Idag hamnade jag ut för far i husets snabba ryck och iväg iväg. Hann knappt innanför dörren när jag kom hem från jobbet innan vi skulle iväg österut. Inget illa i det, men jag hade en hel del annat som skulle fixas på datorn så här sitter jag nu mitt i natten och får igen skjuta upp de lite mera krävande digitala jobben till i morgon och hoppas att jag är piggare och mera skärpt då. Å andra sidan bjöd far i huset gäster till i morgon kväll så det blir inte stort bättre då heller.
Idag var vi iväg med dotterns Adam plåtlåda och fick den besiktigad. Sedan beslöt vi oss för att vara lite äventyrliga och tog en liten omväg hemåt. Lite bonus måste väl fadern få för välförrättat jobb? Så från Fredrikshamn körde han till Inkeroinen där vi hittade en stor Robin Hood-affär mitt ute på en åker. Den här gången var det tack och lov ingen rusning, såsom i måndags. Rätt sansat vandrade vi omkring och fyllde kundvagnen med kattmat. Inte heller i den här garnhyllan fanns det garnet mamma är på jakt efter för att kunna avsluta en halsduk åt sig själv. Hittade det ju inte heller i måndags. Nu har det ju kommit in en massa nya höst- och vintergarner så en hel del andra garnsorter har helt enkelt rensats ut.
Snälla som vi är beslöt vi oss för att åka via Koria och Novitas fabriksbutik. Och kan ni tänka er, jag fick gå in alldeles själv!!! Far i huset visade stort förtroende, ett förtroende som jag inte svek för jag köpte endast sex nystan åt mamma och inte ett endaste ett åt mig själv. Det ni!
Det här är annars ett mycket farligt ställe för en garngalning (= farligt för mig). Den här gången agerade vi garnambulans och levererade garnet genast i kväll åt min mamma. Hon blev hellycklig. Det finns inte så mycket annat att göra än att sticka då regnet bara öser ner.
Igår var det stressigt värre här i huset då en drös med karlar bestämde min tidtabell. Det började med överraskningsgäster till frukostbordet då nya husbonden med sambo inte hade något att äta hemma hos sig. Tur då att vårt kylskåp här är fullt av allt möjligt. Dock hade jag inte vare sig kamomillte eller honung i skåpen. Allt det hade jag ju lämnat kvar i gamla huset.
Den unga husbonden meddelade vidare att han vill ha mat klockan 16. Och nu blev det fart på mig. Snabbt som sjutton tillredde jag pripelsås (=sås på köttfärs) och sade bestämt ifrån åt far i huset att han skulle sätta på potatisen. Själv räknade jag med att vara hemma först vid halv fyratiden och eftersom unga husbonden skulle iväg på kvälls/nattjobb så var det bäst att hålla tidtabellen om han alls skulle få någonting i sig. Om ni undrar varför jag alls ställde upp som hushållsslav så beror det på att sonen varit lite krasslig och sambon kommer hem från sitt jobb när han åker iväg så det blir ingen gemensam middag för dem.
Och jag då, vad skulle jag göra i stan? Jo, äntligen, äntligen kom jag iväg till frissan. Hade inte klippt håret sedan den 4:e april, så det var risigt i överkant. Jag skäms lite grann över att jag är en så dålig frissakund och över att jag inte sköter om mig själv bättre, men... ja det är nu inte min starka sida att beställa tid och sedan sätta sig ner i stolen och njuta.
Jag störtade hem och fick förstås ta hand om potatiskokningen. Efter middagen försvann far i huset och gav stränga order åt mig att jag skulle vara beredd. Höh, där satt jag sen snällt hemma och väntade medan han grejade på vid det gamla stället.
Klockan kvart över sju dök han upp här i huset och så skulle vi iväg med blixtens fart till Robin Hood. Vi har 24 km dit, det tar ungefär 20 minuter att köra och affären stänger klockan 20. Och jag vill inte vara ute och flåsa genom butiken på knappa 15 minuter. Suck!
- Men nu kan du ju testa håret, sa far i huset övertalande.
Bläh, det ändrade ju inte på grundförutsättningarna, men frissan hade gjort ett bra jobb och jag är ju snäll så på sju röda sekunder stod jag vid bilen och väntade på far i huset.
- Idag ska du sen inte tala data med karlar, sa far i huset när vi steg ur bilen vid Robin Hood. Han nämnde till all tur inget om vare sig garn eller tidningar för då kanske jag skulle ha exploderat.
Mellan hyllorna råkade jag på en okänd karl som vänligt tilltalade mig och frågade var kassorna fanns och funderade sedan på att ta lotto osv.
I bilen började jag fnissa. Håret fungerade ju!!! En främmande man hade sett mig och inlett ett samtal med mig. Far i huset var lite skakad.
Och jag hade varit lydig och inte alls talat data såsom hänt de senaste två gångerna jag varit i Robin Hood.
Och lite tröst måste jag ju ha för språngmarschen i affären så den här tidningen med tryckfel på pärmen fick slinka med till kassan.
I Kreativ stickning nr 4/2014 hittade jag den här fina modellen, som jag skulle vilja göra i vinter. Den ser skön ut. Tror ni jag har lämpligt garn till den?
Stackars far i huset. Igår var han på sin mammas kusins begravning. Där var många människor och han fick träffa småkusiner han inte sett tidigare. Och det blev ett vimmel med namn. Men han klarade av det riktigt bra. Dock kunde han inte för en dam från grannbyn identifiera sig. Hur han än sade sitt namn och försökte förklara vem han var blev det till ingenting. I rena rama desperationen sade han till sist:
- Jag är Inges man.
Ahaa, sade damen och kunde genast placera far i huset och efter det blev det diskussion om datakurser.
Tänk jag är berömd!
Och stackars, stackars far i huset som inte fick identifiera sig som sin mors son utan som sin frus man!
Igår kväll körde jag iväg med min stickväninna till grannstaden. Vårt mål var teeteeShop. Där fick vi lära oss en ny virkteknik, krokning. Ja, alltså tekniken är gammal, men ny för mig. Vi var ett tiotal kvinnor som fick goda råd och vägledning. Några försvann rätt fort, men vi satt koncentrerat och krokade på för allt vad tygen höll. Och plötsligt hade klockan hunnit bli 20.05 och det var dags att återvända hem.
Och vad ska nu det här bli då? Kanske en halsduk? Om lusten tar slut så kanske jag får nöja mig med en pannlapp?
Krokning är kul, ena varvet plockar du upp maskor och det tar lite tid för du ska plocka från höger till vänster och från vänster till höger. Andra varvet, då du så att säga kommer tillbaka, virkar du ihop två maskor tills endast en ensam maska återstår. Och hej vad det går undan. Men det går inte att se på TV och kroka, man måste nog vara lite koncentrerad. Lite roligt var det också när Niina Kaakkurivaara från teetee berättade att de fick ringa till damen som gjort mönsterdesignen och fråga hur de nu riktigt skulle göra för att krokningsresultatet skulle bli rätt.
Stort tack till stickväninnan för trevligt sällskap. Sånt här borde vi göra oftare, inte sant?
Tack också till teetee som arrangerade en intressant temakväll.
Ibland så vill jag bara inte. För det mesta är jag dock pigg på små äventyr och är först ute i bilen och får vänta på far i huset, som inte riktigt hänger med i svängarna. MEN när han får för sig att vi sent på kvällen ska iväg till Robin Hood så då vill jag inte. Att rusa i affären i en halv timmes tid innan de stänger är inte riktigt min grej. Och då brukar jag protestera. För någon vecka sedan resulterade min protest i de här nystanen:
Vad jag ska göra med dem vet jag inte. Månne de kan användas som disktrasegarn? Men bättre 300 g garn än tröstätande av godis, inte sant?
När jag förra veckan igen hamnade ut för samma flåsande i Robin Hood då köpte jag inte garn, nej då, för det finns ju gränser även för mig. Jag köpte senaste numret av Lyckokrysset. Mina geniknölar är så rostiga efter sommaren att jag vet inte om det alls går att lösa någonting i den där tidningen.
Igår råddade far i huset till min tidtabell och jag hamnade igen iväg till Robin Hood. Den här gången dock i god tid och nu behövde jag faktiskt köpa en ny dyna så det gick riktigt bra.
För övrigt så kan jag konstatera att jag är bortskämd då äldsta sonen både igår och idag har lagat mat och tagit hand om disken. Kan livet bättre bli?
Surmjölk = filmjölk
Vad göra när man hittar en liter surmjölk av äldre datum i kylskåpet?
Kasta bort?
Inte då!
Jag bakade, inte bröd, men kakor.
En blåbärskaka...
och en vaniljkaka. Snart är gästerna från Ekenäs här.
... och i måndags var jag tillbaka på jobbet efter sommarlovet. Känns overkligt hur många hörn jag fick riva av från kalendern. Vart tog den tiden vägen?
Idag var jag första dagen i datasalen och jag kom till och med ihåg lösenordet. Jippiii!
När jag kom hem från jobbet väntade ett dukat bord och en nygräddad makaronilåda. Vilken lyx! Tack till äldsta sonen och dottern!
Under sommaren har jag bläddrat flitigt i mönstertidningar, men inte hittat de mönster jag vill ha. Den här Moda-tidningen damp förra veckan ner i postlådan.
Någonting har hänt med mina färgval. Eller vad säger ni om det här?
Beige nyanser och ja ni ser alldeles rätt. De här nystanen ska bli till en väst riktigt åt mig själv. Måste bara hitta mönstret i det totala kaoset i mitt blivande hobbyrum först. Nystanen fick jag av min mamma som födelsedagspresent då vi efter midsommaren var iväg till Novitas fabriksbutik i Koria.
Men lugn bara lugn...
... allting är inte beige, grått osv. Jag fick också nästan två kilo Hankogarn (nystanet i mitten), som i vinter ska förvandlas till en tjock och skön pläd. Mamma valde färgen åt mig. Finns inte några granna färger i den garnkvaliteten. Beror på att det är återvunnen bomull.
Och den här gången vet jag faktiskt var mönstret finns. Lite ordning i det totala kaoset. Om ingen flyttar på nånting vill säga. Men om far i huset råddar ännu mera, så...
Kaisla i förgrunden ska bli till en tröja med huva åt mig, så det finns ett och annat nystan till i samma färg. Också det mönstret är på villovägar, ja hela Novita-tidningen är borta. Säkert undansatt på ett säkert ställe.
Och Polkka nystanet längst borta ska förstås bli sockor, nångång... Bra med framtidsplaner, inte sant?
Ett stort tack till min snälla mamma som vet precis vad en galen dotter önskar sig.
Dagens strategi = hålla sig undan i källarvåningen. Vår gradstock visar 29 i skuggan! Puuuust! Hängde just tvätt och fick på en ny maskin och den arbetsuppgiften fick redan svetten att rinna. Bäst alltså att ligga lågt, mycket lågt.
Och nån bilfärd kommer absolut inte på fråga idag. Men fredagen den 18 juli var jag iväg med min stickväninna på allvarlig shopping. Här skulle minsann handlas. Förra året kvistade vi ju över till Tallinn. I år höll vi oss förståndigt till närområdet och åkte inte längre än till Kouvola.
Vi startade i Koria ABC där Novitas fabriksbutik ligger. Och förstås var jag tvungen att köpa liiite, liiite garn när jag nu en gång var igång.
Några nystan grå Miami färdigt till nästa års sommartopp.
Några nystan Alpaca så att jag tillsammans med de övriga nystan jag har i lager kan sticka en sjal med flätor.
Och två nostalgiska nystan, som kan bli till sockor eller tofflor, eller... ja, ni ser, det här var ett impulsköp, men 150 g garn för 2,95 € säger jag inte nej tack till.
Från Koria passade jag också på att köpa en t-shirt, två par bambustrumpor och sedan ännu ett par shorts åt nästäldsta sonen.
Hittade också 4 nystan med Tivoli-garn och rundsticka nr 5½ åt mamma.
Några kilometer från Koria ligger köpcentret Veturi och dit styrde vi kosan. När man är ute på seriös shopping så ska man ju först sitta hemma och planera, kolla in vilka affärer man vill gå i osv. Annars springer man runt som huvudlösa hönor. Och såna är då inte stickväninnan och undertecknad. Nehej, vi hade precis klart för oss vilka tiotals affärer vi absolut måste gå in i. Sagt och gjort vi vandrade in och ut hela dagen lång. Funderade i skoaffären på att utnyttja sommarrean, men kom till att fötterna var för svullna för att jag med säkerhet skulle ha kunnat säga om skon passade eller inte.
Min favorit för dagen var utan tvekan Clas Ohlson där hittar man vad som helst. I en bokhandel förlorade jag mig i alla ljuvliga Mumingrejer så till den milda grad att jag höll på att glömma att köpa korsordspennor. Det var ju nog dem jag skulle ha och inte Mumin i parti och minut, men...
I Glitter, som hade -75% på örhängen och väskor serverades vi läskande saft. Tack för den servicen. I Sinelli köpte jag kortbottnar färdigt till julkortspysslet och avstod förståndigt nog från att köpa mera garn. I Tiger hittade jag massor av nyttiga saker och lite onyttiga med, men bäst av allt var att de sålde Läkerol till specialpris. Kläder köpte jag inte endast två scarfar. Det var alldeles för hett för att prova kläder och efter att ha rensat ut i garderoben vill jag inte fylla den genast igen.
Trötta och belåtna kom vi hem och nu lär det väl dröja något år igen innan vi ägnar oss åt dylik shopping. Å andra sidan, vem vet vart vi åker nästa sommar? Några förslag? Vi kanske ska beta av alla garnaffärer i Finland? Hur många somrar skulle det ta? Hmmm... men när ska vi hinna sticka och virka då?
