Igår visade jag...

...mig på styva linan inom hushållsslaveriet. Nåja, det är en sanning med modifikation. Upprinnelsen står att återfinna i nästyngsta ätteläggets önskan om att utnyttja 3 liter mjölk som var för gammal att dricka. Sonen tyckte att mjölken skulle utnyttjas och ville ha smet att steka våfflor och plättar med för då skulle lillebror bli glad (han tycker nämligen inte om våfflor). Jag försökte avvärja företaget och spände falkblicken i sonen och frågade om det är säkert att han steker hela rasket. Jadå, lovade han dyrt och heligt. Han visste nog inte hur mycket 3 liter verkligen är i detta sammanhang! Själv var jag fortfarande inte övertygad och hade förstås svårigheter med smeten; skulle det vara mera våffel än plätt? Jag gjorde nån sorts konstig blandning som blev slät och fin och fick stå och svälla till sig. Innan stekningen påbörjades hällde jag lite Lapin Kulta i för att få bubblor. Stekningen gick inget vidare allting fastnade och plättarna fick sonen slänga bort. Kanske jag hade haft i för mycket öl? Där stod jag med en stor blå skål halvfull med smet och hade ingen lust att steka våfflor. Vad göra? Spola ner smeten? Efter lite botaniserande i skafferiet hittade jag till min förvåning hela två bullalängder och då var ju saken avgjord. I med kanel och bullaskivor i smeten och fram med två stekpannor. Simsalabim och jag kunde servera fattiga riddare med jordgubbsgrädde. Uppskattat av både familjen och vår gäst.

För två veckor sedan då jag var på möte i Helsingfors, unnade jag mig en halvtimme i Akademen. Där fyndade jag denna tidning:
Det står ju alldeles klart och tydligt Inge e eller hur? Alltså min tidning! :-)

Vi har haft fantastiskt sköna och soliga dagar. Blåsipporna har vågat sig upp.

Det är nog...

...det här som menas med masochistisk stickning:
dvs de där första varven, som verkar låååååååååånga som fatiåren. Det blir liksom ingen fart på arbetet förrän man åstadkommit minst 10 cm och ser hur arbetet växer. Nåja, jag är vare sig någon masochistisk eller snabb stickerska. Nej, huvudsaken är att få njuta av att göra något konkret med händerna, istället för att sitta och massera tangentbordet.
Medan händerna utför sitt arbete kan man lugnt meditera, njuta, låta tankarna och fantasin flöda. Tyvärr blir man då och då (Observera att jag klarade mig undan finlandismen nu och då! Puust!) tvungen att se fakta i vitögat och då gäller det att ta itu med tvätt, disk, matlagning (blääää) och jaga dammråttor... Inte mycket att säga om den arbetsbiten än att det är bra mycket tråkigare än stickning! :-)

Imorse hade jag igen sovmorgon och för att inte slösa bort den på oväsentligheter steg jag upp redan kl. 5.30. Innan klockan hade hunnit bli 8.30 var både diskmaskin och tvättmaskin fyllda och igång, säsongens första mjödsats ett faktum, frukost och dylikt avklarat. Inte illa för jag fick nu lite tid att botanisera i mitt lilla garnlager:
Där fyndade jag dessa ljuvligheter:
Novitas Butterfly. Ett garn som består av 55%bomull och 45% viskos för stickor nr 3½. Jag har 300 g rosa, 300 g lila och 100 g gult. Frågan är bara vad jag skall göra av dessa nystan? Har någon ett bra förslag?

Idag blir det väl inte så mycket med stickningen för någon måste börja räfsa i trädgården. Scillorna tittar redan förhoppningsfullt upp:

April är snart...

...förbi och tiden går alldeles för fort. Jag tycker att det inte är länge sedan det var mars.
Jag fick den beställda sjalen nästan färdig före påsk. Sista fransarna knöt jag dock förra veckans tisdag. Här en något dålig bild av resultatet:Sjalen gick rätt snabbt och lätt att sticka på 10:ans rundsticka med garner i härliga kvaliteter. Rätstickning hela vägen förutom 4 hålvarv. Beställaren var nöjd, så frid och fröjd. Jag borde kanske sticka en sjal åt mig själv också?

På skärtorsdagen påbörjade jag ett nytt projekt:Jag började med ärmarna och det på rundsticka för att få dem likadana. Jag hade stickat provlapp och kollat masktätheten precis som man ska, men trots det blev jag ändå tvungen att sprätta upp halva ärmarna på långfredag. De blev helt enkelt för små. Garnet är Mandarin Fiesta (55% bomull och 45% acryl) och stickorna nr 5. Spetsmönstrad tröja skall det bli. Mönstret hittade jag i senaste nummer av Moda:Det var en sådan där "bara-måste-göra-modell". Tur att garnet var nedsatt med 15% i Garnhuset i Borgå för en tid sedan.
I boken Stitch'n Bitchkunde jag läsa; att om man är en sådan stickerska som just fastnar för vissa modeller som man bara måste göra och sedan stickar dem och ger bort dem, då är man en masochistisk stickare. Vad nu det sedan skall betyda... :-)

Hur som helst, tröjärmarna har äntligen blivit färdigstickade trots repning och helt andra saker att göra under veckoslutet:
Det var nämligen 25 års kalas och då skall det var smörgåstårta! Receptet enligt Kajsa Warg, dvs "man tager vad man haver". Jag tömde alltså kylskåpet på leverpastej och smältostar och lättmajonnäs och pickels. Men visst köpte jag en del ingredienser från affären också. Kreativiteten lät jag flöda och använde mig av mina egna smaklökar istället för färdiga recept. Ett hett tips: blanda lite mexikansk mild ostdipp med skinksmältost och lite matlagningsgrädde. Mumsfilibabba!
Förstås skall det vara något sött på kaffebordet också:I lördags blev det Nannes kalaskaka eller Brittatårta eller Gömmingetårta eller Pinocchiotårta eller... Ja, kärt barn har många namn.

Katten Lillus ville visa sig på styva linan i lördags och försökte övertyga oss om att hon tillsammans med min "bilkatt" hade lyckats fånga en mus. Men vi vet nog att det var Lillus' mamma som hade varit på framgångsrik jakt!
Den blåa tröjan jag stickade före sjalen passade perfekt på dottern och hon förbarmade sig över den och tog den med till Ekenäs. Enligt henne kommer den också att synas på en ö utanför Pellinge.

Äntligen....

...äntligen igår blev jag klar med den blåa curlingtröjan! Nåja, curling och curling, tröjan är ju egentligen flätmönstrad, tack och lov en lätt fläta, som ni kan se här: Tröjan är nu ett överloppsexemplar för det nästyngsta ättelägget vill inte ha den. Han påstår att den sticks! Håhåjaaa. Garnet är ju ylle förstås och skulle nog värma skönt i det snöslask vi nu titt och tätt drabbas av här i östra Nyland.

Far i huset tycker att jag inte behärskar fotograferandets ädla konst så han tog en sådan här bild själv!Här har han placerat konstverket på coronabordet och även katten rymdes med på ett hörn. Fråga mig dock inte om det är katten Maraton, Vilda Matilda, Hector eller Lillus. För det är omöjligt att uttala sig om det från denna vinkel.
Herrtröjan i storlek S hittade jag mönster till i tidningen Moda nr 1/06. Det är modell nr 21 och det gick åt 750 g blåfärgat Alfa-garn. Det kostade 2,20 €/50 g när jag inhandlade det i Garnhuset i Borgå den 26.1.2006. Tröjans garnkostnader blev alltså 33,- €. Ett fynd! :-) Men vete fåglarna vad jag skall göra med den nu?
Jag använde rundstickor nr 5 och 6 och strumpstickor nummer 6 till ärmarna. Det är trevligt att sticka med rundstickor, för då slipper man det förhatliga sömmandet i slutskedet. Lite tungt blir det ju förstås om man har en jättestor tröja att hålla i famnen.

Här är mitt nästa projekt, som jag påbörjade redan förra veckan:

Det skall bli en trekantig sjal. Jag började med stickor nummer 9 och resultatet syns till höger. Det blev inte riktigt som det var tänkt, så i tisdags prövade jag med stickor nummer 10 och det blev ju betydligt bättre (till vänster). Här är använt garn av Sandnes; Kitten Mohair, Mandarin Classic och det underbara effektgarnet Chili. Det kliar i fingrarna av att få sticka, men jobbet måste också skötas. Det här är ett beställningsjobb och modellen hittades i Sandnes mönsterhäfte för sjalar.

Redan i februari fick jag den här lilla boleron färdig:Den fick dottern och hon uppskattade sin överraskningspresent. Den är stickad av Sandnes Alfa Glitter-garn med stickor nummer 7 och runt halslinningen har jag virkat med virknål nummer 5. Modellen hittade jag i tidningen Moda nr 5/05 modell 22. Garnet hittade jag i Garnhuset, nedsatt med 15%, så garnet kostade 3,51 €/50 g.

Alla fotografier idag är tagna med mannens nya Nikon D50 kamera och jag är verkligen imponerad av resultatet jämfört med vår lilla Canon Ixus. Glad är jag också över att överföringen av bilderna gick så galant och smärtfritt. Ibland kan ju tekniken liksom strula till sig av någon konstig anledning, men nu fungerade det som på räls.

Idag är det...

...måndag igen. Snön ligger kvar på marken och irriterar bilförare. I lördags blev vi utan morgontidningarna och vi har inte kommit över chocken ännu! Jag struntar i nuet och söker bakåt i tiden och kommer till jordbrukets fornstora dar.