Friluftsgudstjänst

Kära vänner, igår blev ni tyvärr utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på hettan, min allmänna slöhet efter att flämtande ha suttit i gungstolen utan att göra nånting och att jag fastnade i en deckare skriven av Anna Jansson.

Att hettan har tagit på och gjort min hjärna till en mosig massa upptäckte den uppmärksamma läsaren i fredags då jag önskade alla en skön torsdag, fastän det redan var fredag! 🙈 Ve och fasa! Jag vet inte ens vad det är för dag längre!
Igår var jag för övrigt så medtagen att jag orkade inte ens bädda rent i sängen, utan lade bara ett rent underlakan utanpå det gamla. Håhåjaa... så kan man ju förstås också göra, men...

Det finns ju alltid lösningar på allt, så nu har vi tagit fram hela tre fläktar från garderoben och den största blåser nu här i datarummet. Tornfläkten får göra mej sällskap i sovrummet i natt, för nu är jag innerligt less på den här hettan.
Det går alltså att sitta framför datorn igen utan svettas ihjäl. Tjohooo!

Idag är det söndag och det vet jag alldeles bestämt, för i morse var jag iväg på friluftsgudstjänst vid Sockenstugan.

Vi satt ute i skuggan av den stora tallen och det kom sköna vindpustar då och då. Jag blev alltså ingen sjusovare.

Det var svalt och skönt i bilen, så skönt att jag gärna skulle ha stannat kvar där en låååååång stund. Men från Sockenstugan körde jag vidare till Sockengården i Liljendal, som höll öppet hus idag.

Där fanns mycket att se, i vävsalen fanns medborgarinstitutets kursdeltagares alster utställda.

En fin stor matta.

Det här blir en vacker duk.

De flesta vävstolar är tomma nu under sommaren. Tror inte nån orkar väva i den här värmen.

Det fina med vävningen är att man kan ta till vara alla möjliga trasor.

200 kaffekoppar hade Britta Heino ställt ut inne i själva Sockengården. Jag blev lite yr i huvudet av att försöka upptäcka alla olika sorter.

Ute på gräsplanen fanns de fina modellhusen, snickrade av Sten Blomqvist, utställda. Ingen visste om att han höll på med de här snickerierna.

Och ja, nu har jag inte sagt ett ord om slöjdstugan, som också var öppen. 

Om ni missade Liljendal hembygdsförenings öppet hus på Sockengården idag, så får ni allt snällt vänta ända till nästa år, för det här händer endast en gång per sommar!

Det sociala är också viktigt, så jag satt länge ute där på Sockengårdens stora skuggiga terrass och pratade med en massa bekanta. Jag har alltså tillbringat hela dagen utomhus idag. Det tycker bisin min att är riktigt bra. Han började bli lite orolig över mitt ständiga gungstolssittande. Men det ordnar sig, sakta men säkert.

Önskar er alla en bra start på den nya veckan.