Jultårtssäsongen inledd

I morse såg det mörkt ut här hos oss. Jag vaknade kvart över sex och tassade iväg till toan. Knäppte på belysningsknappen, öppnade dörren och...

... vänta nu, det var beckmörkt, hade jag verkligen knäppt på lampan? Jag backade några steg och kollade, jo, det hade jag gjort. Jag testade knappen några gånger, men det hjälpte inte. Jag var redan på väg tillbaka till sovrummet på jakt efter en ficklampa då jag kom på den genialiska idén att jag knäpper på lampan i korridoren och sitter med dörren till toan öppen. Någonting, som jag inte har gjort sen barnen var små.

Idag på förmiddagen har bisin min fixat ena lampan i toan medan han har svurit ve och förbannelse över Ikeas sekunda produkter, som inte håller. Och nej, det där belysningssystemet som vi har i toan har vi inte valt själva, utan det fanns här färdigt när vi flyttade in. Hur länge bisin mins reparation håller vet jag inte, men han är fiffig när det gäller. Nu har han satt en batterilampa i toan. En lampa som reagerar på rörelse, så om det blir beckmörkt igen börjar lampan lysa så fort man stigen in. Smart eller hur?
Som ni märker, så litar inte bisin min alls på Ikea!

Igår inledde vi jultårtssäsongen här i vårt hus. Det var gott till kvällsteet. Jag kunde helt enkelt inte låta bli de här bakverken då äldsta sonen gjorde mej uppmärksam på dem i mataffären. Bisin min fick hela två stycken, för det här är hans favoriter. Få se om han nu hinner tröttna på dem före jul i år.

Det är farligt när jag är i butiken. I stora varuhuset hittade jag igår den här Muminväskan. Behöver jag den? Nja, nä egentligen inte väl, för avsikten är ju att jag ska sticka bort innehållet i de projektväskor jag redan har. Men, vem vet hur nyttig den här väskan ännu kommer att bli?

Från mataffären kom jag hem med den här jultidningen. Behöver jag den? Knappast, men...

Sen köpte jag ännu den här! 🙈 Det blir dyrt då jag är med i affären. Äldsta sonen skulle ha följt listan och inte köpt någonting "onödigt"!
I den här tidningen finns många fina modeller, men nu började jag fundera, stickar människor faktiskt julsockor? Gör ni det? Borde jag prova?

Gårdagens äppelskörd, som bisin min idag har förvandlat till supergod sylt. Ja, alltså han hade flera äpplen som han plockat tidigare. Jag var med på ett litet hörn så mycket att jag rörde om i äppelsyltsgrytan medan han gick ner till källaren efter glasburkar. Sen delade jag också citronen, som han pressade med bara händerna. Vår citruspress är nämligen försvunnen! Vi har en fin press av märket Fiskars, men den är inte i det skåpet där den brukar och ska vara. Äldsta sonen, som brukar tömma diskmaskinen har säkert hittat ett annat ställe för pressen. Antagligen borde vi städa skåpen med det snaraste, men jag vet inte om det hjälper. När vi flyttade in här i huset hade jag ordning på allting, för det var jag som diskade och radade i skåpen. Där var glasen, där muggarna och i det övre hörnskåpet fanns allting som hade med bakning att göra. Nu är det en allmän villervalla och jag hittar aldrig det jag behöver.

De här äpplen torde vara Antonovka. Idag har bisin min plockat in ytterligare 18 stora fina äpplen, så det blir snart ny sylt. Mums! Och det är väl sista syltkokningen för i år, för nu finns det endast ett äpple kvar i vårt träd och det kan väl fåglarna få? Inte ska vi väl vara snåla?

Nu ska jag smyga iväg och ta lite nykokt äppelsylt på creamcracker kex. Tack till svägerskan för tipset. Och schhh, säg inget år bisin min!

Önskar er alla en skön torsdagskväll.

Kalsonger och hallonbåtar

Idag har det varit en bra dag! För första gången på länge känns det mera normalt med min andning. Jag flåsar liksom inte längre och låter inte heller som en blåsbälg. Jag hoppas innerligt att det nu börjar gå åt rätt håll. Håll tummarna!

Den här bra dagen började med att jag sov hela natten i natt. Kan ni tänka! Jag var inte uppe en endast en gång på toan. En särskilt lugn natt var det väl inte med tanke på hur jag lyckats knöla till både lakan och täcke. Jag har nog snurrat som en snuribuss (alltså en snurra som åtminstone jag lekte med som barn) i sängen, men utan att det stört min sömn. Tjohoo! 

Mitt blodtryck var riktigt bra i morse och medan jag satt där och väntade med manschetten på armen lyckades jag lösa några knepiga korsord där endast de svåra rutorna väntade.

Och tjolahopp! Jag klarade galant av att köra till stan, jag som inte har kört på nästan två månader! Rena rama lyxen att ha tillgång till bil igen.

Deltog i stickcaféet hos C. Härligt att få träffa alla stickglada igen eftersom jag missat två senaste veckors stickträff. C bjöd på fyllda croissanter och...

... supergod drömtårta. Vi nästan smackade när vi åt av den goda smörkrämen.

Och som ni redan vet, så är stickdamerna supersnälla.

Jag kom hem med ett par kalsonger åt Lilleman! Eller egentligen en solskyddsbyxa, som jag fick av C. Tack!

Och fyra påsar hallonbåtar, som stickvännen V köpte åt mej då hon var i tyska butiken. Så snällt av henne att ringa mej och fråga om jag vill ha och att sedan köpa dem åt mej. Tack för omtanken och förstås ska jag betala dem, fattas bara annat. 

När jag kom hem från stickcaféet väntade äldsta sonen på mej. Han ville ha mej med till stan och handla. Så jag bytte skor, klädde på mej ytterkläderna igen och så iväg. Vi inledde med att besöka stora varuhuset i stan. Och vet ni, jag höll ju på att bli lite köpgalen, för jag har ju inte varit i ett varuhus, sen jag vet inte när. Och nu fanns det massor, massor att köpa, både sånt vi behövde och sånt som inte alls var nödvändigt, men lite roligt, liksom. Och jag flåsade inte alls då jag återvände till bilen! Tjohoo!

Sen iväg till mataffären och jag köpte lite tomater, fil, reilu bröd och youghurt. Jag kollade också utbudet i frysdisken och hittade en rotsakssoppa som var hjärtmärkt. Det var tyvärr inte spenatsoppan, som jag hade siktat in mej på, så jag kom hem helt utan soppa. Fil får räcka som lunch tills vidare.

Nu ska jag ta blodtrycket igen och sen njuta av sockstickning! Just nu känns det som om jag är inne i ett flowtillstånd med min stickning. Hoppas att det håller i sig länge än!

Önskar er alla en skön torsdag!

Grått pannband

Om man inte behöver laga mat, diska eller dammsuga, ja, ni vet sånt där tråkjobb, om man alltså slipper göra det, då hinner man sticka lite! Och det hann jag med igår, så nu är ytterligare ett pannband färdigt. Den här gången i grått.

Modell:Pannband, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 06.10.2025

Färdig: 06.10.2025

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 32 g 

Stickor: Nr 4

Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn 

Tänk pannbandet blev färdigt på en dag! Och jag som är en så långsam stickare. Tjohoo! Nu var beställningen färdig. Nu får vi hoppas att det passar.

Och nu är det dags att äntligen fira socktober. Nu ska jag alltså ta itu med en hel del sockor, först de som har blivit på hälft och då jag är färdig med dem är nog socktober slut! Hoppas bara att jag inte blir inspirerad av en massa andra mönster.

I morse tog jag itu med den här lila sockan. Otroligt nog, så klarade jag av den stickade tåavslutningen. Tjohoo! Nu har jag lärt mej nånting nytt igen. Inte alls illa. Sen får vi hoppas att den här tåhoptagningen håller lika bra som tåhopsnörpningarna.

Och nu ska jag lägga upp för lila socka nummer två, så kanske jag hinner få den färdig nån gång den här veckan. Håll tummarna.

Önskar er alla en skön tisdagskväll.

Garnlagret i september

Sakta men säkert går det åt rätt håll, för i augusti köpte jag inte ett endaste ett nystan garn! Och det gjorde jag inte heller i september. Tjohooo!

Kvar från augusti 2025: 17 189 gram

• Köpt garn:  0 gram
   
• Erhållit garn: 0 gram
   
• Donerat garn: 200 gram
  
  
  Här är ett av nystanen jag donerade förra månaden. Det andra var ett nystan Nallegarn, blårandigt.

• Använt garn: 144 gram
  
  
• Pannband i Blossom glitter  18 gram
  
  
• Pannband modell större  36 gram
  
  
• Lilaglittrande pannband  28 gram
  
  
• Rosaglittrande pannband  28 gram
  
  
• Gult pannband  34 gram
  
  

• Kvar i september: 16 845 gram

Många bäckar små blir en stor å, så småningom. Det hoppas jag på i alla fall. Det går ju nu inte åt så mycket garn när man stickar pannband. Men det är en skön stickning, det går fort och det är endast en liten söm och två små garnändar att fästa. Kan det bättre bli?
Gissa förresten vad jag håller på att sticka just nu?

Jo, förstås ett pannband. Den här gången i mörkgrått garn enligt beställningen, som jag fick förra månaden.
Och nu ska jag se om jag hinner få stickningen färdig innan bisin min envisas med att vi måste vara tidigt i säng!

Önskar er alla en ny fin vecka! Och hej, efter roende och hopande från stadens sida, så blir det faktiskt höstmarknad på torget i morgon! 

Mintgröna små vantar

Äntligen, äntligen, igår blev jag färdigt med ett litet projekt, nämligen de mintgröna små vantarna. Det var nära att jag skulle ha gett upp och bara låtit det vara. Nå, skam den som ger sig, så det vara bara att bita i det sura äpplet och sticka lite bakåt och sedan framåt igen. Vad kan jag säga annat än att det tar på tok för lång tid innan jag blir färdig med mina små projekt.

Modell: Mintunvihreät tumput, s. 51 i Käsityön ABC& asusteet 

Start: 28.03.2025

Färdig: 04.10.2025

Garn: Nalle från Movita

Åtgång: 34 g 

Stickor: Nr 3

Designer: Sarita Kotkavalkama

Varje gång ett arbete blir färdigt känns det lika skönt. Det ger mej liksom lov att börja på ett nytt projekt, trots att jag har femtioelva andra ofärdiga stickningar, som dräller omkring i huset i olika projektkassar. Och nej, jag tänker inte gå in på vad bisin min tycker om det, kan bara säga att glad är han då inte!

Det kändes konstigt smått att sticka med treans stickor, tunt och litet. 

Egentligen var det nog inte så väldans mycket att fästa, men alldeles tillräckligt för mej! Jag väntar fortfarande på den där människan, som skulle erbjuda sig att fästa alla garnändar och sy ihop större projekt. Men jag lär nog ska få vänta eller vad tror ni?

Önskar er alla en skön söndagskväll.

En trevlig lördag

I morse var jag uppe redan klockan sju. Här gäller det att inte sova bort lördagen. Väldans mycket hann jag inte få gjort ändå, för jag är så långsam, mycket långsammare än jag brukar vara. Det är inte vare sig bra eller roligt, ska jag säga.

