måndag, augusti 22, 2011

Högen växer

Kan inte precis säga att här går det undan, men det är kul att åtminstone se lite resultat av jobbet. Jag kan alltså stolt konstatera att högen växer.

I går kväll när jag fotograferade utomhus hade jag hela 21 rutor färdiga. Senare på kvällen hann jag med två till. Nu är det är alltså endast 25 rutor kvar att virka. Tjohoo! Jag har skarvat i med restgarn (det där bruna, röda och blå i en annan nyans, samt mörkblåa) för att få garnet att räcka till. Har ännu ett 50 g nystan i en gul nyans nånstans mellan ljusgult och senapsgult. Om inte det passar färgmässigt in i helheten och garnet tar slut på hälft, måste jag kanske köpa nytt? :)

Nä, nä, ni behöver inte protestera i högan sky. Det borde nog finnas ett eller annat restnystan som kan gå att använda. Huvudsaken är att:
  • det inte är 100% akryl
  • går att tvätta i 40 grader
  • tjockleken på garnet passar ihop med 7-bröder, för min del alltså virknål nr 4

Sen kan jag förstås konstatera att min mamma är snäll. Det är ju faktiskt hon som har sponsrat mig med 7-bröder garnet jag använder i de här rutorna. Dessutom gick det sent omsider upp för henne att filten ju kommer att skänkas till välgörenhet. Hon ringde alltså tidigt på lördagsmorgonen och undrade oroligt om jag hinner bli färdig. Hon erbjöd sig att själv hjälpa till med rutvirkandet bara jag gav lite privat undervisning först. Hon är ju mormor så vad skulle passa bättre än att virka mormorsrutor?
Till saken hör att hon avskyr att virka, så visst är hon snäll?

Och dottern då, nå också hon är ju vänligheten själv. Ni minns väl att hon gav ett presentkort till garnaffären på min födelsedag i somras. Det ni! :)

Far i huset, tjaaa, han är som han är, men vi har ju ändå varit gifta i 32 år så alltför illa kan det ju inte vara med honom heller.
Dessvärre tycker alla tre ovannämnda om att ha mig som spektakel! :)

4 kommentarer:

Alexandra sa...

Önskar jag kunde virka =)
Älskar mormorsrutor, färgerna ser jättebra ut ihop, väntar med spänning på de färdiga resultatet =)
Må gott!

Inge sa...

Tack!
Virka är inte alls svårt. Lättare går det ju om man har nån som kan visa.
Själv började jag min handarbetskarriär med att virka grytlappar tillsammans med min mormor, som hade tålamod att visa och reda ut när det inte ville sig. I skolåldern när jag borde stickat vantar, så virkade jag en topp av bomullsgarn i stället. Och senare, när jag gick i stan i mellanskolan, virkade jag dukar och kunde alltid fråga mormor vad en dst eller hst var för något, för att nu inte tala om picot. När jag gick i högskola i huvudstan virkade jag massor på bussresorna då jag prompt skulle hem till veckosluten. Jag var ju från landet och längtade efter den höga rymden och fiska luften jag inte fick i storstan.

Hoffmans Design sa...

Oj vad duktig du är. Här går det undan. Kämpa på Kram Hoffmansdeign

Inge sa...

Tack. Idag har jag endast hunnit med två rutor, tyvärr. Började jobbet 9.15 i morse och slutade kl. 18. Hann inte ens besöka marknaden i stan. Men på hemvägen i mataffären hittade jag förstås garn till specialpris. Det var det jag visste. Garn ska inte vara i mataffärer när garnomaner är ute för att fylla på i kylskåpet. :)