Söndagkväll, diskmaskinen surrar och bisin min är igen borta. När han far iväg säger han alltid att han är borta bara en liten stund. Hans tidsbegrepp är dessvärre inte av denna världen. Hans "en liten stund" är flera timmar. Jag trodde faktiskt att han snällt skulle ha hjälpt mej med blåbärsrensningen nu ikväll, men tji fick jag.
Livet här hos oss är för övrigt fullt av överraskningar och faktiskt rätt planlöst. Ibland vill jag ju ha lite förhandsinformation om hur det är tänkt och hurudan tidtabell, som gäller. Men för det mesta älskar jag det där totalt planlösa och kalenderfria. Det är så skönt att kunna ta dagen som den kommer helt utan stress.
Och så härligt med överraskningar och snabba ryck.
Så var det för mej igår där jag satt vid matbordet och grubblade på A-korsordet i Allers. Jag hade ingen brådska nånstans, frukosten var avslutad och jag funderade lite smått på vad jag skulle göra med min lördag. Skulle jag faktiskt följa med bisin min till ett gårdsloppis i stan?
Då ringde Lillans mamma och frågade:
– Har du ärende till Tokmanni i Gammelby? Jag tänkte åka dit. Vill du följa med?
Nå, förstås ville jag det, så nu blev det snabba ryck, för att få på stadskläderna och sen iväg.
Har ni varit iväg med en livlig två-åring och försökt shoppa? Om inte, så kan jag säga att det går inte att titta på varor medan Lilleman springer runt i gångarna. Till all tur skulle jag inte ha annat än ljust bröd, så jag hann lite kolla var han höll hus. Men hjärtat flög i halsgropen då han sprang till porslinsavdelningen. Jag var rätt säker på att jag hamnar betala för krossat porslin. Huuu!
Och nej, Lilleman hålls inte i kundvagnen. Han vill helt enkelt ner på golvet och springa och upptäcka allt det skojiga som finns i varuhuset.
Lillan kom rätt snabbt på att man kan lägga grejer i famos kundvagn, för då hinner mamma inte protestera. Förstås tog Lilleman efter, så han slängde in en liten glittrande discoboll, en liten vattenpistol och en liten bil. Det finns inget bättre än små bilar, som kan köra på bilbanan pappa brukar bygga ihop då och då. En helt manuell bana som går med handkraft. Bygger man den fiffigt behöver man endast ge en knuff åt bilen i början och sedan rullar den på med väldig fart.
Lilleman valde en Auburn Speedster 851 årsmodell 1936. Han har smak den gossen, för det där är en riktigt häftig bil och snygg dessutom.
Det var riktigt trevligt att vara i varuhuset tillsammans med barnbarnen och deras mamma. De små upptäcker saker på deras ögonnivå, saker som jag oftast missar. Lite förvirrad blev jag över att garnavdelningen hade flyttat, men jag ska ju inte ha garn, så där gick jag fort förbi.
Nu behöver jag småningom börja tänka på refrängen. Kanske den ska låta som i Anne-Lie Rydés sång?
Önskar er alla en ny härlig vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar