Rubriken är en finlandism = ordet kommer från finskan. Hurja skulle jag i det här fallet översätta som häftigt. I uttrycket hurja kiva, skulle jag igen säga jättekul. Dock inte skitkul, som svenskarna använder. :)
Men det var inte det jag skulle orda om, utan om det häftiga igår.
Men det var inte det jag skulle orda om, utan om det häftiga igår.
Det hela började i tisdags då jag äntligen hann besöka stickcafé IRL. Vi var hela 20 damer, som kom och gick och sorlet var högt. I den allmänna villervallan bollades förslag omkring liksom info mm. Ett förslag var att vi skulle kolla in stadens senaste etablissemang på matfornten, dvs Restaurang Bella. Sagt och gjort, hälften av damerna anmälde sig och igår var vi då tillsammans på lunch. Gott var det i trevligt sällskap. Salladen var god, bortschsoppan hoppade jag över för jag ville inte ha rödbeta på min skjorta :). Fisken hoppade jag också över, men däremot åt jag av pasta carbonara och den precis passligt syrliga citronkrämen till efterrätt. Mums. Kostnadsnivån har jag lite svårt att uttala mig om. 8,90 euro för lunchen och då fick man ta av precis alla rätter, alltså både soppa, fisk och pasta hur mycket som helst. Därtill ingick både bröd, sallad och vatten för att nu inte tala om den goda efterrätten och kaffe eller te.
Lokalen var vackert renoverad och personalen trevlig. Kan det bättre bli?
Den äldsta som deltog är 84 år och den yngsta 18. Rätt bra spridning åldersmässigt sett, inte sant? Tur för mig att jag slutade jobbet kl. 13 igår och hann delta i lunchen. Och jag tycker att det var häftigt att vi gick ut och äta, för många av de äldre damerna är ensamma och äter rätt dåligt hemma. Ensam skulle jag inte heller ha gått ut på lunch. Hurra för mångsidig stickenergi!
Gissa vad vi stickerskor nu funderar på att göra till nästa? :)
Lokalen var vackert renoverad och personalen trevlig. Kan det bättre bli?
Den äldsta som deltog är 84 år och den yngsta 18. Rätt bra spridning åldersmässigt sett, inte sant? Tur för mig att jag slutade jobbet kl. 13 igår och hann delta i lunchen. Och jag tycker att det var häftigt att vi gick ut och äta, för många av de äldre damerna är ensamma och äter rätt dåligt hemma. Ensam skulle jag inte heller ha gått ut på lunch. Hurra för mångsidig stickenergi!
Gissa vad vi stickerskor nu funderar på att göra till nästa? :)
Förstås var jag ju tvungen att sätta upp en ny stickning i tisdags. Till stickcaféet går det inte att ta med sig alltför invecklade mönster, annars kanske man tappar bort sig när man skall både prata och se allt det vackra som alla andra håller på med.
Startade alltså upp ett nytt tröjprojekt av Junipergarnet och har igen börjat med ärmarna. Vackra färgnyanser, men kanske inte riktigt mina ändå...
Startade alltså upp ett nytt tröjprojekt av Junipergarnet och har igen börjat med ärmarna. Vackra färgnyanser, men kanske inte riktigt mina ändå...
Tröjan skall bli en gåva, om jag nu hinner få den färdig...
Och nej, tyvärr, den svarta tröjan är ännu inte färdig. Suck! Men jag har maskat av för ärmhålet, så nu är det inte mer än lite på 20 cm kvar...
2 kommentarer:
Jag vill också vara med i stickcafé!!! Eländiga kuddor!!!!
Stackarn. Som jag ser det har du ju några möjligheter:
a) Låt bisin sköta lagårn ensam en - två gånger per mån och så kommer du med till stickcaféet
b) Kräv att få avbytare till tisdagem. Om du inte får det, står du med protestplakat på landsbygdsnäringskansliets trappa och protesterar vilt och högljutt med inkallad press på plats.
c) Du startar ett eget café i Liljendal bibliotek. Kontakta Nylands hantverk, så får du råd och kan söka cirkelbidrag från Bildningsförbundet (eller vad sjutton det heter nu förtiden). Det är väl en bra idé?
d) Du försöker pensionera dig, ev. med hjälp av en rik älskare, som sponsorerar dig! :)
e) Du gör dig av med kuddorna. Det här är förstås en mycket drastisk åtgärd, men vad gör man inte för att få delta i ett stickcafé... :)
Skicka en kommentar