När solen lyser

I morse då jag steg upp var det solsken, lagom vind och skön temperatur. Vad kan man då göra med sin dag? Städa? Nix! Jobba på datorn? Nix! Tvätta? Njaa, nog borde man ju, men...

Nä, bäst att ge sig iväg på en liten utfärd. Så gjorde dubbelmorfar och undertecknad. Även om det heter att man ska dra västerut, så gjorde vi förstås precis tvärtom! Vi åkte österut. 

Vårt första mål var Bruket. Det är utan tvekan trevligaste stället att turista på här i närmiljön. Nu är det nya utställningar på Stallvinden. Vernissagen var i måndags.

I Aulagalleriet ställer Hely Seeskari ut. Hon undersöker människan och naturens förhållande.

I Vindsgalleriet ställer Pan Jianfeng ut, Characters by Heart. Tidvis hade jag lite svårt att urskilja de olika tavlorna. De blev på något sätt alltför lika.

Mitt emot i det andra stora galleriet ställer Rautanaiset (Järnkvinnorna), Kirsi Kaulanen, Tiia-Riitta Lahti och Katariina Seppälä ut.

De här kvinnorna kan smida vad som helst!

Här två exempel på Katriina Seppäläs hantverk.

Och här två exempel på Kirsi Kaulanens fantastiska verk i rostfritt stål!

Den här gruppen gillar jag och den där röda lampan skulle jag gärna vilja ha. Dubbelmorfar påstod dock att den inte passar in här i vårt hus! Höh!

Den lokala smeden, Tiia-Riitta Lahti håller sig till lite mera traditionell smideskonst.

Här är hon i full action och smider spikar.

Till sin hjälp har hon den stora vattenhammaren och sin pappa.

De här utställningarna på Stallvinden pågår till den 2.8 och är öppna tisdag - söndag klockan 11-17. Absolut värda ett besök!

På Bruksområdet finns flera hantverksbodar.

Här lite virkat i Jeppis, i bakgrunden företagaren Jutta Backman. Det är hennes dotter Jasmine, som har virkat.

Åtta euro kostade de här disktrasorna, så nu vet ni vad ni ska göra med restgarnerna. Det lönar sig att använde dem!

Igår hade Rouva Hulda Huoleton (Fru Hulda Bekymmerslös) öppnat sin bod. Hon har 15 hantverkare med sig.

Mycket handlar om återvinning.

Hon har också en del antikviteter. Tänk så obekväm den här barnvagnen måste ha varit i tiderna!

I Axel och Ida finns också mycket intressant. Till exempel massor av fina örhängen. Men hör och häpna, jag köpte inte ett endaste ett litet par! I den här boden deltar sex olika hantverkare.

i A'la Talli hälsas man välkommen av den här lila renen? älgen?

Och här finns massor, massor av inhemskt handgjort! Anne Laakso heter hon som driver den här boden.

Jag tror bestämt att M skulle gilla de här hundarna.

Själv föll jag pladask för det här tovade...

I A'la Talli pågår som bäst Raija Tikkanens utställning. Den här tavlan heter Avaruusasia (Rymdsak).

Och den här Rakastavaisia unikkopellossa (Förälskade i vallmoåkern). Tikkanens utställning pågår till 31.7.

Den här skulpturen är såld, så rör den inte!

Dubbelmorfar tyckte att jag kunde ha suttit här i skamstocken! Riktigt varför vet jag inte, för han vågade inte utveckla det resonemanget. Jag hade ju inte köpt en endaste en onödig pryl. Ingen nödvändig heller för den delen! Alltså jag handlade inget!

Från Bruket fortsatte vi österut, för där lyste solen klart.

I Huutjärvi i östra grannkommunen finns en fin sandstrand med möjlighet att hyra trampbåt, suppbräda eller en eka. Tyvärr hade jag ingen baddräkt med mej. Vattnet var 21 grader. Här vid stranden finns en kiosk, som öppnade för en vecka sedan. Den är öppen varje dag klockan 10-20.

Efter att ha insupit lite sjöluft hastade vi tillbaka samma väg vi kommit och hamnade i Pyttis bageri-kafé. 

Vi hann just få lunch innan tiden var ute för den serveringen. Köttfärslimpa med klyftpotatis och ett dignande salladsbord. Dubbelmorfar tyckte köttfärsen var för pepprigt kryddad, men jag tyckte det var gott.

På väggen fanns Liisa Mäkeläs färggranna tavlor utställda. Jag köpte förstås bröd och supergoda örfilar, alltså kanelsnurror. Utanför caféet stod en ung gosse och sålde inhemska ärter och jordgubbar, så det blev också lite hälsosamheter med hem!

Härligt att turista i närmiljön! Att komma ut lite och göra något annat än stryka omkring här i huset och på gården. Nu har vi igen varit kulturella så det förslår!

I morgon blir det helt annat program!

Tack till den nästyngsta, som lånade sin bil åt oss! Min Adamplåtlåda står fortfarande på lyften i grannbyn...

Finfina pennor

Vem som helst kan bli lite småstressad över en massa saker man borde göra genast från morgonen. Häromsistens då jag googlade runt efter svar på en helt annan fråga, så snubblade jag över Tim Ferriss. Han förespråkar varmt att man ska ha morgonrutiner, för att undvika att halva dagen går åt till att fnatta planlöst omkring. Det låter ju riktigt bra, inte sant? Men det kan också innebära att man måste stiga tidigare upp för att hinna till arbetet. Just nu när man är ledig är det dock hög tid att finslipa sina morgonrutiner, så att de sitter sedan som de ska i augusti när jobbet kör igång igen.

Enligt Ferriss blir man produktivare och positivare om man gör det man gillar bäst på morgonen. Hmmm, stickning är väl då utesluten, för hur skulle det se ut då man förklarar att, "jag skulle bara sticka ännu ett varv" när man försenar sig till jobbet?

Vad gör då Ferriss?

1) Jo, han bäddar sin säng.

Huruvida man ska göra detta eller inte råder det olika åsikter om. Kvalstren mår bra i värmen under sängtäcket, eller hur?

Själv öppnar jag fönstret och tar in frisk luft, ja om det inte regnar förstås.

2) Han mediterar i 20 minuters tid.

Hjääälp! Nu sprack min tidsplan!

3) Han dricker en mugg starkt te!

Jippii! Det gör jag också, oftast dock nog grönt te med en citronskiva i.

Jag antar att en kopp kaffe duger lika bra?

4) Han skriver dagbok i 10 minuters tid. På detta sätt rensar han huvudet från oroliga tankar.

Tjaa, kunde kanske funka. Min tacksamhetsdagbok, som jag började skriva i om kvällarna för att försöka få tag i livet igen efter november 2018... 

nåja, den har jag nu inte skrivit i sedan följande stora sorg drabbade familjen. Men kanske att jag tar fram den på nytt en vacker dag...

5) Han äter en liten frukost.

Hmm, vad är det? En fil, en yoghurt eller havregrynsgröt?

6) Han tränar i 20 - 90 minuters tid.

Nå, nu sprack definitivt tidsplanen. Minst klockan fem måste jag ur bädden om detta program ska hålla!

Och nu är herr Ferriss fix och färdig för en ny dag! Själv känner jag mej redan ganska matt och ja, småstressad. Om jag redan skulle klara tre punkter härifrån, så vore det ett under.

Till mina morgonrutiner under lediga dagar hör istället det här:

Att lösa korsord medan jag intar frukosten! Det kan kanske räknas som att meditera? Och ja, lite grand som att träna, eller hur? Dock är det här nästan lika farligt som stickning när man ska iväg till jobbet. För om det blir endast några tomma rutor kvar måste man ju bara få dem ifyllda, eller hur?

De där finfina korsordspennorna hittade H i Clas Ohlson. Och som den supersnälla människa hon är, så tänkte hon genast på mej! Stort tack för pennorna. Den rosa är redan i användning.

Nu är det dags för mej att stänga datorn och ägna mej åt hushållet istället. Undrar om jag vågar tvätta vita lakan och sedan hänga dem ute? Kommer det att regna? Kanske ändå bäst att börja med disken.

En flaska

Igår kväll fick vi bastugäster. De hade med sig en flaska.

Kan ni gissa vad det är i flaskan? Tips: Det är äkta vara! Ja, och förstås ska det blandas ut och det är jättegott!

Snudd på vardagspanik blev det, trots att det var söndagseftermiddag igår. Jag tänkte glädja gästerna med mitt bravurnummer i köket, nämligen Mias mockarutor. MEN min trotjänare, min vinstbok från Allerförlaget från slutet av 1970-talet var borta! Jag letade igenom hyllan med receptböcker i köket. Men nej, där fanns ingen bakbok. Den är så pass stor att den nog skulle ha synts.

Jag grävde i skåpet med receptböcker, de som inte ryms i hyllan eller används mera sällan. Men nej, ingen bok där heller. Jag fnattade runt ett par varv och tänkte att jo, nej (som västnylänningarna gör!) att jag börjar inte googla några recept på nätet. Det gör jag bara inte! Mitt i mitt rantande runt kom jag plötsligt ihåg att boken är utlånad till dottern. Jag hade totalt glömt bort boken, för jag har ju inte bakat mockarutor sedan, ja, jag vet inte när.

Nu var goda råd dyra, skulle jag ringa till dottern och be henne fota min fusklapp med mängderna för en hel plåt eller...

Ahaaa, jag har ju Rutiga bakboken (min är av äldre datum och röd-vit-rutig), där kanske finns något recept.

Och jodå, jag hittade receptet Gunnels mockarutor, som jag testade på. Inte riktigt nöjd med botten, men gott blev det ändå.

Tack och lov för rejäla receptböcker istället för recept från nätet, som man skriver ut och sedan tappar bort! Nu måste jag bara komma ihåg att be om att återfå boken...

Kulturell i öst

Igår var vi iväg till den östra grannkommunen, dubbelmorfar och undertecknad.

Vi gick på konstutställning i industriområdet. Det är 15 yrkeskonstnärer, som ställer ut modern konst i olika utföranden och Pyhtään taideseura ry – Pyttis konstförening rf, som håller sin årliga utställning.

Och nu vill jag genast varna känsliga läsare. Hoppa fort över det här inlägget om manliga könsdelar ger dig obehag eller svindel! För det var en hel del av den varan på utställningen!

Det finns också många broderier. Den här heter Tauti leviää (Sjukdomen sprider sig) och är gjord av Vilja Joensuu.

Den här tredelade installationen av Jasu Salmi väckte stort intresse. En gammal tv, där djur av olika slag bor. På golvet på var sin sida om tv:n ligger bisamråttssaxar klädda med rosa skinn. Metsäeläinten pidot (Skogsdjurens kalas) heter denna installation. Ni får kanske idéer vad man kan göra med gamla avlagda tjocktv:n?

Det är inte enbart damerna som konstbroderar nuförtiden, nej det gör också Reima Hirvonen. Den stora på det rosa våffeltyget heter Holy Love. Vad det föreställer får var och en tolka själv.

Här ett annat av Hirvonens textilkonstverk, Henki pohjoinen (och nu vet jag inte riktigt hur jag skall översätta detta till svenska, Den nordiska anden?)

Vart vi än går och vad vi än gör, så är vi övervakade. De här ögonen följde med en, då man gick gången fram i den övre våningen av sliphallen.

Tapani Kokko från Orimattila har många färggranna träskulpturer utställda. Den här heter Kaks päinen (fritt översatt Tvåhövdad).

Och här ett benrangel av samma skulptör. Den heter faktiskt Luuranko.

I källarvåningen av sliperihallen var det faktiskt riktigt skönt att vila ögonen på ett stillsamt stilleben i konstföreningens utställningsrum.

Där finns också tovade konstverk av Hupakko...

...och färgmättade tavlor av Liisa Mäkelä.

I källarvåningen hittas också två videoinstallationer, varav besökarna kan medverka i den ena.

I Piippuhalli (Skorstenshallen) vär det gott om utrymme. Väggarna är rätt tomma.

En vacker svart klänning, ett textilkonstverk i blandteknik av Vilja Joensuu. Kulkija Rauhaton heter det, alltså fritt översatt Den oroliga vandraren. På baksidan en bön till mamma och på framsidan till pappa. Handlar om krig och elände.

I bakgrunden Wisa Knuuttilas digitala fotografier.

Mitt i den stora hallen står den här vitrinen. Innehållet diverse material av olika slag. Det är ett verk av Reima Hirvonen.

I bakgrunden tavlan Temptation Island av Maija Kivi. Den är gjord i blandteknik med sprayfärg, olja och akryl.

Dubbelmorfar blev så inspirerad av den där vitrinen, så han lovade bygga en åt mej. I den skulle jag få ha alla mina halvfärdiga handarbeten. Höh! Tänk sån stress jag skulle få om jag skulle behöva titta på dem hela tiden. Brrr!

Bara döden heter den här tavlan av Jelina Rahikainen. Den gjord med olja och akrylfärg.

Den här skulpturen stod kvar i sliperihallen från förra året...

På hemvägen åt vi en ytterst sen lunch i Bruket och tog ett varv via lilla matbutiken. Lagren behövdes fylla på.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Och ta det lugnt. Det gör inget att det regnar. Det finns så mycket att göra inomhus ändå..

Konstigt nog

Igår, vet ni, tog jag fram en maskin, placerade den på matbordet och satte igång. Konstigt nog så klarade jag det någorlunda.

Jag kom ihåg att sicksacka runt alla kanter innan jag sydde ihop med rak söm och att det ska vara räta mot räta. Att hålet jag skulle fylla genom blev för litet var ju lätt att fixa, lite sprättande och så var saken biff. Jag är ju inte någon sömmerska precis, så verkligt glad att jag klarade av den här lilla grejen.

Som ni ser är detta återanvändning, för jag har använt ett gammalt sofföverdrag som tyg. Tack till H för att hon sparat och släpat hit överdraget och tack också för inspiration!

Själva maskinen är också en form av återanvändning. Dubbelmorfar fick den i vintras för att den var sönder. Han fixade den genast och så har den varit i användning sedan dess, mest av honom faktiskt. Jag tror ju att jag inte kan och att det är så besvärligt och svårt och...

Önskar er alla en skön lördagskväll!

Ett ämbar

Finnarna är kända för sin stora lust till ämbar (eller hink om ni hellre vill säga så) Så fort det står i en annons att gratis ämbar (ämpäri på finska) delas ut, så ringlar sig köerna till öppningsevenemanget kilometerlånga. Alltså för ett ämbar! Helt otroligt!

Mig veterligen har jag aldrig stått i någon sådan kö. Däremot har jag en gång på en mässa fått ett ämbar, som jag sedan kunde fylla med material från de olika utställningsborden. Inte illa. Vanligtvis brukar man få en kasse av något slag.

Själv har jag en gång fyllt ett ämbar med frukt och liksom fått ämbaret på köpet. En gång tackade jag nej till ett ämbar, som delades ut på revyn i den bästa av stadsdelar. Dubbelmorfar blev galen: 

- Varför tog du det inte, frågade han gång på gång.

Nå, jag har en så konstig moral att jag tyckte att jag inte kunde ta emot ämbaret, för att ungdomsföreningen bjöd på min biljett.

- Men du jobbade ju, morrade dubbelmorfar.

- Jo, men ändå. Föreningen behöver allt stöd den kan få, så de orkar hålla igång.

- Men dom får ju reklam när du skriver.

- Ja, men ändå.

Gissa om jag ångrade att jag överhuvudtaget hade sagt något om det där utdelandet av ämbar. Nästa gång det såldes ämbar till specialpris, så köpte jag ett rosa och förärade det åt dubbelmorfar.

- Va ska jag med det, frågade han utan att ens säga tack.

- Men du tyckte ju att jag skulle ta det där ämbaret från revyn.

- Ja, men...

- Jag trodde att du behövde ett.

Då muttrade han något ohörbart om galna kvinnor. Jag hoppas verkligen att han inte menade mej!

I fredags, för en vecka sedan fick jag ett helt ljuvligt ämbar:

Det var fullt av kalla flaskor! Och nej, nej, inte sådana flaskor, utan smaksatta vichyvatten flaskor. Bubbligt vatten med olika vitaminer i. Helt fantastiskt. Tack för den fina gåvan.

- Det där behöver jag, sa dubbelmorfar.

- Nej, det är mitt. Du får int ta det, svarade jag och fyllde ämbaret med garn och har nu gömt det i hobbyrummet!

Igår hade vi besök och firade en dag försenat svägerskans ettåriga pensioneringsdag!

Det var bra att hon kom på besök, för så fick vi slut på onsdagens Britatårta!

Ha nu ett riktigt skönt veckoslut!

Vietnamesiskt

Igår på eftermiddagen knackade det på dörren. Jag trodde att det var dubbelmorfar som skojade. Men bakom dörren stod minstingen. Han hade tagit sig tid att komma och hälsa på! Härligt! 

Vi körde in till stan och så bjöd han på vietnamesiskt. Så nu har vi då kollat in stans nyaste matställe!

Det blev en dubbelvikt omelett med griskött och böngroddar, samt ris och sallad, Banh Xeo. Mättande och gott!

Tack för maten!

Den gick av

I kväll, när jag satt i allsköns ro efter en dag fylld med trevliga överraskningar, och virkade, så sa det plötsligt KNAAAK!

Virknålen gick av! Den brast i två delar. Vad lär vi oss av detta? Jo, se till att ha en virknål av metall om du ska virka stadigt med trikå. Löst vill man ju inte ha det, för då blir det ingen fason på det hela. MEN förstås har jag endast en virknål i plast i samma storlek... kanske ändå bäst att lätta lite grand på greppet?