Den kom!

YESS! Äntligen, äntligen kom den, Mästarkrysset-tidningen. Som jag har väntat. Hur kan postgången vara så trög och långsam? Årets första nummer hade jag ju löst redan för någon vecka sedan. Suck! Utan korsord blir tiden lång och hjärnan trög.
Nåja, det finns ju förstås annat, eller som bisin min brukar säga: "Det finns nog att göra".

Jag är dock oerhört glad att han kunde fiska upp tidningen från vår postlåda idag. Annat han till vår stora förvåning hittade i postlådan var Vänsterförbundets valreklam! Öh, nu var de nog starkt försenade med sin propaganda. Valet var ju redan i söndags. Kanske hade reklamen kommit i postlådan redan i fredags? Men bisin min trodde inte riktigt på det, för den var liksom utanpå och postiljonen brukar klämma ner allt gammalt i lådan. Kanske det var så att utdelningen inte hade fungerat? Synd om vänsterförbundet ifall de hade betalat för utdelningen.

Apropå korsord ännu, gör inte som jag, utan ta lärdom av detta exempel. Jag fick häromsistens för mej att jag skulle göra en sån där fylld batong, ni vet en sån som man kan köpa i mataffären. Jag tog fram brödet, halverade det utan att skära helt igenom, bredde ett tunt lager med Oivariini, lade en skinkskiva, två ostskivor, skivor med inlagd gurka och toppade det hela med gurkmajonnäs. Det blev riktigt gott. Men, men, sen lutade jag mej över korsordet för att se bättre om där var ett å eller ett ä. Och vad tror ni hände då? Jo, jag bet i brödet och splätsch så var rutorna täckta av gurkmajjonäs. Vad vi lär oss av detta är att man inte ska äta innehållsrika batonger och lösa korsord samtidigt.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag!

När det gungar till

För över en månad sedan när jag satt på "tronen" lutade jag mej till vänster för att få fatt på extra tvålen i badrumsskåpet. Hjärtat flög i halsgropen, för det gungade till. Förskräckt ropade jag på hjälp. Nu hade jag nog fått nånting ihop med mej! Jag höll på att tappa balansen och visste inte riktigt vad som hände. Försiktigt, försiktigt lutade jag mej tillbaka och försökte få ordning på hjärtklappning och andning. Vad är det riktigt som händer?

Det visade sig att hela toastolen på vänster sida hade lossnat. Sen dess har jag fått stolpa ner för alla trappor till källarvåningens toa. På natten har jag ytterst försiktigt använt mej av den "söndriga" här uppe. Jag har hela tiden fått vaga löften av bisin min att jo, jo, nu ska det fixas sen. När det där sen riktigt kommer har jag aldrig blivit klok på. Jag har försökt visa en ängels tålamod och inte klaga. Enligt bisin min, så var det förstås mitt fel att toastolen lossnat. Jag försökte hålla tyst och inte alls försvara mej.

I ärlighetens namn var det fem före att jag skulle ha anlitat en rörfirma. Men nästyngsta sonen sa att han minsann nog kan limma toalettstolen på plats. Alla delar och verktyg fanns redan här hemma, men...
Igår kväll så tog då äntligen en IT-expert och en pensionär hand om jobbet! Stänga av vattnet, lossa på toastolen, skrapa loss limmet från golvet och undersidan av toastolen. Till skrapandet behövs aceton, hur skulle limmet annars lossna. Bisin min råkade dessvärre tappa lite på parkettgolvet. Kan bara säga att lacket inte gillade acetonet.

När allting var färdigt, så säger "rörkarlarna" att nu ska det hela torka minst 24 timmar! Tidigare talade de om två till fyra timmar.

Så här såg det ut i natt. Och jo, jo, den borde tvättas, men vattnet till "byttan" är fortfarande avstängt, så jag får fortfarande vänta...

Igår kväll vågade jag inte ens dricka kvällste! Jag har ju uppnått den åldern då jag behöver gå minst en gång/natt på toa. Och jag har haft det lyxigt så det förslår med toan precis mitt emot sovrummet. I natt hamnade jag att stolpa ner för alla trappor till källaren. Tur att jag vaknade i tid, så att jag hann innan det blev en liten pöl på golvet. Jag hoppas verkligen att jag nu får använda "min" vanliga toalett i framtiden.

I natt när jag skulle somna om började jag fundera över hur det var förr. Jag är ju så pass gammal att jag är uppvuxen med utedass. Men jag har inget som helst minne av att jag skulle ha behövt besöka utedasset mitt i natten. Det var väl ämbar och potta som gällde på natten?
Det jag däremot mindes var att jag som liten var rädd för att ramla ner genom de stora hålen, men framförallt att jag skulle bli inlåst i dasset utifrån. Och så var jag rädd för vår vakthund. I princip skulle vi egna kunna gå oskadda förbi honom, men jag litade inte på den hunden. Den skällde ju så elakt, så fort någon rörde sig på gården. Och vad jag minns så var det inte tal om att vi skulle ha fått klappa den eller kela med den. Den hade en arbetsuppgift och det var att vakta så inga skurkar skulle komma på besök. Ja, eller kanske snarare varna husbondsfolket att nu är någonting på gång. Hunden var ju fastspänd i en lina, så den hade endast en viss radie att röra sig på. I min barndom var det många som hade just såna här vakthundar. Sen fanns det förstås de som hade jakthundar. Endast ett fåtal hade sällskapshundar.

Få se nu om jag vågar dricka kvällste i afton. Vad tror ni? Får jag använda den nylimmade toastolen i natt?

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

Palmsöndag

Kära vänner, igår blev ni dessvärre utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag inte öppnade datorn på hela dagen, vilket i sin tur beror på att jag helt enkelt inte hann. Dessutom var det så skönt att efter bastun sitta i gungstolen och bara njuta av livet. Plötsligt hade klockan hunnit bli 22 och sängen lockade mer än att skriva på datorn.

Sent på fredagskvällen bestämde bisin min att vi inte kan fara till flickornas skridskouppvisning, som var igår. Bisin min hostade och ville inte bli mera förkyld genom att sitta i en kall ishall. Jag kunde förstås ha åkt iväg ensam, men...
... fyratiden igår natt råkade jag ut för en sådan hostattack att jag trodde lungorna skulle hoppa ut. Jag insåg att det förstås inte kunde bli tal om något ishallsbesök för min del heller. Verkligen harmfullt för presentkassarna var redan färdigt packade.

Lite konfunderad blev jag också, för doktorn sa ju för nån vecka sedan att jag är frisk. Alla prov visade ju på det, ändå hostar jag på natten och nu är jag dessutom ganska säker på att det finns slem  någonstans, antagligen i lungorna? Eeh, hoppas att det här går fort om. Jag vill liksom sova på nätterna och inte få de där hostattackerna.

Igår hade vi bastugäster från grannbyn. Det var härligt att ha barnbarnen här. Jag hade gömt ett chokladägg och det var spännande att se om Lillan alls skulle hitta det. Hon gjorde det och tog en liten tugga från toppen av ägget. Hon brydde sig inte så mycket om själva chokladen, nej innehållet i ägget var desto roligare.

Igår morse hade vi påskharen på besök.

Och inte bara en hare, utan hela tre stycken! Undrar lite grann var de har gömt påskgodiset.

Idag var det meningen att jag skulle ha besökt kyrkan. Men just då jag skulle börja göra mej i ordning, ringde telefonen och en annan frilansare sade att hon kan ta hand om tidningsgrejen. Jag tackade så hjärtligt och lättat. Nu kunde jag fortsätta ta det lugnt och fundera över när nu vattnet skulle stängas av i vårt hus och när jag äntligen kan använda övre toaletten.

Jag följde med äldsta sonen till stan på eftermiddagen . Vi behövde igen toapapper och hushållspapper. Vi passade dessutom på att ta hem mat åt oss.

Jag valde en festaostsallad och sonen valde en pizza. Vi förde också en pizza åt nästyngsta sonen. Han var ensam hemma med Lilleman. Det var meningen att de skulle komma hit, för vår nästyngsta hade lovat hjälpa till att limma toastolen på plats. Det blev dock lite ändringar i planerna, för mamma och dottern hann komma hem och de i sin tur tog hand om Lilleman.

Nu är alltså vår gungande wc-stol äntligen fastlimmad. Vete fåglarna när limmet har torkat så pass mycket att jag vågar använda vår övre toalett igen. I natt behöver jag den, för då kan jag inte stolpa ner för trapporna till källaren. Hela huset vaknar  och blir irriterade.

Önskar er alla en fin ny vecka!

Snöstorm!

I natt vaknade jag till vindens tjut och ylande. Utanför fönstret rasade en vinterstorm och det med besked. Jag vände på mej, drog täcket upp över öronen och kände tacksamhet över min varma sköna säng och att jag har tak över huvudet. Jag knep ihop och sträckte ut tårna ordentligt i mina sköna älskade nattsockor. Kände tacksamhet över att min hulda mor har stickat dem åt mej och att hon fick känna stickandets glädje på äldre dar.

Känner tacksamhet över att vi ännu har vinterdäcken under plåtlådorna.

Känner också tacksamhet för den här restgarnspåsen, som stickväninnan V fyndade åt mej från loppiset i stan. Den har gett mycket glädje för 1,50 €.

Plockade ut en del rester ur påsen. Den här gången tänker jag inte vara väldigt noggrann med om färgerna passar ihop. Det får bli galet vilt.

Jag har alltså börjat virka runt den vita konen. Kul med lite virkning mellan stickandet.

Önskar er alla en fin lördag.

Trångt i postlådan

Huh, huh, jag är en riktig slarver. Jag skjuter upp och skjuter upp och om en vecka är det påsk!Det kommer inte att sluta bra det här.

Bisin min är upprörd, för det är trångt i vår postlåda. Han tycker att det är bara skräp, som landar där i lådan. Så mycket onödig valreklam. Jag är beredd att hålla med honom, till en del. Men i måndags fick jag den här:

Frågar ni mej, så är den här inte alls skräp. Behöver jag den? Njaaa, nä, inte alls egentligen. Igår stickade jag inte en endaste maska och det betyder ju att inget blir färdigt. Och det i sin tur betyder att jag inte alls behöver nya mönster.

Yngsta sonen kom på snabbvisit idag på eftermiddagen. Han erbjöd sig att ta hand om middagen på påsksöndagen. Det är mycket snällt och det får han så gärna. För mej återstår väl då att försöka åstadkomma någon sorts påsktårta eller borde jag satsa på en paj? Citronrutor skulle vara gott. Har ni något favoritrecept till påsken?

Önskar er alla en fin fredag!

Hela dagen

Oj, vet ni, i morse blev det snabbutryckning. Jag var lite yrvaken och det berodde på bisin min.
– Far tibaks i säng, sa han när jag tassade runt vid sjutiden. Hmmm, jag hade ju redan klätt på mej, men... lydigt kröp jag ner mellan lakanen igen. Och sen sov jag till 9.15. När jag öppnade min telefon, såg jag att nästyngsta sonen hade ringt två gånger. Fort, fort ringde jag upp honom, som var på jobb långt hemifrån. Min insats behövdes i grannbyn, så lite yrvaket körde jag iväg och där tillbringade jag sedan hela dagen med farmors gullegryn.

Lilleman ligger i hårdträning inför krypandet. Han står på alla fyra och gungar, men han har inte riktigt kommit på tekniken ännu.

Trots att farmor fanns på plats och tog hand om lillebror, så ville storasyster inte sova dagssömn. Då lillebror skulle iväg till rådgivningen för sin åtta månaders granskning, fick Lillan bli hemma på tumanhand med farmor. Och nu var det fart på minsann. Flickan, alltså dockan, skulle till butiken och handla. Man fick endast betala med kort. Sen skulle det pusslas, modelleras och spelas. Däremellan klättrades det i stolar och diverse andra farligheter. Från nyckelhållaren lyckades Lillan tappa bort en tom nyckelring och en nyckelring med nycklar av olika slag. Slarvigt av farmor att inte hålla bättre ordning!

Inget stickcafé för mej idag alltså, men jag skulle inte byta bort den här dagen ändå. Sticka kan jag göra när som helst annars. Men tiden med gullegrynen går inte att ta igen. 💕

Önskar er alla en riktigt fin torsdag.

Den har krympt!

Idag har jag varit iväg västerut med bisin min. Den här gången hade jag förnuftigt nog tagit sockstickningen med mej. Och det var riktigt bra, för första stoppet var redan i grannbyn. Där skruvade bisin min loss nån liten grej, som behövs för hydrauliken-nånting. Den skulle han ha med till västra grannstaden, så att han skulle komma hem med rätt dimension. Det är inte alltid så lätt att veta hur det borde vara sen när man står där i affären.

Hit styrde bisin min bilen, Mittaletku. Jag gick inte alls in här, utan satt helt lugnt i bilen och stickade. Sen iväg till följande specialaffär, K.A. Stendahl. Och jag sitter fortfarande ute i bilen och stickar!

Bort från stan och ut till Kungsporten.

Bisin min parkerar mitt emot en likadan bil. Undrar om de pratade med varandra?

I Puuilo gick jag in, för där finns ju ett och annat. Jag kan berätta för er att Fabel garnet från DROPS, nu är -50 %. Om ni har några sådana projekt i tankarna, som behöver Fabelgarn, så passa på nu!

Jag kom hem med en så här fiffig förvaringslåda. Bisin min tyckte att det var skräp och helt onödigt, för jag ska ju göra mej av med saker och inte skaffa flera.

Och så hittade jag lagom stora träkulor till ett påskprojekt. Tjohooo! Lite lim och hand made-märken. Precis allt sånt som jag behöver, eller hur?

På hemvägen kurvade vi via marknaden i stan. Oj, oj, oj, vad den har krympt! Vi hittade en parkeringsplats på torget. Det skulle aldrig ha förekommit förut. Förr om åren var till och med gatorna runt torget avstängda. Kanske torghandlare är en utdöende yrkeskategori?

Den här gången stannade bisin min i bilen.

Jag skulle förstås ha marknadskringla och köpte både små och stora. Mums! Jag besökte också Pajuniemis bil, varifrån jag köpte både skinka och knackkorv. Sen fort bort från torget, för bisin min hade bråttom. Han ville genast börja skruva på skoplastaren, för att se om han köpt rätt delar. Och vet ni vad? Jo, nu har jag hört honom skryta både för Mr J och för sin kompis P om hur Inge hittade snabbt de delar som behövdes. Eeh, det finns ju nånting, som heter sökrobotar...

Intressant förmiddag. Så här långt har jag kommit på det nya sockskaftet. Jag borde kanske oftare följa med bisin min till tråkiga butiker?

Önskar er alla en fin tisdagskväll.

Garneländet i mars 2025

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Den här gången beror det på bisin min. Han eldade i bastun och det var så skönt efteråt att bara sitta och ta det lugnt. Plötsligt hade klockan hunnit bli 22.30 och jag hade inte längre ork att börja skriva nånting. Jag sökte mej till sängen och sussade riktigt gott hela natten. Det är sådant, som bastun gör med en.

Dags att ta itu med förra månadens garnelände. Nu är det faktiskt elände, för jag handlade ju nytt garn och fick endast ett pyttelitet projekt färdigt.

Garneländet i mars 2025:

Kvar från februari 2025: 7 258 gram 

• Köpt garn: 200 gram
  
  Det här är ju helt och hållet bisin mins fel, då han inte genast sa att vi skulle längre bort än till västra grannstaden! Jag hade ju tyvärr ingen stickning med mej.
  
  
• Använt garn: 44 gram

Nallesockor, 44 g

• Donerat garn: 0 gram

• Kvar i mars: 7 414 gram

Ja, ni ser, nån måste nog nu ta i med hårdhandskarna. Nä, helst sätta fart på stickorna och inget annat. Men det är inte alltid så lätt. I lördags på kvällen nickade jag till två gånger och tappade strumpstickan. Till all tur, så var den av björk. Den väckte alltså inte chefen, som nickade till bredvid mej i sin egen gungstol. Han kunde förstås inte lägga sig eftersom katten Tufsen hade sökt sig i husses famn!

Nu kan det småningom bli lite stickro för mej. Bäst att ta tillfället i akt.

Önska er alla en fin tisdag.

Ute på lunch

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var ute på vift, borta hela dagen. Sedan på kvällen orkade jag inte längre öppna datorn.

Jag var ute på lunch med väninnan T. Det var så proppfullt på Bistro Kronan vid lunchtid att vi fick vänta 15 minuter innan ett bord blev ledigt. Jag rusade direkt fram till bordet när jag såg att en äldre herreman reste på sig och tog rocken från klädhängaren. Många vände i dörren när de fick höra att det var fullsatt. Jag har faktiskt aldrig sett så där mycket folk på Bistro Kronan förr. Jag blev riktigt glad för krögarens skull.

Vi valde grisfilé och vitlökspotatis, som var dagens lunchportion. Och förstås mycket sallad. I ärlighetens namn var jag lite misstänksam mot vitlökspotatisen, men den var precis lagom kryddad för mina smaklökar.

Bistro Kronan har förnyat sin meny, så vi var förstås tvungna att testa en ny efterrätt, rik riddare med körsbärs-blåbärskompott. Det här är en lite speciell portion, för vi bad att få en vaniljglassboll på riddaren. Oj, oj, oj, så gott!

Så härligt att träffa väninnan. Vi hade så mycket att tala om, allt från KAJ till galna politiker, sorger och glädjeämnen, farhågor och förhoppningar, men framförallt mycket skratt. Så nu orkar vi en månad till. Innerligt tacksam för alla de vänner jag har, som berikar mitt liv. Hoppas att jag själv kan vara en god vän, som de blir glada av att träffa och umgås med.

Halva dagen försvann i ett nafs där på Bistro Kronan. Det enda vi kan klaga på är att deras stolar är jätteobekväma, för oss som vill sitta länge och umgås.

Från Bistro Kronan körde jag österut och hamnade här:

Förhandsröstningsstället i Tessjö.

Jag klättrade upp i biblioteksbussen, som var förvandlad till en röstningsbuss! Nu har jag alltså gjort min medborgerliga plikt. På hemvägen började jag fundera om jag alls hade skrivit siffrorna rätt. 🙈 Det ska ju bland annat vara ett streck på sjuan, om jag kommer ihåg rätt. Och så får det inte vara extra slängar på siffrorna. Suck! Tänk om min röst, eller rösterna, vi har ju två val, förkastas. Då har jag ansträngt mej helt i onödan.

Natten mellan torsdag och fredag var här ett väldigt brak i huset. Bisin min och katterna vaknade, men inte jag. Bisin min började inte undersöka saken närmare utan vände på sig och somnade om. På morgonen då jag kom in här i datarummet, såg jag direkt vad som hade hänt: Den instabila högen med böcker, som jag fått för mej att jag ska läsa (nån gång) hade ramlat i golvet och dragit med sig lite ett och annat. Så när jag började röja och plocka upp hittade jag en plastpåse med två nystan och en garnhärva i. Någonting jag planerat att sticka eller virka, någonting som inte blivit av. Jag mindes inte alls vad jag hade tänkt, men blev jätteglad, då jag insåg att garnet passar till det där sockprojektet, som...

Så innan jag for iväg på lunch igår, lade jag upp 60 maskor och nu skulle jag inte riktigt ha tid med någonting annat.

Idag har jag varit iväg till västra grannstaden tillsammans med yngsta sonen. Vi inledde med att besöka röda varuhuset. Där bunkrade jag upp lite godis inför påskhelgen och yngsta sonen fick tag på en skohylla. Sen in till centrum och ett för mej nytt matställe, Via Armonia Pizzeria.

När min Miss Italia pizza kom till bordet, tittade jag lite misstänksamt på den. Där var nån sorts grön hinna på skinkan. Vad i hela fridens dar? Sen kom jag ihåg, ajjo, det stod ju att där skulle vara olivolja på. Om ni tror att jag fick begära en låda, för att ta med mej hem halva pizzan, så tror ni helt rätt.

Snöflingor yrde runt i snålblåsten och det var rejält kallt, minusgrader. Våren kom på något sätt av sig.
Vi gick tvärs över gatan till Gamle Stefan.

Här åt vi vår efterrätt. Jag nöjde mej med en påskbebé, skulle inte ha orkat med nånting annat. Yngsta sonen hade inte varit på det här caféet tidigare, så nu fick vi båda uppleva nånting nytt.

Hem via matbutiken och ännu en tur till stora varuhuset, det röda, i stan. Nu har dagen igen gått i expressfart och jag har inte fått nånting gjort. Alla mina arbeten släpar efter, så det kommer att bli stressigt värre nästa vecka!

Önskar er alla en skön söndag.

En fin kväll

Idag borde man ha varit ute och tankat D-vitamin mycket mera än vad jag gjorde. Dagen gick alltför fort och jag har varit ganska inaktiv. Jag har inte ens handarbetat! Plötsligt är det inte alls roligt att ha femtioelva olika projekt på gång samtidigt. Nu vet jag inte vilket av dem jag skall ta itu med först. Det värsta är att jag skulle helst börja på ett alldeles nytt projekt.

Ikväll var jag över till grannbyn. Jag har inte sett gullungarna på hela veckan, så det måste ju åtgärdas.
– Famo, famo, det här är till dej, utropade Lillan och kom springande med ett äggpaket.

Och inte vilket äggpaket som helst, utan just mignonägg. Mumsfilibabba.

Lillan ville att jag genast skulle öppna en ägglåda och sen förklarade hon allvarligt att det är choko inne i ägget. Förstås måste vi ju smaka på ett ägg, liksom bara för att kolla att kvaliteten håller. Konstigt nog, så är en ägglåda redan tom och en annan halvfull. Från vårt matbord försvinner chokladen fortare än kvickt. Måste gömma resten på ett säkert ställe, annars är vi utan påskgodis.

Önskar er alla en riktigt fin fredag! Hoppas att ni inte har slängt långkalsongerna redan, för det blir kallare väder nu i veckoslutet. Brrr!

Testvirkning

Igår var jag ju iväg akut till hälsocentralen i stan. Det var dags att kolla min torra hosta, som inte ville ge med sig. Allting löpte smidigt och bra. Personalen var vänlig och omtänksam. Läkaren kollade och funderade, skickade mej till röntgen, EKG och blodprov. En ordentlig genomgång alltså och det är bra med tanke på att jag inte har besökt hälsocentralen sedan 2021.

Blodprov är alltid lite kusliga, om ni frågar mej. Man går omkring och känner sig helt okej och frisk, men plötsligt visar testresultatet  någonting helt annat. I ärlighetens namn visste jag inte igår vad som skulle testas. Fyra  provrör fulla med blod, gav jag bort. Jag var dörädd att nånting graverande skulle hittas. Kolesterol, anemi, vitaminbrist osv. Vissa saker går ju lätt att åtgärda medan det är lite krångligare med annat. Jag har inte minsta lust att bli stamkund på hälsocentralen.

I morse ringde doktorn och gav mej en "lottovinst": Alla prov var bra! Njurarna fungerar som de ska, levern är okej, ingen anemi osv., osv. Så innerligt tacksam och euforisk! Jag som redan trodde att jag hade ätit min sista hallonbåt och nu måste försaka påskens mignonägg. Det jag nu ska koncentrera mej på är att få bort rasslet i högra lungan och se till att mitt blodtryck inte sjunker för lågt. Tjohooo!
Tack och lov inga krångligheter och inga vidare undersökningar behövs. Visst är det här en rejäl lottovinst?

Idag har jag äntligen kunnat besöka stickcaféet. Så härligt att träffa alla igen.                                                                                                                                                                                    

Idag åt jag veckans vegetariska rätt, rotsaksbiff. Riktigt gott!

Till efterrätt fick det bli glass. Så gott och riktigt fräscht.

Jag var inte det minsta flitig på stickcaféet, utan åstadkom endast den här lilla provvirkningen. Lite oklart vad det ska bli och hur jag ska göra med den. Kanske en liten rundel till påsk? en matta till dockhuset?
I sanningens namn, så var det inte riktigt lika roligt att virka, som jag trodde.

Bisin min tycker att jag nu ska hålla upp mitt goda resultat och därför rev han morötter till kvällsteet. Tack för det. Enkelt och behändigt för mej.

Nu har det varit läggdags för mej, för länge sedan, inte värt att sitta och halvsova här framför datorn.

Önskar er alla en fin torsdag.

En vacker vårdag

Idag är det första april. Har ni blivit lurade? Hittills har jag undgått att bli lurad, men här är ju hela långa kvällen kvar ännu. Själv är jag lite inne på samma linje, som Carita: Jag luras inte längre.

Idag har jag varit i stan hela dagen och blev till all tur vänligt bemött, trots att det gick på det andra inhemska språket. Efter lite rassel i högra lungan är jag nu genomlyst och medicinerad. Hoppas att det går bra att sova i natt. Och nej, nej, ni behöver inte oroa er. Det här smittar inte enligt doktorfarbrorn.

Jag var också iväg till Café Favorit, för min månatliga träff med väninnan. Förra månaden hoppade vi visserligen över träffen, för vi hittade inte lämplig tidpunkt. Ni vet stressade pensionärer!

Den här kom jag hem med från mataffären igår kväll. Någon i utgivningsteamet tycks ha varit bombsäker på att Måns skulle vinna Mello! Men så blev det, som bekant inte. Nej, de talangfulla killarna i KAJ tog hand om sångfågeln. De frågar: Kan du älska en gubb?

Nu måste jag kolla lite e-post innan det är dags för dusch och kanske liiite lite stickning. Jag har dessvärre inte hittat Nallegarnet än, men jag kan ju försöka gräva i stora sockgarnslådan.

Önskar er en skön onsdag!

Nallesockor

I måndags, för en vecka sedan fick jag äntligen färdigt ett litet sockpar, storlek 26.

Modell: Nallesukat s. 78 i Käsityön ABC 32 (Kauneimmat käsityöt) tidningen

Start: 12.2.2025

Färdig: 24.03.2025

Garn: Nalle från Novita

Åtgång: 44 g 

Stickor: Nr 3

Designer: Maija Paavilainen

 

Det var fästandet och förstås öronen och broderierna, som tog längst tid. Själva stickandet gick fort. Bisin min fnyste åt mej för de där "onödigheterna". Jo, men lite roligt måste man ju få ha, eller hur? Dessutom är det bra att öva på sånt här smått. Kanske jag nån gång lär mej?

Nu har jag då testat de här trästickorna. Riktigt sköna att sticka med. Förstås fem centimeter för långa, med tanke på mitt lilla sockprojekt.

Idag på eftermiddagen knackade det på vår dörr.
– Kom in, ropade bisin min och undertecknad i kör.
Ingenting hände, förutom att det knackade en gång till.
– Far sii nu vem det e, ropade bisin min och jag skuttade iväg.
Där stod grannfrun.
– Nu behöver jag lite hjälp, sa hon.
Hjälp fick hon. Bisin min bryggde kaffe och jag tog fram bullar. Och så blev det intressanta diskussioner. Grannens barnbarn var med i de nationella skidtävlingarna nu under veckoslutet och det var spännande att höra om resultatet.

Efter en dryg timme knackade det igen på dörren. Den här gången var det yngsta sonen.
– Nå, e du färdig nu, frågade han.
Himmel, jag hade alldeles glömt bort tiden. Fort, fort fick jag klä om mej och så iväg till västra grannstaden. Vi levererade foton, sockor och lite annat till dottern med familj. Yngsta sonen lämnade allt på trappan, för flickorna var i ishallen. Deras pappa var nog hemma, men yngsta sonen knackade inte på dörren.

Fort, fort iväg in till stan, till Lundi.

Där åt vi ett lättare kvällsmål, en rostbiffsbatong och grekisk sallad för min del, på Café Picnic. Potatisen gav jag åt yngsta sonen, för jag skulle inte ha orkat med allting annars. Jag blev både nostalgisk och glad. Glad för att det smakade precis, som jag mindes. Nostalgisk för att här lunchade jag ofta i början av 2000-talet då mitt datajobb förde mej runt om i bygden och jag inte alltid hade min kylväska med smörgåsar, fil och dricka med mej i bilen.

Mätta och belåtna tog vi oss upp till följande våning. Sonen hade ärende till Clas Ohlson och själv smet jag in till Normal. Sonen hittade inte det han behövde till ett rimligt pris, så han kom snällt in i Normal och hjälpte mej handla. Så tacksam över hans omtanke och framförallt tålamod.

Från Lundi till stora mataffären på östra sidan av stan, sen ännu tanka och så hem. Jag måste erkänna att jag var riktigt trött och färdig för sängen. Men jag har skjutit på läggdags, för jag måste försöka få nån ordning på dygnsrytmen.
Jag borde ta hand om disken, men eftersom jag småfryser och känner mej lite hängig, får det nog lov att bli sängen.

Önskar er alla en riktigt skön tisdag. 

På botten

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror helt enkelt på att jag slocknade i gungstolen. Jag fick troligtvis en friskluftschock. När jag vaknade var klockan redan 20.30 och då orkade jag inte längre ta mej till datorn och skriva någonting spirituellt.

Jag var alltså ute i det vackra vårvädret igår. Det gick dessvärre inte att sitta på balkongen och sticka, för här hos oss blåste det så att mina fingrar var som istappar. För min del var det annars helt bra med blåst, för jag kunde ju inte kratta löven, trots bisin mins morrande om hur okrattat här är. Han jämför tyvärr med den superduktiga grannen.
Idag vaknade jag till ett stilla regn. Skönt, ingen krattning idag heller!

Igår kväll då vi satt där framför tv:n i varsin gungstol, så hittade bisin min en kanal, som spelade 1970-tals musik. Oj, vad vi njöt av Soley, Soley, Yellow River, A Little Bit More, I Shot The Sheriff med flera liknande. På något sätt var det glatt och oskyldigt på den tiden. Det fanns liksom framtidstro och hopp, trots oljekris, krig och svält då också.

I torsdags hittade jag på botten av min projektväska...

...en liten  övergiven...

...stickning! I femton sekunders tid funderade jag om jag skulle riva upp, men jag kom på bättre tankar. Lilleman verkar behöva de här. Nu gäller det att sätta fart på stickorna och inte sitta och sova i gungstolen!

I morse var jag lite seg, klockan visade åtta, men min kropp skrek nej, nej, nej, klockan är bara sju, inte stiga upp nu! Det är ju söndag. Men upp steg jag och har hunnit sitta i gungstolen och sticka medan bisin min har sett på sport innan han for iväg till grannbyn och kämpa med en bult, som inte vill komma loss.

Mitt huvud surrar av toner, nej, nej av idéer och nu skulle jag behöva garn i samma grovlek, som Nalle, alltså 100g = 260 m.

Snabbt, medan bisin min ännu var borta, drog jag fram en liten garnlåda. Och ser man på, granngult tjockt yllegarn! Men också en hel del andra fynd:

Tre nystan med Filcolana Arwetta Classic...

... en härva tjockt helylle garn...

... 300 g ljuvligt mjukt Llama Silk, från Järbo garn, undrar vad jag ska göra av de här nystanen? Och 100 g bambu 50 % och bomull 50%...

... och likaledes underbart mjukt Baby Alpacka garn från Malabrigo. Kan kanske bli en sjal?

Tänk jag visste inte att jag har sådana här garnskatter. Men, men... det var ju nu inte de här garnen jag skulle ha. Fort fast med lådan och så undan innan bisin min kommer hem. Måste kolla om jag hittar rätt garn någon annanstans. Kanske första bästa Nystan med Nallegarn får duga! 

Äldsta sonen har lagat makaronilåda till middag idag. Gott. Jag hjälpte till lite grann, gjorde äggstanningen, rev morötterna och dukade bordet. Nu ska jag ta hand om disken.

Önskar er alla en fin ny vecka! 

Butterchicken

Gissa var jag har varit idag på förmiddagen?

Om ni gissade att jag var i grannbyn, då gissade ni alldeles rätt.

Jag hade den stora glädjen att få tillbringa lite tid med den här gullungen. Han gillar familjens katt och ålar sig blixtsnabbt efter den. Han står och gungar på alla fyra, så snart kommer farmor att få bråttom om hon ska hinna ikapp.
Vad tror ni att Lilleman säger i morgon då farmor inte är där?

Mamman kom med hämtmat, butterchicken, från Saino. Vi fick alltså en riktigt god lunch. Lilleman hade förstås egen mat.

På eftermiddagen har jag suttit och halvsovit i gungstolen mellan stickvarven. Ruggigt väder med duggregn, som inte precis väcker ens lust att vara ute. Ingen lust att städa heller.

Önskar er alla en riktigt skön lördag.

Enter

Idag har jag varit ett ytterst snabbt varv till stan. Det var minst sagt vågat av mej att besöka Enters infotillfälle.

Och nej, lugn bara lugn, jag ska inte bli digihandledare. Jag har helt enkelt inte tid. Jag vill kunna ställa upp för Lilleman och de andra. Och jo, jag erkänner villigt och glatt: Jag vill kunna ta det lugnt.

Lite synd tyckte jag om Sonja Bäckman från Enter, som hade kört ända hit och hade med sig två kamrathandledare från västra grannstaden. Bland publiken fanns förutom jag, två som redan handleder där i Kulma på onsdagarna och en anställd från Kulma. Det kan ju inte vara roligt att försöka få igång nånting då uppslutningen är så här mager.

Bisin min var sur:
– Du far int dit, sa han.
– Äh, men jag lovade träffa Sonja.
– Men så plötsligt åtar du dig nånting.
– Nej, det gör jag inte. Du behöver inte vara rädd. Om jag vill jobba med undervisning kan jag erbjuda mina tjänster till medborgarinstitutet. Dessutom har jag inte tid. Så det så!

I och för sig så kände jag redan till Enter. Jag hade faktiskt sett fram emot ett större deltagande i dagens infomöte. Men digi är farligt.

I natt blev jag mäkta sur då jag riktigt tänkte efter. Orimattila har 16 000 invånare och Borgå har över 51 000 invånare. Hur kommer det sig då att Orimattila har ett Prisma, som invigdes idag? Hallåååå! Vi vill ha ett Prisma i Borgå, gärna på östra sidan, så att vi härifrån når affären snabbt och behändigt. Det är väl inte för mycket begärt?

– Jag vill se på nyheterna, protesterade jag igår kväll vid 22-tiden då bisin min började zappa runt.
– Jag vet nog vad du ska sii på. Du ska sii på KAJ.
– Nå, förstås, svarade jag och genomlevde de eländiga nyheterna bara för att i slutet av sändningen få se hur det såg ut i Forum när killarna uppträdde där. Det var alldeles, alldeles smockfullt och underbart. Och jag är glad att jag inte var där på plats. Det skulle ha varit för många människor och för trångt.

Tyvärr får jag inte sjunga bastusången, för då blir bisin min galen. Och just nu vågar jag inte reta upp honom, för han eldar i bastun. Det ska bli riktigt skönt att få bada för andra gången den här veckan. Men först ska jag ta hand om disken.

Önskar er alla en finfin fredag. 

Inte sitt vanliga glada jag

– Nå, hur är du inga i Hesa idag, frågade bisin min i morse med ett försmädligt tonfall, då jag äntligen kravlat mej ur sängen.
– Öh, undrade jag medan jag försökte få bort sömngruset ur ögonvrårna.
– KAJ är ju i H:fors.
– Ajjo, dom skulle ge en minikonsert i Forum, men hur kan du tro att jag skulle ha hunnit dit?

Ja, just det, hur skulle jag som pensionär ha hunnit nånstans alls? Pensionärsbrådskan är ett konstaterat faktum. Den är på riktigt. Tänk, jag som trodde att pensionärer tar det lite lugnare.
Till grannbyn hann jag dock idag. Där tillbringade jag hela dagen ensam med Lilleman, som inte alls var sitt vanliga glada jag. Nej, ingenting dög.

Inte ville han vara på golvet. Farmors famn dög emellanåt. Inte ville han äta och inte dricka mjölk. Lite vatten var allt jag fick i honom. För mej var det svårt att veta vad som var på tok när ingenting var riktigt bra. Och det gör illa i farmorshjärtat när Lilleman har ont nånstans utan att kunna säga var.

Då jag hade bytt blöjor och provat med både mat och dricka, hade jag inte så mycket kvar jag kunde göra. När mamman ringde vid halvtretiden och sade att hon blir försenad, berättade jag att Lilleman inte alls var nöjd. Med mamman kom vi fram till att det säkert är tänderna som bråkar och att jag kunde försöka sätta honom i vagnen och sova. Sagt och gjort. Lilleman somnade omedelbums, till all tur. Sen satte jag mej i gungstolen och väntade på att mamman och storasyster skulle komma hem.

Själv var jag hemma vid 16-tiden och missade således stickcaféet för andra veckan i följd. Så är det med pensionärsbrådskan. Men självklart går barnbarnen före stickning!

Önskar er alla en fin torsdag.

Lite bråttom

Egentligen ska jag ju ta det riktigt lugnt, men nu har också jag drabbats av pensionärsbrådska!

Idag har det varit lite bråttom. Halvnio var jag i grannbyn enligt överenskommelse. Jag skulle ta hand om Lilleman medan pappa jobbade. Det var lätt som en plätt. Klockan nio somnade Lilleman, efter att jag hade matat honom och han vaknade först klockan 11:15. Då hade jag hunnit se KAJ:s musikal Gambämark på Arenan. Bra så, för vet inte när det annars skulle ha blivit av. 

11:40 dök följande barnvakt upp och jag körde hem, slängde i mej två ostmackor, klädde om mej och körde sen till stan. Där deltog jag i ett seniormöte och berättade lite om telefoner.

Fick skumppakulor, som tack för besväret. Inte alls illa, eller hur.

Från stan tillbaka till grannbyn och gissa vem som sov igen? Jo, just det, Lilleman! Han vaknade strax före pappa återvände hem. Själv var jag hemma vid 17-tiden och kan bara undra hur en dag kunde försvinna så snabbt.

På hemvägen berättade de i radion att Tapani Kansa hade gått bort idag. De sade att han var en iskelmästjärna. Lite konstigt att de blandade in finska. Jag har aldrig tidigare hört talas om en iskelmästjärna, har ni?

Småningom måste jag i duschen, för i morgon ska jag igen iväg till grannbyn och ta hand om Lilleman. Den här gången lär han inte sova! Ska också försöka hinna till stickcaféet. Kommer att bli, lite bråttom igen i morgon!

Hoppas att ni alla får en fin onsdag!

Helt oplanerat

Egentligen hade jag inga klara planer alls för den här måndagen. Det enda jag egentligen ville få gjort var att fästa garnändar i Nallesocka nummer två. Finalen i snookertävlingen var så spännande igår kväll att jag hann endast fästa garnändar i en socka.

Jag hann dra fram stoppnål, sax och sockan, när det knackade på dörren. In stegade yngsta sonen. Han var på väg till stan, men hämtade först lite godis från veckoslutets kryssning. 

Jag fick mitt favoritgodis, tack för det. Verkligen snällt.

Idag lunchade vi på Elmerelli. Vi valde båda lasagne och det var riktigt gott. Och jadå, halva tallriken var fylld med sallader från salladsbordet. Lasagnen fick trängas lite där på kanten.

Hemma igen efter ett snabbt varv i mataffären. Telefonen ringde:
– Vad gör du klockan 15 idag, frågade svärdottern.
– Ingenting.
– Kan du komma hit och vakta medan Lilleman (nåja, hon sa förstås inte Lilleman utan hans namn!) sover.
– Jadå, svarade jag glatt.

Nu blev det lite bråttom att fästa garnändarna. Det gick riktigt bra nu när jag hade nån sorts deadline. Sockorna blev färdiga och jag paketerade in dem tillsammans med ett paket pasta, som var formade i hundpatrullfigurer. Ett paket åt Lillemans storasyster.

Iväg till grannbyn. Där sov Lilleman och han sov och han sov och sov.
– Det sku va bra om han sover till halvfem, sa mamman innan hon körde iväg.
Lilleman bara sov och sov. När mamma kom hem igen fick hon väcka honom, annars skulle han inte orka sova i natt. Och det är nog bäst att han sover, för i morgon ska jag igen iväg till grannbyn och vara barnvakt.

Med Lillemans storasyster lekte vi kurragömma och sen ville hon ha upp mej till övre våningen till sitt rum. Där började hon slänga ut alla mjukisdjur ur tältet, för hon skulle ha tag på ett speciellt mjukisdjur. Vi hittade det inte. Hon tyckte att jag skulle sitta ner på mattan och sortera hennes mjukisdjur. Jag försökte förklara att om jag sätter mej ner, så kommer jag nog inte upp igen, för att mitt knä är så sjukt. Hon tittade lite på mej och sa sen att då får mamma komma istället. Men mamma hade fullt upp med lillbrorsan och dessutom skulle storsyrran också äta. Det var bara att ta sig försiktigt ner för trapporna igen. Jag fick rådet av L (som i Lillan) att gå längs väggen och försiktigt. Mycket klokt.
L ville att jag skulle ha stannat kvar längre, men jag hade inte riktigt tid.

När jag kom hem undrade äldsta sonen om jag ville följa med till stan. Han skulle till stora varuhuset och ta ut sitt paket ur postautomaten. Så nu var jag på språng igen. Jag tittade, förskräckligt nog, till och med i garnhyllan. Men, hör och häpna, jag köpte inget! Vi kom hem med toapapper och kattmat, för det skulle vi ha.

En riktigt livlig måndag, som inte är riktigt slut än. Måste ännu fixa en reseräkning och få iväg den och sen förbereda inför morgondagen innan jag kan dra fram följande sockstickning.

Önskar er alla en riktigt fin tisdag.