Blåbärsbulle

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga inlägg. Det beror på blåbär! Ja, ni läste alldeles rätt, blåbär. Bisin min var ju i väg till skogen i måndagskväll. Det blev rätt sent innan han hade rensat bären och jag hade ingen bakningsenergi på måndagsnatten.

Igår natt såg jag mej dock tvungen att ta itu med bakandet, fastän jag inte riktigt ville. Men om nu bisin min hade både plockat och rensat och dessutom faktiskt hämtade hem både jäst, socker och smör igår. Ja, så då, ja då var jag helt enkelt tvungen att baka.

Klockan 23:30 igår tog jag den här plåten ur ugnen! Puuuh! Det blev svettigt värre i köket.

I natt försvann hälften av blåbärsbullen på något mysko sätt och i skrivande stund finns endast hälften av den här biten kvar. Huhuh! Här försvinner bakverk så fort jag vänder ryggen till.

Bisin min försökte redan i måndags på alla sätt och vis. Han hotade bland annat med att han lovat mr J att det vankas nybakt blåbärsbulle hos oss. Haa,  svarade jag lugnt och sa att det går inte att baka bulle utan jäst. Då ringde bisin min till nästyngsta sonen, som hade torrjäst hemma, men jag hummade bara nånting ohörbart.
Nå, inte kom mr J igår natt hit inte, hur skulle han nu det.
Nu har jag då klarat av säsongens första blåbärsbulle och vem vet, kanske också den sista! Jag kan ju övergå till blåbärsmuffins, pajer eller kakor!

Däremot var mr J ute på äventyr igår med bisin min, ända till Hyvinge körde de och förstås besökte de traktorskroten. Tur att jag inte behövde vara med. Förstås shoppade de i Motonet och den här gången var jag riktigt glad över inköpet, som inte har det minsta att göra med bilar. Återkommer när vi/jag gjort en första test. Ska bli spännande.

På hemvägen kurvade karlarna via Lähimmäinen i Mäntsälä. Det blev en upplevelse för mr J, så mycket bröd och så mycket godsaker till ett humant pris, ändå köpte han inget.

Bisin min köpte bröd och det här wienerbrödet.
– Det får du sen när du har blåbärsbullan färdig, sa han. 
Haaa, jag behövde det ju redan före, så jag skulle orka baka!

När bisin min kom hem från stan idag, hittade han den här tidningen i vår postlåda. Tjohoo! Nu blir det lösa av. Ingen brist på fritidssysselsättning här inte! Snarare tvärtom.

Nu ska jag rösta på KAJ, vilket blev ogjort igår! Hoppas att det inte sen är fast i min röst, när resultatet räknas.

Önskar er alla en riktigt skön onsdagskväll. Själv ska jag iväg till norra grannkommunen på kalas! 

Av och an till stan

Igår kväll avslutade vi veckan på ett riktigt skönt sätt, nämligen med bastubad. Jag sov riktigt, riktigt gott i natt ända tills jag vid sextiden behövde på toa. Hade sen svårt att somna om, för jag visste ju att klockan snart skulle ringa. Och det gjorde den förstås just när jag sov som djupast. Suck! Inget annat att göra än att masa sig ur sängen, äta frukost, klä på sig och köra iväg till stan.

I stan hade jag träff med en trevlig karl på Café Favorit. Det var skönt att sitta ute i kaféets trädgård.

Med mej hem hade jag en härligt läskande jordgubbs-rabarber soda och färska bullar. Efter min stadsutflykt har jag förnuftigt nog hållit mej inomhus. Bäst att passa på, så länge vårt tegelhus ännu är svalt. Tids nog blir det så hett att man inte vet om man ska vara inne eller ute.

Igår visade bisin min framfötterna i köket då han tillredde en gourmetmiddag bestående av nypotatis från eget land, dill och persilja från eget land och köttbullar från kylskåpet. Han tyckte att nypotatis och köttbullar inte riktigt går ihop, så jag frågade om han ville ha sill från min burk i stället. Då tittade han på mej, som om jag vore en billig fisk och fnyste ljudligt.

