Utomlands

- Sticktanterna åkte med Alkobussen, konstaterade far i huset igår då han och äldsta sonen hämtade mig i stan efter min utlandsresa och upptäckte lådorna fulla med alkohol bredvid medresenärerna.
Till det kan jag bara fnysa. Vad då sticktanter? Vi är faktiskt yngre än vad han är. Så det så! Å andra sidan är det inne att vara tant, så gärna för mig. Men nu hamnade jag på ett sidospår så det är bäst att ta det från början.

Igår åkte jag alltså iväg utomlands, ända till Tallinn, tillsammans med min stickväninna. Chartrad buss avgick klockan sex på morgonen.

Och nu har jag alltså varit där, i Karnaluks, en garnomans himmelrike eller helvete beroende på från vilken vinkel man ser på det hela.

Och nu ber jag människor med svaga nerver att avsluta läsningen redan här, för fortsättningen är en orgie i garn.

Vi åkte över med Eckerös Finlandiabåt, som är rätt liten. Det tar 2½ h, så man hinner inte så mycket.

Jag hade faktiskt satt upp en liten disktrasestickning, som jag hade med mig trots anförvanternas gedigna protester.På kryssning ska man njuta och inte sticka fick jag höra. Men vad är stickning annat än njutning?

Längre än så här hann jag aldrig igår. Lite kul var det allt att sitta tidigt på morgonen i baren och sticka. Sedan blev det dags för räksmörgås och trevligt karlsällskap, stickväninnans småkusin och en karl jag kunde presentera mig som dotterns mamma för.
Han är en van Tallinnresenär så han delade med sig av goda råd, som vi tacksamt tog emot. Tyvärr är tiden i land så knapp, fem timmar, att man inte hinner med så mycket.
Han hade också plockat på sig tidningen The Baltic Guide juli 2013. I den finns all möjlig matnyttig information om vad som är på gång i Tallinn och där såg vi att tygaffären Abakhan hade sommarrea med rabatter upp till 70%. Stickväninnan och undertecknad bestämde oss genast för att dit åker vi till först. Och så gjorde vi.

Stickväninnan har varit med förut så hon visste hur det går till. Vi kilade (ofrivilligt) i taxikön, frågade chauffören vad det skulle kosta att bli körda till Tartu mnt 63. Sju euro var svaret så vi slog till direkt, satte oss i baksätet och tittade med stora ögon på allt vi åkte förbi.
I Abakhan fanns det massor av tyg och tillbehör, garn och smycken och... ja, och så var det hett. Vi vimsade på i affären och tittade på allt möjligt gällde ju att passa på.

Hittade en Nalle Puh, som jag bara måste ha. Gissa vad det här är?

Jo, ett måttband förstås. I bakgrunden lite lösryckta knappar, som var minus 70%. Blev lite hafsigt och oplanerat för man borde ju nog veta till vilket projekt man ska ha dem. Det fanns hur många sorter som helst så det var lite svårt att välja.

Lite hjälp för garnlagring. Ska ta den i bruk så fort far i huset är borta en hel dag och inte frågar och kommenterar så mycket när jag klappar om mina garn! :)
Om den här inte passar som förvaring för garnen kan den kanske passa för annan förvaring. Får se...

De hade ett roligt sätt att packa varorna på i Abakhan. En genomskinlig plastpåse som förslöts i en sorts maskin och på så sätt fick tejp runt (det där lilla gula). Lite som när man packar brödpåsar. Svår att bära, men annars fiffigt. Det ljusare garnet är Sublimes silk och bambu, 10 nystan á 50g. Det rosa garnet är Louisa Hardings Albera, 50% bomull och 50% viscose. Kostade endast 0,95 €/50 g trodde jag, men när jag kom till kassan var det  -50% på priset. Det ni. Borde ha tagit många fler nystan än de 11 jag hade med mig hem. Fick dock be damen att räkna om för hon trodde jag hade 13 nystan. Men mig lurar man inte så lätt inte. Och tur, verkligen tur att vi finlandssvenskar blir tvingade att läsa finska i skolan. Finska och estniska liknar varandra språkmässigt och esterna förstår finskan riktigt bra. Det är aldrig fel att kunna språk!
Hur som helst, det lilla misstaget reddes upp, jag betalade och begav mig tillsammans med stickväninnan runt hörnet på följande kvarter.

Omgivningen vi befann oss i såg inte särskilt lockande ut. Vi såg inte till en enda person på trottoaren och det såg på något sätt övergivet och nedslitet ut. Grått och trist.
Vi styrde stegen till en anonym dörr på adressen Hermanni 1. Krängde oss uppför trapporna till andra våningen (eller var det tredje?) och hittade en likaså anonym dörr, som en vänlig estniska höll öppen för oss. Man ska ringa på dörren för att bli insläppt. Undrar varför? För att inte obehöriga ska komma in? För att de vill ha koll på hur många som kommer och går?

Väl innanför dörren gällde det att... ja, andas djupt in och stålsätta sig. Nu, nu var jag äntligen i Karnaluks. Och det var häftigt. Jag hade på något sätt inte räknat med att nånsin ta mig hit så där på egen hand. Och inte skulle det ha blivit av utan min stickväninna heller. Så än en gång ett STORT TACK för trevlig resa och häftig upplevelse.

I Karnaluks finns allt vad en handarbetande människa kan begära och lite till. Jag ratade tygavdelningen och rusade direkt till garnen. Det var bråttom, vi hade ju bara ynka två timmar på oss. :)
När jag såg mängderna med garn i alla färger, former och kvalitéer flämtade jag till och skulle ha behövt en stol att dimpa ner på. Det är så häftigt. Det finns så mycket, alldeles för mycket att välja på.
Nu tror ni förstås att jag rusade omkring som en huvudlös höna? Men se nej, när det gäller garn är jag alltid mycket metodisk! :) Trodde ni ja! Hade med mig en lista, som jag frekventerade.

Det första jag plockade i köpkorgen var de här bomullsgarnen, Catania Grande, från smc. Kostade 1,92/50 g, 100% bomull. 22 nystan som skall bli ett par virkade tofflor och en virkad stor kasse. Tyvärr fanns garnet inte i färgerna lila eller pink.
Det här garnet stod på min lista.

Punto Shine fanns också på min lista i just precis den här färgen. Nu har jag garn så det planerade tröjprojektet kan bli av. Puuuh! Har inte sett till det här garnet i Finland sedan jag köpte det år 2010 från Menita Outlet. Det här är ett blandgarn 47% bomull, 39% akryl och 14% polyamid. Skulle enligt beskrivningen endast ha behövt ett nystan till, men eftersom garnet kostade endast 1,10 € tänker jag inte ta några risker med att det plötsligt tar slut.

Metodisk ja, här ett galet impulsköp, som jag dock har modell till färdigt. Men det här stod alltså INTE på min lista. Kostade en euro per 50 g.

Och så hamnade jag i det där farliga läget, så-vackra-färger-och-så-fin-kvalitet. Hu hu. Plockade på mig de här två och det där superba Poems-nystanet som ni ser om ni scrollar upp tillbaka.
Impulsköp alltså.

Även de här två nystanen är ett impulsköp. Men det finns ett färdigt sjalmönster och väntar. De här stod inte heller på min lista!

De här härvorna fanns inte heller på min lista. Men de är så galet roliga att jag bara måste ha två. Vad jag ska göra med dem vet jag inte. Måste väl kolla på Ravelry om det finns förslag eller på Schoeller+Stahls hemsida. Kostade 1,44 €/50 g så det är ingen större katastrof om de blir och ligga ett tag.

Det här är mitt alpackagarn! :) Alltså det stod alpacka på listan och så blev det lite oplanerat Austermanns Merino Lace istället. Hoppas att det går att använda till det planerade alpackaprojektet. Trots att jag hade informerat stickväninnan om att man får mängdrabatt om man köper minst tio nystan, så missade jag här och hade ett för lite. Tack vare damen i kassan rusade jag iväg efter ett lila nystan till och fick alltså mängdrabatten. Så går det när jag inte kan räkna! Och lugn bara lugn, det här är 25 grams nystan så mängden är mycket mindre än det ser ut. Skenet bedrar. 350 m/25 g så det borde räcka till ett och annat projekt. Nu oroar jag mig dock för att det är för tunt för alpackaprojektet, som jag skulle vilja börja på redan inkommande vecka. Hmmmmm...

Det här garnet fanns inte heller på min lista, men jag visste att jag skulle ha det ändå när jag såg det på nätet. Fyra nystan som nu väntar på det absolut perfekta sjalmönstret. Och att hitta det mönstret kommer minsann att bli kämpigt, för garnet är såååå ljuuuuvligt. 400 m/50 g så två nystan borde räcka galant till en sjal.

Och så det jag riktigt skulle ha, Austermanns Kid Silk. Har haft ett sjalmönster i beredskap sedan år 2011, men inte kommit mig för att köpa detta garn. En tunn fjäderlätt spetsstickad sjal, en sådan jag alltid velat ha kan nu bli verklighet. Även det här är 25 grams nystan. Det här är en blandning av 75% kidmohair och 25% silke.
Har ni överlevt så här långt? Bra för nu är det slut på garninköpen. I varukorgen hade jag nämligen plastpåsen från Abakhan i bottnen så det blev inte rum för så mycket. :)

De här kan vara bra att ha hemma ifall att jag skulle börja med väsktillverkning på allvar. Dessutom är de här svåra att få tag på här i stan.

Och så passade jag förstås på att förnya redskapsförrådet.

Och den här nålen har jag länge varit på jakt efter.

Vi fick tidningen Käsityö på finska på köpet. Jag tänkte nästan protestera eftersom jag ju redan hade köpt den. Kom på att jag kan ge bort den och på det sättet glädja en medmänniska.

Tänk att jag överlevde i Karnaluks! Det var så smalt i gångarna att enda sättet att ta sig fram var att steppa i sidled. Tack och lov fanns det ett system med garnen så att bomullsgarnen var på ett ställe osv. Alla priser var tydligt utsatta. Momsprocenten i Estland är 20 så det blir förmånligare mot vår 24%.

Lite avundsjuk var jag på den finska damen som hade med sin man i Karnaluks. Han skrev upp allt garn hon handlade, vandrade vid hennes sida, gav goda råd beträffande färgval och uppmuntrade henne att köpa när hon tvekade. Månne jag har gift mig med fel man? :)
Att skriva upp garnmängden och priset var bra, för det är endast kontanter som gäller. Själv höll jag mig inom min egenhändigt uppsatta budget. Jag till och med underskred den och det är ändå något!

En riktigt lyckad dag utomlands som gav mig sjuka och trötta fötter och mycket att glädja mig över. Den 5.8 åker bussbolaget nästa gång över, men...