tisdag, maj 09, 2006

Det går trögt...

...med handarbetet. Suck! Vädret är ljuvligt somrigt och ändå är det bara början av maj. Tröjan jag började sticka på skärtorsdagen fick jag nästan färdig i söndags. Den är sydd och alla trådändar är fästade. Nu återstår endast de virkade blommorna:
På två hela dagar har jag inte åstadkommit flera blommor än de här fem. Ändå är det enbart sju varv att virka per blomma. Inte alldeles oöverkomligt skulle man ju tycka, men nehej, det går trööööögt.
Förra veckan slank jag in i Garnhuset i Borgå, för jag behövde virknål nr 4,5 men, men... i kassbottnen fastnade denna hög:
"Garn är förmer" står det på plastkassen och visst, visst, men mitt garnlager borde inte få växa mer, isynnerhet inte när jag inte får fart på stickorna! Garnen är alla av bomull (Sandnes Mandarin Petit), utom det lila skimrande på 200 g längst framme. Det är en viskos-bomullsblandning. Det är det garnet jag kommer att använda först, för i senaste nummer av Moda (som damp ner i postlådan förra veckan)hittade jag igen en sådan där "bara-måste-göra-modell".
De övriga garnen skall väl så småningom bli en barntröja, en topp och nånting i omlott åt en dam. Men jag skulle ju bara ha en virknål...

I lördags hittade far i huset ett ömsat ormskinn på åkertegen.
Skinnet är över 80 cm långt och det ser ut att ha tillhört en snok.

Igår var jag in till staden och passade på att bjuda nästyngsta ättelägget på lunchpizza innan jag inhandlade födelsedagspresent åt dottern. Jag besökte även stadsbiblioteket och på mindre tid än sju minuter hade jag hunnit plocka ihop hela 8 låneböcker åt mig. I det läget insåg jag att det är bäst att iklä sig skygglappar och ta sig till lånedisken fort som attan. Det fanns som vanligt så många böcker som jag hade velat låna. Nu blev det då två av Margaret Atwood och två av Jonas Gardell, en av Willy Kyrklund, en av Alexander McCall Smith, en av Anne Holt och en av Saabye Christensen. Den sistnämnda en ny norsk bekantskap för mig. Läste en bok av honom innan. Den jag lånade nu heter "Halvbrodern" och är bara 720 sidor lång! Han fick nordiska litteraturpriset år 2002.
I natt avslutade jag boken "Mörkerspår" av Inger Frimansson. En bra psykologisk thriller om man bortser från att den finlandssvenska Leopold från Ekenäs knappast skulle ha lärt sina barn Kalevala på finska som ett kulturarv. Nej, mera troligt hade han nog tutat i dem Runeberg och Topelius, isynnerhet som han emigrerade till Sverige på 1930-talet och då var nog språkgränserna mellan finskt och finlandssvenskt betydligt skarpare än idag.

Vårlökarna lyser ikapp med solen
Gulsippstuvan står i svällande knopp
och grönt spirar även i syrenbersån
och Lillus har tagit paus från ödlejakten och njuter i solens sken.

2 kommentarer:

Emilia sa...

Åh, födelsedagspresent, födelsedagspresent! Jag kan inte vänta på min födelsedagspresent!

Inge sa...

Men det är ju inte så långt dit nu, fast du får ju ge dig till tåls till i övermorgon eftersom du inte finns direkt här i närheten! :-)