Idag har han visat framfötterna i wc. Han har nämligen äntligen fixat vår läckande bytta genom att byta en utsliten packning. Någonting muttrade han om att han inte är någon rörmokare och att han borde ha ringt till K, så skulle hela bytet ha klarats av på fem minuter!
Och nej, bisin min är ingen rörmokare, för nu ska man trycka på stora spolandet när man har gjort det lilla och den lilla när man har gjort det stora. Här finns det viss risk för förvirring. Det sägs ju att det är bra med omväxling för hjärnan, men det finns gränser för allt.

Någon kylskåpsmontör är bisin min däremot inte. Han tyckte att det började vara oroväckande varmt i vårt kylskåp och mixtrade med termostaten. Han lade in en termometer och ve och fasa, den visade 15 graders värme! Inte håller väl vårt kylskåp på att gå sönder?

Nä, lugn bara lugn. Det visade sig att termometern är sönder och att bisin min hade skruvat termostaten åt fel håll. Håhåjaa... 

Vet ni vad bisin min gjorde idag på eftermiddagen innan det började regna? Jo, han stack iväg till skogen och plockade blåbär! Nu är han lite sur för att jag vägrat att baka blåbärsbulle i kväll. Jag har försökt förklara att jag inte kan göra bulladeg utan vare sig jäst eller smör. Och nej, jag kör inte iväg till stan och handlar!
Jag är full av beundran över hans energi. För min del räckte det bra till med ett ytterst snabbt varv till stan.

Själv har jag envist kämpat på med sommartoppen och nu virkat runt ärmhålen. Tack till väninnan B, som gav goda råd. Nu blir det gult runt ärmhålen och en gul solfjäderskant längst nere. Men nedre kanten får nog vänta till i morgon. Jag orkar inte koncentrera mej längre ikväll.

– Det där gör man på vintern, sa bisin min lite småsurt då jag satt och virkade då han kom från skogen.
– Nä, virka gör man på sommaren, svarade jag mycket bestämt. Om det blir jättesvettigt att hålla i virknålen, så då är det kanske dags att ge upp, men inte före det.

Önskar er alla en skön tisdag. Kom ihåg att dricka! 

Efterarbetet

Varmt och skönt idag utan minsta stress eller måsten. Men ack efterarbetet!

Axelsömmarna klarade jag av i morse och sen virkade jag runt halslinningen, men sen...

Två sidsömmar, ack och ve, hur kan det ta så lång tid och kännas så motigt? Jag vill egentligen endast virka och inget annat. Måste nog hitta på ett projekt utan sömmar till nästa, för jag är ju inte van med det där att sy.

Nu återstår ett varv fasta maskor runt ärmhålen och sen måste jag bestämma mej för om jag ska ha en solfjäderskant ner till eller endast fasta maskor. Jag måste också bestämma mej för i vilken färg kanten ska virkas. Håhåja, alla dessa små beslut. 
Halslinningen har jag virkat med gult garn och till ärmhålen hade jag tänkt lila garn, men som sagt, vilken färg här i nedre kanten? Alla förslag mottages med stor tacksamhet. Borde ju få färdigt den här toppen nu, lagom till värmeböljan.
Ja, tacksamt tas också fästhjälp emot. Här finns en hel del garnändar att ta hand om innan toppen slutligen är färdig. 

Mycket riktigt, mitt garntrassel visade sig vara två olika lila nystan. Jag höll på att virka till klockan halv ett i natt. Sedan hann jag knappt somna innan jag väcktes av störtregn, blixt och dunder. Det var bara att pallra upp sig ur sängen och sitta uppe och följa med situationen. Jag tycker inte om åska mitt i natten eller nåja på morgonnatten. Hoppas att det blir lugnare i natt, för i morgon ska jag vara redan klockan 10 i stan! Blir till att ställa in väckarklockan.

Jag har redan dragit fram lingarnet, som jag behöver till nästa projekt. Nån som frivilligt ställer upp som garnnystare?

Nu dags att försöka klara av kvällsduschen, virka lite och sen i säng!

Önskar er alla en bra start på den nya veckan!

Först norrut sedan österut

Igår på eftermiddagen var jag iväg till Hyvinge, tur retur. Bisin min var ytterst hemlighetsfull när han igår på dagen meddelade att vi skulle starta klockan två istället för halvtre, som vi kommit överens om med yngsta sonen. Jag fantiserade faktiskt om allt möjligt, som det kunde betyda, trots att jag ju borde vara van.

Hit körde han till Suomen käyttökone Oy. Suck! Jag borde ju ha vant mej vid det här laget, men...

Porten var stängd med ett rejält hänglås och jag undrade, som vanligt, varför bisin min inte hade ringt på förhand. Men när skulle nu en av den gammaldags bondestammen ringa först?
Det som roade mej lite var den där post-it-lappen där på skylten. Lappen håller knappast i regn och storm.
Från det här stället kan man tydligen köpa motorer till kompressorer, traktorer osv. samt andra maskindelar och bland annat traktorfälgar. Håhåjaa... inget för mej här inte.

Sen fick jag sitta i bilen med den här utsikten medan far och son var ute och provkörde en Adam plåtlåda.

Från Hyvinge drog vi vidare till Juustoportti i Mäntsälä. Frågan var om vi skulle hinna till buffétserveringen. Det gjorde vi, för klockan 18 hade de ännu inte städat bort buffén. Schnitzelfredag stod på menyn, så här är gräddpotatis, broilerschnitzel och grisschnitzel med bearnaisesås. Riktigt gott!

Sådana här ekipage såg vi en hel drös av. De var alla på väg till Rokkiralli i Hyvinge.
Från Mäntsälä körde bisin min raka spåret hem och det hade jag faktiskt inget emot.
Vi startade hemifrån tio före två och var tillbaka hemma före halv åtta. Inte illa på en fredagseftermiddag.

Idag har jag varit iväg till östra grannstaden med yngsta sonen. Det var riktigt skönt att sitta i bilen, men ack och ve, när man skulle ut i hettan.
– Man borde inte släppa in dig i butiken, sa sonen då han började rada upp på kassabandet allting jag shoppat i Prisma.

Och jo, han har alldeles rätt, den rara gossen, för se nu:

En sticktidning, som jag inte har hunnit bläddra i ännu.

En korsordstidning, i den euforiska glädjen över att det överhuvudtaget fanns en på svenska!

En mönstertidning, trots att jag inte är någon sömmerska, men...

... jag kunde helt enkelt inte motstå den här rosa klänningen! Det står att det är en enkel modell att sy och att storleken passar alla människor. Dags att ta en tripp till Eurokangas? Nästa gång bisin min frågar om jag vill följa med till Motonet i västra grannstaden svarar jag ja och kvistar sedan snabbt över till tygaffären. Det låter väl, som en bra idé?

En kaftan har länge stått på min önskelista. Jag tänker mej den mest, som ett plagg att dra över huvudet efter bastun eller duschen. Men oklart om jag klarar av att sy en sån här och ännu mera oklart vilket tyg, som skulle vara det optimala.

Ett par såna här byxor skulle vara sköna och det står att de här också skulle vara lätta att sy, hmm...

Och en vacker blommig klänning för "stora flickor". Plötsligt hittade jag alltså en massa symönster i den här tidningen.

Jag hittade också mönster till den här stickade sjaletten. En sådan här, som kan användas som huvudduk eller en liten sjal, har länge stått på min att-göra-lista.

Till den här skira toppen har jag faktiskt garn!

De renoverar fortfarande där i Prisma, vilket gör att jag har lite svårt att hitta och hamnar än här och än där. Den här gången gick jag inte alls till avdelningen med barnkläder. Jag hamnade istället vid bokhyllan.

Och där fick jag syn på den här boken, som jag varit lite nyfiken på. Tyvärr begick jag det fatala misstaget att jag öppnade boken och bläddrade lite i den och...

... jag var såld direkt. 

I den första avdelningen i boken finns det plats för att skriva ner sina garner, sorterade enligt tjocklek. Det här uppslaget handlar om restgarner.

Här går det att anteckna alla strumpstickor man har. Beklagar att fotot blev minst sagt suddigt så ni inte ser de där tabellerna på högra sidan. Fanns skilda sidor för rundstickor, stickspetsar och för kablar. Handlar både om tjocklek och längder.

Andra delen i boken handlar bland annat om stickterminologi, teori, tips och bra att veta då man ska göra olika saker.

Här finns bland annat färgcirkeln och...

... möjlighet att skriva in sina egna projekt.
I slutet av boken finns det mönster och sidor med rutor, så att man själv kan börja designa egna modeller. Nej, nej, jag behöver förstås inte alls den här boken, men... ja, som sagt, jag kunde inte motstå den. Och oj, så jag har bläddrat i den här boken redan!

Egentligen skulle jag inte ha så mycket från affären annat än hushållspapper och toapapper, men lite här och där stod det Ale, alltså rea. På ett ställe var ett långbord uppdukat med spännande prylar. Oj, oj, oj, så jag fyndade. Kan jag förresten redan nu börja plocka ihop påsarna till årets julkalendrar åt barnbarnen?

Dessvärre begick jag ett ödesdigert misstag när jag lät blicken irra och hittade två lådor under bordet. De innehöll rödlappat garn och...

... förstås måste jag ju köpa lite Tuuli, 150 gram.

När ett garn först har varit nedsatt till 7,50 €/nystan och nu såldes för 3 €/nystan, så måste jag ju bara köpa, inte sant? 150 gram Loisto. Vad jag ska ha det här till, inte den blekaste aning. Troligtvis är det så att det projekt jag har i tankarna ska ha ett annat garn, Valo. Det fanns också där i lådorna, men faktiskt, så kunde jag hålla mej från att gräva ända till bottnen. Jag har ju redan förstört mitt garnlager förra månaden och ska nog inte fortsätta på den vägen.

Jag passade också på att nappa den här förpackningen med tre liters fryspåsar.

De är lite små, jämfört med fem liters påsarna jag använt tidigare. Men jag fick i alla fall mina nyförvärv att rymmas i påsarna.

Det absolut bästa med dagens affärsbesök var att jag hittade födelsedagspresenter åt den blivande ettåringen. Tjohooo! De liksom bara fanns där utan att jag ens behövde leta. Lite harmfullt var det att den leksak jag såg först och som var nedsatt med 50%, var åldersmärkt från 3 år uppåt. Yngsta sonen tyckte att det var lite onödigt att köpa leksaker till en liten, som redan har allt. Och ja, kanske det, men farmor vill ju så gärna att Lilleman ska bli glad.

Igår kväll blev det hopplöst trassligt med min virkning. Snyft!
Jag vet inte om här är ett nystan, två eller tre. Jag började nysta, men gav upp. Jag skulle ju bara vilja få framstycket färdigt och då vill jag virka och inte nysta. Suck!

Nu ska jag ta hand om disken och så får vi se om jag alls ids ta fram mitt garntrassel mera ikväll.

Önskar er alla en skön söndag. Njut, så länge sommarvädret varar!

