Panik i vessan

Åh, kära nån, idag har jag igen varit ute och flängt. Om pensionärslivet är så här fullt med program, som det har varit den här veckan, så vet jag inte om jag klarar av det.

Vid tiotiden i morse åkte jag iväg med yngsta sonen till västra grannstaden. Jag fick gå i Puuilo medan han uträttade sina ärenden. Bisin min ville att jag skulle köpa kattmat åt katterna och fettbollar åt fåglarna. När jag stod där vid hyllan med fågelmat kom en yngre man och började inspektera fågelbräden. Plötsligt vände han sig till mej och frågade vilket bräde jag tror att är bäst. Jag var tvungen att ärligt svara att jag inte vet. Då berättade han att han inte har matat fåglar förut, men skulle börja nu. Jag poängterade strängt att han sedan måste fortsätta mata fåglarna hela vintern.

Jag gick dröjande förbi garnhyllan, klappade lite på vissa nystan och höll till och med i ett nystan, som jag skulle ha användning för i ett kommande sockprojekt. Men, hör och häpna, jag var principfast och lämnade alla garnnystan kvar i affären! Jag ville inte förstöra min nollinje beträffande garninköp! Mycket bra om jag kan avhålla mej tre månader i sträck, inte sant?

Men jag köpte lite julgrejer istället. Frågar ni bisin min, så är det helt onödigt. Kanske, men det är ju inte långt kvar till julen nu, endast två futtiga månader, så det är bäst att vara förberedd.

Från Puuilo körde yngsta sonen in till centrum, för nu var det dags för lunch. Vi hade sån tur att parkeringsplatserna precis utanför Rossos dörr var lediga. Tjohoo!

Sonen ville ha förrätt, så jag åt tomatsoppa och han valde vitlöksbröd. Soppan var krämig och god.

Till huvudrätt valde jag Rossos sallad med getost. Gott och så mättande att jag tyvärr inte orkade med allt. Bäst att besöka toan när man har möjlighet, tänkte jag och strutsade iväg till toaletten. Satte mej ner och uträttade mina behov och skulle till att torka mej, men... nu utbröt det panik i vessan. Pappret var slut! Vad skulle jag nu göra? Handväskan, som skulle ha innehållit näsdukar hade jag lämnat kvar vid bordet och där fanns också telefonen, så det gick inte att ringa efter hjälp.
Kallsvetten bröt ut i pannan. Skulle jag ropa? Kunde jag möjligtvis med nedhasade byxor smyga mej in i följande bås? Men vänta nu... nån annan kom in i vessan. Hjäälp! Total panik!
Jag tänkte så det knakade, såg mej omkring i det lilla båset, men, men...
Desperat petade jag in handen i toalettpappershållaren. Tjohooo! Jag kände att det fanns en ny rulle högt uppe i hållaren. Försiktigt, försiktigt lirkade jag fram det tunna pappret. Det var lite besvärligt, men jag klarade av det till slut, tack och lov.

Från Rosso körde sonen österut och vi stannade vid stora matbutiken.

Man lever ju inte av mat allena och julen är som sagt i antågande, så jag köpte ännu en jultidning. Här finns många trevliga mönster som jag verkligen önskar att jag skulle hinna med före julen. Dessvärre tror jag inte att det kommer att lyckas.

Sen måste jag ju bara ha den här tidningen. Kan ni gissa varför?

Jag köpte också mumiemunkar!

Och har ni sett på sjutton? Här säljs också viborgskringlor! Självklart måste jag köpa en sån också.

Nu styrde yngsta sonen hemåt och det var faktiskt riktigt skönt att komma hem. 
Jag hann klä om mej, äta en jultårta och lösa lite korsord, då det kom ett nödrop från Tyskland. Pengarna på finska prepaiden var slut. Det visste till och med bisin min att vi kunde avhjälpa här i stan. Det kom också begäran om en liten tjänst. Så på med stadskläderna igen och så iväg. Vi tankade bilen färdigt åt äldsta sonen, laddade prepaiden i R-kiosken och körde sen iväg till stora varuhuset där jag handlade klockljung.

Så iväg västerut ända till stadsdelen Pernå kyrkoby.

Där besökte vi nya begravningsplatsen, planterade ljungen och tände ett ljus i lyktan till åminnelse av kvinnan, som skulle ha fyllt 111 år idag. Från gravgården fortsatte vi ännu västerut och jag hamnade igen i bybutiken. Äldsta sonen behöver mikromatportioner med sig till jobbet igen i måndag. Lunchstället han åt på förut och som fanns i närheten av hans jobb, stängde och ingen har tagit över.

Man kan ju som sagt inte enbart köpa mat, så nu ska vi testa glöggkulor. Fast jag tror nog att vi väntar till lillajulen.
Som sagt en fullspäckad dag igen och nu har jag då också konsumerat lite. Det är väl att vara lydig medborgare det, inte sant?

Kommer ni nu ihåg att flytta klockan bakåt i natt?

Ha en riktigt fin söndag och njut av den extra timmen vi får nu!