Det blev inget morsdagsfirande igår, för barnen har dragit på sig influensa. Den kommer antagligen från dagis och skola där bacillusker av alla de slag stortrivs. Dottern fick knappt fram ett ljud då hon ringde igår och önskade Glad morsdag.
Nästyngsta sonen lät också lite groggy, när han ringde.
Från väster kom ett härligt foto med två solstrålar via WhatsApp.
Tidigt igår morse knackade det på dörren. Bisin min och undertecknad ropade i korus: Stig in. Men inget hände. Det var yngsta sonen, som lämnade en plastkasse med godis på trappan. Han kom inte in, för han var så flunssig.
Vi fick också en påse med Plopp. Den är förknippad med ett roligt minne från vår första resa med husbil till västra grannlandet. I plastkassen fanns ytterligare en påse med engelsk lakrits.
När jag riktigt tänker efter har vi väl aldrig firat morsdagen så där jättestort, för oftast var bisin min på åkern den här tiden om våren. Visst fick jag frukost på säng och härliga kort av barnen när de var små. Men inte var vi iväg på nån morsdagslunch inte. När våra mammor levde besökte vi förstås dem under dagen. Men inte var det tal om att vi skulle ha åkt iväg till nån restaurang just på morsdagen. Jag kan inte säga att jag ens skulle ha saknat det. Min hulda moder sa alltid att det enda hon önskade sig var en bukett med vitsippor. Och så är det, det är inte gåvorna och firandet som är det viktigaste utan samvaron. 💕
Bisin min funderade faktiskt vad han skulle köpa åt mej. Jag fick riktigt säga åt honom på skarpen:
– Jag är inte din mamma.
Det var när han började yra om diverse verktyg. Uj, vad ska jag med såna? Jag köpte ju redan strumpstickor nummer 10 och andra verktyg behöver jag inte. I morse föreslog bisin min att jag skulle köra iväg till grannbyn och svetsa två flatjärn. Jag fick förklara ett och annat om att jag saknar utbildning för så avancerade arbeten, att jag har ett skadat pekfinger och nu har jag till råga på allt också ett skärsår på vänstra långfingret. Och tänk på alla svetsloppor som skulle ha letat sig innanför mina kläder och åstadkommit brännskador. Brrr!
På kvällen när jag satt i min gungstol och stickade hojtade bisin min plötsligt till.
Han såg på våra svenska nyheter och där dök Linda Lampenius upp. Bisin min gormade upprört om att det är helt fel att ha Eurovisionen i nyheterna. Jag försökte lugna honom med att någonting lugnare och roligare än hantavirus, krig, eldsvådor och trafikdöda måste de få visa på morsdagen. Till det fnös han bara och tyckte att nyheter ska vara nyheter.
Nu ska jag försöka på nånting för mej nytt i stickväg, avmaskning med tre stickor. Jag tror och hoppas att jag ska klara av det. Alltid bra när jag inte behöver sy ihop!
Önskar er alla en fin ny vecka! Kom ihåg att det är röd dag i torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar