Sticka, sticka, sticka

- Va ska du göra imorgon, frågar jag ofta som avslutning på mitt dagliga telefonsamtal till min mor.
- Jag ska göra det du inte får, sticka, sticka, sticka, svarar hon,
alternativt
- Jag ska göra det du inte kan, sticka, sticka, sticka.
Och då menar hon att mitt jobb liksom är i vägen för fritiden. Och så är det ju, men inte skulle jag byta ut mitt jobb mot stickandet. Nej, ingalunda, för mitt jobb är toppen. Nog för att det är roligt att sticka också...

Mamma hon stickar alltså med fart och i lördags fick minstingen de här fina sockorna av henne. Ni må tro att jag är grön av avund. Så härliga färger. Och de passade perfekt på hans fötter.

- Du kan inte lämna det där trasslet åt din mor, sa unga husbonden i lördags när vi hälsade på mamma/mommo och jag försiktigt överräckte ett blått bomullstrassel åt henne.
- Du borde ha nystat upp två nystan om du ska ha dubbelt garn, fortsatte svärdottern.
- Ja, jag vet, men det är så tråkigt. Jag vill ju sticka och jag har ingen nystmaskin. Den kan du ju bygga av lego, svarade jag och spände ögonen i unga husbonden.
- Ja, det skulle väl nog kunna gå, svarade han och jag såg hur olika ritningar och planer tog form i hans hjärna.

Minstingens lösning var att lägga saxen på hela nystanet och sedan slänga det. Jag höll med honom, men mamma hon började reda ut trasslet.
- Jag blev färdig klockan tre i natt, sade hon ikväll när vi talades vid.
- Och nu har jag gjort två nystan av det.
Ååååh, hur skulle jag någonsin klara mig utan henne. Tack, tusen tack. Nu måste bara nån iväg efter nystanen och stickningen så går resten som en dans och så kan jag i torsdag sticka, sticka, sticka.