onsdag, april 13, 2016

En orgie

Min mormor hade en kub(b) i läder. Ni vet en sådan där pall, som man kan sätta upp fötterna på. Mormors rutiga pall var intressant för den var ihålig och där hade hon sparat det ena och det andra. Spännande grejer, men inget som var för oss småflickor när det begav sig.

Min hulda mor grävde fram den här möbeln ur gömmorna. Och kära nån! Innehållet är helt fantastiskt. Faktiskt som gjort för mej.
- Se om där är någonting som du vill ha, sa min mor åt mej  i fredags på kvällen. Jag gick igenom innehållet. Och skulle jag på dagen ha vetat om det här hade jag nog inte köpt de där garnen... äh, det där tror jag väl inte ens själv på?

Och nu kära vänner, nu kanske det är bäst att ni hoppar över resten av inlägget. Det här kan läsas enbart av verkliga garnomaner, dvs garngalningar, för nu blir det en sann orgie. En riktig garnorgie vill jag lova, så håll i hatten.

Vi börjar lite försiktigt med ett vitt bouclégarn, 80 g.

Så fortsätter vi med två gula nystan med riktigt löst tvinnat garn, 76 g.

Och se här, vi fortsätter på den gula linjen med ett riktigt tunt yllegarn, 476 g och då är konen inräknad.

Och nu, nu börjar det, som satte igång min fantasi ordentligt: Bomullsgarner!
Kattens Merci, 42 g.
 
Vitt bomullsgarn utan banderoll, 46 g.

Gewec-Merci, 56 g.

Mossgrönt (?) bomullsgarn, 34 g.

Röd Bianca från Kattens, 110 g.

Tre nystan Teho, 152 g.

Trixi från Jakobsdals, 102 g.

Rött bomullsgarn utan banderoll, 12 g.

Och två röda utan banderoll, de med, 90 g.

Två röda och ett vitt nystan utan banderoll,  142 g.

Två Virkki, 76 g (styroxen = frigoliten inräknad).

Lite nostalgisk blev jag allt av det här röda garnet som är uppnystat på en häftahållare. Alltså härifrån den här rullen klipptes plåster när vi barnbarn än en gång hade skrubbat knäna. Det här är en så liten garnrest att den undgick vågen!

Det här verkar ha varit mormors favorit bomullsgarn för det finns i många olika färger. De här gula, 112 g.

Den här vita, 60 g.

- Åååh, utropade jag alldeles överväldigad och hjärtat bultade hårt i bröstet. Mormors virkning! Så fint och så jämnt hon virkade.
Gröna garnet, 54 g, likaså det vita, 54 g

Och nu grävde jag ivrigt i pallen. Fanns månntro virkmönstret kvar? Det första i pappersväg, som jag fick tag på var ett omslagspapper. Åååh, nej. Hur ska jag nu våga färdigställa det här projektet?

Men se där, ett skrynkligt papper:
Mönsterbeskrivningen från Allas Veckotidning nr 51 år 1977. Jag alldeles tårögd. Mindes hur mormor tålmodigt lärde mej virka när jag var i sex - sju års åldern. Skulle jag nånsin ha lärt mej den konsten utan henne? Jag försökte minnas hur det var på handarbetstimmarna (syslöjd i Sverige), men jag minns inte så mycket annat än tvång att sticka sockor och vantar, tvång att sy ett nattlinne och ett oändligt väntande på sin tur när jag behövde hjälp. Gissa vad det roligaste var med de där timmarna? Jo, vi fick ha matsäck med till skolan! Undrar om vi hade smörgås eller enbart munkar och gul Jaffa?

År 1977 då? Jo, då kom jag in till högskolan i huvudstaden. På hösten började jag studera och "mitt gulle" for in till armén. Så unga och oskyldiga vi var då. 
Och visst handarbetade jag då också. De tråkiga bussresorna när jag skulle hem till veckosluten var som gjorda för virkning och stickning. På den tiden var det för övrigt besvärligt att komma överens om tider. Det fanns inga mobiltelefoner. Och inte var det enkelt att ringa till garnisonen och få tag på han med stort H. Lika illa var det för honom. Kön till telefonen var alltid lång. Tänk så bortskämda vi är nu då vi kan ändra våra planer i en handvändning och kan meddela om det genast.

Tror ni att det var tomt i pallen nu?

Nä, det var det förstås inte för i en gammal papperspåse fanns det här fina bandet.
- Ska du inte ha det, frågade mamma.
- Jo, det är ju jättefint, men... 
Ja mamma skulle då inte ha bandet och själv får jag nu fundera på vad jag kan göra med det.

Jag kom alltså hem med 1 774 gram garn. Med tanke på att jag redan hade köpt 1 400 gram samma dag, så är det ju inte klokt. Garnlagret växte i fredags med hela 3 174 g. Och på något sätt tycker jag nog att jag är ganska oskyldig till det hela.

Tack mamma för att du sparade mormors skatter. Nu blir det att virka hela sommaren!


Blogg 100/44






3 kommentarer:

Lammas sa...

Vilket fynd!

Carita Liljendahl sa...

Oh, jag minns dom där kubbarna/kubarna - tack för att du påminde om dem.
Jag har en förmåga att bara glömma sånt, men sedan när nån annan säger "minns du" ... så börjar jag se allt framför mig. Ofta hade man garn eller handarbeten i de där kuberna.

Inge Ekholm sa...

Precis, de var en helt ljuvlig skattkista. Synd att de föll bort från inredningen. Det är kanske dags att återinföra dem? De är ju praktiska och mycket bättre att ha handarbetena under lock så de inte dräller omkring i hela huset...