Börjar inte så bra

Igår var jag iväg österut tillsammans med yngsta sonen. Vi var till Prisma i Kotka, så köp-inget-månaden november börjar inte så bra! Egentligen skulle jag endast ha en adventskalender åt Lilleman och inget annat. Jag var ju och handlade i lördags.

Det var lite knepigt att hitta den här i det stora varuhuset. Den fanns inte bland barnmaten, inte bland chokladkalendrarna och inte bland leksakerna heller. Någonstans borde det finnas en, för jag hade ju sett en sån i onsdags då jag var i Prisma i Kotka. Den gången vågade jag inte köpa kalendern, för jag ville kolla med mamman först. Det gjorde jag i torsdags då jag var ute på äventyr med henne och Lilleman.
Det var nära att den här kalendern skulle ha blivit kvar på hyllan, för att vi helt enkelt inte hittade den. Affärernas logik går inte hand i hand med min logik. Dessvärre tycker de också om att flytta runt saker och det för att kunderna ska gå runt och plocka mera i kärrorna.
De höll på med inventering där i Prisma, så innan vi skulle till kassan vände jag mej helt enkelt och frågade av en i personalen var Pilttikalendern fanns. Och jo, den fanns där bakom hörnet någonstans vid kexhyllan! Yngsta sonen gick snällt efter kalendern. Det skulle ha varit lite snöpligt att komma hem utan det enda jag egentligen skulle ha från affären.

Jag försökte verkligen låta bli, både det ena och det andra. Men kan ni tänka er, jag hittade massor, massor med julklappar, utan att ens leta efter såna. Lite harmfullt på ett sätt, men bra på ett annat vis. Nu har jag alltså julklapp åt Lillan och bisin min. Lillans julklapp fick godkänt av mamman innan jag köpte den. Tänk så bra att WhatsApp finns och man kan skicka foto på leksaken och fråga: Blir det här bra. Jag vill ju inte slösa pengar på sånt, som inte fungerar. Yngsta sonen är lite tveksam till min metod:
– Det blir ju ingen överraskning nu.
Nej, inte för mamman i varje fall, men nog för Lillan. Och hoppeligen en trevlig överraskning. I år ska det inte var många julklappar, så det är bäst att vara extra noga med det man köper.

Julen närmar sig med stormsteg och jag behöver rött garn för två kommande projekt. Dessvärre kunde jag inte riktigt bestämma mig för om det ska vara julrött, som färgen här längst framme eller en mera dämpad ton, som i tranbär. Och eftersom jag velade tog jag ett nystan av varje färg. Får se sen vilken färg, som passar bäst ihop med de övriga färgerna i mitt projekt. Och ja, nu var då garnköps-stoppet brutet.
För att hitta till garnhyllan fick jag fråga mej fram, för den var i andra ändan av varuhuset. Då hade jag snurrat runt på matavdelningen, där vi kom in. Garnhyllan var på något sätt lite i skymundan, för där var en pelare rakt framför den hyllgången. Lite fräckt tycker jag. 

Det här är min julklapp till mej själv. Jag kunde helt enkelt inte motstå den här boken.

Här är ett litet exempel på de härliga mönster, som finns i boken. Å ena sidan skulle jag vilja sticka alla de här, men å andra sidan inser jag att de här är inte särskilt lättstickade.

 

Jag hade spurtat förbi den här i tidningshyllan, när jag tvärnitade och backade, för inte nog med att man fick två tidningar till ens pris, så finns det också stickextra i det här numret.

När vi var färdiga med handlandet, tog vi oss till Mestari Kotka. Jag valde hawaii schnitzel, som sen lunch. Jag borde nog ha tagit något lättare, för det här är en alldeles för stor portion för mej.

Yngsta sonen är alltid trevligt sällskap, så jag hade en fin dag tillsammans med honom. Det var till all tur inte så mycket folk i affären och det var riktigt skönt, för nu kom jag åt att se allting och kunde vandra sakta omkring.
Nu har jag då dragit mitt strå till stacken och skött konsumerandet, så att Finlands ekonomi skjuter i höjden.

Ajjo, lugn bara lugn. De övriga barnbarnen kommer nog också att få adventskalendrar/julkalendrar. Men dem pysslar jag ihop alldeles själv. Jag har under årets lopp samlat på mej små gåvor, som snart ska packas i numrerade påsar och sedan levereras lagom till lillajul. Ska bli jätteroligt och spännande. Så glad att jag är pensionär och hinner med sånt här.

Och hur gick det då med min smartfria dag igår? Faktiskt riktigt bra. Telefonen ringde inte ens en enda gång. Jag hade upp messenger, så mycket att jag tackade nej till ett litet garnpaket. Ja, ni läste alldeles rätt. Jag sa nej till garn!
Lite WhatsApp kommunikation hade jag med tre olika personer. Det var allt, så nu är det bevisat att jag klarar mej utan att gå vilse i apparnas värld eller hänga på smarttelefonen i tid och otid.

Önskar er alla en skön måndagskväll.