Alla måste söderut

När jag hamnade in på sjukhuset förra månaden hade jag två böcker med mej i kassen med telefonladdaren och vattenflaskan. Den ena handlade om starka utsatta kvinnor i fattiga länder och deras överlevnadshistorier. Den var alldeles för allvarlig och tung för att läsa där på sjukhuset. Den andra boken jag hade med mej var Alla måste söderut, för den höll jag på att läsa. Den var precis lagom med korta kapitel. Det var svårt att koncentrera sig på sjukhuset, för det hände så mycket hela tiden, i synnerhet innan jag äntligen fick min diagnos. Mitt i allt kärrades jag iväg igen till nästa läkare, nästa prov eller så dök labbmänniskan upp med sin kärra och skulle ha blodprov.

Alla måste söderut är Marie Lundströms andra bok.

Handling:

När Evas pappa oväntat dör på sovrumsgolvet hemma i Luleå går hela hennes tillvaro, ja, till och med hon själv, itu. Pappa var tryggheten, hennes norrbottniska rotsystem. Nu vet hon inte hur hon ska förhålla sig till det som är hennes barndoms trakter, dem hon lämnade nitton år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?
__________

Boken har korta kapitel och var därför lätt för mej att läsa. Eva har flyttat från norr till Stockholm och jobbar hårt som konsult. Hon är uppskattad av chefen, men blir tvungen att ta en hel del ledigt för att reda upp efter faderns död, vilket irriterar chefen. Författaren rör sig mellan två världar, lugnet och stillheten i Norrland och stressen och jäktet i Stockholm. Här finns kulturkrockar, här finns tappad kontakt med dem som stannade kvar eller flyttade tillbaka upp.
Och som om livet inte skulle vara tillräckligt komplicerat träffar Eva Larsa. Han är frånskild med två tonårsbarn. Exfrun är efterhängsen, svartsjuk och påträngande.

På ett sätt en tragikomisk bok kryddad med en stor portion humor. Högt tempo, men ändå tid för eftertanke och allvar. Norrländska kargheten med enstaviga svar ställs mot plattityderna och ytligheten i Stockholm. För Eva gäller det att navigera rätt mellan de olika kulturpolerna och hitta var hon hör hemma. Till råga på allt får hon tampas med faderns fallfärdiga hemgård och fasterns man, som har köpt en hel del och vill att Eva tar del i kostnaderna. Mera vill han köpa, men Eva vägrar bekosta flera inköp. Hon har fullt upp med sorgearbetet, den konflikträdda Larsa, hans tonårsbarn och exfru.
Som sagt, en bok som är lätt att läsa och lätt att tycka om.
Jag gav min pocketbok vidare åt dottern.

Nu dags för lite eftermiddagsmat.

Önskar er alla en skön tisdag.