Helgdag

Idag är det röd dag i almanackan, närmare bestämt är det Alla helgons dag. Förr i världen då affärerna var stängda på helger fick jag ringa mina studerande söner och påminna dem om att handla hem mat till helgen. Nuförtiden är affärerna öppna nästan hela tiden, så nu behöver ingen påminnas längre. Ja, förutom kanske då den karl som idag glatt ropade:
– Hej Inge.
Han den stackaren var helt förtvivlad. Han hade glömt att det är helg idag och han hade inget vin till middagen. Ack och ve!

Själv har jag igen varit österut på ett litet uppdrag. Många var ute och vandrade i det uppfriskande höstvädret. På hemvägen en snabb tur via mataffären, där jag träffade den vintörstande mannen,  och tyvärr, tyvärr, jag glömde både tandkräm och toapapper!

För övrigt har jag försökt ta det lugnt och mest ägnat mej åt att slutföra diverse projekt, alltså fästa garnändar. Brrrr! Ingenting går liksom framåt och de halvfärdiga arbetena, som endast väntar på en söm och nån som fäster ändar, blir liggande i stickkorgen. Så emellanåt måste jag nu bara göra som idag och ta mej i kragen!

Tvätt har jag också hunnit med idag.

I morse var de här igen, fåglarna. Jag tror inte att det finns mycket kvar av de frön bonden sådde på den här åkern. Inte med alla de fåglar, som nu går omkring och betar där.

 

Och nu är det dags att njuta av kvällen. I morgon har vi en ny dag och en ny månad med nya möjligheter.

Ta vara på er och håll er friska!

Disigt

Så var det fredag igen och jag har jobbat flitigt på hela veckan, till och med så flitigt att jag nu just känner mej rätt tom i huvudet. Jag har tre av fyra kurser förberedda för nästa vecka, så jag är på den bättre sidan och behöver inte offra hela veckoslutet på förberedelser. Nej, det måste bli tid över för annat också. Dubbelmorfar ligger ju på mej om mina högar, som flyter omkring överallt i vårt hus. Det gör förresten garnen också, för jag har dragit fram kassen med restgarner av obestämd art. Alltså inte sockgarnerna, för dem har jag koll på.

Månaden närmar sig också sitt slut och jag har inte riktigt hunnit med. Tiden bara rusar iväg och en hel del hinner hända, förutom då att mina högar skulle bli uppordnade. Kanske bäst att bara bränna alltihop...

I morse var det ett himla oljud då jag skulle iväg till jobbet i stan. En hel del fåglar landade på åkern mitt emot vårt hus.

På jobbet var det fin mötesbjudning med fetaostpaj och en halloween macron. Mums och tack!

Nu på kvällen var det fortfarande disigt och månen var omgiven av en ring.

Dubbelmorfar och undertecknad var iväg till gravgården, eller egentligen gravgårdarna, och tände ljus. Man ska ju minnas sina döda, men för mej känns det fortfarande som om hjärtat skulle slitas ur kroppen varje gång jag tvingas minnas den där hemska kvällen i november, när...

Så jag vet faktiskt inte hur bra det nu sen är att gå där på gravgården i den mörka kvällen...

Stämningsfullt är det förstås. I kväll var det i varje fall inte blåsigt och kallt som det brukar vara om allhelgona.

På hemvägen konstaterade vi med dubbelmorfar att när vi båda är borta, så vet nog inte våra barn var gravarna finns och på vems vi brukar tända ljus. Vi brukar försöka minnas alla dem som har sina egna långt borta. Det känns viktigt att tända ljus också på de gravarna fast det handlar om avlägsnare släktskap.

Nu ska jag se om jag orkar handarbeta eller om jag ska stupa i säng, så jag är pigg som en lärka i morgon.

Burkigt värre

Här sitter jag ännu och jobbar för fullt framför datorn. Ack ja, ingen rast eller ro här inte. Ingen stickning eller virkning heller, för den delen...

I måndags passade dubbelmorfar på att fråga om han skulle få några burkar från ett företags metallinsamling.
– Varsågod, blev svaret.
– Ta så många du vill ha.

Dubbelmorfar kunde dock hålla sig i skinnet, tack och lov, och lastade in endast tre burkar i bagageluckan.

I tisdags grejade han med burkarna, så nu har de fina handtag. Gissa vad han ska ha burkarna till?

Det här är återvinning, minsann. Tur att jag har en så händig karl.

Ännu en

För tillfället verkar världen översvämmas av digitala läckor. I Finland har känsliga uppgifter från Vastaamo hamnat i fel händer och i Sverige har man en stor säkerhetsläcka där riksdagen och banker har drabbats. Brottsligheten tar sig alltså andra nya vägar och uttryck i dagens digitala samhälle. Och vi borde alla ta oss i akt och kolla en extra gång var uppgifter om oss finns lagrade.

Det är lätt att bli lurad. Tidigt på tisdagsmorgonen ringde en karl upp mej och presenterade sig klart och tydligt och förklarade sitt ärende. Pengar var på kommande! Hurra, tänkte jag förstås och frågade med oskyldig röst:
– Du behöver alltså kontonumret?
– Jo, blev svaret.
Till all tur kan jag inte kontonumret utantill, så det blev liksom inget med det där.

Mitt på dagen ringde det från en mysko nummer till mej. Jag svarade i hastigheten eftersom jag just skulle iväg till ett distansmöte. Först hördes inget, men sedan med svag röst:
– Hello, I'm calling from Microsoft!
– Va, nä nu skojar du nog, svarade jag och fortsatte artigt med: Tack och hej. Nu efteråt ångrar jag mej lite att jag inte frågade efter Bill Gates!! Det skulle också ha varit lite spännande att se hur långt bedragarna varit villiga att gå. Men jag hade inte riktigt tid med sådant igår, tack och lov!

Idag har endast en telefonförsäljare ringt och försökt få mej att prenumerera på den förnyade fina Anna. Jag skulle få ett fint smycke eller ett knivset som gåva och förstås tidningen superförmånligt. Men, vad ska jag med en finsk veckotidning till? Inga spännande korsord, som i Allers och... ja, jag vill endast ha handarbetstidningar, så det så! Och Mästarkrysset har jag ju redan så...

Idag kom jag hem från mataffären med ännu en handarbetstidning, trots att jag inte borde men...

I tidningen finns många virkmönster och trevliga idéer lagom till jul. Hurudan jul det nu sedan blir. Det återstår att se. 

Nu ska jag jobba vidare här och sedan så småningom ta kvällen. I morgon är det skönt nog sovmorgon. Men jag ska försöka lägga mej i tid trots det. Få se hur det slutar...

På distans

Allting verkar gå på distans nuförtiden, ja, nästan allting. Då blir det ju lite knepigt för mej, som gärna träffar människor och delar med mej av min kunskap till dem. Det är liksom i det där mötet, som aha-upplevelserna föds. 

Nu är det många pessimister, som säger att vi kommer att få dras med coronan länge än och det betyder att distansjobbet blir det nya "normala". Tja, jag vet inte vad jag ska säga till det. Jo, det är skönt på ett sätt att kunna jobba hemifrån, men... som sagt, kurstillfällen i verkliga livet ger så mycket mer.

Idag deltog jag i ett webinarie, alltså en föreläsning på distans, ett webbseminarium.

Och då måste man ju förstås ha en stickning till hands! Det var en annan klok deltagare där som visade sin stickning och sade att det hjälper en att koncentrera sig. Och det är ju helt rätt, inte sant? Med en stickning i händerna är man uppmärksam och skärpt som tusan.

Efter distansseminariet styrde jag västerut och jobbade i datasalen på kvällen. Och nu ska jag försöka slita mej från den här farliga internetsidan och sticka några varv till på den lilla halsduken. Borde jag dricka kvällste först? Hmmm... men skorporna är slut, tror jag...

