Sticklägrets första dag

Ååååh, vilken lycka! Äntligen, äntligen har jag varit på stickläger. Så superduper roligt och så snabbt den första dagen försvann. Så många härliga människor, som jag har träffat från Pyttis i öst till Närpes i norr och Helsingfors i väst. Oj, oj, oj, vilken stämning!
Och tänk att få träffa sina bloggläsare i verkliga livet. Härligt!

Mycket stickande hann jag inte direkt med, men det kan inte hjälpas. Jag hade ju två jobb att sköta, så det var fullt upp.

Det fanns så mycket att lära sig, så man kunde ju bli alldeles vimmelkantig.

Här pågår tvåändsstickning. Någonting, som jag för ett antal år sedan försökte mej på. Den halvstickade vanten hade jag med mej idag och hotade att riva upp. Då kom ledaren för tvåändsstickningsgruppen till min undsättning och lovade sticka vantarna färdiga. Tårögd stammade jag fram ett lyckligt tack.

Här pågår kontstickning, en teknik som jag prövade på för flera år sedan och faktiskt fick ett par sockor färdiga.

Här har stickväninnan B börjat sticka sockor från tån och upp. Hon hann lära sig hälen också. Duktigt gjort!

Stickerskor är erkänt vänliga och delar gärna med sig av tips och idéer.

Tilda delade med sig tipset att göra smidiga indiska tumkilar. Det blev direkt en succé. Tack Tilda!

På plats fanns också Niina Kaakkurivaara från teetee. Så många fina färger att det riktigt kliade i fingrarna på mej. Och som ni ser, det var svårt att välja.

Farligt lockande garner. Ser ni den där rosa stora garnbollen här till höger? Den armstickar man till en stor mjuk pläd.

Färggranna garner...

... och farligt frestande garner... Men gissa vem som inte skall ha mera garn? 


Haha och det gick ni på?

Jag höll ögonen på stickväninnan B och plötsligt såg jag att hon köpte tre garnnystan = 150 g. Och då kunde jag ju tryggt slå till jag också, inte sant?

Så jag kom hem med en socktidning, en förpackning färgglada sockstickor och en härlig garnkaka. Så nu har tyvärr mitt garnlager ökat med ytterligare 150 gram. Hjääälp! Garnbantningen går åt skogen!

Och nu, nu vet ni är jag inspirerad till max. Undrar om jag alls kommer att kunna sova i natt? Imorgon skall jag försöka hinna lära mej åtminstone en ny stickteknik. Håll tummarna att jag hinner!

Yrkeslivet passerade revy

Häromdagen drabbades jag av svår städlust. Ja, sånt händer faktiskt ibland och det är en styggelse, för efteråt hittar jag ingenting. Den här gången fick jag för mej att jag skulle röja mina ofantliga högar här vid datorn. Och sådant är farligt, mycket farligt. Jag borde ha satt mej ner med en stickning och låtit det galna anfallet gå över. 

Men så gjorde jag nu inte och här satt jag och sorterade och funderade: Behöver jag de där gamla papiren om hur man kopierar och klistrar in? De är ju från en XP-bok. Och så här ser det inte längre ut när man skriver e-post i gmail. Det kan nog slängas.
Oj, och här, här är min artikel från mitt första besök på Roots'n boots...
Och vad gör minstingens strövardiplom här bland alla kurspapper?
Och se, här är mitt eget kursintyg...
Oj, och där är ett arbetsintyg...
Och... 

Till sist hade jag så många lösryckta papper, som inte riktigt passade in i någon av mina tre högar: Kasta, kanske, behåll. Jag blev alltså tvungen att stanna upp och börja sortera på allvar.

In i min vackraste Nalle Puh-mapp åkte alla arbetsintyg och diverse kursintyg. Jag såg hela mitt yrkesliv passera revy. Så många saker jag hunnit med, så många projekt jag varit med i. En ständig utveckling utan att vila på lagrarna. Och smått förvånat: Hur hamnade jag här? I ett helt annat yrke än det jag tänkte mej i tiderna då jag gick i mellanskolan i stan.
Alla kolleger jag haft och trivts med...
Ja, där satt jag och bläddrade och mediterade, som sagt: Det är inte hälsosamt att städa!

Oj, och nu, nu måste jag börja packa. Tror ni jag behöver garn med mej? Kommer jag alls själv att hinna sticka? Och hjääälp, vad skall jag sticka då?
Oj, oj, spänningen stiger. Hur ska jag kunna sova i natt? Stickläger, stickläger här kommer jag!

Festligt möte

Här hemma har det varit ljuvligt på förmiddagen, för då hade vi två glada töser på besök. Mitt på dagen kom en tredje med. Lilla M har alltså varit här. Och nu har ni väl hört till lust och leda att hon är såååå ljuvlig? Så jag ska avhålla mej från det, men hon är faktiskt så ....
Modern lämnade sin dotter i vår ömma vård medan hon tog sig till stan tillsammans med sin lillebrors sambo. De var iväg och shoppade loss om nu kan kalla brödinköp,mjölk och mannagryn för att shoppa loss.

På eftermiddagen var jag iväg på ett festligt redaktionsmöte.

Vi firade tidningens nya layout med lite bubbelvatten. Synd bara att jag körde bil. 
Och apropå bilkörning: När man kommer in till stan, så kör man över en bro och rakt mot kyrkan. Från 60 km/h ska man sakta ner till 50 och senare till 40. Idag när jag helt laglydigt körde enligt hastighetsbegränsningarna fick jag förstås en otålig chaufför tätt bakom mej. Före busshållplatsen, innan man kurvar förbi kyrkan, finns en ljustavla, som visar hastigheten. Jag körde 39 km/h och fick en glad gubbe. På busshållplatsen stod en man och såg så där lagom avslappnad ut. Jag funderade lite, men tänkte inte mera på saken förrän jag några sekunder senare hade rundat kyrkan och såg farbror sheriffen. Och erkännas bör, inget är som skadeglädjen! Jag riktigt myste när bilen bakom mej blev invinkad. Dock, man vet ju aldrig när man själv råkar ut för att få böter, så kanske bäst att inte brösta sig alltför mycket.

Ikväll har jag suttit framför datorn och nästan svurit. Det som jag trodde att skulle ta typ 15 minuter att göra och bestå av två sidor text, tog mycket längre tid och renderade dubbelt upp med textsidor. Och nu återstår ännu för mej att gå igenom lite material inför lördagen, skicka lite arbetse-post och sätta in en ny datakurs i vårt databassystem. Håhåjaa...

Trots att dagens timmar rinner förbi så fort här har jag hunnit sätta upp en ny liten sockstickning! Och nu, nu är det enbart två nätter kvar till sticklägret. Imorgon måste jag packa garn och stickor och... Vad allt tror ni att jag behöver med mig? Dator, surfplatta, två smarttelefoner, laddare, penna och papper (förstås!), kameran, vattenflaska, nötter att knapra på och vad mera? Och det här allt kan nog inte rymmas i min stickkorg. Det känns som om jag måste släpa med mej halva bohaget. 
Ajjo, jag måste nog komma ihåg att ta ut kontanter också. Inte för att jag ska köpa garn precis, nejdå, inte jag alltså, men... ja, det är alltid bra att ha åtminstone lite kontanter på sig. Räcker 20 €?

Morgon, middag och kväll

I måndags var det Runebergsdagen. Den firas stort i Borgå förstås. Hos oss firade vi med köpta runebergstårtor. Jag kände liksom inte för att börja baka endast två tårtor.

På jobbet i morse bjöds vi på så här fina och goda hemlagade runebergstårtor. Mums!

Till lunch åt jag mos, köttbullar och rårörda lingon.
När jag kom hem bjöd morfar i huset på middag bestående av spaghetti och köttbullar. Lingonsylt fick man också välja.

I kurspausen ikväll i grannkommunen bjöds vi på så här fina och goda hembakta runebergstårtor. Mums!

Lite ensidig kost har jag kanske haft idag, eller hur?
Morgon och kväll: Runebergstårtor.
Lunch och middag: Köttbullar.
Men gott har det varit och det är väl ändå huvudsaken, inte sant?

Och snart, snart... stickläger! Jihaaa! Måste sätta upp en ny stickning i morgon eller allra senast i fredag. Har skippat virkningen...

Ingen vet ...

... var haren har sin gång.

Men se morfar i huset och undertecknad vet! Så här såg det nämligen ut igår.

Men sen gick spåren i kors och nu blev det strax svårare att hålla reda på harens gång. Idag har det dessutom snöat, så nu syns inte spåren längre.

Ikväll har vi haft de två yngsta sönerna och den enas sambo här på bastu, en sen sådan för jag jobbade till klockan 19 i grannstaden och den nästyngsta jobbade till kl 20 i stan. Länge sedan jag sett minstingen. Och nu blev det ju inte alltför lång tid att umgås på heller. Men kanske bra att ta det hela i små portioner? Finns en viss risk att man nöter ut varann annars!

Högt i det blå...

... där svävade ett flygplan över oss idag.

