Vilken lycka!

Så är då årets sista dag här. Kanske dags för en kort återblick? Ja och då kan jag konstatera att året har varit gott. Grumlet i champagneglaset som ska höjas i kväll är från senhöstens fula påhopp/svek av människor i min närhet. Människor, som jag litat på och sett som vuxna, mogna individer. Det gör ont att inse hur fel jag haft. Men eftersom det inte bekommer dem det minsta så tänker jag strunta i det hela. Tyvärr är det helt andra oskyldiga människor som fått ta smällen av de skyldigas handlande. O, heliga enfald kan jag bara säga! Och bort med alla "dåliga människor" från mej och min familj!

Annat smolk i glädjebägaren är förstås att jag inte alls hunnit delta i höstens stickcafé. Snyft, snörvel. Att jag kan sakna den gemenskapen. Men jobb är jobb och jag har ju förmånen att ha ett, som jag älskar. Bra så.

Årets absoluta höjdpunkt var utan tvekan då de två blev ett och vi fick en ny fru Ekholm! Vilken lycka!

Minstingen flyttade tillbaka till Finland. Vilken lycka!
Under våren och sommaren gjorde vi många spännande resor och utfärder. Det gjorde vi också med far i huset, samt med dottern och svärsonen. Vilken lycka!
Och jag hann till och med iväg på en liten utlandstripp.

Handarbetsmässigt kan jag konstatera att jag fastnade rejält i diskhavsträsket i somras. Det i sin tur gör att jag kan stoltsera med hela 34 stycken färdiga projekt under år 2015. Ja, alltså jag tror nu inte att jag hinner få den påbörjade sjalen färdig idag, så därför kan jag summera redan nu. Och jag har gjort av med 1 844 g mera garn i år än förra året. Bra jobbat trots allt, eller hur? 13 projekt lyckades jag få färdiga år 2014, så det här året har varit betydligt bättre.
Hur mycket garn har jag då köpt? HUPS! Måste jag räkna det? Man kan väl aldrig ha för mycket garn?

Det blev 7 ofärdiga projekt, UFO:s, i år mot 2 stycken förra året. Hmmm, vad ska jag säga om det? Ju mera jag får gjort, desto mera tycks också bli ogjort.

Förväntningar inför nästa år då? Högst upp på listan står förstås att nära och kära ska ha det bra, få vara friska och ha inkomst så de klarar sig.
Mina egna löften kommer att igen vara: Sticka eller virka minst 1 varv per dag. Tror att jag kommer att kunna hålla det. Eller jaaa, hoppas åtminstone. Vågar absolut inte lova att jag inte ska köpa mera garn, för vänta bara när våren kommer med alla garnnyheter. Fast jag kan ju lova att försöka minska på handlandet och istället för att flänga omkring hit och dit enbart sitta hemma och handarbeta. Får väl säga som min hulda moder:
- Först ska jag ha den här garnlådan tom innan jag köper nytt.
Frågan är bara vilken av alla garnlådor jag ska ha tom först?

Sen antar jag att jag måste lova mej själv att vara lite snällare med mej själv och börja ta hand om mej bättre. Åtminstone om jag får tro på de två årshoroskop jag läst under julhelgen. Ett hos mamma och ett här hemma. I bägge stod det att jag måste börja ta min hälsa på allvar. Hmmm, visst måste man väl tro på horoskopen då de är så här samstämmiga?  

Att jag alls läste årshoroskop beror på att jag före julen investerade i den här tidningen:

Året Runt nr 52-53. Och tur var det att jag köpte den för inuti hittade jag den här ljuvligheten:

Åååh, vilken lycka! En så fin spetssjal. Ytterligare ett evighetsprojekt att börja på.

Och nu, nu önskar jag er alla 
ETT RIKTIGT GOTT NYTT GARN- OCH HANDARBETSRIKT ÅR 2016! 

En liten Martha

Oj då, det bor allt en liten Martha i mej ändå. Igår slog jag nämligen knut på mej själv och tillverkade tunnbröd (rieska) av jullådsresterna (potatis-, morot- och pyttelite kålrot-). Receptet finns på finska hos Valio. Det gick fort och var lätt som en plätt.

Så nu har jag varit superduktig och inte kastat bort julmatsresterna. En pytteliten utmaning kvarstår dock. Sonen hämtade hem 10 kilo kornmjöl istället för en liten påse. Så vad ska jag nu göra? Hur får jag den mängden mjöl att gå åt?

Idag har jag varit iväg på födelsedagsutflykt med svägerskan. Far i huset fungerade som chaufför. Vi shoppade loss i Megamyynti Areena i Orimattila. Jag strosade på lite halvslött, för jag skulle minsann inget ha. Hur det nu kom sig fastnade en hel del i nyporna. Men endast nyttiga saker, tro inget annat. Ja, och så fyndade jag en födelsedagspresent till lillsyrran, som fyller år om några veckor. Bra att vara ute i god tid, inte sant?

Från Orimattila åkte vi vidare till Juustoportti i Mäntsälä. Där intog vi en något sen , men god lunch. Och förstås handlade vi ost. Och nu var det min tur att inte kunna bestämma sig. Fanns tre goda mögelostar. Ååååh, varför tog jag inte en bit av alla tre?

Sedan åkte vi hem via bageriet Lähimmäinen. Och svägerskan var nöjd med sin födelsedagspresent. Ja, alla tre var vi ju nöjda med utflyktsdagen. Det är alltid bra att lite lufta på sig, inte bara sitta hemma och sticka.

Förra veckans fynd

För en vecka sedan var jag iväg till grannstaden tillsammans med far i huset och svärdottern. Det var han som egentligen hade ärende till stan, liksom svärdottern. Jag fick följa med i egenskap av betalare för far i husets inköp. Han har nästan aldrig kontanter på sig och vägrar envist att använda bankkort. När jag häromsistens informerade honom om att det snart kommer att kosta pengar att ta ut pengar från sitt eget konto fick han något alldeles desperat över sig och full panik i blicken. Stackaren. Livet är svårt ibland för en bakåtsträvare.

Vi inledde vårt stadsbesök i Återvinningscentralen. Vem vet vad vi skulle kunna hitta där? Och detta trots att vi INTE skall ha nånting. Absolut inga flera grejer till oss inte. Men...

... hur i all sin dar skulle jag ha kunnat låta bli den här fina jullöparen? Jag har sett på den en längre tid och väntat att den skulle hamna i ett bra hem. Men icke då att nån annan har förbarmat sig över den, så jag måste ju helt enkelt satsa en femma och så få hem den till oss.

Den är så fin. Tänk att nån har suttit och broderat fina jämna stygn. Undrar hur länge det har tagit?

Det roliga med att handla i Återvinningscentralen är att vi ofta får nånting med på köpet. Så också den här gången.

Den här fina Snobben-boken från år 1963 fick följa hem med oss. Vi har redan alla läst igenom de svart-vita serierna i boken. Fina teckningar med underfundig, ibland ganska svart, humor.

Till all tur hade vi svärdottern med oss, så fick hon och unga husbonden en vägghylla till julklapp. Hon gillade hyllan vid första ögonkastet och han som var på jobb blev inte alls tillfrågad! Så kan det gå när man släpper loss två damer i Återvinningscentralen. :)
Därifrån tog vi oss till lunchstället, sedan proppmätta iväg till Mikrokulma så far i huset fick sina grejer. 

Och så hem via Tokmanni. Och där föll jag för frestelsen. Kunde inte låta bli, ack, ack...

... det blev hela två nystan av det här garnet, Aava. Fråga mej inte varför? Men som Sickan i Jönssonligan säger: Jag har en plan. Och det hade jag visserligen, men kom på andra tankar och fick omarbeta planen. Det ska inte bli en halsduk av det här såsom jag ursprungligen tänkte.

Nej, det ska bli en sjal! Jag började på juldagen, men satt och såg på den fina filmen Lärjungen och tappade bort mej i mönstret. Så på annandagsmorgon fick jag riva upp allting och börja om från början. Den här gången läste jag beskrivningen lite noggrannare och har nu redan kommit halvvägs. Jag har en ytterst bra teknik: Efter 8 stickade varv (= en hel mönsterrapport) får jag ta en julgodis från karamellskålen. Fungerar utmärkt ska ni veta. För säkerhets skull har jag lagt skålen en bit ifrån fåtöljen så jag måste stiga upp mellan varven. Inget fusk här inte!

Flätmönstrade sockor

Ack, ack, jag är en klåpare med stort K och jag kan inte alls sticka. Snyft och suck! Detta framkom alldeles tydligt på annandag. Där satt svärdottern i soffan och fick ett fint rött paket, som hon ivrigt öppnade.
- Oj, så fina, sa hon då hon tog upp sockorna. Men sen, ack sen, så var kanten alldeles för spänd. Uppläggningskanten alltså. Längden var bra och färgen var perfekt, men...
Uj, så jag skäms. Nu får jag allt försöka hitta en ny hobby till nästa år, för se sticka kan jag då rakt inte. Vad skulle vara lika välgörande som handarbete? Nåt förslag? Ska jag börja yoga kanske?

Modell: Sockor med flätmönster, modell nr 71 i tidningen Novita Kevät (Vår) 2011
Garn: 7 bröder
Åtgång: 100 g
Stickor: Nr 3½

Få se vad som händer med de här katastrofala sockorna. Suck! Nästa jul håller jag mej till disktrasor. Kom ihåg att påminna mej om det ifall jag rusar iväg med såna här vettvilliga saker igen. Jag ska inte... nej, det ska jag inte, göra såna här mera...

Överhuvudtaget ska jag väl inte sticka sockor alls för nu har minstingen också undanbett sig nya par. Visserligen uppskattade han stort sina sockor, men:
- Nu har jag tre par sockor så nu behöver jag inte flera, var hans lakoniska kommentar på julafton.

För en vecka sedan träffade jag X-Bondmooran i stan i julvimlet. Det var riktigt trevligt att ses och jösses vad mycket vi hade att tala om.
Och vet ni, jag är såååå avundsjuk, för hon har så fint i sin "salong", klaffbord, två symaskiner och jag vet inte allt vad. Idag hade jag min händiga svärdotter att ta sig en titt på mitt hopplösa hobbyrum och se om det också skulle kunna förvandlas till nånting bättre och trivsammare. Allra, allra mest önskar jag att den där våningssängen skulle försvinna från "mitt" rum. Jag vet faktiskt inte vad idén med den är. Ingen gäst kan ändå sova i den. Suck!
Svärdottern såg på mej med en medlidsam blick:
- Vet du, du har så mycket mera tavara (grejer) än vad hon har. Det går nog inte. 

ÅÅÅÅH! Stackars, stackars mej, inte sant? Nu återstår endast för mej att sticka och virka så alla nystan försvinner och sedan kanske det hela ordnar sig. Jag väntar tålmodigt...

Ännu en virkad julkorg

För en stund sedan åkte gästerna från Ekenäs iväg. Huset har igen tystnat och jag känner mej lite rastlös. Hemskt nog så har jag bläddrat i mönstertidningar och skulle nu vilja börja på något nytt igen. Ack, ack. Detta trots att jag redan har alldeles för många ofärdiga projekt, UFON, från detta år. Ja, och så började jag ändå på ett nytt projekt igår. Och jag kan väl inte sitta och sticka precis hela dagen idag heller? Eller kan jag kanske? Fast jag ska nog gå ut och tanka lite sol först.

På julaftonsmorgonen fick jag garnändan fäst i virkad julkorg nummer två. Den åkte iväg västerut samma dag, fylld med godsaker av allehanda slag. Till och med Lasses eldiga hittade till den här korgen! 

Modell: Virkning enligt eget huvud. Om ni behöver inspiration kan ni kolla till exempel Lankavas olika korgmönster. Tyvärr endast på finska.
Garn: Eco Tube från Novita Mängd: 515 g Virknål: Nr 9

Tycker att den här modellen blev lite bättre än den förra. Om jag skulle ha virkat en tredje, så skulle väl den ha blivit precis som jag ville, inte sant?

En virkad röd julkorg

I morse vaknade jag till en regnig och trist juldag, men solen tittade fram här ett tag mitt på dagen. För så är det ju, efter regn kommer solsken. De två yngsta sönerna är sjuka, influensan har däckat dem, så det blir väl ingen julmiddag idag utan var och en värmer vad den vill ha.

Minstingen åkte redan iväg hem till sitt för att försöka krya på sig. Det blev inte mycket umgänge där inte. Men vi hade trevligt igår, fast då jobbade den nästyngsta. Så är det, svårt att få alla samlade till en plats vid en viss tidpunkt.

Nu kan jag småningom visa lite alster som jag fått färdiga och som är levererade. Alla julklappar hann jag inte med, så äldsta sonen fick endast en socka i sitt paket. Jag har lovat att han ska få socka nummer två senare i år. Få se hur det går.

Modell: Virkad korg, mönstret fritt från mitt huvud. Är inte supernöjd med kanten, men i hastigheten fick det lov att duga. Tror att det skulle ha blivit betydligt snyggare om jag hade följt BautaWicths mönster istället. Men jag hade inte tillräckligt med trikå hemma och som sagt: Det började bli ont om tid.
Garn: Eco Tube från Novita
Mängd: 475 g
Virknål: Nr 9

Korgen åkte iväg till Valkom i onsdags. Då var den fylld med både godsaker, nyttigheter och böcker. Hoppas att mottagarna ens har lite glädje av gåvan.

Nu borde jag ju sticka socka nummer två färdig åt äldsta sonen. För inte kan det väl vara meningen att han ska hoppa på ett ben heller? Men, men jag skulle vilja lägga upp nånting nytt på åttans stickor. Får jag göra det?
Eller borde jag åka på julbesök till ensamma släktingar?

Julhälsning

Uppsittarekväll eller snarare natt. Jag väntar nu på att degen för semlor (frallor) ska jäsa så jag kan sätta igång och baka. Blir sent i natt... Gäääsp! Så går det när planeringen är dålig. men Lasse Kronér lär hålla mej sällskap.

Har ännu tre julklappar, minst opaketerade, köket ostädat osv... Men det gör inget för jag har nog varit så elak att julgubben inte vågar sig till mej ändå. 
- Det är rätta takter, sa en dam på torget åt mej idag.
- Man ska stå på sig. Strunt du i julgubben.
Tjaa, får väl försöka göra det då.

Vårt kylskåp är nu proppfullt med godsaker och jag mår redan smått illa då jag funderar på att äta av allt det där... åååh nej... Det får räcka med lite fisk, potatis och lite kålrotslåda. Fast så vill jag ju ha sallad, köttbullar, skinka, bondost och jag vet inte allt vad... ack, ack.

Och tidningen kom inte idag. Snyft, snörvel och många fula oskrivbara ord för postens klåpande! GRRRR! Har skummat igenom den digitala versionen, men det är ju inte riktigt samma sak...

Och nu, nu blir det julfrid här på den här bloggen åtminstone för imorgon. Sen vet man ju inte! 

HA EN RIKTIGT SKÖN OCH FRIDFULL JUL!

 

Vinst igen

Nyss hemkommen från en underbar konsert med julmusik i Lovisa kyrka fann jag att far i huset har lagt beslag på mitt bord. Ja, alltså bordet är ju nog vårt gemensamma, men jag ska ju slå in julklappar där och sitta och rimma. Men det kan jag alltså inte nu just. Han håller på och fixar och donar. Det är lite hysch hysch för det ska ner i julklappskorgen. Spännande...

Jag borde göra sjuttioelva andra saker, men här sitter jag framför datorn och låter fingrarna valsa på tangentbordet. Lite avkoppling måste man väl få unna sig? Hur ska det annars kunna bli stress och panik imorgon? Dan före dan...

Alltsedan min svärdotter vann en stor hög med Fazers godis i en tävling i Facebook fick jag blodad tand. Och så tog jag mej för att delta lite jag med. Och se på sjutton, så gick jag och vann i Fröken Rosengrens tävling på Facebook. Vem skulle ha trott det? Så i tisdags för två veckor sedan fick jag hem vinsten.

KnitPros Karbonz strumpstickor, som jag hade valt i storlek nummer 3. Med i brevet följde också en Fazer chokladkaramell, men den försvann genast, konstigt nog. Tack för trevlig tävling och vinst. 
Få se vad första alstret med de här nya stickorna ska bli. Hmm...

I min e-postlåda har jag då och då fått brev från tidningsförläggaren. Som trogen prenumerant skulle jag få välja en gåvobok åt mej. Den skulle skickas hem gratis. Jag var måttligt intresserad av utbudet. För två veckor sedan började tonen i e-postbrevet bli något desperat. Nu var det min absolut sista chans. Nåja då, tänkte jag och tog en titt på utbudet än en gång. Den här gången fanns det faktiskt en bok, som jag kan ha nytta av. I fredags anlände den med posten.

En underbar bakbok på finska med både söta och salta recept. Oj, så jag har bläddrat och vad bra att jag tog mej tid att välja gåva. Tänka nu, alldeles gratis! Eller nåja, jag betalar ju nog för tidningsprenumerationen. :)

Snålvattnet bara rinner då jag bläddrar bland alla läckra recept. Den här tranbärskakan skulle väl vara perfekt på julbordet?

Men jag tror nog att jag bakar den här whiskyrulltårtan istället. Det skulle väl vara något, inte sant?
Nu ska jag gå och kolla om det alls finns whisky i barskåpet. Tjingeling.

Handgjort

Varje år bestämmer jag mej för att nu ska jag minsann sticka och virka julklappar åt alla. Det ska vara handgjort och inget annat. Varje år får jag med andan i halsen vid den här tiden konstatera att nu är det nog bäst att rusa iväg till affären och bestämma sig för om det ska vara konfektaskar, blommor, kaffe/te eller ostförpackningar som gåva. Snopet, verkligen snopet. Men det skulle ju inte vara julklappar i år heller så... :)

Nå, själv har jag fått en massa handgjorda julklappar redan. Och det gör mej glad, verkligt glad. Jag vet ju att det är så många varma tankar som stickas/virkas/bakas in i gåvan.

I början av december fick jag den här fina stickade randiga katten och de julfina virkade pannlapparna i mormorsrutor. Tack!

Och så fick jag världens godaste hembakta pepparkakor flera påsar och två ljuvligt doftande egenhändigt handgjorda tvålar. Den rosa ugglan har rosendoft och ekorren doftar till fresia. Mmmm...
Tack!

Och min svärdotter gladde mej med en så här fin julkrans för några veckor sedan. Tack!

Nu behöver jag inte flera julklappar faktiskt. Igår fick vi nämligen ett supergott surdegsbröd och ett dito jästbröd, god kryddkaka (som dock redan tagit slut!) och bondost, som unga husbonden kokat alldeles själv. Jag är imponerad och glad att traditionen går vidare, att yngre kan laga själv. Och samtidigt undrar jag förvånat: Varifrån kommer de här barnen riktigt? Det här hade jag liksom aldrig trott.

Och nu ska jag fortsätta att slå in färdigt köpta julklappar och satsa lite på rimmen istället. Det får duga i år! Fast jodå, lite handgjorda klappar finns nog i skattkistan. Men vilka avslöjar jag inte. Schhh...

