Åka långlin

Igår var det ju fastlagstisdag och då borde vi ha varit ute och åkat långt lin. Nå, jag var ju inte längre än till grannbyn och stan. Och inte åkte jag i nån slängkälke heller. Idag har jag då istället varit på utfärd och enligt min mor åkat långlin. Kan ni gissa vart vi hamnade efter att ha avklarat Liljendal-ärendena?
 
Ett litet tips: Stället är mycket farligt för såna här instabila personer som undertecknad! Ja, och min mor går numera inte heller säker där.

Hit susade vi iväg.
- Jag vill gräva i den där billiga lådan, sa min mor halvt på allvar och halvt på skämt. När vi väl gett oss iväg, hennes vilja är förstås min lag, så blev hon i något skede lite skraj. Vad skulle far i huset säga när frun försvunnit hemifrån på ett litet ärende. Jag försökte lugna ner mor min med att konstatera att vi ju är två vuxna kvinnor som gör vad vi vill och att han verkligen inte kan säga så mycket eftersom jag ju för det mesta sitter snällt hemma och stickar. Så det så. 

Och förstås skulle jag ju inte köpa garn. Nej, inte alls. Och det gjorde jag faktiskt inte heller.

Men det gjorde däremot min mor. Hon gav mig två plastkassar fulla med garn. Även hon hade två plastkassar fulla med Novitagarner då vi kom ut från fabriksbutiken i Koria.
- Nu har jag nog garn tillräckligt för min livstid, konstaterade hon då vi styrde tillbaks hemåt.
Jag log hult och ömt mot henne och iddes inte ens påminna henne om att jag hade hört det där påståendet förut.
Eftersom hon för tillfället stickar sockor i racerfart går det ju också åt en hel del garn. Jag lovade i min tur att hon får garn av mig när helst hon vill ha mera av den varan. Hon har ju betalat garnen så självklart kan jag ge dem tillbaka, eller nej, vänta nu... tänk om jag hinner sticka upp dem före det?

Och nu, ja nu ska ni hoppa över resten av inlägget om ni är rädda för att få garnfrossa. Nu är ni varnade, så skyll inte på mig sedan.

Det var ju det här med disktrasor och bomullsgarner som saknades lite smått i mitt lager. Det gråa garnet är Kaste, 85% bomull och 15% viskos. Inte riktigt vad jag tänkte mig för det här garnet glänser. Blandade ihop det med Kaisla. Ack, ack dessa namn på finska som låter nästan likadant. Nu har jag alltså två 100 grams nystan som jag inte riktigt är säker på vad det blir av dem. 200 g
Det orange- och vitrandiga Rytmi är ett nytt bandgarn. Jag har också två nystan av det och är lite osäker på vad de nystanen skall bli till. Pannlapp om inte annat! :) 100 g
Och sen det ljuvligt, ljuvliga nya bomulls-bambu-garnet, 52% bomull och 48% bambu-viskos. Jag har 6 nystan* 50 gram av det. 300 g

Och så behöver jag förstås lite virkgarn, inte sant? Har ett dukprojekt i tankarna, som kanske blir av i sommar... 2 nystan = 200 g.

Garnet Pikkusisko (Lillasyster) verkar intressant. Här är nu åtminstone ett par tofflor och ett par kortskaftade sockor, 6 nystan * 50 g = 300 g

Och så lite lilafärgad Nostalgi med 7 bröder. Har ett sockprojekt i åtanke. 2 nystan * 100 g = 200 g

Och lite mera Nostalgi, den här gången i den nya röda färgen. Det här måste väl bli till ett sockpar åt mej? 200 g

Och nånting måste man ju göra med alla restgarner. Då behövs nog ett sådant här neutralfärgat sockgarn som bas, inte sant? 150 g

Regnbågsfärgat randigt 7 bröder, som också ska vara ny färg för i år. Men kan det stämma? Jag virkade ju en stjärnfilt redan år 2012 av samma färgs garn. Visst gjorde jag ju det? Nu är jag minst sagt förvirrad. Hmmm... 150 g
Mamma hade många nystan av den här färgen så jag sparar det här och ser om hon behöver eller vill ha mera sen.
Är det här faktiskt samma färg som stickvänninan nu gör vantar med? Hon visade  dem på stickcafét igår...

Och här, här är de där karamellfärgade (marshmallow) nystanen, som nog skall bli åtminstone ett par långa sockor. Mönstret finns i senaste numret av Novita-tidningen. 2 nystan * 150 g = 300 g

- Nu är jag besviken, sa min mor och pekade upprört på billiga korgen, som inte innehöll en endaste en påse med garn till kilopris. Nej, den korgen var alldeles tom.
- Nu fick jag köpa dyra garner istället, morrade hon lite smått.
Själv är jag däremot glad och nöjd, nå vem skulle inte vara det som får en så här fin gåva av den bästa modern. Men inte bara det, jag fick en heldag tillsammans med henne och numera är vi båda lite småvilda vid garnhyllorna. Till all tur kom jag ändå ihåg att titta på Lehto-garnet. Jippiii, det fanns den färgen som jag behöver till tröjprojektet. 3 nystan * 100 g = 300 g

Och sist men inte minst, ljuuuvliga, ljuvliga Huurre-garnet i den nya färgen lila-rosa. Huurre är frost på svenska. Kommer att bli åtminstone en sjal av de här nystanen, kanske till och med två. Och ja, ja, jag vet att jag redan har en hel del sjalgarner från förut, men...2 nystan * 100 g = 200 g

Och hur mycket fick ni det till nu när ni räknade ihop det hela? Ååååh, kära nån 2 600 gram. Alldeles för mycket. Och jag som skulle vara på bantningskur ja eller inte jag förstås utan mitt garnlager. Nu får jag nog konstatera som min mor:
- Nu har jag nog garn under min livstid.
Tack snälla mamma!

Och far i huset då? Vad sade han? Inte ett knyst faktiskt. Men arg är han så det osar om honom. Han hade bespetsat sig på att få se VM i Falun, men se det går ju inte utan att betala extra. Ack, ack, gruff och morr. Tänk så bra om han kunde sticka, då skulle alla sådana där små petitesser rinna av honom i ett huj och han skulle vara meditativt lugn. Stackarn.