Högt i det blå skulle ha varit med i Melodifestivalen i tiderna, men diskades då avslöjandet om vem som skulle sjunga Per Gessles låt kom alltför tidigt. Synd!

Högt i det blå kunde jag sväva bort, men det är tuffa tider för en drömmare.
Och nu ska den här drömmaren i säng!

Tömning pågår

Här hos oss har vi en fantastiskt bra arbetsfördelning, morfar i huset tömmer diskmaskinen och jag tömmer kameran. Låter inte det bra?

Idag har vi sett ett fenomen.

Kolla, ser ni skuggorna på det gnistrande snötäcket? Just precis, solen har strålat från en klarblå himmel. Ljuvligt!

Och nu börjar jag ha gjort mitt här framför datorn, så jag smiter iväg till stickningen.
Imorgon har jag veckans enda sovmorgon och nedräkningen till sticklägret har börjat. Jihaaa!
Morfar i huset räknar ner till någonting helt annat, säger inte vad. Ni får gissa själva!

Önskar er alla en riktigt bra start på den kommande veckan!

Inspirerad mitt i allt

- Stooopppp, hojtade jag åt morfar i huset igår kväll vid köksbordet då vi satt och drack kvällste. Han blev så förskräckt att han höll på att ramla från stolen och få sitt heta te över sig. Men det var absolut inte mitt fel! Åh nej, inte alls. Det var hans eget fel att han zappade och hamnade på tv-kanalen med Soffpotatisarna. Jag visste först inte ens vad det var för program. Det jag såg var fantastiska mönsterstickningar. Kolla själv, så får ni se. Kvinnorna satt framför tv:n och stickade! Jag blev så inspirerad att jag satt uppe ända till 23.30 i natt och stickade. Så mitt i allt kom inspirationen från ett mycket oväntat håll!

Idag har jag varit till bokcaféet ...

... och lyssnat på Kjell Westö.

Han berättade om sin bok Den svavelgula himlen.

Här den finska versionen av boken.

Intressant och givande diskussion. Verkade som om halva stan var där, för trots extra stolar var det ont om sittplatser. Det gäller att vara på plats minst en halvtimme före det börjar.

När jag åkte hem, efter att i R-kiosken ha postat ett viktigt brev (vi har ju alltså inget postkontor kvar här mera), så såg jag massor av människor vandra omkring med skidpaket. Det var lite konstigt, för jag visste då inte om att det skulle ha varit någon lokal skidtävling på gång eller något motionslopp, som skulle ha lockat ut människor i spåret. Men det var vintermarknad i stan idag och där fanns tydligen skidpaket till salu. Jag besökte inte alls torget och marknaden utan körde raka spåret hem till morfar i huset.

Och nu, nu har jag plågat mej själv, för jag stirrar och stirrar på det här ljuvliga Norrskensgarnet. Så fint och så vackra färger. Och tänk, endast ett nystan, så har du en sjal. Ååååh, men jag bantar ju! Inget garn för mej... Nej, nu ska jag sätta mej ner och läsa lite innan jag stickar färdigt högra framstycket. Tror att nästa projekt får bli något virkat eller kanske ändå sockstickning eller...

Konstigt väder

Nu har vi igen hunnit fram till fredag. Veckorna går i ett huj! Det var ju måndag alldeles nyss.
Långsamt ordnar saker och ting upp sig på arbetsfronten, men för mej återstår en hel del hushållssysslor, som snällt får vänta till imorgon eller söndag... Man ska ju inte stressa.
 
Verkligen konstigt väder vi har. Förra veckan var redan marken bar och snöfri och nu, nu har vi snön tillbaka igen. Få se hur länge den stannar den här gången.

Alla talar om vädret, men ingen gör någonting åt det! Så är det. Själv hör jag nu Hej mitt vinterland i örongångarna och går omkring och gnolar på den, medan morfar i huset tycker att jag inte är riktigt klok, som sjunger "julsånger" i februari. Jag försökte förklara att jag enbart tränar upp rösten inför december i år. Han stirrade skeptiskt på mej och skakade medlidsamt på huvudet.

Idag har fackföreningsrörelsen protesterat för de arbetslösas del mot aktiveringsmodellen. Lagen är redan genomklubbad, så det är lite osäkert vad denna demonstration kan åstadkomma. Kommer de styrande att låta sig påverkas? Jag lyssnar på Robert Gustafsson istället.
Tur att många arbetsgivare varit vänliga nog att bevilja en distansarbetsdag, för kollektivtrafiken har stått stilla.

Ha nu en riktigt skön fredag!

Kunglig frukost

Det blev inget inlägg igår, ber om ursäkt för det. Men jag orkade helt enkelt inte öppna datorn mera igår kväll då jag kom hem vid 21.30-tiden. Tror ni att jag håller på att bli gammal?
I natt sov jag oroligt, vilket inte hör till mina vanor, men jag gruvar mej lite grann för en arbetsuppgift. Vid halvfemtiden på morgonen, så tände jag golvlampan och läste lite grann innan jag somnade om. Med den påföljd att när dottern och dotterdottern knackade på vår dörr vid niotiden hade jag just slagit upp mina korpgluggar. Så jag blev bokstavligt talat tagen på sängen.

Jag har haft en sån där "halvledig" dag idag och det var riktigt riktigt ljuvligt att ha lilla M här. Och så bortskämda vi är. Den nästyngsta dök upp med ugnsfärska semlor (frallor).

Och ser ni den där blänkande folien där i bakgrunden? Vet ni vad som dolde sig under den? Jo, hans supergoda hemlagade bondost. Ni må tro att vi smorde kråset.

Han hämtade hit två ugnsplåtar med semlor och jag åt så jag fick knip i magen. Det är så gott med ugnsfärskt bröd. Och han fick förstås låna min bil efter detta. Och det betyder att jag inte har kunnat åka in till stan. Den snälla sonen lovade köpa det allra nödvändigaste i matväg åt oss. tur att jag hade lite kontanter i börsen, som jag kunde skicka med honom.

Dottern var också snäll, för hon hämtade en hel plåt med...

... bostonbulle. Så vi fick en riktigt kunglig frukost. Som sagt jag lever ett lyxliv!

Efter en sådan frukost har det gått riktigt bra att få undan kontorsarbete här på datorn och kursförberedelserna blev färdiga i ett nafs. Skönt.

Och ikväll, ikväll är det äntligen stickning på programmet!

Gottigotti

Nu är klockan mycket igen och jag längtar till bädden. Ber om ursäkt för att mitt inlägg igår uteblev, men jag var så trött att jag helt enkelt stöp i säng för klockan 23. Och bra så, för i morse var jag igen tidigt uppe och jobbade på. Åtta lektioner på en dag är riktigt lagom lång arbetsdag ska jag säga.

Det mest underbara då jag återvände hem igår vid 21-tiden, var att morfar i huset hade kokat korvsoppa. Åååh, som jag har längtat efter soppa och nu fick jag då äntligen sådan till kvällsmat. Det var första gången han riktigt själv har kokat soppa från grunden och inte enbart öppnat en ärtsoppsburk! Han insåg några saker, som jag brukar säga:
a) Det tar lång tid att skala och tärna rotfrukterna
b) Det är svårt att koka en liten soppa.

Ikväll när jag kom hem vid 20-tiden stod morfar i huset och stekte plättar. 

 

Gottigotti! Så middagen ikväll bestod av uppvärmd soppa och nystekta plättar till efterrätt.

Visst lever jag ett lyxliv, inte sant?

Fick höra att Nya Östis varit med i kvällsnyheterna i TV. Det missade jag tyvärr, så jag fick gå till Arenan och kolla in den decimerade redaktionen på måndagsmöte.

Och nej, tyvärr, det blir inget stickande ikväll heller.

Hon är så söööööt!

Igår skulle vi iväg till grannstaden för att vara barnvakter åt lilla M. Hennes föräldrar fick ett presentkort till julklapp där det ingick både biobiljetter och barnvaktande. 

Vi skulle starta klockan 15, så jag hastade hem från stan via tankstationen. Klockan 14.28 var jag hemma, värmde lite rester, åt, tvättade tänderna och var klar för avfärd. Vet ni vad som händer då? Jo, då börjar morfar i huset lufsa omkring, koka vatten, sätta sig ner och dricka te och äta skorpor, leta efter Tufsenkatten, som smitit ut och sedan mata både honom och Lurvinge. Alltså, jo, nej, inte startade vi klockan 15, inte. Jag fick stå ute på gårdsplan och vänta på den där karlen i nästan 20 minuter.

Frustrerad och besviken satt jag och iakttog min kära i bilen. Funderade över hur jag står ut, för nästan varje gång vi skall iväg nånstans är det samma sak. Förr var det fem barn och en mor som satt i bilen och väntade. När jag med något frostig röst frågade morfar i huset om han gör det där med flit svarade han:
- Nej, men katterna måste ju få mat.
- Men kunde du inte ha börjat med det lite tidigare?
- Men Tufsen var ju ute.
- Men kunde du inte ha tagit in honom tidigare då?
- Nä, han höll på med nånting där ute, så jag kunde inte avbryta honom.
Stöööön!

Så kära kursdeltagare, när ni frågar varifrån jag har fått mitt stora tålamod och jag svarar att jag har övat mej på min man, så ska ni veta att det är alldeles, alldeles sant. Han om någon prövar mina nerver.

Om ni sedan tror att han ber om ursäkt för att han är försenad, så glöm det. Till hans lycka, ja och kanske min med, måste dock sägas att han visar sin kärlek i handlingar, såsom att laga middag åt mej, sköta om min bil, hänga tvätt, städa och sköta disk. Sådant värmer och det är en del av kittet som gör att vi håller ihop. Och han menar förstås inget illa, men han saknar tyvärr tidsuppfattning.

Det var lätt som en plätt att vara barnvakt igår. Lilla M sov när vi anlände, så hennes 

matstol gapade tom...

... och lika tomt var det på hennes lekmatta. I princip borde hon inte ha sovit vid den där tiden, men hon hade varit ute på stan tidigare på dagen och hunnit ta sig en liten tupplur i bilen på hemvägen. Den lilla luren rubbade hennes vanor.

Morfar i huset och undertecknad satt tysta som möss i nedervåningen medan lilla M sussade så sött i övre våningen. Han fick mata katter igen och jag roade mej med att kolla på Pinterest på min surfplatta. Och där kan vem som helst bli nästan hur galen som helst av alla fina mönster. Jag ångrade lite grann att jag inte hade tagit med mej min stickning. Men antagligen skulle lilla M inte alls ha sovit så länge och gott då. Nu vaknade hon ungefär en halvtimme innan föräldrarna återvände. Hon tittade storögt på morfar i huset då han tog henne i famn och bar ner henne från sovrummet. Tänk hon hade somnat och nu fanns plötsligt moffen här och mormor, men ingen mamma och ingen pappa. Konstigt.
Jag hann ge lite mat åt lilla M och byta blöjor på henne innan föräldrarna återvände. Verkligt lätt barnvaktande!

I bilen på väg hem handlade den filosofiska diskussionen om  den där jättepotten på 90 miljoner i eurojackpott.
- Vad skulle du göra om du vann den, frågade morfar i huset.
- Öööh, jag vet inte riktigt.
90 miljoner euro är svårt att greppa. Några hundratusen går ännu att förstå, men sådär mycket pengar.
- Visst skulle du sluta jobba då?
- Va, nää, e du inte klok. Jag älskar mitt jobb.
- Men vad skulle du göra då?
- Jag skulle betala bort alla skulder och sedan ge bort det mesta.
- Du är tokig. Önskar du dej inget alls för egen del?
- Önskar mej? Nja, jag vet inte. Kärlek och hälsa gå ju inte att köpa för pengar.
- Men vill du inte ut och resa?
- Nä, vart skulle jag ta vägen? Jag vill ju vara i närheten av barn, barnbarn och min hulda moder.
- Men behöver du ingenting då?
- Nåja, kanske en ny blus och småningom en hårklippning.
Vid det här laget stönade morfar i huset högt och ljudligt medan han skakade på huvudet. Käringen är tokig.

Sedan funderade jag halva natten på det där. Någonstans läste jag att fattiga människor inte blir rika för att de inte kan föreställa sig hur det är att vara rik. Och så är det väl då med mej också. Men varför skulle jag börja köpa saker, som jag klarar mej utan? Fast jo, inatt kom jag på att jag nog skulle köpa bokhyllor, riktiga bokskåp från Boknäs och så skulle jag ta mej en tripp till Tyskland. Garn får jag ju ändå inte köpa och inte ska jag köpa böcker heller, så...
Och nej, jag kommer inte att börja äta hummer eller annat dyrt, inte ens köpa vin till maten alla dagar, fastän jag skulle ha råd. Nä, det får nog bli ett rätt likadant liv som nu. Och som sagt, det mesta av pengarna skulle jag ge bort, så det så.

På hemvägen spelade Radio Vega dansbandsmusik. Det var ju lördagskväll. Morfar i huset klarade av Två mörka ögon och även följande låt. Men sen var det totalstopp. Han hade fått nog av hjärta och smärta, så han bytte till X3M, som nog inte direkt är riktad till vår ålder.

Idag har jag varit flitig framför datorn och fått hela tre timrapporter färdiga, skickat iväg en artikel, besvarat e-post och räknat ut hur många undervisningstimmar jag måste ha på vårterminen för att uppfylla min skyldighet. För mej återstår nu lite fylleri-uppgifter, bland annat två reseräkningar, lite kursförberedelser och ev. ännu lite e-post innan det är läggdags igen.

Hoppas att ni alla har röstat flitigt idag och inte hör till soffliggarpartiet!
Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.

Oj då!

Här är det full fart från arla morgonstund för snart ska jag hasta iväg till stan på mitt fritidsjobb. Jag har hunnit få igång en tvättmaskin, förbereda nästa veckas tisdagskurs, så nu är det enbart måndagens två kurser kvar att fixa material till. Men det är ju en dag imorgon också och i eftermiddag står det lite andra saker på programmet.

Igår var jag iväg till en mataffär i grannstaden. Det hade ju hunnit gå nästan en vecka sedan min senaste butiksfärd. Den här gången stod det bananer, gurka och laktosfri röd mjölk samt kattmat på min lista. Det där sistnämnda är en pina. Känns som om jag inte gör annat än släpar hem kattmat. Jag misstänker att morfar i huset matar våra katter på fel sätt. Han faller liksom för deras gröna ögons charm. Så istället för att mata en gång på morgonen och en gång på kvällen och låta dem nöja sig med torrfoder däremellan, så får dom mat så fort dom begär det. Suck! Men det kanske ska vara så eftersom dom går ute och inte är tjocka, så är väl den dieten riktigt bra? Vad vet jag, men jag kan förstås tycka att nån annan ibland skulle släpa hem kattmaten.

I den mataffär jag besökte igår har jag inte varit på evigheter, för den ligger liksom lite bakom de gator och vägar jag brukar frekventera. Så det var ju lite spännande att navigera mellan hyllraderna och jag hittade till kattmatshyllan. Och hur det nu var så lyckades jag förirra mej till tidningshyllan. Jag kände mej ganska trygg för hur skulle det nu finnas sticktidningar i den här relativt lilla mataffären?

Men oj, vad jag bedrog mej!

Plötsligt tog den här fjolårstidningen ett skutt ner i min kundvagn. Ack ja, och jag som inte precis lider någon brist på mönstertidningar!

När jag sedan omsider kom fram till kassan stirrade damen på mej. Hon vågade inget säga, men jag kände ju igen henne, så jag sade på klingande finlandssvensk finska att jag var på fel plats. Hon svarade förstås på svenska för hon kände ju igen mej. Mina kinder färgades röda och jag tänkte att jag borde nog pröva med mitt modersmål först, alltid, istället för att genast ge upp. Men så där är det när jag är på främmande ställen. Damen brukar sitta i kassan i mataffären här i stan. Som sagt, kul att bli igenkänd.

När jag kom hem väntade jag ivrigt på att kolla postlådans innehåll för vårnumret av Novita-tidningen borde ha kommit. Men se nej, icke då. Morrr! Tur alltså att jag nu har en annan tidning att bläddra i. Om jag nu alls hinner med det under veckoslutets fullspäckade program.

Ingen vill med mej!

Buhuuu! Ingen vill med mej!

- Ska vi spela, frågade jag härom kvällen av morfar i huset och drog fram vår finfina julklapp, som vi fick av den nästäldsta och hans hustru:

 Heeelt, ljuvligt, precis vad vi behöver här i huset för kvällarna på tumanhand, inte sant?
Men morfar i huset är lite... tja, vad ska säga? Kolla själva:
- Nä, det går int att bara vara två spelare.
- Joho, visst går det, sa jag ivrigt och visade på spellådans lock.

- Nä, jag kan int spela med dej, du vinner ändå alltid.
- Nähä, tänk om jag får en sportfråga, då kan jag ingenting.
- Men du tog ju Toini Gustafsson.
- Ja, men det är ju skilt. Hon är ju född i Finland och skeppades över till Sverige, som krigsbarn när hon var sex år gammal.
- Ja, men du kunde ju den frågan.
- Nå, det var nog ett undantag och nästan det enda jag kan inom sporten. För inte tror du väl att det finns en fråga i det där spelet om att vilken finländsk fotbollsspelare som har spelat i Ajax?
- Förstås kan ju just du få en sån enkel fråga, morrar morfar i huset.
- Icke då och jag är dessutom urusel på både kemi och fysik.
- Du löser ju korsord, så du kan nog alla kemiska beteckningar, försök int.
- Nähä, kan jag. Kom med och spela nu, så får hjärnan lite gymnastik.
- Nej, du får sticka istället.
- Men jag vill ju spela.
- Du får vänta tills L och H kommer.
- Men det kan ju räcka jätteläääääääääääääääääänge innan de kommer hit.
- Du får vänta på dem, sa jag ju.
- Men ska vi inte ringa B och D och fråga om dom kommer och spela?
- Nej, är du inte klok! Int ska du störa dom på en vardagskväll den här tiden.

Suck! Ingen vill spela med mej!

Present

Idag har jag helt överraskande fått en fin present:

 

Datorns ABC, är precis vad jag behöver, inte sant? Jag fick den idag när jag avslutade en kurs. Den hade kommit i ett fint postpaket och delades ut till alla mina kursdeltagare. Och de blev lika glada som undertecknad!

Och så fick vi ännu en sådan här superfin musmatta. Också det här är ju någonting precis för mej! Och ja, också för kursdeltagarna. Tack till SPF!

Vårterminens andra kurs avslutade jag alltså idag. I måndag avslutar jag två till, så här går det minsann undan.

På eftermiddagens möte, sysslade vi med helt andra saker:

Just det, vi provsmakade fastlagsbullar. Min favorit var samma som jag åt igår, då med sylt, nu med mandelmassa.

Och nu, nu ska jag skriva lite e-post och sedan, sedan ska jag sticka lite innan jag stupar i säng.

Illväder eller oväder

Dagens stora filosofiska fråga vid frukosten: Har vi illväder idag eller oväder? Verkligt konstiga saker att fundera över på morgonkvisten. Jag antar att ni inte fastnar i sådana här stora livsfrågor helt plötsligt. Men se det gör morfar i huset och undertecknad ibland. På något sätt verkar det som om oväder är liksom lite mera oskyldigt och på något sätt lite mildare, medan illväder, ja, då är det riktigt illa.

Hur illa det nu sedan var idag vet jag inte riktigt för jag fick skjuts både till och från jobbet, så för mej var det lugnt. Morfar i huset är nu andra gången iväg ut i snösvängen så för honom är det nog på gränsen till illväder. Dessutom hade det snöat så pass mycket här hos oss att det var riktigt svårt att få upp ytterdörren i morse. Och då är man nog insnöad, inte sant?
Fick just höra att situationen i Ekenäs hade varit likadan. Stora snödrivor framför dörren.
Här har vi två andra dörrar att ta oss ut genom, så här är det inte så farligt. Ekenäsborna hade säkert varit tvungna att larma brandkåren för att komma ut. Tur för dem att de kunde puffa, knuffa och skuffa, så att de till sist fick upp dörren.

Bland dagens positiva saker räknar jag idag in att få bo i en småstad. Det är så härligt när människor känner igen en, lyser upp och glatt säger: "Hej, Inge!" Alla de här mötena, oberoende av hur långa eller korta de är, med mina medmänniskor är som små solar i vardagen. Och lite extra glad blev jag idag då jag stegade in i Vaheri och stadsfullmäktiges ordförande glatt hälsade på mej med förnamn. Sådant värmer lite extra för jag vet att han träffar en massa människor i sitt jobb och på sin fritid. Strongt gjort av honom att ha koll och komma ihåg mitt namn.

Och vad gjorde jag i Vaheri då? Jo, köpte fastlagsbullar och tryffelkaka.Och sedan gick jag på födelsedagskalas till Servicehuset. Där var det varmt och mysigt alltmedan snön yrde på utanför.

Och tryffelkakan var himmelskt god!

Två paket jäst och kattmat

I lördags var jag ju iväg till stan på mitt fritidsjobb. Så jag passade på att besöka mataffären, för jag glömde ju jästen i fredags.

Jag skulle alltså ha två paket jäst och kattmat. Så det borde ju ha varit en snabbt in och snabbt ut åtgärd. Men redan i början av affären gick det på tok för jag plockade på mej en förpackning med ägg från frigående höns, en gurka och två påsar sallad. Och jo, jo, jag vet att jag borde hålla mej till grönsaker enligt vad som nu just är säsong. Men i ärlighetens namn, hur länge kan jag äta råriven morot? Nä, dags att variera med lite sallad, så det så.

Sedan spurtade jag iväg till kattmatshyllan, som jag betraktade med pannan i djupa veck. Vad skulle jag ta? Äter katterna bitar i sås? Eller ska det vara i gelé? Eller ska dom ha paté? Ska det vara köttblandning? Fiskblandning? Fågel? Torrfoder?
Ja, kära nån, så svårt att välja. Borde man inte få ta med katterna, så skulle de få välja själva?

Några lådor och en påse med kattmat hamnade till sist i kundvagnen.

Dags att navigera till kassorna. Ursprungligen hade jag tänkt ta vägen förbi godishyllan, men det är ju inte hälsosamt, eller hur?
Nej, så det var ju bäst att rusa förbi tidningshyllan. Eller vänta nu, vad då rusa? Det var ju kö framme vid kassorna.

HUPS! Plötsligt hade den här tidningen ramlat i min kundvagn. Och jag vet faktiskt inte hur det gick till!

I tidningen finns många fina mönster, bland annat de här hjärtsockorna. De är stickade av 7-bröder garnet, så det skulle jag ha i lager. MEN, jag ska ju inte sticka sådana där långskaftade sockor mera, för det går ju så trögt för mej.

De här sockorna är stickade i bambugarn och skulle vara perfekta till sommaren. Även till de här finns det garn i mitt "lilla" lager. Kanske jag borde satsa på att försöka sticka de här. Men inte nu inte, för jag lånade precis idag ut tidningen.

Innan jag visste ordet av hade den här tidningen också skuttat ner i min kundvagn. Här finns sjalar och halsdukar av alla de slag samt lite vantar o.dyl.

Den här sjalen gillar jag på något sätt, men färgen är inte riktigt min...

Nej, det här är mera min färg.

Den här lilla sjalen skulle ju vara perfekt i sommar, inte sant? Förutsatt då att det blir en varm och skön sommar. Kanske någonting att ta itu med? Men inte nu, för också den här tidningen lånade jag ut idag. Ni vet, delad glädje är dubbel glädje.

Nu skulle det ju nog ha varit riktigt tillräcklig med tidningar, inte sant?
Men...

... den här virktidningen ville så gärna hem till mej och jag kunde inte säga nej på ett tillräckligt bestämt sätt, tyvärr.

I tidningen hittade jag ett härligt virkat sjalmönster och till det här har jag faktiskt också garn. Det är virkat av den där vackra garnvirveln, som jag köpte i Tammerfors i november förra året. Så kanske, kanske, om jag inte hittar ett annat stickat sjalmönster, som jag hellre vill pröva på.

Det bästa med Simply Crochet-tidningen var ändå den medföljande gåvan. Ser ni vad det är? Jo, en liten platta att spänna upp virkade rutor på. Tjohooo! Precis vad jag behöver, inte sant? Nu slipper jag pressa dem!
Ja, och så fick jag ett litet extra mönsterhäfte, som innehåller just virkade rutor.

Men nu, nu skulle jag minsann inte ha flera tidningar, så jag rusade iväg till kassakön.
Där stod jag sedan och försökte stirra stint rakt framåt, för ve och fasa, jag hade hamnat precis bredvid veckotidningshyllan. Desperat sneglade jag till höger för att hitta nånting att fästa ögonen på. Och visst hittade jag en ursnygg karl i grannkön, men inte sjutton vågade jag börja stirra på honom, inte.

Så det gick, som det gick. I ögonvrån såg jag:"Sticka till minstingarna".

Innan jag visste ordet av hade jag ytterligare en tidning i min kundvagn. Milda makter! Jag skulle ju bara ha två paket jäst och kattmat!

- Jag har ju sagt att du inte ska köpa den där Året Runt. Där finns inget att läsa i den, gnällde morfar i huset när han fick syn på tidningen.
Men vem har sagt att man ska läsa den?

Åh nej, det är ju handarbete, som gäller och inget annat.

Riktigt fint leopardmönster till minstingarna. Till och med morfar i huset blev så ivrig när han fick syn på de här plaggen. Han ville genast börja gräva fram svart och vitt från mitt garnlager. Tyvärr vägrar han att lära sig sticka!

Och jodå, jag kom nog hem med två paket jäst också.

Ensam och insnöad

Stackars, stackars min Adam-plåtlåda. Där fick den stå ensam och insnöad hela långa dagen medan jag jobbade, jobbade och jobbade igen.

Tur att det ändå var lös lätt snö. Och synd att jag inte är insnöad på samma sätt som Tilda!

Hoppas att det blir snölöst imorgon. Vågar jag alls titta på någon väderlekskarta?

Mitt vinterland

Härligt väder ute idag på dagen. 
Nu mörkt och småningom läggdags.

Vår gamla stolpe fick sitt dagliga besök av herr Hackspett. Visst skymtar ni honom där på fotot? I onsdag ska vädret enligt spågubbarna slå om till plusgrader igen. Håhåjaaa...

För Hacke är det bra att den här stolpen har lämnats kvar. Lite orolig är jag däremot för vägbelysningsstolparna för han hackar tidvis i dem också. De borde ju inte ha murknat ännu, eller hur?

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka.
Idag är det kramdagen om vi får tro på svenskarna, så jag sänder er också en stor KRAM!