Inte mitt fel

Ja, alltså jag vet nog att det är fult att skylla på andra, att skylla ifrån sig, men... alltså på riktigt, det är inte mitt fel att mina anförvanter utsätter mej för svåra frestelser trots att jag försöker streta emot allt vad det går.

Det började i lördags för två veckor sen. Då hade vi den nästäldsta med fru på besök. Och hur det nu var fick de för sig att vi skulle ta ett varv på stans stora loppis. Själv var jag inte alls lockad av att besöka företaget på grund av ägarens skyltar. Visst måste det finnas moral även inom affärsvärlden, eller?

Nå, hur det nu var så hamnade jag i varje fall på loppiset och jag hade redan på förhand bestämt mej för att INTE köpa nånting alls. Så jag tog vare sig korg eller kundvagn, men vandrade snällt i gångarna och kollade förstrött hyllorna. Så många saker och onödigheter, men förstås också en hel del nyttigheter i synnerhet om jag skulle ha behövt baby- eller barngrejer.

Och sen gick det smått på tok, suck! Även jag tycks vara en slemmig typ helt utan karaktär för titta vad jag fastnade för:

Just precis, en garnpåse med innehåll av lite obestämd karaktär. Det översta nån sorts yllegarner, tror jag. Men det är inte så noga för det var de där röda garnerna jag var ute efter och jag fick ju hela påsen för en billig peng, så...

Från samma bord hittade jag den här påsen. Och inte kunde jag lämna kvar den. Det skulle ju ha varit orättvist, inte sant? Innehållet i den är Baby bamboo-garn från Sirdar 150 g och vitt bomullsgarn tunnare på rullen och lite grövre är det översta nystanet. Rena rama fyndet, inte sant?

I lördags för en vecka sedan fick far i huset nys om en gitarr på loppiset. Och han var på mej varje dag om att jag måste fara dit och köpa den. I onsdags när jag var till stan på sista jobbdagen inför jullovet och allting gick så bra tänkte jag att: "Okej då, han kan ju få gitarren till julklapp även om det inte ska vara sådant i år heller". Så jag tog igen ett varv på loppiset. Gitarren fanns ingenstans. Man ska inte vänta så länge med att slå till. Men däremot en hel del bekanta att tala med. Och så fick jag tips om receptet på godaste currysillen. Hmm, borde jag pröva?

Och så gick det som det gick då jag strosade runt i sakta mak:

Jag hittade förstås mera garn. Oj, nej! Vad kan jag göra av 100 g Chenille-garn från Rowan? 105 m/50 g. En halsduk? Eller nån sorts scarf? Vad räcker dessa två nystan till? Nu är jag alldeles villrådig. Jag kanske borde ha låtit dem ligga kvar trots allt?

Och när jag nu var inne på det här med att den som söker finner, så kan jag berätta att då jag förra veckan febrilt letade efter det Nallegarn jag använt till randningen av sockorna jag påbörjade redan i september, ja då gjorde jag ett verkligt fynd. Och det hemma i hobbyrummet!
Jag hittade, håll i er nu, påskgodis!!!! Just precis. Jag hade gömt en förpackning med Fazers Mignonägg så vi skulle ha något gott till påsken. Sen hade jag totalt glömt bort dem längst under i handarbetskorgen.

Far i huset blev salig av lycka för han har redan under lång tid tjatat om att vi kan ju äta upp julgodiset redan nu. Tur att han inte hade nåt emot påskgodis istället och tur att sista förbrukningsdag inte hade gått ut ännu.
Och gissa vad jag nu har gjort? Jo, förstås gömt julgodiset! Och det kan ju vara bra, för med god tur kommer det fram till påsk!
Visst var det så att julen varar ända till påska? :)

Man tager...

... vad man haver sade redan på sin tid Cajsa Warg. Så fick jag göra i år då vår adventsljusstake inte dök upp i år heller. Den liksom bara försvann i flytten och förra året hankade vi oss fram utan och hade andra ljus att brinna istället. Men i år var jag fast besluten att vidta åtgärder. Ljus hade jag ju, så det var bara att leta reda på ett lämpligt underlag.

- Nej, du får inte förstöra formen, utbrast min svärdotter förskräckt då jag tänkte placera ljusen direkt i kakformen. Och visst, den är ju alldeles för fin för att tjänstgöra som adventsljusstake, men...
Så kom jag ihåg att uppe i köksskåpet fanns några former, som det egentligen var meningen att hälla ljusmassa i. Men nu behövdes de för annat och simsalabim så var ljusstaken färdig. Ljusen är ju lite "hantverksmässiga" inte sant? Hjärtat är ju i korsstygn.


Igår tände vi redan det tredje ljuset. Far i huset och min hulda mor är dock inte riktigt övertygade. De tycker bägge att det inte kan vara fjärde advent inkommande söndag, för det är ju inte jul då ännu. Mycket tålmodigt har jag försökt förklara att fjärde advent INTE kan vara söndagen den 27.12 för då är julen redan över. Få se nu om de tror på mej.


Far i huset har städat flitigt i garaget, men inte för att få in min plåtlåda, ack nej. Men hans städande har burit frukt, för titta vad som fanns på frukostbordet förra veckan:

Just det! Den försvunna ljusstaken. Tjohooo! Den är återfunnen, kan det bättre bli?


Och den som söker finner, så gjorde jag idag då jag googlade på helt andra saker och äntligen, äntligen hittade virkmönstret till flaskpudeln! Nu gäller det att gräva fram garn och virknål. Tjohoo!

Balans i huset

I tisdags för en vecka sedan flyttade minstingen ut härifrån. Flytten var väntad och från hans sida efterlängtad. Nu slipper han tillbringa flera timmar på vägen i bilen. Men det känns tomt och tyst i huset.

När en flyttar ut, så flyttar en annan in. I torsdags förra veckan fick vi en ny inneboende:

Den här lilla filuren följde med hem från återvinningscentralen i grannstaden. Så nu är det balans i huset igen.

Att det sen var lite annat, som också följde med hem därifrån är inte mitt fel. Här är nu sysselsättning hela jullovet. Så för min del spelar det ingen roll om det regnar eller snöar. Jag är förberedd! :)

Festligheterna avlöser varann

Oj, nej, hela veckoslutet har gått i sus och dus. Inte så att jag skulle ha varit full av promillehaltiga drycker, nej då inte alls. Det har bara varit sån festyra och glatt umgänge.

Det började på kvällen i fredags med glöggtasting.

Provsmakning är allvarliga saker och här gällde det både att ge poäng och uttala sig om de olika glöggdryckerna. Det var riktigt gott och roligt. Till pepparkakorna och blåmögelosten hade vi förstås rödvin, men det är en helt annan historia.
Våra gäster från Ekenäs plockade upp mej från glöggtastingen och så satt vi ännu över en timme vid matbordet och utbytte senaste nytt.

På lördagen flängde vi sedan runt och hälsade både på moster och mormor. Och vi hann också handla och laga mat. Och vi hade minstingen på besök från Esbo och extra matgäster. Tur att vi hade en stor gryta med köttfärsröra så det räckte åt alla.

På kvällen fick vi sedan ännu fler gäster och de hade med sig rosor av alla de slag och en platta med Fazers blå. Den fick far i huset.

Mmmm, doftar så gott!

Tändrosor, så vackra att jag inte vet om vi alls kan använda dem.

Och igår vet ni, då var alla barnen samlade i grannstaden. Dottern bjöd på riklig och god brunch.

Från bilden saknas pannkakorna. Oj, så gott det var och så trevligt att träffas och umgås.

Och ikväll har jag varit på Kombis julfest i grannstaden. Vi bjöds på kaffe/te och en god semla (fralla) samt på filmen Så ock på jorden. Härlig film om än något häftig då det hände hela tiden. Kan det faktiskt vara så i en liten by? Trevlig avslutning på en intensiv hösttermin i varje fall. Men jag ska ju jobba som vanligt ännu i morgon och övermorgon. Nästa veckas onsdag torde vara sista arbetsdagen för höstterminens del om allt håller streck. Men före det är det stans julfest i fredag. Håhåjaaa, festligheterna avlöser varann så det blir inget med handarbetandet.

Lottovinst och vidgade vyer

Oj, så fort november försvann, liksom hela den här veckan. Varje kväll har jag försökt hitta energi till att få detta blogginlägg skrivet. Men det har inte lyckats. Alltid så mycket annat som kommit i vägen. Så kan det bli ibland när det finns så mycket som måste göras och så lite fri tid.

I söndags (ja, det har alltså snart gått en vecka sedan dess) rev far i huset upp sovrumsdörren och hojtade exalterat:
- Du har vunnit på Lotto.
- Äh, snälla låt mej sova. Snart är det måndag igen och inte en sovmorgon i sikte. Hur mycket förresten?
- Mycket för det var de och de numrorna. Och det var ingen fullträff den här veckan.
- Ääh, sa jag och fortsatte ligga i halvdvala allt medan jag drömde hur jag för en gångs skull kunde ge en rejäl julklapp till barnen.

Det första jag gjorde när jag stigit upp var att gå och kolla på Internet. Vad skulle kontoställningen i Veikkaus visa?
Pofff och så flög drömmarna om en rejäl julklapp sin kos. Hur delar men 36 euro i fem delar?
Ja, precis, det blir inte ens 10 euro/barn. Ack och suck!
Nu har jag förbjudit far i huset att åtminstone på söndagsmorgnarna säga minsta lilla knyst om lottovinster. Nästa gång han tror att jag har vunnit skall det nog vara lite större summor, annars...

I lördags, för snart en vecka sedan, var jag iväg med de två yngsta sönerna och den enas sambo på ett litet äventyr. Minstingen körde iväg med oss till grannstaden. Vi hade ett och annat att uträtta där. Från Återvinningscentralen hittade minstingen en riktigt fin tvättmaskin, så det blev förstås affär. Och jag hittade (förstås) några böcker, som jag bara måste ha... hmm...

Av sånt shoppande blir man förstås hungrig så vi tog oss in till grannstaden och hux flux hamnade jag på en irländsk pub,

Black Rose, som hade hur många ölsorter som helst. Ja och så då cider förstås.

Vi åt en riktigt god lunch där 

och så mycket knutpatriot är jag ju att jag var tvungen att välja ölen från närbryggeriet. På hemvägen ångrade jag mej lite grann. Borde ju ha vidgat mina vyer ytterligare och smakat på nån irländsk öl istället. Vill nån gå på pub med mej?

Vi fortsatte till Citymarket och alla försvann mellan hyllorna. Själv gick jag som radarstyrd fram till hyllan med stort G:

Och resultatet av det fatala besöket blev två nystan av randigt 7 bröder garn. Så fin färg om ni frågar mej. Men på hemvägen fick jag lite ångest jag ska ju inte köpa garn och köper jag ska det helst vara i sån färg att jag kan sticka herrsockor.
För övrigt var det jobbigt att gå med de yngsta sönerna i butikerna. De låter exakt som sin far:
- Nej du behöver inte det där.
- Nej, du skall inte köpa det där.
- Nej, vad ska du göra med det där.
Ett evigt nejande och jag är ju ändå vuxen och förtjänar egna pengar!

Fast med tanke på att jag för två veckor sedan på lördagen kom hem med de här fyra nystanen:

så förstår jag ju nog deras protester.

Ikväll blir det ingen stickning, utan det blir julfest med glöggprovning och så får vi gäster. I morgon håller julhemmen i stan öppet och i söndag är vi bjudna på brunch. Full rulle hela veckoslutet!
Ha nu alla en riktigt skön helg! Och trevlig självständighet i söndag!