Idag har jag sysslat utanför min bekvämlighetszon. Jag fick för snart två veckor sedan ett syuppdrag. Och jag som inte kan sy, var minst sagt tveksam, men Lillans och Lillemans mamma har så stort förtroende för min förmåga, att jag helt enkelt inte kunde säga nej. Och jag har ju en symaskin, så varför skulle jag inte ställa upp då?
Nåjo, för att jag inte kan sy!
Men sen vet ni, sen blev det knepigare. Jag drog fram mitt loppisfynd, Singer symaskinen, som har hamnat under sidobordet. Packade upp maskinen och klarade av att spola undertråden. Tjohooo!
Sen började svårigheterna. Jag svor och gormade så bisin min blev riktigt rädd. Han blev så skraj att han öppnade en ärtsoppsburk och rev morötter. Det bjöd bisin min på som lunch idag. Tack för det, men tråden ville ändå inte gå igenom det pyttelilla nålsögat.
Till sist då jag ryat och hotat symaskinen att den hamnar till elektronikskroten, fick jag äntligen sytråden genom nålsögat. Puuuh!
– Det här ska ju vara roligt, gnällde jag åt bisin min. Att sy verkade mera som självplågeri i det här skedet.
Det tog sin lilla tid innan jag kom så här långt. Jösses så jag letade efter rätt söm, längd och bredd. Jag borde nog bekanta mej ordentligt med min maskin. Åh, vad jag saknar min Husqvarna, som jag köpte i mitten av 1980-talet. Den symaskinen kunde jag utan och innan och det var en glädje att sy och lappa kläder. På den tiden hade jag förstås också en pålitlig hjälp i min lillasyster, som kunde visa hur jag skulle göra. Ja och så gick jag faktiskt på några sykurser. Borde jag göra det på nytt nu? Gå på sykurs?
Idag har jag gått omkring och sjungit på 500 miles. Jag undrar varifrån de här sångerna dyker upp i mina hjärnvindlingar? De bara liksom finns där och sen går jag och småsjunger på dem hela dagen.
Småningom ska jag ta fram min sockstickning. Det vågar jag inte göra på dagen, för tänk om jag fastnar. Ni vet det där med att jag ska bara sticka ett varv till, och så ännu ett varv och...
Önskar er alla en fin onsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar