I morse knackade det på dörren då jag just satt mej ner med mitt frukostte och mitt korsord. Där stod yngsta sonen. Nu var det dags för oss att ge oss av österut, ända bort till östra grannstaden. Där spatserade vi i det stora gröna varuhuset i den tidiga morgontimmen.
Genast när jag steg innanför dörren fanns det till vänster garnlådor fylla med nystan till rabatterat pris. Sånt är inte alls hälsosamt för mej. Nu är det förstås så att mitt garnlager är mycket konstigt. Varje gång jag behöver grundfärger, som till exempel svart, vit, blå och grå då hittar jag enbart pastellfärger och lila garn. Nu när jag skulle behöva puderrosa garn hittar jag enbart garn i grundfärgerna! Det är ju helt enkelt inte klokt. Tyvärr är det så att bisin min städade på sitt vis när han ville ha bort allting, som störde honom. Det innebär att han skuffade in allting huller om buller i mitt hobbyrum medan jag var på sjukhuset och inte ens kunde protestera. Det är därför jag inte hittar någonting längre. Suck!
Jag besökte alltså ytterst tveksamt Kangas Keidas där i Prisma. Yngsta sonen hade lämnat mej ensam i en ytterst farlig situation. Jag hoppades förstås att jag skulle hitta rätt rosa nyans där i handarbetsaffären.
Och det är nog riktigt sant, för inne i påsen finns det här ljuvligt mjuka merinogarnet. Ett helt nystan på 100 gram, ett nystan som jag nu i eftertankens kranka blekhet inte alls vet vad jag ska göra med. Och inte vet jag heller vad jag ska göra om jag inte hittar den där puderrosa nyansen jag är ute efter. Suck! Det är farligt att få idéer i huvudet och precis veta vad man vill ha och hur det ska se ut.
Idag har vi kunnat njuta av ett bedårande vinterlandskap i solens sken. Det är så vackert med snövitpudrade granar och andra träd. Om inte yngsta sonen skulle vara helallergisk för julsånger skulle jag lyriskt ha brutit ut i sången Hej mitt vinterland. Men jag avhöll mej från den utgjutelsen. Det är bäst att inte fresta på hans nerver. Han är ingen julmänniska även om han varje år har sett till att ge julklappar åt oss alla. Jag är tacksam redan att få följa med honom till stora gröna varuhuset där i öst. Sur är jag däremot på beslutsfattarna i västra grannstaden, som vägrar ge bygglov åt Varuboden i Tarmola. Det är inte klokt. Argumentet att små affärerna försvinner från centrum är delvis sant, men ingen lanttis vill åka in till stadens centrum och råka ut för de ökända lapplisorna. Det går liksom inte att parkera där i centrum. Dessutom är det verkligen fusk att K får bygga en stor affär på västra åstranden. Visst är det konstigt?
Nu ska jag på nytt försöka hitta rosa garn till mitt nästa projekt. Håll tummarna för att det lyckas.
Önskar er alla en skön lördagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar