har han sedan jobbat på med hyllor och skåp så snart är allting på plats. Evigt tacksam är jag.

I torsdags fortsatte julafton: Fick en bukett eterneller, som doftar sommar.

Fick en flaska glögg (21%) och ett spännande Nalle Puh-paket,

som innehöll ett vackert ljus i precis mina färger. Jag uppskattar verkligen omtanken allt från valet av presentpapper till den härliga färgen på ljuset. Tack!

Och så fick jag en Lyckobok. Den står nu här på mitt databord, så om det krånglar till sig kan jag läsa några rader och riktigt känna hur lyckligt lottad jag är.

På kvällen hade vi en gäst från Tyskland. Hon gav mig en vacker pashminasjal

och sin mammas fina garner, som hon städat ur barndomshemmet. Nu blev det 378 gram till i mitt garnlager. Far i huset hickade till, men vad kunde han göra? Så rörd och tacksam för att ha fått fira julafton i en veckas tid.

Och inte nog med det. Den gångna veckan var också en kulinarisk höjdare.
I måndags började det på dagen med hembakta semlor (frallor) och bondost (äggost) i Hindersby och på kvällen bjöd nästyngsta sonen och hans sambo på köttfärsröra och spaghetti till middag.
I tisdags på stickcaféet kalasade jag på citronmarängpaj. Mums. Det syrliga som möter det söta... Så glad att de hade den i kakvitrinen i tisdags.
På kvällen dök igen nästyngsta sonen med sambo upp och bakade scones till kvällsteet och så inledde vi också glöggsäsongen.
I onsdags blev jag bjuden på hembakat surbröd (rågbröd) med ost på i Hindersby och senare på kvällen då jag kom hem bjöd far i huset på jordärtskockspuré och älgkött. En kulinarisk höjdare.
I torsdags hade vi avslutningskaffe i stan med grundkursen i data och då dukade kursdeltagarna upp idel läckerheter: Skinkpaj, nygräddade bullar, blåbärskaka och chokladkex. Oj, oj, oj, så mycket gott.

I fredags visade igen far i huset prov på sina kulinariska talanger och bjöd svärmor på middag. Vi kalasade på onsdagens rester, jordärtskockspuré och älgkött samt fräsch sallad och vackert upplagda rårivna morötter.
Igår var det min tur att laga mat och då gjorde jag makaronilåda. Mamma skickade nybakt varmt jästbröd till oss.
Ikväll har igen nästyngsta sonen med sambo varit här. De stekte plättar åt oss allihopa. Mumsfilibabba. Det är bra med sådana här matgäster som dyker upp och tillreder maten här i vårt kök. Mera sådant, tack!
Imorgon blir det väl som vanligt igen, fast vem vet vad allt som kan hända...