På kryssning

Tro det eller ej, men idag har jag varit på kryssning! Och det mellan två jobb. Härligt.

Det var dubbelmorfar, som storstilat bjöd mej på kryssning.

Färden var så snabb och kort att vi inte hann ta för oss från smörgåsbordet!

Ute på ön körde vi tills vägen tog slut och hamnade då här:

Det var riktigt skönt med en liten kryssning istället för att på håltimmarna sitta i datasalen och jobba. Bra att få vara ute och andas in frisk sjöluft. Bra också att vara långt borta från stadens människovimmel. Här ute var det ingen konst att hålla corona-avstånd.

Någon taxfree fanns inte på färjan, så vår nästyngsta förbarmade sig över oss nu på kvällen och gav oss två ölburkar ur sitt förråd!

Hinner jag?

Sönernas omtanke om föräldrarnas hälsa är stor, trots att vi inte precis hör till riskgruppen 70+. Men det är bra för här ökar coronafallen med fart, tack vare en familjefest. Nu verkar det dock, som om det mera är de yngre som har drabbats. Men ingen går säker.

Hur som helst, igår var äldsta sonen iväg och handlade och det var riktigt skönt för mej, som inte just gillar att gå i mataffären. Idag kompletterade den yngsta lagren, alltså han handlade det som jag glömde att skriva på listan igår och det som den äldsta glömde efter sig. Bra service må jag säga. Tack för det.

Den äldsta var dessutom så pass förståndig att han insåg att modern inte lever av bröd allena! Så han kom hem med den här nya tidningen!

De här restgarnsprojekten hittade jag i tidningen. Min fråga nu är: Hinner jag? Om jag nu struntar i dockkläderna och börjar virka istället...

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Får inget gjort

 – Nå, sa dubbelmorfar idag på förmiddagen och spände ögonen i mej:
– Är högarna redan färdiga?
– Nä, jag ska bara lite på datorn först, sa jag med ynklig röst och dök fort ner bakom skärmen.

Efter ett tag kommer han och vill ha hjälp med en internetsökning efter fakta han inte hittar i böckerna om Pernå sockens historia. Snällt letar jag, letar och letar, men var hittar man fakta från år 1907? Jag bara undrar. På finna? Nääe, inget där. Men kanske i gamla tidningar? Näe, inget där heller, men en massa annat intressant från 1920-talet, bland annat hittade jag när dubbelmorfars mormor och morfar hade tagit ut lysning och när de hade gift sig. Så nu hade jag lyckats gå vilse i det farliga Internet än en gång! Och tiden går och jag får inget gjort.

Vi har haft en fin solig dag. Jag har varnat Kurre i alla tonarter och hoppas att han nu förstår att akta sig för våra fyrfotade rovdjur.

I natt är det igen dags att flytta klockan. Men riktigt hur vi ska klara det vet jag inte, för i köket har vi endast spisklockan att flytta. Men vart då? Vi måste ju ha plats för hela spisen...

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen. 
Själv ska jag nu få igång en tvättmaskin och sedan fortsätta på projekt dockkläder...

Långrandigt

Stackars M, förra veckan blev hon utan paket, då dubbelmorfar var och hälsade på. Idag fick hon visserligen ett paket, som lämnats åt henne i källaren, men... vilken besvikelse, mormor hade inte stickat någonting alls åt dockan! Hur M och hennes mamma än grävde så fanns det inga vantar eller någon tröja åt dockan.

Nej mormor hade stickat en halsduk åt M istället!

Modell: Helt vanlig ribbstickad barnhalsduk

Garn: Toy Hit från Schoeller+Stahl

Åtgång: 68 g

Stickor: Nr 3½

Det här "leksaksgarnet" har jag haft i lager sedan 13 juli 2013! Då tog stickväninnan V mej med till Karnaluks. Och den som spar, hon har, kvar garn! Och nu kom det väl till pass. 

Som vanligt hade jag lite huvudbry: Hur lång ska en barnhalsduk vara? Och hur bred? Efterforskningar på nätet gav lika många svar, som det finns stickerskor, så jag gjorde helt enligt eget huvud. Hoppas att M kommer över besvikelsen och börjar använda halsduken. Jag får väl lov att sticka dockkläder hela helgen nu.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!

Det där med tidningarna

I tisdags fick jag igen PC för Alla från jobbet. Idag har dubbelmorfar läst i den och han är alldeles blek om kinderna, håret står på ända och med darr på rösten konstaterade han:
– Man ska int ha något alls uppkopplat till nätet.
– Öh, vad menar du nu?
– Jo, alla spionerar på dej och kommunistpartiet i Kina äger alla kinesiska bolag fast dom låtsas vara privata så där som Huawei. Jag tänker ha kvar min gamla Nokia knapptelefon utan nätkontakt.
– Men du kan ju int alltid ringa till mej eller pojkarna och be oss kolla på nätet åt dej.
– Nå, då ringer jag till J då. Han hjälper nog mej.

Håhåjaa, dubbelmorfar plockar gärna upp allting, som passar in i hans världsbild. Ja, och så får vi andra jobba. Det är ju lite dubbeltydigt, för han har ju ändå nytta av det farliga nätet!

Förresten, apropå tidningar ännu, ifall ni mot förmodan undrar hur det gick då jag skulle välja mellan de där två, så är svaret att jag förstås valde sticktidningen!

Och det var minsann ett bra val, för den här pausgymnastiken är också bra när man sitter långa pass framför datorn. Och det ska jag sluta med nu och istället dra fram stickningen, så det så!

Klockan går...

 ... och här sitter jag ännu framför datorn, fast jag för länge sedan borde ha satt mej ner i stickfåtöljen och njutit av tillvaron...

Nå, en liten stund till och sedan lämnar jag datorn åt sitt öde. Till all tur är det sovmorgon i morgon, men det brukar ju inte hjälpa då jag ändå vaknar i vanlig tid.

Ganska bra skyddsfärg, inte sant?

Ingen Hulda

Igår hann jag iväg ut och äta lunch, kycklingfärsbiffar med ris, currysås och svartvinbärsgelé, mums! Jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna. Inte för att de där karlarna som satt vid grannbordet hade satt sig för nära, utan mest för att de var så högljudda.

Karl A frågade av karl B:
– Var du på festen?
– Nä, jag var i så dåligt skick, svarade B.
– Men du sir ju rikit bra ut, sa A förvånat och jag vågade mej på en smygtitt. Jovisst, såg han väl helt okej ut den där karlen. Håret hans stod visserligen på ända, men det gör ju mitt med, så...
– Det va sockret sidu, förklarade B och gav en lång redogörelse för hur det hela hade gått till.
– Ja va så stressad att ja to dubbeldos insulin och så blei ja rikit knäsvager och yyro, förklarade B. Och fortsatte med att berätta hur han nog låg i sängen, men sedan hade gått till köket, fallit och slagit sig mot bordskanten så att blodet strittade. Vid det här laget stirrade jag på min svartvinbärsgelé och försökte stänga öronen. Jag vill inte höra om blodbad medan jag äter lunch!

B hade till all tur fått hjälp hemma och behövde aldrig åka in till sjukhuset. Själv blev så nyfiken, att jag väl hemma var tvungen att googla "lågt blodsocker" och fick reda på att det heter hypoglykemi och vilka symtomen är. Man vet ju aldrig...

– Nå, va du på festen då, frågade B av A.
– Nä, ja hadd doona så myky att ja va såårer i hela kroppen. Så ja ringd di och sa att jag har corona och nu skäms jag no lite.
Sedan fortsatte diskussionen om coronan och gled ohjälpligt in på coronablinkern.
– Ha du ladda ner den redan, frågade B av A.
– Nä, he e ingen nytto me he.
– Tu litar int på folk tå?
– Nä, inga säter tom ti i att tom har corona när he e frivilligt. He borde myndihetren göra, så tär som i Thailand.
- Men he sku no inga finländarna ga mää opa, sa B.
– Nä, nå men täför fungerar he inga heller.
– Men tom har ju protester ti i Thailand å, säger B. Och börjar förklara något med kungahuset, men inget om militärjuntans makt och metoder.
Vid det här laget lämnar jag karlarna åt sitt öde och åker iväg till jobbet, det andra för dagen.

I lördags då vi var i Bruket träffade vi på Rouva Hulda Huoleton, Jaana Klami. Hur det nu var så gled diskussionen in på hantverk och garn. Plötsligt hör jag dubbelmorfar säga med nästan stolthet i rösten:
– Hon har minst 150 kilo garn. Och så pekar han på mej! Jag blir röd som en kokt kräfta och stammar fram:
– Nå, nä int ska du nu överdriva. Och ger dubbelmorfar ett argt ögonkast. Tydligen ser han det inte i skymningen eller så låtsas han bara inte om det, för han fortsätter:
– Jo, och alla garn finns dokumenterade.
– Nå, nä inte...
– Och det gjorde jag, säger han stolt och berättar hur han fotograferade garnlådor. HRMPF!!! Om jag skulle ha stått lite närmare honom, så skulle jag i det här läget ha stampat rejält på hans fot.
– Stickar du, frågar Jaana. Och innan jag ens hinner öppna munnen hör jag dubbelmorfar säga:
– Jo, hon har stickat sen hon var liten flicka. Och nu ser han med stolthet på mej.
– Men då kan du ju bli en Hulda, säger Jaana ivrigt. Jo, se det tycker dubbelmorfar också att är en bra idé och så börjar de två diskutera min pensionsplanering! Och jag får inte en syl i vädret. Till sist höjer jag rösten lite:
– Jag hinner ju inte och jag älskar ju mitt jobb. Då tittar de båda förvånat och helt oförstående på mej. Vad då? Varför vill jag inte bli en Hulda? Nå, förstås av den enkla anledningen att jag vill ha min hobby ifred utan att stressa. Jag vill sticka i lugn takt, då när lusten faller på och inte då jag måste. Så det så. Det blir nog ingen Hulda av mej inte.

På kvällen när jag ligger i min säng börjar jag fundera på hur många garnnystan 150 kilo riktigt är. Om nystanen är 150 gram, så hur många går det då på 150 kilo? Och om de är 200 gram? Eller, ve och fasa, 25 gram?

Mitt emot en så här vacker vägg satt jag igår på jobbet längst västerut.

Måndagsvemod

Idag har jag jobbat i väst i lagom hård takt. Det blev ändå en intensiv och lång dag och hemma var jag först ikväll närmare åtta. I morgon har jag till all tur sovmorgon.

Egentligen borde jag ändå krypa ner mellan lakanen nu, för jag har kvällsjobb också i morgon i väst. Munskydden gör att jag blir lite "durrig" i huvudet. Det kan aldrig vara bra att andas in sin egen koldioxid i långa tider. Man får dock hoppas att det skyddar en från covid-19.

I morse hade vi snö på marken och på bilen, till och med så mycket att vi fick borsta av den.

Hösten är definitivt här och jag känner stort vemod. När jag måste ta farväl av en sommar...

Österut igen

– Vi startar sen halvfemtiden, sa dubbelmorfar igår innan han försvann till grannbyn.
– Vad då startar, frågade jag andfått när jag sprang ifatt honom.
– Nå, till Bruket förstås.
– Vaaa, men jag vill ju vara hemma och ta det lugnt, suckade jag. Dubbelmorfar envisades dock och försökte ta fram alla positiva saker. Till sist gav jag efter och tänkte det som jag så ofta tänker nuförtiden: Man vet aldrig när man måste sitta i karantän och inte kommer iväg någonstans alls. Huuu! gäller att ta tillfället i akt.

Så iväg åkte vi vid utsatt tid och vi fick vår yngsta med oss.

Det första vi gjorde var att stanna vid Fellmans och inta middag. Och vare sig jag eller vår yngsta orkade äta upp hela portionen! Oj, då. Nästa gång får det bli en barnportion eller så måste jag hålla mej till sallader...
Medan vi satt och åt tändes marschallerna. Det var liksom ljusfest igår i Bruket.

I övre smedjan höll Tiia-Riitta Lahti uppvisning med den gamla vattenhammaren.

Bakom den gamla ladugården var jurttabastun och badbaljan varm. Men vi hoppade inte i.

Det var vackert med alla ljus när skymningen föll.

Strömfors kyrka är så vacker där den ligger på sin kulle. Alla fina detaljer både inomhus och utomhus.

I A'la Talli kunde man köpa grönsakssoppa och lyssna på trubaduren Sakari Peltola från Heinlax.

Och nu lär det nog dröja ett tag innan jag besöker Bruket igen, tror jag åtminstone.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

Internet är farligt!

Sanna mina ord, man lever farligt på nätet. För ett tag sedan då jag surfade runt lite planlöst på jakt efter... ja, vad det nu var, antagligen kursidéer, så kom jag på den briljanta idén att kolla lite i en affär. Jag behövde ju korsordspennor!

Nå, det var inte enbart pennorna som fångade min uppmärksamhet, så jag fick med mej två sockböcker också... Oj, oj och jag som endast skulle ha korsordspenorna...

Glädjande not hittade jag precis vad jag behöver i Sticka underbara ullsockor II. En sida med info om byte av garn! Tjohooo, precis vad jag behöver!

Men, alltså Internet är farligt, mycket farligt...akta er!

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen.

Semiledig

Igår blev det tyvärr inget blogginlägg. Dagen var lång och jag var för trött, för att öppna datorn här hemma. 
Idag borde jag egentligen ha varit ledig, men sedan hände det en hel del, så jag hamnade kontakta en del timlärare och reda ut ett och annat. Hoppas att allting nu har löst sig på bästa sätt. Jag klarade av uppgifterna trots att flickorna var här på besök, så extra pluspoäng åt mej, inte sant?
Det är fartfyllt att ha dem och man ska ha ögon i nacken för lilla A är snabb som en vessla. Ett av mina örhängen är på rymmen efter att vi lekte smyckebutik med M. Någon av er, som känner för att komma och leta, dvs krypa på golvet och försöka få syn på lite glittrande strass. Kanske bäst att vänta på dagsljuset i morgon. Då ser man också dammråttorna. :)

Idag lyckades dubbelmorfar locka med mej på en liten tripp österut. Vår första anhalt var Bruket, där dubbelmorfar plockade upp en grej smeden hade reparerat, andra anhalten var Pyttis kyrkoby, där vi inte fick tag på någon. Tredje och sista stoppet var i den östra grannstaden där vi uträttade lite nödvändiga inköp och ja mindre nödvändiga med.

Dubbelmorfar lät mej snällt nog köpa lite garn... Jag blev ju så glad över att hitta 150 grams nystan av det där enfärgade 7 bröder-garnet till det gamla priset. Dessvärre var färgurvalet inte så stort. Fanns endast ett mörkblått nystan kvar. Det randiga Aurora nystanet och Nalle Taika var också till salu för ett bra pris. Och jo, jag vet att jag inte behöver mera garn, men...

Igår hade jag som sagt en lång dag, hann dock iväg och köpa lunch, som jag åt på jobbet. Och varför riskera ett bra koncept, så jag var iväg till samma café som i tisdags och valde samma sorts sallad som då!

Bäst att inte riskera! Riklig och mättande fetaostsallad med focaccia bröd.

Och när man är duktig och äter upp sin sallad, så får man efterrätt, inte sant? Jag valde en god söt scones med hallon. Mums!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på veckoslutet.
I morgon ska jag försöka vara ledig och inte ägna mig åt jobbet en endaste minut. M väntar ivrigt på dockkläderna och henne vill jag inte svika.
 
 

Svårt att välja

Ibland är det svårt att välja mellan två alternativ. Så var det för mej förra veckan i tisdags. Jag kom nämligen hem med två tidningar. Den ena hade jag fått från jobbet och den andra...

... ja, den andra hade jag förstås köpt alldeles själv! Tidningarna representerar liksom två sidor av mitt liv.

Gissa vilken jag läste först?

Nu har jag tyvärr inte tid med ett längre inlägg för M har idag gjort en stor stickbeställning! Hon behöver en ny halsduk att ha hemma, för den andra är på dagis, förklarade hon åt mej i telefon. Dessutom behöver hennes Baby born-docka också en halsduk, vantar och tröja och till och med stövlar. Det sistnämnda kan jag inte leverera. Det får nog dubbelmorfar ta hand om.

Mycket bestämt sa M att allting ska vara färdigt till fredagen! Så nu hinner jag nog inte göra annat än sticka!

På café

I morse var jag smått borta efter en god natts sömn då inget störde mej. Men likväl var jag borta på morgonen och stressade på. Jag trodde att min kurs på distans skulle börja klockan 10. så fort, fort göra allting undan. MEN jag började först klockan 12.15!!!!! Plötsligt hade jag furstligt med tid och kunde andas ut.

Idag har jag varit på café med stickväninnan V. Märkte ni? Det rimmar! Vad jag kan. Men alltså vi beslöt att träffas på stan, trots att det inte var något regelrätt stickcafé idag. Resten av terminen har jag ingen som helst möjlighet att delta i stickcaféet, för då jobbar jag på tisdag eftermiddag.

Det var trevligt att träffas och till och med få några varv stickade. Vi hade ju förstås med oss våra stickningar, fattas bara annat. Det är så trevligt att sitta och prata och sticka tillika. 
Nu just finns alltid det där hotet i bakgrunden att allting stängs och man kan inte träffas längre. Så alltså bäst att passa på nu, resonerade vi.

Eftersom jag kom direkt från jobbet, visserligen hemifrån men... ja, alltså lite nyttigheter behövde jag få i mej, så att jag kunde ta den goda glutenfria efterrätten sedan! Mums med alldeles färsk fetaostsallad och tårtbit med tjinuski (kola i Sverige) och salta nötter. Superhärlig brytning.

Tiden gick fort i trevligt sällskap, tack för det. Hem via mataffären och nu är det småningom dags för dusch och sedan sängen. I morgon är en ny dag...

Ett förskräckligt kacklande

Måndag och solen lyser! Jag har suttit framför datorn hela dagen. Nu måste jag nog koppla av med två varv stickning innan jag beger mej iväg österut och undervisar. Länge sedan jag var i den östra grannkommunen och höll kurs. Det blev ett ganska abrupt avbrott i våras på grund av coronan.

Här är ett evigt kacklande hos oss.

Nu vet jag förstås inte om de här gässen kacklar, men vad gör dom då? Oljud blir det  i varje fall med den här mängden fåglar.

Den här seglade helt lugnt ensam omkring. Den ville vara i fred! Ingen solidaritet med flocken, här inte.

Önskar er en riktigt bra start på den nya veckan!

Veckans andra påse

Söndag, sköna söndag med regn utanför rutan, så jag sitter och låter nostalgin flöda. Det lät annorlunda förr!

Igår fick vi veckans påse nummer två! Den här gången är påsen grön.

En påse fylld med godsaker. Kommer väl till pass i det här vädret. Lite varm kakao (choklad i Sverige) skulle inte alls vara illa. Undrar om jag får dubbelmorfar att ställa upp som kock? Jag skulle nämligen inte riktigt ha tid, för jag ska virka två par ögon till sockorna, som blev färdiga igår. Och nu är jag riktigt i farten och har bläddrat bland sockmönster. Nu har jag äntligen inspiration och skulle inte vilja göra annat än sticka sockor. Det gillar dubbelmorfar inte riktigt. Han har en massa städuppdrag åt mej. Bläää! Fick dock undan lite ren tvätt här på förmiddagen. Det får väl räcka för idag. Det är ju ändå söndag!

Förresten stort tack för godispåsen!

Idag är det Internationella flickdagen! Det borde nog firas, eller hur? Kanske sticka flicksockor och sända iväg till välgörande ändamål? Men, kanske borde man ändå satsa mera på att befrämja jämställdheten? Ge flickorna möjligheter att gå i skola och bli självständiga.

Idag firar vi också Äggets dag! Så nu gäller det att koka ägg eller att laga Marthornas chokladmousse! Ring sedan när den är färdig, så kommer jag på stört och äter upp alltihop! Jag kan inte laga den moussen, för i vårt hus finns vare sig mörk choklad eller hjortronlikör. Eller kanske jag borde kolla om dubbelmorfar hittat min hemliga chokladgömma. Likören kan jag säkert hoppa över? Eller ersätta med en skvätt konjak? Hmm...

Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen!

Vackra höstdagar

Vi har bakom oss helt ljuvliga vackra höstdagar, som jag mellan arbetsturerna har försökt njuta av.

Hemma på gården har vi många skönheter.

De här solrosorna är så fina. Jag vet inte varifrån dubbelmorfar hittade de här fröna, som han sådde i våras. Och han minns förstås inte själv heller. Kanske det var fågelfrön?

I trädgårdslandet har vi ännu kunnat skörda frilandsgurkor, jordgubbar, persilja och...

... förstås potatisar. Finns inget bättre än att få gå ut och plocka åt sig maten. Jag hoppas att dubbelmorfar skulle ha tid att bygga ett växthus nästa vår. Håll tummarna!

Himlen fylls av fåglar och jag undrar hur de klarar sig utan att krocka. Hur lyckas de koordinera sina byten av ledare för flocken?

Sen undrar jag om någon borde säga åt de här fåglarna att hösten är redan här, trots sommarvärmen. Hur ska de nu veta när de ska flyga söderut?

Månen var helt fantastisk förra veckan. På morgonnatten är det här fotot taget. Månen har haft sällskap av Venus, som lyser så klart på natthimlen.

Och vackrast av alla, trollsländan med skira vingar, här lite skadade.

Jag kom att tänka på Matilda Södergrans dikt:

Om jag somnar i solen

ska trollsländan komma

och sy igen mina ögonlock 

väcka mig sedan med ljudet hon gör

när hon flyger över huvudet och väger min själ

Igår hade jag planer på att sätta mej ner och sticka, men ack, ack. När jag äntligen hade satt mej ner så nickade jag till och gled iväg i morfei armar en stund. Yrvaket greppade jag min sockstickning och klippte av garnet! Ja, du läste rätt, jag klippte av garnet innan hälen var färdigt stickad! Jag skulle ännu göra hälhoptagningarna. ARGH! Hur kunde jag vara så borta? Nå, det blir några garnändar till att avsluta sen. Suck. Jag orkade så mycket att jag fick hälen färdig, trots min stora besvikelse. Mer än det orkade jag inte med utan lade huvudet på dynan klockan 22! Sen läste jag i en timmes tid, innan jag lade mörkt och somnade. Och vet ni vad? Jo, jag sov i nio timmars tid!!!! Superskönt att äntligen få sova ut ordentligt. Det behövdes.

Önskar er alla en skön fortsättning på lördagen!

Själv ska jag nu ta mej ut i solen innan jag senare på eftermiddagen åker in till stan. Har lovat agera pizzabud till de yngsta sönerna.