Eufori

Idag när jag åkte hem från jobbet hade jag en stark känsla av eufori. Ja, och jag vågar oblygt erkänna det. Det är bara så härligt att leva och jag älskar mitt arbete. Och tro nu inte att jag skulle vara besparad diverse sorger och bedrövelser. Nej, glöm det också, självklart finns det smolk i glädjebägaren, oro, bekymmer och sånt. MEN det struntar jag högtidligen i just nu!

Det började redan i tisdags, att få besöka stickcaféet är en glädje i sig. Och den här gången var det som vanligt skratt så tårarna rann, massor av inspiration och nya mönster, varav jag fick ett, som jag kanske snart ska ge mig i kast med. Tack för det!
Det är så härligt när människor delar med sig och inspirerar varandra.
Och så fick jag den här:

Oj, så jag har bläddrat i den här tidningen, så mycket gott, som jag skulle vilja göra genast. Jag blir både snål och hungrig. Stort tack!

Tur då att jag hade kvällskurs i Hindersby igår och vi fick sådana här godsaker i pausen:

Ja, det är ju alltså Runebergsdagen idag, så det var ju helt på sin plats med Runebergstårtor igår. Tack för dem! Oj, oj, så goda och så privilegierad jag är som har världens bästa jobb.
Och inte nog med det, när jag kom hem igår strax efter klockan 21.30 hade far i huset middagen färdig. Det hade han också förra onsdagen då jag kom hem från kvällskursen. Det lägger jag stort värde på, så idag har jag inte ens orkat gruffa om att hyllorna fortfarande saknas i björkskåpet osv. Tar det lite piano och låter det inte störa. Tids nog hinner vi väl med det med.

Idag hade en av mina snälla kursdeltagare skrivit ut ett mönster åt mig från Garnstudio, en rätstickad väst. Tackar!

När jag kom hem idag, så väntade Suuri Käsityö nr 2/2015 på mig i postlådan.

Och nu hör ni kan vi ta fram våra badrockar och använda dem som vårrockar. Det är senaste modet. Synd bara att min är så sliten och noppig. Jag kanske är tvungen att sy en ny? Men se det går inte för jag har lånat ut min symaskin till svärdottern.
Som vanligt funderade jag på om jag ändå inte borde säga upp prenumerationen. Jag syr ju som sagt inget ändå, så...

Men så insåg jag att nu hade redaktionen hört min bön. I tidningen finns en så här fin herrmodell. Visst får jag köpa merinogarn till en sån här tröja? Tror ni att far i huset skulle bli glad?
Om en vecka börjar sportlovet för min del. Jihaaa, ska bli jätteskönt att få ladda batterierna lite och förhoppningsvis få massor av sticktid.
Och sedan ja sedan räcker det inte alltför länge innan minstingen flyttar tillbaka till Finland. Det är lycka det ska jag säga.

Och imorgon har jag planeringsmöte med kollegan i Vako. Ska bli trevligt att träffas så där med lite mera tid än när vi hejar på varandra i datasalarna.

På stickfronten inget nytt, känns lite tomt efter sjalprojektet och jag funderar från och till vad jag borde satsa på utan att komma fram till nånting. Det finns nu just för många UFO:s som blockerar kreativiteten.

Till smolket i glädjebägaren hör att det större objektivet till kameran är sönder. Suck. Och nu när det finns så mycket fint i naturen att fota. Som sagt allting är inte enbart tjohejsan hela tiden. Och ja, det är ju en världslig sak. Det är bara det att ett nytt objektiv inte är världens billigaste grej....
Men strunt nu i det. Far i huset tänker bjuda på plättar i kväll. Bra, så nu kan jag smyga iväg och få en socka färdigstickad. Schhhh! Säg inget, låt honom tro att jag gör något allvarligt på datorn! :)