Vildvuxet

– Vart ska du fara, frågade bisin min förvånat igår kväll då jag före klockan 22.30 steg upp från gungstolen.
– I säng förstås, vart annars den här tiden på dygnet?
Det var minsann på tiden att jag lade mej, för jag hade precis vaknat till ett klingande ljud. Jag hade somnat i gungstolen och virknålen föll ur min hand. Ursprungligen hade jag tänkt virka färdigt framstycket till den lilla sommartoppen. Men jag hade redan fått riva en gång då jag virkat för långt. Jag insåg att jag nog skulle börja rådda med intagen för ärmhålen, så det var lika bra att sova på saken och lämna virkningen till idag.

Här hos oss är det mera vilt än tamt och jag tänker nu igen modigt visa upp den nakna sanningen, alltså vår vildvuxna gårdsplan.
Det började redan i våras då vi lät maskrosorna lysa gult i vår så kallade gräsmatta. Detta för att pollinerarna skulle ha mat. På något sätt lyckades far och son här i huset sedan lägga in klippningen optimalt, för vi har inte sett till maskrosor efter det.

Nästa gång det skulle klippas behövde beståndet med teveronika, framför lekstugan, få stå kvar.

Just nu är vår gräsmatta översållad av ljuvligt doftande vitklöver. Det går alltså inte att klippa nu heller!

Vid regnmätaren växer kråkvicker så det knakar. Den är förresten giftig.
Jag skulle gärna ha en blomsteräng här istället för gräsmatta. Men det går inte, för då kommer det säkert en massa fästingar och kanske farliga mördarsniglar. Brrr! 

Längs med väggen finns ett bestånd med prästkragar. Tätt intill väggen ska man inte ha blombänk, för det är inte bra för sockeln.

Här finns också ett vilt växande bestånd med violer, tydligen styvmorsvioler?

Vi har ju nog också odlade växter, här en lite suddig bild av buskar, som jag inte minns vad heter.

Och kära vänner, vad ni är gör, satsa på en Småpetunia Million Bells. Den blommar rikligt och är så tacksam. Här behövs inget bortplockande av vissna blommor. Allt det sköter växten själv. Det enda bisin min gjort med den här är att vattna den och ge den näring då och då. Han har gröna fingrar, inte jag!
Det lönar sig utan tvekan att satsa på en sådan här ampel, i synnerhet om ni har en solig och varm plats att hänga upp den på. Fast tja, i år har vi inte sett till den gula himlakroppen särskilt mycket.

Igår gick jag omkring och hade fredagsfeeling. Riktigt varför vet jag inte, men jag trodde alltså att det var fredag!
Jag gick också omkring, pöste lite grann och kände mej jättenöjd med mej själv. Jag hade skrivit artikeln färdig redan på förmiddagen. Det var en sådan lättnad, inga måsten och inget ogjort som tyngde. Jag beslöt ändå att sova på saken och skickade in den till redaktionen först i morse. Skönt att ha det undan, så jag inte behöver kämpa på veckoslutet med texten. Nästa vecka blir det till att skriva mera, för jag ska lite hit och dit. Och jag som skulle trappa ner...

Det är inte enbart vildvuxet här, det går också vilt till. Igår när jag satt här vid datorn och skrev hördes plötsligt ett jättebrak.
– Vad var det, ropade jag åt bisin min medan jag försökte lugna ner min galopperande puls. 
Han kollade vad som hänt ute på balkongen.
– Det var en duva som flög mot fönstret, fick jag till svar.
– Den blev så snurrig att nu törnade den emot balkongräcket, fortsatte bisin min. I samma andetag undrade han om jag ville ha duvstek till middag. Tack, men nej tack. Jag kan inte plocka fåglar, för att nu inte tala om vad som ska tas ur dem. Dessutom, hur vet man att fågeln är frisk och ätbar?

Hmmm, jag var inte alls säker på att duvan skulle ha åstadkommit ett sådant brak. Och mycket riktigt, på kvällen upptäckte bisin min att en stor aspgren brustit och nu låg olämpligt över våra svartvinbärsbuskar. Han gick ut i duggregnet och fick stönande och stånkande bort den grova aspgrenen. Nu borde han ännu kolla skadorna på buskarna och binda upp dem, så att inte alla goda c-vitaminrika bär går förlorade. Oklart om han hinner innan vi ska iväg på en liten fredagsutfärd norrut. I det här dystra vädret är det faktiskt riktigt skönt att sitta inomhus och njuta.

Önskar er alla en riktigt fin fredagskväll. 

Garnkatastrofen ett faktum i juni 2025

Kära vänner, här kommer nu den nakna och kanske fula (?) sanningen om mitt eländiga garnlager, som bara växer och växer... Efter moget övervägande har jag kommit fram till att det är nog så att garn är min passion och kanske inte direkt stickningen. Det är härligt att klappa garnen, att ta fram dem, drömma om dem, hitta mönster som passar till just det garnet jag håller i handen. Men att sen hinna förverkliga alla projekt är en helt annan sak.

Kvar från maj 2025: 10 822 gram

• Köpt garn: 7 103 gram
  
  
  6 003 gram av E
  
  1 100 gram köpt på garnrea från Tokmanni
  
  
• Använt garn: 52 gram
  
  Virkad hatt, kyjy25-1
  
  
• Donerat garn: 300 gram
  
  
• Kvar i juni 2025: 17 573 gram
  
  

Uj, uj, det där är inga vackra siffror. Bäst att fort stänga datorn fort nu och börja använda lite garn istället.

Önskar er alla en fin torsdagskväll med eller utan damfotboll.

Översvämningar och stickcafé

Igår kväll körde bisin min runt och fotade översvämningarna i grannbyn.

Hit går det inte att ta sig fram, men till all tur kan man köra genom byn för att ta sig hem.

Vattenmassorna forsade fram. Här skulle man nu ha haft ett litet vattenkraftverk och kunnat spara in på elräkningen!

Potatislandet står under vatten. Undrar om man alls vill ha dem sen i höst? Tänk om potikkorna är riktigt vattniga?

Idag har bisin min varit iväg på äventyr med mr J. Och båda var lycksaliga för att de lyckades få en bil genom besiktningen och för att de fick gå omkring i allsköns ro i Motonet. Bakom dem i reservdelskön stod en kvinna, som stönade och stånkade och med hög röst förkunnade hur trött och medtagen hon var. Hon hade kommit hem med flyget i natt. Mr J var rädd att bisin min chevalereskt skulle låta kvinnan gå före i kön. Men se nej, sådant där skryt lyssnar bisin min inte på och dessutom tyckte han att kvinnan riktigt bra kunde vara hemma och vila om hon nu var så trött.

Själv var jag iväg till stan, klarade först av ett uppdrag och besökte sedan stickcafé i Café Favorit.

Lite olyckligt satt jag här och väntade på de andra. Klockan var redan halvtvå, men där satt jag ensam, allena och bortglömd och funderade på vad jag skulle göra. Åka hem igen?

Men först behövde jag lite lunch, så det fick bli samma som för en vecka sedan, det vill säga skinkpaj och rabarbersoda. Medan jag åt så kom först U och sedan G-M och V. Vi flyttade utomhus och fick ytterligare sällskap av B. H hälsade också på en kort stund.

Till efterrätt fick det bli en slät god bulle.

Min projektväska var så tung att U hjälpte mej bära den till bilen.

Jag fick nämligen en spännande kasse med ett vackert kort av B och S.

I kassen hittade jag en 8-pack. Jag misstänker skarpt att det här är åt bisin min, men det behöver jag väl inte låtsas om?

Och så fanns där ett spännande paket, som innehöll...

... garn och...

..."hostmedicin". Undrar om man ska ta sig ett litet glas varje kväll? Så där för säkerhets skull liksom. Stort, stort TACK för gåvorna!

Det fanns tre rabarbertoscabullar kvar när jag skulle hem från stickcaféet. Förstås måste de få följa med mej hem. Riktiga delikatesser!

Önskar er alla en riktigt skön torsdag.