Stickjunta

- Inte är det väl nåt stickcafé, frågade yngsta sonen misstänksamt då jag i onsdags drog iväg med honom till vårt favoritcafé. Där bjöds det nämligen på kaffe/te och tårta med anledningen av att de vann guldkoppen. Inte illa, ett STORT GRATTIS, säger tedrickaren och gläder sig över att landets bästa kaffe finns i stan.

För sonen bedyrade jag att det inte alls var stickcafé på onsdagen utan på tisdagen, så han vågade sig in i lokalen. Vi fick vår förplägnad och började söka oss sittplatser i det fulla caféet. Vi hamnade i bakersta rummet och gissa vem vi träffar på där?

Jo, förstås damerna från stickcaféet och med stickningarna i högsta hugg. Sonen blängde lite misstänksamt på mig och trodde att det var fråga om en komplott. Men jag svor på att jag inte visste. Artig som han är, gick han ändå med på att vi slog oss ner där bland alla stickor och garnnystan och damer. Lite rädd är jag förstås att min tillförlitlighet nu har fått sig en törn i kanten, men...

Kakan som bjöds på var jättegod och tur var det att jag fick träffa damerna, för nu blev jag inbjuden till nattstickning i fredag. Jippiii, skall ladda stora Ikea-kassen med en massa UFO:n, garn, stickor och virknålar samt något uppiggande så jag hålls vaken. Inkommande vecka är fylld med arbete och det blir inte ens min sedvanliga lediga fredag. Inte för att jag hade ledig fredag förra veckan heller, men i princip borde jag ha det för att arbetstid och lön skall matcha! :)

Idag har vi igen haft en vacker vinterdag. Vacker, men kall.
 

Förra årets julklapp

Nu har jag äntligen tagit mod till mig och vågar visa upp en del av förra årets julklapp(ar). Som vanligt är det Tilda som inspirerat mig. För om hon fick visa upp sina julklappar så kan jag väl också visa mina?

Men jag ska börja med min födelsedagspresent, för det var den som satte fart på det hela. Alla mina barn, ingen nämnd och ingen glömd, är förstås underbara och vill mig väl. De må le i mjugg och skaka på huvudet åt mina passioner, men samtidigt inser de ju att jag liksom hålls lugn och nöjd med en stickning eller virkning i händerna.
Så till min födelsedag i somras fick jag ett presentkort till farliga stället av dottern. Förstås säljer de annat än garn också, men...

När året började närma sig sitt slut, blev det bråttom för mig att inlösa presentkortet. Det gäller bara i ett halvår.
På årets sista skälvande dag tog jag alltså med mig min lillasyster, hemma på besök från västra grannlandet. Vi åkte till garnaffären i grannstaden. Till saken hör att hon inte har sett en garnoman in action. Hon hade alltså ingen aning om hur riskabelt företag hon gett sig in på trots att min yngsta son och min hulda moder försökte varna lillsyrran.

Nå, ingen fara, början gick ju riktigt bra.

Länge, länge gick jag lyckligt omkring med de här ljuvliga härvorna med Manos Lace-garn. En så fin födelsedagspresent, som jag tänker förvandla till en sjal, så fort jag kan bestämma mig för vilket mönster jag skall börja på. Sånt tar tid ska jag säga, för i o m nätet finns det hur mycket mönster som helst och det blir svårare och svårare att välja. Tänk de där avlägsna tiderna då man gick till garnaffären och sade att man ville sticka en sjal och det fanns tre max fyra alternativ. Det var då det.

Medan jag gick omkring och ömt klappade mina härvor (50 g/härva), såg sig lillsyrran storögt omkring. Det här var okänd mark för henne. Hon förundrade sig över alla möjliga olika garnkvaliteter och färger och...
Hur det nu gick så hamnade vi plötsligt bland erbjudande-korgarna.
Åh! Där fanns massor med garn som jag ville ha och absolut måste få, jag bara måste.
Inga problem, för mamma hade ju gett mig pengar i julklapp och ja så gav det ena det andra och plötsligt hade jag plockat en hel korg full med Sirdars Escape-garn.

Chunky hade jag ju läst om i många bloggar, mönster och sticktidningar, så sådant garn måste jag ju bara ha, inte sant? De där lite udda färgerna till höger är lite extra, men vi tyckte bara om dem med syrran och det var väl en bra orsak för inköp?

Nu hade jag alltså lyckats fylla en hel korg med 850 g garn och kastade redan trånande blickar på Sandnes' Duett-garn, men hur skulle jag få det att rymmas i den lilla kundkorgen?

Vet ni vad min lillsyrra gör då? Jo, hon skuttar iväg efter en ny korg!!! Elände, hon känner alltså inte till yngsta sonens grundregel: Inte ta mera än du kan bära i famnen! :)
Men självklart behöver jag det här garnet till sommarens projekt. Tänk att jag tog vitt garn istället för rosa. Håller jag på att bli vuxen?
Här har jag nu 600 g garn i bomullsblandning. Skulle gärna ha det till en sommartröja, men tror att jag vill ha en lång tröja och då borde ha mera garn, hmm...

Nu hade jag alldeles tillräckligt med garn och gick med bestämda steg till kassan utan att se vare sig till höger eller vänster i garnhyllorna. Det hade kunnat sluta med en katastrof.

Men ack, ack, ack. Vid kassan blev jag alldeles knäsvag. En stor nätkorg full av Sandnes' Smart-garn i sådana färger som skall läggas ner. Suck. Varför skall allt tas bort, så man inte får tag på det längre. År 2006 stickade jag en tröja av Smart. Den där snygga blå färgen hör till dem som kommer att sluta tillverkas.
Och där i korgen hittade jag den här färgen:

Och jag föll förstås pladask och plockade på mig alla nystan som fanns där i korgen. Till saken hör att i det här skedet använde jag redan far i husets julklappspengar. Men shhhh, inte ett knyst om saken till honom. Jag kan mata honom med julchoklad istället. :)
650 g blev det och vad jag skall göra av det har jag inte den blekaste aning om. 

Superduper dåligt samvete hade jag över mina garninköp, som ju blev lite väl mycket, isynnerhet med tanke på att jag före julen investerade i tre nystan Puro, som jag hade tänkt hinna sticka en halsduk av. Men den tiden kom liksom aldrig, så det får väl bli årets julklappsprojekt? Jag trodde att nu hade jag nog sprängt garnlagret i december, men ingen fara, jag har ju gjort av med en hel del garn också.
TACK till dottern och mamma!

Nu just är jag för övrigt inne i nån sorts dödperiod. Vet inte riktigt vad det beror på? Alla mina färdiga projekt saknar enbart den där sista lilla finishen. Den stickade filten saknar de fyra stora tofsarna i var sitt hörn, capen saknar de sista varven och avmaskningen, löparen och tabletten från vävsalen saknar fållarna osv., osv.
I stället för att slutföra nånting stickar jag lite här och virkar lite där på förra sommarens alla KYH-projekt. Det betyder ju att ingenting blir färdigt. Suck! Ge mig nu lite inspiration, tack!

Viime tingassa - I sista valetet

Huh, ehdin juuri ja juuri mukaan kevän SNY-kierrokseen. En ymmärrä mihin aika rientää, yhtäkkiä oli jo 20.1. Voiko joku selittää? :)
Tänään 20.1 on viimeinen päivä ilmoittatua. Olethan sinäkin mukana?

Nyt odotan innolla että pääsee aloittamaan. On niin antoisaa kasata paketteja ja lähettää niitä salaiselle.

Puust, hann precis anmäla mig till vårens omgång av finländska hemliga stickvännen = SNY. Funderade inte så väldans länge om jag skall vara med eller låta bli, för jag har haft så fina hemliga vänner och framförallt är det roligt att själv samla ihop till paket åt sin hemliga vän och skicka iväg i dem.
Spännande tider att vänta under våren. Hemliga stickvänsbytet pågår under februari - maj.

Psykedelisk stjärnfilt

Över en vecka har det gått sedan mitt senaste inlägg. Aj, aj, inte bra, men verkligheten hann ikapp mig i tisdags och en seg influensa har nästan däckat mig. Men bara nästan.

Sista veckan i december fick jag äntligen den psykedeliska stjärnfilten färdig. Och det var nog på tiden för jag började virka på den redan i spetember (9.9.2011). Yngsta sonen har tittat mycket misstänksamt på alstret och kommenterat:
- Nu behöver du nog en hippiebuss till det där.

Men jag tänker klara mig utan en dylik buss. Kan inte rå för att jag förälskade mig både i modellen och garnet, Novita 7-bröder Raita (=rand). Såg faktiskt en sticka sockor av det här samma randiga garnet då jag besökte stickcaféet för över en vecka sedan. Och sockorna var riktigt snygga. I den här filten virkade jag också in restgarnet i orange från benvärmarna.  Om jag hade haft både mera ork och framförallt tid hade jag säkert hittat mera restgarn att virka in, men nu fick det bero. Funderade i något skede på att köpa ytterligare några nystan till av det randiga garnet, men då skulle jag nog aldrig ha blivit färdig. Så de fem nystanen på 150 g/styck fick räcka. Sedan tog jag lite enfärgat garn till sista varvet och jag avslutade med ett varv smygmaskor, trots att det inte nämns i mönstret. Men jag ville ha lite stadga i filten.

Visst är det häftiga färger? Kan Tilda så kan jag också! :)

Modell: Mönster från nätet.

Garn: Novitas 7 bröder  och 7 bröder Raita

Åtgång: 82 g 7 bröder och 750 g 7 bröder Raita = 832 g

Virknål: 4,5

De strategiska måtten: 90 cm från mitten till stjärnspetsen.

Och vad ska jag nu göra med filten? Jag har ju ingen hippiebuss. Vågar inte ge den åt nån av sönernas flickvänner/sambos. Hmmmm, undrar när dotterns sambo har födelsedag? :)

Vad menar hon??

Knappt hade jag kommit igång i vävsalen idag på jullovets sista dag, när Nokian spelade "Where's your mama gone... "

- Var är du, hördes dotterns röst i andra ändan.

Jaaa, vart hade hennes mamma tagit vägen? Borta i vävsalen satt ju undertecknad och kämpade förtvivlat med att vara flitig. Detta efter att ha slirat på glashala kurviga vägar. Gissa om far i huset muttrade och var sur. Till råga på allt väver jag inte ens mattor, som han tycker vi åtminstone kunde ha nån nytta av.

Dottern hade alltså anlänt på överraskningsbesök. Jätteroligt, men jag behövde inte skynda mig hem för hon skulle hälsa både på faster, sin kompis, osv. innan hon på em skulle tillbaks hem. Dessutom skall vi ju på släktmiddag imorgon, så...

Mobiltelefonen spelade igen. Den här gången var det den nästyngsta, som aviserade sin och flickvännens ankomst imorgon = husmor måste iväg och handla = dags att ge upp allt hopp om att få nånting vävt och åka hem igen med oförrättat ärende.

Hann alltså träffa dottern. Men kolla vad hon hade tejpat i tidningen Året Runt nr 52-1 2011. Vad tror ni hon menar med det?

What's next?

Ja, alltså vilket projekt skulle vara kul att fortsätta med nu på det nya året? Strunt då i alla UFO:n från förra året, förrförra året och...

Inspirerad av Tildas sjal började jag oklokt nog googla på sjalmönster. Det skulle jag förstås aldrig ha gjort...
Nu vill jag sticka den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här, den här...

Ja, ni ser, inte alls lätt att välja och då återstår ju ännu både mönstertidningar och diverse böcker i min hylla. Huuu...

Garnåtgång i oktober 2011

Beklagar, men ni får ytterligare dras med lite gammal skåpmat. När jag hunnit ikapp ska jag visa lite nytt, jag lovar. Statistikern i mig kräver att jag slutför mitt påbörjade projekt med info om mitt garnlager, som under år 2011 antagit katastrofala proportioner.
Och jag ligger efter hela tre månader. Huuu!

Så här såg det alltså ut i oktober förra året:

Använt:

• Rosa disk/tvättlapp        18 g
• Virkad halsduk             100 g
• Virkad väska                224 g

 Inhandlat:

Mohairgarn från Nuukatori i Borgå       2 298 g

Mohairgarn på stickcaféet                       600 g

Novita 7 bröder Raita till jullöpare           600 g

Sammanlagt:                                       3 498 g

Gåva av SNY                                         150 g 

Donerat                                                  100 g 

Garnlagret:

Ingående saldo från september         19 861 g

+ i oktober                                            3 056 g

Garnlagret totalt                               22 917 g

Mohairikoner

Håller mig fortfarande till gammal skåpmat, för jag orkar inte nu just försöka fota nyare skapelser. Ska försöka skärpa mig så fort vi får bättre dagsljus.
I oktober handlade jag ju garn i stickcaféet. Men jag lyckades också plötsligt ha fått de här konerna med mohairgarn hem från loppis. Konstigt så det fastnar ibland. :)

Garnmängden är bara 1 838 g. Inte illa? Härstammar från en stickdesigner i Borgå, nämligen Liisa Voima. Hennes mössor i olika mönster var jättepopulära. Hon har lagt ner stickverksamheten och sålde därför ut garnen. Därifrån var också de där persikofärgade nystanen, se länken ovan.
Från loppis köpte jag dessutom 460 g ljusgula nystan. Konerna + det sistnämnda garnet var/är tänkt till en filt i mormorsrutor. Men nu just saknar jag lite virkinspiration. Kanske sen i sommar? :)

Benvärmare

Så här på årets första dag skall jag för det första önska er alla ett

RIKTIGT GOTT NYTT STICK- VIRK- VÄV- OCH PYSSELÅR 2012!

Hoppas ni har avgett en massa kreativa nyårslöften. Strunt i det där löftet om att INTE köpa garn alls i år förrän det gamla är använt. Ett sådant löfte är ändå dömt att misslyckas om man är en riktig garnoman, inte sant? :)

För det andra skall jag servera er lite gammal skåpmat från förra året. Inser att jag inte alls har berättat om de tre par sockor jag stickade före julen. Inget mera upphetsande än helt vanliga herrsockor med lite restgarnsränder på skaften. De sockorna är redan ett minne blott. Tyvärr aldrig fotade och garnmängden inte uppvägd eller ens avdragen från lagret. Synd, där hade jag fått ett litet minus i alla fall. Återkommer senare till det där ökända garnlagret. Suck!

Angående sockorna ännu, så lyckades jag tillverka dem i största hemlighet.
- Aj, du har riktigt köpt stickade sockor, utropade far i huset när han öppnade sitt mjuka paket på julafton. Nästyngsta sonen, som också fått sig ett par, protesterade vilt:
- Ser du int att mamma har stickat dem själv?
Lite stillsamt försökte jag förklarar att varje gång far i huset varit borta har jag i smyg stickat på sockorna medan hushållet har fått förfalla. Yngsta sonen, som är klipsk, konstaterade genast:
- Aha, därför har du alltid haft så bråttom till stickcaféet.

Att jag hade missat lite i min sockiver insåg jag smärtsamt då vi var bjudna till svägerskan på julkaffe i tisdags. Hon drog fram ett par blå med långt skaft, som jag stickat åt henne till födelsedagen år 2009. De var för trånga redan då och har fått ligga till sig i lugn och ro. I tisdags kom hon ihåg dem och beklagade sig samtidigt över att hon inte har sockor med korta skaft. Då kom jag ihåg att hennes julklappssockor aldrig blev inpackade. Vi böt vår sedvanliga konfektask i år igen. Hon fick Fazers blå och vi fick en Aladdin. Julklappen får nog nu bli till födelsedagspresent i april istället. Kan ni vänligen påminna mig sedan, så jag inte glömmer bort det hela igen.
Och de där blå sockorna då? Jo, dem fick I och hon var jätteförtjust. Den stackaren hade ju önskat sig nya lila tovade vantar till julklapp. Men något sådant hann jag aldrig med, tyvärr. De jag hade stickat åt henne år 2009, var nu urväxta. Hu, vad fort tiden går.
I:s lillebror såg mig djupt i ögonen och bad om att få ett par stickade svarta vantar. Tyvärr hann jag inte med det heller. Men kanske det skulle kunna vara årets två första nya projekt? Garn lär ska finnas i mitt lager. :)

Men nu har jag hållit er länge nog på sträckbänken, så det är hög tid att komma fram till ämnet för det här inlägget, nämligen:

Benvärmarna

Modell: Helt vanlig ribbstickning, två aviga och två räta i 55 cm. Inspiration hittade jag här. Flickvännen D som fick dem i julklapp har både valt modell och färger.
Garn: 7 bröder från Novita i färgerna ljusgrått och orange.
Randningen är gjord på gammaldags hederligt sätt! :)

Åtgång: 244 g

Stickor: 3,75, fyrkantiga strumpstickor

 

För mig tog de här jättelång tid att sticka. Jag började på dem redan den 29.10 och den 26.12 fäste jag sista garnändan, paketerade in dem och sedan fick de åka med nästyngsta sonen västerut på tisdagen. Fick ett trevligt tackbrev i Facebook. Benvärmarna lär ska sitta perfekt, räcker över knäna och värmer skönt. Vad är bättre som det?