lördag, september 03, 2011

Rutigt värre

Igår fick jag alla mina 48 mormorsrutor äntligen färdigvirkade. Lade ivrigt ut dem på trädgårdsbordet, men vad hjälpte det? Inte en enda ruta är ju den andra lik. Dessutom var jag ju så dum i huvudet att jag inte märkte dem så jag ens skulle ha vetat var vilken ruta var placerad. Hade nog först tänkt mig något delikat mönster med vissa i kanten osv, men som sagt, varje ruta är unik. Lite restgarn har jag använt, men det mesta är nog hela nystan av 7-bröder. Med enbart restgarn skulle det inte bli enhetligt. Ja och konstigt nog har jag inte sådana restgarns mängder! :) Ja, alltså inte i i den grovleken och av den konsistensen.

Igår kväll började jag ivrigt sammanfoga rutorna. Men det blev avbrott eftersom far i huset och undertecknad var bjudna på middag. Vi var hemma igen först efter midnatt. I morse steg jag upp redan klockan sex för att fortsätta med virkningen, men var så trött och gjorde så många fel. Sedan körde jag in till stan och var med på plädtalkot. Där har jag sammanfogat andras virkade rutor och är nu stel och öm i axlarna.
Har tid på mig till den 16.9 innan min egen pläd ska vara färdig. MEN jag vill ha bort det här projektet, för det blev betydligt större än jag hade räknat med eller rättare sagt: Projektet har tagit mer tid i anspråk än jag har. Och nu vill jag börja sticka istället, nånting litet och inte alltför krävande. Terminen startar i måndag och framledes blir det kvällsjobb och mycket förberedande inför lektionerna.

Lite problem har jag ju nu också med färgvalet för jag fick höra att kanten helst borde vara vit. Suck! Men det kan jag nog inte sätta hit eller hur? Det blir för häftigt. Hmmm....

Ja och konstateras kan att detta också hör till de där berömda aldrig-mer-projekten! :)
Nu är det sedan på ert ansvar att få mig att ta mitt förnuft till fånga när det nästa gång skenar iväg och jag påbörjar något sådant här mastodontarbete.

5 kommentarer:

4U2! sa...

Tycker du varit ur duktig!

Inge sa...

Tack. Jag kämpar på...

Bettan sa...

Den blir fin iallfall!!! OCh du ska vara stolt över ditt stora projek! Kram sytanten

tilda sa...

Otroligt duktigt! Jag ämnade också delta i talkot men har inte virkat en enda ruta...Så var stolt över dig själv!!!!

Inge sa...

Tack Bettan och Tilda. Ja, nu börjar jag ju bli lite stolt, för nu är t o m mamma och far i huset imponerade. Mamma tyckte att filten är på tok för fin för att ges bort. Men den skall med på domkyrkans trappa den 1.10. Basta!
Tilda -> Hoppas att du observerat att det ordnas buss till huvudstaden den lördagen. På programmet står förutom besök vid Domkyrkan, hoppas att det inte regnar då, något "nyttigt" besök typ Designmuseet eller dylikt och förstås en GARNAFFÄR!!