Det som däremot är riktigt bra och roligt är att få flickbesök. Det fick vi idag och vet ni vad? Jo, pannbanden passade precis. Nu kan jag andas ut och försöka koncentrera mej på andra stickningar. Det var härligt att se när flickorna lekte. De har minsann fantasi. Ajjo, och nu har jag fått en beställning, Labubu ska ha tomteluva! Få se nu om jag alls klarar av sådant sömmande. Kanske jag kan virka?
Besöket blev kort, för flickorna skulle ännu hinna iväg och säga hej åt kusinerna i grannbyn innan de skulle hem och äta och sedan iväg och öva skridskoåkning.

Bisin mins storasyster ringde och vi hade ett långt telefonsamtal. Det var trevligt, för jag vet inte när jag senast skulle ha pratat med henne. Vi har bara Whatsappat.

Mr J var här på kaffe tillsammans med bisin min. Tyvärr blev de utan kanelbullar så här på självaste kanelbullens dag!

Äldsta sonen lockade med mej till stan.

Vi åt på Valkom Grill. Jag åt pita kebab.

Och sonen tog en Valkom burgare, som har tre hamburgerbiffar! Det skulle jag aldrig orka med. På hemvägen kurvade vi via mataffären och där hann jag säga Hej åt nästyngsta sonen.
Jag är tacksam för att äldsta sonen fick mej med till stan, för jag håller på att bli ordentligt lat och vill helst bara sitta hemma i min egen lilla vrå. Men det är riktigt bra att komma ut och röra på sig mellan verserna.

Gårdagens äppelskörd blev inte stor! Idag har ingen ännu varit iväg och kollat om det finns mogna äpplen kvar eller om något rådjur hunnit kalasa på de nedfallna frukterna. Bisin min har sett spår vid vårt äppelträd och sagt att det är älgspår. Det har jag lite svårt att tro!
Idag har bisin min tagit upp våra sista potatisar, våra mjöliga Rosamunda.

Nu ska jag ta itu med nånting, som ofta blir liggande läääänge och väl.

Men nu ska jag ha de här mintgröna små vantarna färdiga så jag kan börja på ett nytt pannband. Det här skedet med en massa garnändar, som ska fästas brukar ofta bli liggande och vänta på åtgärder.

Önskar er alla en fin söndag!

Blodsband

När jag var på sjukhuset i augusti och hade läst slut min bok, som jag hade hemifrån, kom dottern till min hjälp. Hon hade lånat en splitterny bok från biblioteket, en bok som man bara får låna i två veckors tid:

Blodsband av Lars Strang, en alldeles ny bekantskap för mej.

Handling:

En vintrig kväll knackar fjortonårige Gabriel på dörren till ett fallfärdigt härbärge. Kylan biter i hans kinder. Han är utmattad och hungrig, utkastad från familjetorpet av sin äldre bror. Oförrätten väcker en gnagande känsla i honom. Hur kunde far ha dött på ett så märkligt sätt? Något stämde inte.

Framtiden verkar dessutom lika kall och ogästvänlig som vinternatten omkring honom. Hopplösheten börjar krypa in, än så länge vet Gabriel inte att hans öde kommer att förändras dramatiskt. Två besynnerliga och starka kvinnor kommer att träda in i hans liv och vända upp och ner på allt.
___________

Boken handlar om hur det var i Österbotten på 1600-talet. Vi får följa Gabriel på hans vandring genom livet. Det är både sorg och glädje, men allra mest hårt arbete. Sina rötter kommer han inte undan och när det av en slump dyker upp en möjlighet att bli rik på järnmalm finns det avundsjuka människor, som vill sätta käppar i hjulet för det projektet. Gabriel är intresserad av smide, han är kunnig och duktig och vinner husbondens förtroende. Han hamnar att ta itu med sin äldre bror, som har låtit fädernegården förfalla och fräckt utnyttjar den ena systern som piga.

Korta kapitel, precis det jag behövde där på sjukhuset. Intressant tidsskildring och lätt att läsa. Visserligen blev det hemskt ibland då fattigdomen, hopplöshet, orättvisor osv. drabbade. Men Gabriel kämpade oförtrutet på.

Vet inte hur bra det är att två läser samma bok, för läsarstatistiken stämmer ju inte då. Biblioteket vill väl ha många lån?

Nu dags för dusch och sedan lite stickning.

Önskar er alla en riktigt skön lördag!

Nä, inte nu igen!

Sent igår kväll när jag tänkte att nu ska jag minsann sätta mej ner och sticka färdigt den olycksaliga vanten, hände det igen! Det blev fel i hoptagningen och såg helt enkelt inte klokt ut. Jag hade glömt mellanvarvet  mellan hoptagningarna. Suck och dubbelsuck.
Lite håglöst i morse fick jag igen sticka bakåt. Vågar jag alls försöka få vanten färdig ikväll? Det är ju i och för sig inte många varv kvar, men sen kommer allt festande...

Jag övergav stickprojektet och gick ut på förmiddagen. Vädret är härligt, fastän man nu måste ha lite mera kläder på sig. Jag vandrade runt på gårdsplanen med mina stavar och tänkte att det blir nog bra, bara jag ger det lite tid. Jag vågade inte ge mej ut på någon längre runda, för man vet aldrig då orken tar totalt slut.

Vår fingerborgsblomma är en seg en. Den har blommat hela sommaren! Våra amplar är ännu riktigt fina och jag såg också andra blommande växter, vilda sådana.

Medan jag var ute kokade bisin min äppelsylt. Han påstod att jag smet från äppelskalandet när jag gick ut. Har ni hört nånting så befängt? Vanligtvis brukar bisin min säga att jag är på tok för lite utomhus, så hur ska han riktigt ha det?

Äldsta sonen har skött veckohandlandet idag och det är riktigt, riktigt skönt. Han ville att jag skulle följa medtill stan på uppköp, men jag hade inte vare sig energi eller lust till det. Det blir dessutom billigare när sonen handlar, för han köper enligt listan och plockar inte det ena och det andra i kundvagnen. Det gör jag i takt med att jag kommer på att det kan behövas eller att jag vill ha just den matvaran, som omväxling.

Nu ska jag mäta kvällstrycket. Hoppas att det håller sig snällt inom ramarna. Igår kväll gick det övre trycket faktiskt under 120. Jag vet inte om det är bra eller dåligt?

Önskar er alla en riktigt fin fredag!

Socktober

Idag börjar årets andra höstmånad. Den har många olika namn, för det är nu som allting ska hända. Visst har ni hört talas om Socktober? Det är nu som alla julklappssockor ska stickas, så det blir till att sätta fart på stickorna. Det kan förstås hända att sockorna behövs redan före jul, för nu blir det kallare och kallare och vi behöver värma våra tår. Månaden heter också Boktober, för nu ska vi krypa upp i soffhörnet eller länsstolen och mysa med en god bok. Hur mycket tid ska vi ägna till läsningen? Minst tio minuter/dag? Och så ska vi klä oss i rosa den här månaden. Förstås ska vi hinna ut och gå, alltså delta i motionskampanjen Hälsostegen. Men hur många steg/dag ska vi satsa på? Jag misstänker att jag måste ta det lite lättare än 10 000 steg! Oktober är dessutom full av temadagar och jag vet inte riktigt vilka jag ska satsa på. Kanske kanelbullens dag nu i lördag? Men nä, jag tror nog inte att jag bakar själv. Jag nöjer mej med köpta örfilar (kanelbullar).

Minst sagt stressigt med oktober eller hur? Kanske bäst att göra upp ett minutschema så jag hinner med allting?
Igår vid midnatt stressade jag också, för jag ville få de mintgröna vantarna färdiga, men, men...
Här kommer nu några varningens ord, gör inte som jag gör, för jag är en total klåpare, alltså:
Lämna inte en vante (eller socka för den delen) i bottnen på projektväskan utan sticka den andra färdig genast efter!
Skriv alltid upp i ditt häfte om du avviker från det ursprungliga mönstret. Skriv inte på gamla kuvert eller lösa lappar, utan skriv ordentligt i ditt stickhäfte!
Ha alltid det första alstret, vanten, sockan osv, till hands så du kan jämföra med det alster du håller på att sticka.
Håsa (uttalas med kort å-ljud) inte, alltså ha inte bråttom, utan låt det få ta den tid det tar.
Och framför allt, gör inget mitt i natten då du är trött!!!!

Se nu hur det gick för mej i natt! Jag hade glömt att jag gjorde en stjärnhoptagning på den första vanten. När jag sen tog fram den insåg jag att det måste bli bakåtstickning, för jag hade fel hoptagning på vante nummer två. Suck! I morse stickade jag bakåt och nu är det bara att försöka få en någorlunda likadan avslutning på vante nummer två. Jag är verkligen en klåpare. Tänk att jag inte ens klarar av ett så här litet stickprojekt! Få se nu om jag alls täcks ge bort de här vantarna?!

HUPS! Det var inte enbart fluff på tråden, för igår då jag satt och stickade dök det upp en garnknut. Suck! Nu klippte jag bort knuten och skarvade garnet. Jag litar inte riktigt på de där fabriksknutarna. Håhåjaa, allt råkar då en stickerska ut för.

Här är dagens äppelskörd. Den borde någon göra något med, men det överlåter jag gärna åt bisin min.

Själv ska jag nu knalla iväg till köket och se om det finns nånting som lockar fram min aptit. Jag missade dessvärre stickcaféet idag, så jag blev utan lunch!

Önskar er alla en skön och intressant kväll med sockstickning, böcker och hälsosteg!

Fluff på tråden

Igår kväll då jag satt i allsköns ro och stickade på en liten vante, så dök det plötsligt upp fluff på tråden.

Jag blev riktigt förvånad, för så här ska det ju inte se ut. Min första tanke var att jag skulle klippa garnet och sedan skarva. Men så tog jag mitt förnuft till fånga och petade försiktigt bort fluffet utan att skada garnet. Sen var det bara att fortsätta sticka.

På söndagskvällen då vi hade bestämt oss för att se på Clint Eastwoodfilmen Gran Torino, höll vi på att få spader. Det var så många och långa pauser för reklamer att det vare mera reklam än film! Snyft.Till sist började vi räkna hur många reklaminslag det var per reklampaus. Kan ni gissa hur många? Det minsta vi kom till var 27 stycken. Vanligen rörde det sig mellan 33 – 34 stycken!!!! Det är ju inte klokt. Vem vill se på sånt?
Tur att det finns Arenan och tur att jag har min stickning och inte alls behöver se på tv!

När vi kom hem från Ekenäs i lördags och körde ut på motorvägen i Lojo, så började vi "leka", för att hålla oss vakna. Lekförslaget kom från bisin min. Det hela gick ut på att bisin min sa en bokstav och så skulle man snabbt börja sjunga på en sång, vars titel just började på den bokstaven. Vi gjorde det enkelt för oss och började med A och gick sedan igenom hela alfabetet. Blixtsnabbt hittade jag All you need is love när vi började. På B började bisin min sjunga Bä, bä, vita lamm. På C sjöng han Cecilia. Så där höll vi på och det var riktigt roligt. Den tråkiga motorvägen avverkades snabbt och plötsligt var vi inne i Helsingfors.
Ett litet tips när ni nästa gång ska ut på långfärd, då kan ni "spela" samma sak. Om det är för lätt går det alltid att skärpa reglerna så att till exempel alla sånger ska vara på svenska eller att man ska hitta på och sjunga minst tre sånger/bokstav. Men hmmm, vad skulle det finnas för svensk sång på A? Joo, A ram sam sam. Men kan man säga att den är svensk? Om inte så får jag väl dra till med Alla flickor istället. På bokstaven B måste det förstås bli Bara bada bastu, vad annat? Än C då? Nää, nu får ni allt hitta på själv. Jag har åtminstone två svenska på lager, men jag avslöjar dem inte! 😊

Idag funderade jag lite smått hur jag ska göra då jag ger bort hemstickat. Jag kan ju inte ge bort garnbanderollerna om det blir garn kvar, eller hur? Jag lade pannan i djupa veck och ansträngde mina små grå, som redan hade fått gympa med korsord på morgonen.

Och så kom jag på det! Jag googlar garnet och tvättråden, klistrar in det hela i ett ordbehandlingsprogram, skriver ut och lägger en liten garnrosett i etiketten. Fiffigt, eller hur?
Det hela kan ännu utvecklas så att jag plastar in etiketten, men tills vidare nöjer jag mej med detta framsteg.
Och tänk, bisin min tycker att jag inte gör något på dagarna! Jag är ju fullt upptagen med att mäta blodtrycket två gånger på morgonen och två gånger på kvällen (har stränga order att göra det regelbundet så inget oroväckande händer i smyg!), sticka, fixa etiketter, hinna vara ute, lösa korsord, osv., osv. Det där är alldeles tillräckligt för mej. Bisin min vill att jag städar, diskar och lagar mat. Bläää!

Nu önskar jag er alla en skön tisdagskväll.

Alla måste söderut

När jag hamnade in på sjukhuset förra månaden hade jag två böcker med mej i kassen med telefonladdaren och vattenflaskan. Den ena handlade om starka utsatta kvinnor i fattiga länder och deras överlevnadshistorier. Den var alldeles för allvarlig och tung för att läsa där på sjukhuset. Den andra boken jag hade med mej var Alla måste söderut, för den höll jag på att läsa. Den var precis lagom med korta kapitel. Det var svårt att koncentrera sig på sjukhuset, för det hände så mycket hela tiden, i synnerhet innan jag äntligen fick min diagnos. Mitt i allt kärrades jag iväg igen till nästa läkare, nästa prov eller så dök labbmänniskan upp med sin kärra och skulle ha blodprov.

Alla måste söderut är Marie Lundströms andra bok.

Handling:

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?
__________

Boken har korta kapitel och var därför lätt för mej att läsa. Eva har flyttat från norr till Stockholm och jobbar hårt som konsult. Hon är uppskattad av chefen, men blir tvungen att ta en hel del ledigt för att reda upp efter faderns död, vilket irriterar chefen. Författaren rör sig mellan två världar, lugnet och stillheten i Norrland och stressen och jäktet i Stockholm. Här finns kulturkrockar, här finns tappad kontakt med dem som stannade kvar eller flyttade tillbaka upp.
Och som om livet inte skulle vara tillräckligt komplicerat träffar Eva Larsa. Han är frånskild med två tonårsbarn. Exfrun är efterhängsen, svartsjuk och påträngande.

På ett sätt en tragikomisk bok kryddad med en stor portion humor. Högt tempo, men ändå tid för eftertanke och allvar. Norrländska kargheten med enstaviga svar ställs mot plattityderna och ytligheten i Stockholm. För Eva gäller det att navigera rätt mellan de olika kulturpolerna och hitta var hon hör hemma. Till råga på allt får hon tampas med faderns fallfärdiga hemgård och fasterns man, som har köpt en hel del och vill att Eva tar del i kostnaderna. Mera vill han köpa, men Eva vägrar bekosta flera inköp. Hon har fullt upp med sorgearbetet, den konflikträdda Larsa, hans tonårsbarn och exfru.
Som sagt, en bok som är lätt att läsa och lätt att tycka om.
Jag gav min pocketbok vidare åt dottern.

Nu dags för lite eftermiddagsmat.

Önskar er alla en skön tisdag. 

Utfärd i västerled

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var borta hela dagen igår tillsammans med bisin min. Vi körde västerut, ända till Ekenäs. Det var meningen att vi skulle överraska en födelsedagsfirare, men det gick inte riktigt som på Strömsö! Ja, alltså vi kom nog fram till Ekenäs och det blev kalas och kära återseenden, men jubilaren hade lyckats luska ut att vi var på kommande. Och då sade jag ändå inte ett knyst i bloggen i fredags!

För min del var det ju spännande redan att testa krafterna och se om jag alls skulle orka med en så lång färd. Jag har order om att inte sitta i bil längre än högst en timme. På ditvägen blev det inte riktigt så, för vårt första stopp blev i Lojo. Och gissa var? Jo, förstås i Motonet, var annars? I och för sig ett riktigt bra stopp, för där finns fina vessor direkt innanför dörren. Man behöver alltså inte ens gå in i affären.

När man har lämnat motorvägen i Lojo blir det till att åka enfiligt igen. Trots att det inte syns på den här bilden, så var det mycket trafik ute på motorvägarna igår. Verkar som att människor tog tillvara på det vackra vädret och begav sig ut till landet.
Före avtaget i Rita i Borgå, började plötsligt alla bilar framför oss bromsa. När vi kom närmare såg vi att det stod en polisbil med blåljuset på bakom en vit bil på högra sidan av vägen. När vi körde förbi såg vi att en polis bytte framdäcket på bilen. En stor eloge till våra poliser, landsvägens riddare. Hjälpsamma och vänliga. Synd att jag inte hann fota.

Vårt andra stopp blev begravningsplatsen i Svartå där vi tände ett ljus på min farbrors grav. Det blommade vackert på gravarna. Nu hade jag alltså redan hunnit vara två gånger ute och sträcka på benen.

Vårt tredje stopp blev vid K Supermarket uppe i backen, för jag ville köpa blommor och grahamsskorpor från Wi-box. Innan jag gick in i affären frågade jag tre gånger om det var nånting bisin min behövde eller ville ha. Han svarade nä, så jag traskade iväg. Blommor fick jag, men skorporna var slut.

Och så äntligen efter lite vändande i en tvär korsning var vi framme. Jag fick, tack och lov, gå in direkt genom balkongdörren på bakgården, så jag slapp trapporna. Riktigt snällt av T att ta emot oss, tack för det. Och härligt att träffa alla A, R, T, H och K. Och vilket kalas det blev med både skinktårta, gräddtårta, kladdkaka, morotskaka och kex. Stort tack för rik förplägnad.
Vi fick också en så otroligt fin nyhet att glädja oss åt. Nu finns det någonting att se fram emot. Så lycklig och glad för det! ❤️💕
Tiden går alltid fort när man trivs och har roligt och så var det också igår. Plötsligt var det dags att bryta upp.

Vi körde omkring lite i den vackra staden. Nere vid stranden var det otroligt vackert med solglitter i vattnet vita båtar vid bryggorna, Knipan, som nästan såg ut som ett sagoslott. Men jag tog inte ett endaste ett foto, så ni får föreställa er hur det såg ut där.

Vi besökte vår näst äldsta sons grav och tände ett ljus. Och jadå, sorgen och saknaden finns kvar, det kommer den att göra så länge vi lever. Men livet går vidare och just nu bjuder det på många glädjeämnen, vilket jag är oändligt tacksam för.
Där svävade flera trollsländor omkring i solen. De satt inte länge stilla så det var lite svårt att fånga dem på bild.

Jag satt en stund där på en bänk och njöt av värmen och solskenet. En pojke och en flicka gick förbi. Jag tyckte hon såg bekant ut, men hade solen i ögonen och hon gjorde inget tecken till att ha känt igen mej, så jag funderade inte mera på den saken.

Från begravningsplatsen körde ut från stan mot Wi-box. Min telefon ringde och min kusin berättade att hans yngsta dotter sagt att hon trodde vi var på gravgården. Min kusin, som bor där i närheten hade rusat iväg till bänken, men då var vi redan i Wi-box. Den här gången missade vi varandra och det var ju synd. Men ibland är det knappt om tid och bisin min var orolig för hur jag skulle orka, så han ville hem i tid.

På Wi-box åt vi grillbiff med klyftpotatis. Bisin min var inte alls nöjd. Han undrade var svagdrickan fanns, brödet och salladen. Jag förklarade att det inte var lunchtid längre och helt enkelt inte fanns ett salladsbord just därför. Han tyckte att hans biff var seg och full av senor. Riktigt upprörd blev han då han upptäckte att det gröna på tallriken var rött, nämligen plommontomater och rödlök. Tomaterna kippade han över på min tallrik, rödlöken och champinjonerna skjutsade han åt sidan på sin egen tallrik. Likadant gjorde han med det som han petade ur munnen och kallade för senor.
Jag var nöjd med min portion, men han skulle hellre ha ätit på ABC i Karis. Stackarn.

Innan vi körde iväg österut handlade jag i bageributiken.

Så nu har jag fyllt på mitt skorpförråd med både runda och avlånga grahamsskorpor. Mums!

Jag köpte också en Hildeform och pepparnötter samt en jordgubbssmulpaj. Den sistnämnda utifall att vi skulle ha firat dagens 70-åring. Men det har vi inte gjort, så nu kan vi se fram emot pajen till kvällsteet.

Vi stannade faktiskt vid ABC i Karis och tankade. Bisin min var riktigt upprörd. Hur kan de få ha så förmånligt bensin i västra Nyland medan vi i stan betalar oss sjuka? Tänk nu, bara 1,6 €/liter och vi fick inte mera i tanken än 24 liter! Här i stan är det nånting runt 1,8 €/liter.

Nästa stopp blev S-market i Veikkola, för vet ni vad? Jo, plötsligt kom bisin min ihåg att hans cornflakes var slut! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag frågade ju innan jag gick in i affären i Ekenäs om han ville ha någonting eller behövde nånting och jag frågade faktiskt många gånger.

Där i S-market i Veikkola fick jag tag på en seniorkundvagn, för en dam tog den sista vanliga rakt framför min näsa. Jag vet inte om ni har en aning om seniorkundvagnar. Det hade i varje fall inte jag, så det tog en stund innan jag förstod att man ska hålla ner ett svart handtag på båda handtagen. Gör man inte det, så är bromsen på och vagnen far ingenstans. Bromsen är på för att man när som helst ska kunna sätta sig ner och vila på den där sittplatsen, som finns framför själva vagnkorgsdelen. Nå, jag satte mej inte, utan försökte snabbt hitta cornflakes. Jag fyndade också kattmat till ett förmånligt pris och jag köpte två glasstrutar, så vi fick efterrätt.

Det var riktigt skönt att vara hemma igen klockan 20:15. Vi startade 10:02 på morgonen, så det var en riktigt tillräckligt lång dag för min del. Tror inte att jag skulle ha orkat med mera nu just. 
Det här blev en dag att leva länge på, så tacksam för allt det fina och värdefulla och för att jag orkade!

Äldsta sonen hade städat köksgolvet medan vi var borta och tagit hand om både vanligt avfall och bioavfall. Jag är tacksam!
Vi hann ännu titta på Mitt livs låt och En hård veckas kväll innan det var dags att krypa i säng. Jag hann sticka hela sex varv mönsterstickning och det är inte fy skam med tanke på att jag såg på TV tillika. Det brukar vara svårt att koncentrera sig på mönster då. Hur det nu går med mitt nuvarande projekt vet jag inte riktigt, för vet ni vad? Jo, jag har fått en beställning på ett pannband! Tjohooo! Nu återstår att dels vänta på måttet och dels hitta garn.

Det var riktigt skönt att få sova i egen säng, men halvfemtiden vaknade jag ur en mardröm. Jag var kallsvettig och trodde att jag inte kunde andas. Jag vandrade skakig omkring lite innan jag vid femtiden lade mej på nytt och sen sov jag sött ända till halv tio! Skönt att få sova ut.

Här är dagens äppelskörd. De här får jag inte röra, så det är bäst att gå långa omvägar och hoppas att det snart blir god äppelsylt igen.

Nu ska här festas på Wi-boxs stugpaj med jordgubbar. Mums!

Önskar er alla en bra ny vecka!

Nattligt bestyr

Det är ju ingen idé att plocka in äpplen om man inte gör nånting med dem, eller hur? Så, sent igår kväll började bisin min koka äppelsylt. Att skala och skära äpplena i små bitar tar sin lilla tid. Jag erbjöd mej att hjälpa till och fick riktigt på nåder ta hand om två äpplen. Enligt bisin min kan jag inte sånt där. Han var dessutom jättenoga med hygienen. Om jag missade skålen med äppelbitar och biten hamnade på bordet, måste den genast sköljas!

Strax före midnatt hade han sylten på burkar, men då hade jag redan lagt mej.

Hela natten doftade det gott av nykokt äppelsylt i huset, så i morse funderade jag febrilt på vad jag skulle hitta på för att kunna äta av den nykokta äppelsylten.

Plötsligt fick jag syn på det röda paketet med digestivekex. Saken var avgjord, äppelsylt på digestive kex är en sann delikatess! Mums!

Visste ni annars att rosa är det nya gråa?

Igår när jag sökte lite annat garn, kom det här rosa nystanet emot och det tar jag nu istället för det gråa till mitt nuvarande stickprojekt. Jag hoppas och tror att det går bra så här. Åtminstone går färgen bra ihop med den svarta och här är kvar 50 gram, så det räcker till hela projektet.

Visste ni att vi enligt de ekonomiska förståsigpåarna konsumerar för lite? Det är alltså tänkt att vi konsumenter ska köpa mera för att klara av krisen som både P i öst och T i väst samt regeringen har försatt oss i.
 

För att nu lite försöka hjälpa till, så nappade jag den här från mataffären i onsdags. Men, men... efter att ha bläddrat i den hittade jag ingenting jag behöver eller vill satsa pengar på. Och då ska ni tänka att här fanns till och med garn! Jag gillar inte riktigt heller det där med skilda erbjudanden för skilda dagar. Som pensionär flyter dagarna ju lätt ihop.

Det jag faktiskt skulle kunna tänka mej att understöda är biografen i stan, för de ordnar stickbio i onsdag 1.10 kl. 18.50. Filmen är den inhemska Täydelliset vieraat och det är så pass ljust i biosalongen att man kan sticka. Kommer ni med?

Nu dags för lunch här hos oss.
Önskar er alla en skön fredagskväll.

Jakten på hjärtmärkt

I morse vaknade jag halvsex. Planerna inför dagen var glasklara och jag skulle hinna med en massa. Sen vände jag på mej och boade in mej under täcket, för det var lite kyligt. Jag skulle bara ligga en liten stund och stiga upp.

Nästa gång jag tittade på klockan var den 9:20. Jag hade helt enkelt somnat! Dit rök alla planer, för jag hade ju nästan sovit bort halva dagen!

Jag har börjat jaga hjärtmärkta produkter. Det är inte särskilt lätt med tanke på att jag endast är en gång i veckan i mataffären och inte har vare sig gott om tid eller ork att riktigt börja gräva. Och dessutom hittade jag inget hjärtmärkt i osthyllan. Snyft! 

Tre olika sorters mörkt bröd har jag hittat med hjärtat på. Real, det till vänster är min favorit. I mitten finns efterugnsbröd. I ärlighetens namn saknar jag det traditionella runda med hål i mitten, men jag vet inte om det finns att få längre?
Tyvärr misstänker jag att mitt favorit rågbröd från bageriet Bra Brö innehåller för mycket salt för att hjärtmärket. Snyft!

Beträffande pålägg så har åtminstone de här förpackningarna hjärta. Men jag vet inte riktigt, för i princip ska man ju inte äta rött processat kött. Jag har inte kollat hur det är med kalkonskivorna. Jag fick så tillräckligt av dem på sjukhuset då de serverades som pålägg på smörgåsen både till morgonmålet och kvällsmålet.

De här goda rågskorporna från Vanaja i Tavastehus är hjärtmärkta. De tog fort slut.

Igår hittade jag den här påsen på 600 gram med fullkornsskorpor i mataffären. Ska smaka på dem ikväll när jag dricker te.

Min morgonyoghurt är hjärtmärkt! Tjohooo!

Här är också hjärtan, men nog inte rätt sorts märkning, eller vad tror ni? De här kommer från Axo bageri i Pargas.

De här svenska skorporna är nyckelhålsmärkta. Jag tror inte att de har hjärtmärkning i vårt västra grannland, men vad vet jag?

Äppelbullarna, som vi festade på igår kväll, hade ingen märkning alls. Men var jättegoda!

Idag har jag inte gjort någonting annat än råddat och stickat.

Råddandet kom sig av att jag städade i min vita stickkorg. Allt det innehåll, som inte hörde till stickkorgen ligger nu utspritt på matbordet. Jag tänkte faktiskt sortera bort alla de sakerna, men, men, sen började jag sticka och ni vet hur det är: "Jag stickar bara ett varv till, sen tar jag itu med städandet"...

Ja, förstås har jag läst tidningen, som kom idag! Och så har jag löst lite korsord, men då jag kom till nyckeln ÅTTAN med tre tomma rutor och fick AU på de två första, men inte hittade den sista tomma rutan var det stopp. Jag fick börja räkna upp bokstäver från alfabetet B, C, D, F, G... Hej, hallå, vänta nu det kan ju faktiskt bli AUG, för augusti är åttonde månaden. Gissa om jag kände mej urdum? Jag hade funderat på båtar, kortspel, musik osv. I det här skedet var det bara att avsluta lösandet och lägga korsordstidningen åt sidan. Suck!

Nu dags för provsmakning av skorporna.

Önskar er alla en fin och solig dag i morgon fredag!

Rosaglittrande pannband

När jag presenterade det femte stickade pannbandet häromsistens, så saknades ju det fjärde. Här kommer det nu:

Modell:Pannband, s. 58 i Käsityön ABC 11, Sukat lapaset & asusteet 

Start: 15.09.2025

Färdig: 18.09.2025

Garn: Angora Gold Simli från Alize

Åtgång: 28 g 

Stickor: Nr 4

Designer: Elin S⌀rung, Viking Garn 

 

Här är de fyra senaste pannbanden och nu är det paus med pannbandsstickandet. Om något av banden är för stort eller för litet, så då stickar jag förstås ett nytt och hoppas på att det passar bättre. Egentligen kan jag ju om det är för stort, bara sy in det, eller hur?

– Vad gör du? Du är inte klok, utropade bisin min, då han fick se mina fina presentpåsar.
– Jag packar överraskningspåsar ser du väl. Det är ju hela tre månader kvar till julafton nu och då måste barnbarnen få något lite smått före det och före adventskalendern.
Bisin min stönade och skakade på huvudet och sa:
– Men du behöver int.
– Självklart behöver jag, för jag tycker om att ge och att överraska.
Stackars bisin min, som får stå ut med min galenskap. Han har det nog inte lätt.
Här är alltså nu fem pannband i fyra påsar. En av påsarna innehåller alltså två pannband, men jag säger inte vilken! Riktigt när de blir levererade vet jag inte heller. Vi får se...

Idag har jag varit på läkarbesök till hälsocentralen i stan. Alla prov, som togs förra veckan var bra, tack och lov. Det finns en viss risk att jag utvecklar läkarskräck med mindre. Jag vet ju aldrig vad som hittas i mitt blod. Nya prover ska tas nästa månad och i november. Suck!
Läkaren var 100 % övertygad om att mina blodproppar smälter bort tack vare den blodtunnande medicinen. Jag får väl lita på det, fastän bisin min är skeptisk och rädd för att propparna ska vandra iväg. Jag har försökt lugna honom och säga att då skulle inte proverna visa så bra, som de gör nu. Och att jag är under stenhård koll.

Bisin min skjutsade mej. Medan han satt på parkeringen och väntade, lyssnade han på Radio Nostalgia, hans favoritkanal i radion. Ja, min också om de inte skulle ha så mycket reklam.
– Nå, ska du till Puuilo nu, frågade han då jag kom in i bilen.
– Nä, hurså, svarade jag och stirrade förvånat på honom.
– Dom säljer garn till specialpris, tänker du köpa?
– Var det Bergen-garn?
– Jo, hur visste du det?
– Nå, jag brukar ju kolla garnhyllorna, svarade jag lite nonchalant.
Jag ville inte avslöja att det hade varit diskussion om just det garnet i en av stickgrupperna på Facebook. Och nej, nej, nej, jag ska inte köpa garn någonstans alls ifrån just nu! Om jag kan hålla ut ännu i sex dagars tid, så har jag inte köpt ett endaste ett nystan den här månaden heller.
Men tänk att bisin min vågar berätta om garnerbjudanden för mej! Han som säger att han lever i ett garnhelvete! 🙃

När vi var på hemväg från hälsocentralen och körde Mannerheimgatan fram, så körde plötsligt en bil ut från Alexandersgatan rakt framför vår kylare. Gubben såg inte ens "neråt" åt vårt håll innan han korsade Mannerheimgatan. Han kom bakom triangel och trodde tydligen att högerrätten gällde. Bisin min och undertecknad var rörande överens om att det finns idioter i trafiken. Tur att bisin min körde så sakta att han hann bromsa! 

Jag missade stickcaféet idag. Synd, men kan inte hjälpas. Ska bli spännande att se var vi ska träffas nästa gång

Sent på eftermiddagen var jag iväg med äldsta sonen och veckohandlade. Det är ju hälsosamt att vara lite ute och igång och trevligt att råka på bekanta och vänner i butiken.

Vi har endast ett äppelträd på vår gård. Det ger vinteräpplen, som är ganska sura. Men de passar bra i bakverk och till sylt. Man behöver plocka äpplena varje kväll, så de inte far illa. Här är gårdagskvällens skörd.

Som sagt, idag är det tre månader kvar till julafton. Ta det lugnt, ingen stress.

Jag hoppas och tror att mitt stickprojekt hinner bli färdigt till jul. Håll tummarna!

Nu ska jag smaka på äppelbullen jag köpte från affären. Bisin min ville ju ha ett bakverk med äpplen, så...
I och för sig, så sa han att det där var att fuska! Alltså att köpa istället för att baka själv, men nöden har ingen lag. Jag har ju fullt upp med min stickning, eller hur?

Önskar er alla en fin torsdag!