Fnoskigt värre

Kära vänner, vill ni se en fnoskig dam, så välkomna hit! Något fnoskigare än den här damen har ni nog inte skådat. Det är just den fnoskigheten, som gjort att jag inte hunnit skriva blogg ens! 

Fnoskigheten drabbade mej i tisdags, sent på kvällen, eller njaa, kanske egentligen på natten mellan onsdag och torsdag. Jag var hemma vid 20.30-snåret efter en lång och givande dag. Fick i mej kvällsteet och de goda skorporna innan jag satte mej framför datorn. Jag skulle förbereda två nya kurser, som startade igår. Ivrigt jobbade jag på och knåpade ihop hela 29 bilder i en Powerpointpresentation. På natten kom jag på att den går inte att använda på första kursträffen. Jag vill ju inte skrämma bort de stackars kursdeltagarna! Det skulle just se ut det? Så hastigt och lustigt lade jag om planerna och plitade och skrev ut nytt material på min matrast i onsdags. Puuh! Visst ska vi väl bort från pappersmassorna? Inga fler kopior och kompendier till mina kursdeltagare. Tror ni att de blir lessna då? Upprörda eller arga? Borde jag göra en undersökning och kolla om någon alls använder kurspapiren i ett senare skede för att kolla upp någonting? De kanske inte alls är till någon nytta? Hmmm....

I onsdags för två veckor sedan tyckte redan dubbelmorfar att jag var fnoskig!
- Va ska du med dom där, frågade han och pekade bestämt mot min nyfyndade säck.
- Påskpyssla med M. Vad trodde du?
- Men det är nog lite för tidigt.
- Nä, inte alls. Det är bäst att passa på nu, så man hinner i tid.
- Men det blir ju jul först.
- Men du sa ju att vi inte ska fira den i år.
En fnysning var det enda jag fick till svar.

Självklart måste jag ta hand om de här påskäggen, inte sant? Strunt nu i att det blir vinter och jul, snart är det ju påsk igen och det gäller att vara förberedd!

Jag förstår inte alls vad dubbelmorfar har emot de här gulliga påskpynten? Förstår ni? Nu återstår endast att fynda påskgardiner, så är saken biff!

Ikväll när vi kom susande med kollegan från vår digirådgivning i östra grannkommunen, var jag alldeles tom i huvudet och den stora frågan jag borde hitta ett svar på är:
Vad behöver en senior kunna i dagens digivärld? Vad är det jag skall lära ut till nybörjarna? Hmmm...

Och gissa vad? Jo, jag planerade helt om och helt nytt nu ikväll. Håhåjaaa... tänk hur det var förr när allting var statiskt och inte ändrade stup i kvarten, som det gör i dagens datavärld...

Idag blev jag uppringd av en närståendevåradare, som tackade mej för kolumnen i dagens tidning. Hen tyckte att jag precis hade förstått vad det handlar om och tyckte det var bra att närvårdarnas situation uppmärksammas.  Jag blev rörd över responsen och glatt överraskad. Det värmer att någon tar sig tid och bryr sig om att tacka. Samtidigt önskade jag förstås att jag hade kunnat göra någonting konkret.