söndag, mars 31, 2019

Vantar med indisk tumkil

I söndags, för en vecka sedan, fäste jag de sista garnändarna på ett par vantar.

Garn: 7 bröder Nostalgia från Novita
Åtgång: 82 g
Stickor: Nr 3½

Det är nu andra gången jag stickar vantar med indisk kiltumme detta år. Få se om jag hinner med flera.

Kolla vantarna sitter perfekt och tumkilen är smidig och skön. Morfar i huset var en smått motvillig modefotograf!

Nu har jag dessutom imponerat på min hulda moder:
- Har du stickat åt dig själv, frågade hon högeligen förvånat. Jo, det fick lov att bli åt mig själv, för hur skulle jag annars ha kunnat veta när tummen var tillräckligt lång?
"Sticka tills halva tumnageln täcks", jaha, jaha och hur långt är det då?

Och ifall ni tror att det inte längre behövs vantar, så glöm det!

Så här såg det ut i morse då jag steg upp! Just precis, det snöade, så inte kan man lägga undan vantarna ännu. 

Hoppas att ni nu alla har kommit ihåg klockbytarrumban idag! Själv föredrar jag nog Rumba i engelska parken! Till all tur så är det snart slut på det där tidseländet. Det är nog ett av de vettigaste beslut, som EU någonsin har tagit. Tack för det!

Önskar er alla en skön söndagskväll!


Inga kommentarer: