Äntligen, äntligen, igår blev jag färdigt med ett litet projekt, nämligen de mintgröna små vantarna. Det var nära att jag skulle ha gett upp och bara låtit det vara. Nå, skam den som ger sig, så det vara bara att bita i det sura äpplet och sticka lite bakåt och sedan framåt igen. Vad kan jag säga annat än att det tar på tok för lång tid innan jag blir färdig med mina små projekt.
Varje gång ett arbete blir färdigt känns det lika skönt. Det ger mej liksom lov att börja på ett nytt projekt, trots att jag har femtioelva andra ofärdiga stickningar, som dräller omkring i huset i olika projektkassar. Och nej, jag tänker inte gå in på vad bisin min tycker om det, kan bara säga att glad är han då inte!
Det kändes konstigt smått att sticka med treans stickor, tunt och litet.
Önskar er alla en skön söndagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar