Det var fullt ös på Lillans kalas igår. Hon orkade knappt bära papperskassen, som var proppfull med födelsedagspresenter. Trots hennes iver, gissade hon genast att den lilla påsen var en present till lillbrorsan. Lillan var dessutom viktig med att han genast skulle få den, trots att han var alldeles nymornad efter sin dagssömn.
Prima var det att se hur snabbt de mjuka paketen övergavs till förmån för intressantare gåvor. Pappan fick en hel del att bygga och sätta ihop.
Det var fint att träffa svägerskorna, barnbarnen och släktingarna från mammans sida. En del hade dessvärre förhinder och andra hade dukat under för influensan. Jag är tacksam för att Lillans föräldrar orkade ställa till med kalas. När skulle vi alla annars träffas?
Med mej hem fick jag av det goda brödet, som nästyngsta sonen hade bakat. Tack för det. Om ni tror att jag tog fram brödkniven på kvällen och skar upp en bit åt mej, så tror ni helt rätt. Jag använde alltså ett redskap, som jag är strängt förbjuden att ta i. Enligt den yngre svägerskan, beror mitt missöde med brödskärandet på att kniven är ovass. Det försökte jag få bisin min att förstå, men till det fnyste han avfärdande och sa att han tänker gömma alla knivar. Hrmpf!
Nu ska jag fortsätta att njuta av morsdagen utan stress och utan krav. Igår kväll stickade jag faktiskt lite för första gången på två kvällar. Det gick riktigt bra, tack vare min uppfinning med det avklippta handskfingret. Tjohoo!
Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar