I lördags var jag förstås i Helsingfors när mormorsrutefiltarna lades ut på Domkyrkans trappa.
Det var superduperhäftigt och coolt. Vi tappade helt andan när vi kom bakom hörnet till Senatstorget. Synen som mötte oss var överväldigande.
Hela domkyrkotrappan var full av mormorsrutor, 3 800 plädar och 150 000 virkade rutor (15*15 cm stora).
Och inte nog med det; hela 4 000 plädar var ännu kvar på lastpallarna. De rymdes helt enkelt inte på trappan!!!!
Tog man av sig skorna fick man gå, sitta eller ligga på trappan. Solen värmde skönt liksom filtarna, som innehåller så mycket omtanke och kärlek. När det gick upp för mig att virkare runt om i Finland faktiskt har åstadkommit 300 000 mormorsrutor för att ges bort, blev jag så rörd att jag stod med tårarna i ögonen. Lite genant att gråta där på torget inför alla turister och huvudstadsbor med flera, men som sagt, det är så överväldigande. Tillsammans är vi mera och kan åstadkomma storverk.
Plädens strategiska mått är 35 x 60 meter, så det lär nog bli världsrekord även om det tar ca två månader innan det officiella konstaterandet kommer.
För övrigt har jag här hemma fått ett mycket strängt förbud: Jag får inte säga ett ord till om mormorsrutor och plädar. Men hur ska jag kunna låta bli att tala om det när hjärtat är så fullt av glädje och stolthet över människors givmildhet och värme? Än finns det hopp för mänskligheten. Ge dem en virknål, lite garn och ett meningsfullt projekt där man konkret kan hjälpa och resultatet överträffar det tänkta målet åtta gånger om.
12 kommentarer:
Helt fantastiskt. Vad ska det bli av plädarna sedan?
Jag förstår mycket väl att du hade tårar i ögonen, det hade jag också säkert haft. Otroligt att det kommit in så många filtar!!
Det var det mest otroliga jag sett.jag har aldrig hört talas om detta tidigare. Vilka fantastiskt duktiga människor det finns.
Carola -> Plädarna ska gå till välgörande ändamål, först i Finland till bl. a olika skyddshem. Men nu när det kom in så många måste kanske arrangörerna tänka om och försöka få iväg en del av plädarna till utländska mål.
Mikaela och Britt -> Ja, det är helt otroligt och så härligt att det fortfarande finns både godhet och vilja att lära sig virka och sedan ge bort sina alster.
Mållös! Helt fantastiskt! Och sen att det går till något så bra sen <3
Just det. Helt sanslöst!
Säger bara waow (eller hur man nu stavar).
Låter som ett helt gångbart ord för detta, tycker jag.
Det är sånt här som ger en tillbaka lite tro på männskligheten. Blev tårögd av att bara läsa om det!
Ja, det är just det som gör åtminstone mig så glad. Det finns ännu godhet i världen.
Och att du blev tårögd bevisar att jag lyckats förmedla stämningen från evenemanget. Det att vi blev rörda bevisar ju också att vi känner och vågar göra det. Hurra för alla oss som handarbetar. Visst är det något visst med oss?
Wow vad ballt! Måste ha varit en helt fantastisk syn "live"! Jag måste lära mig virka jag också känner jag :) Håller mig till stickorna än så länge..
YESS! Det var en upplevelse, som jag talade om i dagarna två. Fick förbud i familjen att nämna virkning och garn under en hel veckas tid! :)
Virka är härligt. Funderar att senare i vinter, kanske under jullovet börja virka mormorsrutor i nåt mohairgarn...
Skicka en kommentar