Stickmoster

I dag har jag varit på äventyr tillsammans med tre härliga systersöner. För säkerhets skull höll mor och mormor sina vakande ögon på oss. I  varuhuset mitt ute på vischan stortrivdes killarna. De gick snällt med mig och höll ordning på min kundvagn. Vi tog några extra svängar kring chipshyllan och gick igenom alla sorter de hade smakat på och vilka som var goda. Mest poäng fick Taffels chilihjul. Smått skamset fick jag tillstå att jag inte hunnit smaka på dem än.

Vid kattmaten blev det besvärligt för plötsligt tyckte killarna att våra katter skulle ha precis samma godbitar som deras brukar få. Det var inte lätt att hitta rätt burk, så vi fick ta några på måfå. Medan jag fortsatte fylla på med kattmat försvann killarna ur mitt synfält.
- MOSTER INGE, hör jag ivriga röster hojta och skyndar iväg mot ljudet. Gissa var gullisarna laborerar?
Jo, i garnhyllan. :) Snabbt fick jag ordna anletsdragen och ta deras önskan om att få lära sig sticka och virka på fullaste allvar. Nu saknades dessutom både mor och mormor, som eventuellt kunde ha avsträckt det hela. Men visst skall man ju uppmuntra barn som vill lära sig använda sina händer kreativt?

Den äldsta visste minsann att man behöver både måttband och sax för att det skall gå att handarbeta. Det hjälpte inte att jag försökte förklara att måttbandet inte behövs när man stickar halsduk. Han var mycket bestämd på den punkten. Han valde också ett luddigt garn fastän jag misstänker att det hade varit enklare att sticka i någon annan kvalitet.

Följande i ordning var lite tveksam till virkandet. Att använda en nål lät jättefarligt ända tills vi kollat på virknålar och han fick se att där inte fanns något vasst att sticka sig på.
Den yngsta gick omkring med sina två nystan och såg alldeles salig ut. Han ville inte alls ha dem i mormors kundvagn.

Dyrt och heligt fick jag lova att komma hem till mormor och lära ut stickningens och virkningens fröjder genast på eftermiddagen. Det blev ju lite i sista stund, för i morgon återvänder de västerut och hem till sitt.
Den äldsta började sticka en halsduk och gillade stickandet även om det tar sin lilla tid att hålla ordning på maskor och garntrådar, eller öglor som han säger.
Den nästäldsta skulle ju virka sin halsduk och jag lade upp luftmaskor, virkade två varv och visade lillsyrran hur det hela gick till. Jo, hon fattade galoppen mellan dukningen av middagsbord och servering. Allt gick bra ända tills sonen fick virkningen i sin ...
... vänstra hand. Huuu.
Nu gällde det att tänka om och visa på vänstersätt. En sån tur att han inte började sticka för då skulle vi allihopa ha varit i blåsten. :)
Alla tre killar hade idéer om att handarbetet kunde vara bra att ha på morgondagens båtresa, men deras mor var av annan åsikt. Undrar just varför? :)

Eftersom nu systersönerna fick två garnnystan per man kunde jag ju inte vara sämre och satsade således på hela sex stycken svarta nystan av 7-bröder garnet. Det behövs i morgon när jag skall lägga upp ett nytt projekt. Det är ju igen stickcafé på Facebook. Och den här gången skall jag minsann sticka lite, så det inte går som i tisdags då jag inte hann med något alls.