Överväldigad alldeles överväldigad

Oj, oj, oj. Idag skulle ni allt ha varit med på stickcaféet i stan. Jag är fortfarande omtumlad och alldeles överväldigad. Bortfallet var stort, de flesta var hemma på grund av skidningen i Falun. Men ack, de skulle bara ha vetat vad de gick miste om.

Det började med att stickdamen E tog fram sin korg och stora garnpåse.
- Här får ni ta om ni vill ha. Jag ska inte ha dem mera, sa hon.
Oj, oj, oj. där fanns hur läckra garn som helst. MEN jag skall ju inte ha mera garn. Nej, nej, inte jag, men...

... hur skulle jag kunna motstå de här paljettbeströdda, glittrande nystanen? Inte en chans i världen. Så nu har jag 4 nystan * 50 g = 200 g till i garnlagret, som far i huset och unga husbonden tror att redan väger 200 kilo. Och jag tror bestämt att de ska gå en kurs i matematik så de lär sig skilja på kilo och gram! Sjal ska det bli av det här, men vilket mönster ska jag använda? Hmmm...
Tusen tack E!

Knappt hade vi hunnit hämta oss från den här garnchocken när stickdamen M dök upp. Hon strålade lika glatt som den sol, som förr brukade lysa över Pernå. Nu är det lite svårt att veta om det är lika grådaskigt överallt i vår hemstad eller om solen fortfarande lyser över stadsdelen i sydväst.
- Här får ni välja en åt er, sa M.
- Vad kostar de, frågade en lite försiktigt.
- Ingenting, jag har sytt dem åt er, blev svaret. Och vi bara gapade helt förundrat. Och för en gångs skull var jag lite gamig och nappade snabbare än blixten den jag ville ha...

... en helt underbar liten projektväska med rosor på.
Tusen tack M!

Och så dök R upp vid vårt stickbord.
- Jag har hela bakluckan full med mönstertidningar från 1970-talet. Vill ni ha dem? Annars för jag dem till pappersinsamlingen.
- Neeeej, du får inte slänga dem, ropade vi alla i kör. Och in kom R med fint hållna mönstertidningar sparade i plastmappar.

Och nej, nej, nej, jag ska inte ha tidningar heller. Det ska jag ju minsann inte, men det är ju bara 12 stycken i den här mappen och allting är ju snyggt lagrat här och...

... så finns det ju tidlösa roliga mönster, eller vad sägs om lite spetsstickning?

Eller det kanske äntligen skulle vara dags för den där frivolitén?

För att nu inte tala om den där gaffelvirkningen?
Det var dom här två sista modellerna som gjorde att jag bestämde mig för just den här årgången, 1978. Sen fick de andra plocka åt sig resten. Själv ska jag småningom, en lämpligt regnig dag, slå mig ner med en stor mugg te och några fullkornsskorpor och bläddra igenom mappen i lugn och ro. Tror nästan att det innebär att far i huset inte just då är närvarande här i huset. Alternativt får jag hoppas att han tror att jag bläddrar i mina egna gamla samlingar.
Tusen tack R!

Och inte slutade givmildheten där ännu. Åh, nej, för plötsligt började stickdamen A gräva i sin väska...

... och så trollade hon fram chokopåskägg åt oss.
Tusen tack A!

Tänk att det finns så många generösa, härliga och varma människor, som glatt delar med sig. Världen är kanske inte  så ond ändå? Åtminstone är den det inte på stickcaféet. Och det är mycket mer än mönster och stick/virktips, som delas. Tack för det!

Ja, och kan ni tänka er. Jag hann faktiskt sticka lite också, så nu är de rödvita sockorna färdiga. Det ber jag att få återkomma till i ett senare skede för nu ikväll är det Gunvald Larsson, som gäller!