I dag vandrade den svarta tröjan emot mig då jag var iväg till Robin Hood och handla med mamma. Livs levande i svart, gult och den röda munnen kom den emot mig. Jag blev så häpen att jag tvärstannade och bara kippade efter andan. Tyvärr var jag så trög att jag inte genast rusade fram och frågade honom vem som hade stickat den åt honom och om han trivdes i den. Åh....
Eh, och så en liten parentes. Mamma köpte hela 8 nystan 7-bröder garn (150 g/nystan) åt mig = 1 200 g. Hjääälp!
Hon var orolig för min borttappade stickgnista.
Nu har jag grävt fram virknålen....
2 kommentarer:
snäll mamma du har ju som är orolig över deg :))
Ja, hon är faktiskt jättesnäll, men mitt garnlager sväller... Fast det är ju inte mitt fel! :)
Skicka en kommentar