Superveckoslut

Oj, oj, oj vet inte i vilken ända jag skall börja. Det har varit ett sånt superveckoslut att jag fortfarande är alldeles rörd och tagen och... ja, jag vet inte allt.

Det började i fredags. Ett lyckligare brudpar har jag inte sett och en varmare fest har jag inte varit på. Kärleken flödade ymnigt och allting var så fint. Ett stort varmt GRATTIS till de nygifta.

Nu har då Ekholmarna utökats med en till. Härligt. Och jag är fortfarande så rörd att om någon frågar nåt om bröllopet blir jag alldeles tårögd. Det var så många släktingar från brudens sida som kom fram och gratulerade och sade att sonen är så fin. Sånt gläder en mammas tigerhjärta.

Vi var hemma från Ekenäs klockan tre på natten och samma dag på eftermiddagen begav jag mej iväg till Mi för att göra en liten tidningsgrej om 4H:s soppaservering på vår gårdsplan. Duktiga människor, som hade ställt upp på talko.

Zucchinisoppan var supergod och människor trivdes i den lummiga trädgården.

Och borden var så vackert dekorerade. 4H:are dom kan minsann.

Förutom soppa och plättar fanns det även prylar till salu. Men jag avhöll mej förståndigt från att köpa nånting.

På söndagen var jag på jobb. Vi hade öppet hus i Mi under Lovisa Historiska Hus. På något sätt tänkte jag att det kanske skulle vara lugnt på söndagen och inte direkt rusning...

... så jag hade tänkt ägna mej åt lite verandastickning. Men se det hann jag då inte alls med. Det var full rulle hela tiden. Kul. Fick prata mycket finska, men också en hel del engelska.

När jag blev avlöst på eftermiddagen tänkte jag att jag tar ett snabbt varv längs Karlskronabuolevarden där ITU-torget fanns.

Funderade lite grann om jag borde ha lunchat här hos Små marthorna i Lovisa (Pikku Marthat Loviisassa). Men det blev inte av för jag fick höra att det fanns endast två liljendaljästbröd kvar så det blev lite bråttom.

Upp längs gången bara och fort iväg till Gunnevis torgstånd. Men det var svårt. Hann knappt ta tre steg innan nästa pratglada vän/bekanta dök upp. Jag hann dock få köpa de två sista jästbröden, som dessvärre bägge är slut redan. Köpte också småbröd (redan uppätna) och en blåbärsbulle, som vi åt upp hos min mamma igår. Och förstås köpte jag en gurkburk av Gunnevi. Och nu såg det mörkt ut på penningfronten för på väg till det där torgståndet passerade jag ju en massa andra...

Hade redan köpt de här godsakerna, så nu kommer det att finnas svartvinbärssylt på julbordet. Ett måste när lillsyrran ännu bodde hemma. Hon åt aldrig av det så mamma vet inte riktigt varför det skulle vara med. Men jag kan ju alltid införa en ny tradition. Krusbärssylten längst till vänster är perfekt med ost. Så nu måste det nog bli en ost-vinkväll här i något skede. Kanske i början av november när regnet och grådasket tär på ens krafter.

Och så borde jag nog hötta lite med fingret åt min stickväninna, som inte hejdade mej i tid. Tvärtom, hon stod och suckade lika betagen som jag och se vad som hände...

... jo, plötsligt hade jag köpt en korg. Det är förstås så min färg, men ändå...

... vad ska jag med ytterligare en korg till? Jag har ju redan två proppfulla med UFO:s. 

Den här är så fin att jag törs knappt använda den...
Illa för min plånbok, men bra för hantverkaren. Och vi ska ju konsumera så vi får Finland på fötter igen, inte sant?

Och om ni missade detta superveckoslut i Lovisa i år, så får ni allt ta er hit nästa år. Välkomna!

Stick och drick

Oj, vart har veckoslutet tagit vägen? Allting går så fort och jobbet tar ut sin rätt så till den grad att jag inte har haft minsta lust att sitta framför datorn på fritiden. Lust att blogga har jag nog haft, men...
Bot och bättring kan jag inte heller utlova för efter två veckor drar kurserna igång.

I fredags gick i varje fall världshistoriens första Stick och drick av stapeln här i nejden, närmare bestämt hos oss. Och nu ber jag färdigt alla mina stickande vänner om ursäkt för att ni inte blev inbjudna. Det var inte alls meningen att ignorera er, men jag var ju inte säker på OM det hela skulle bli av och OM det var genomförbart överhuvudtaget. Så hela tilldragelsen hölls mer eller mindre inom familjen så att säga. Fem damer deltog, varav fyra stickade och en redde ut min trassliga garnhärva. Tack för det.
Fyra drack och en höll sig till den promillelösa linjen för hon hade bil.
Kvällen var riktigt trevlig och ett sånt här arrangemang rekommenderas varmt.

Så här såg det ut dagen efter. Tyvärr hann jag inte fota under själva kvällen för jag agerade både värdinna och ville ju också sticka. God hjälp med dukande hade jag av äldsta sonen. Tack för det.
Den rosa flaskan med sprudlande bubbelvatten tog slut, i vittvinsflaskan blev det kvar två glas och det sista drack jag upp igår ute på balkongen i solens sken. Corona-ölet var en ny bekantskap, mexikanskt och skulle drickas med en limeskiva i. Gottigott och passade perfekt till maten. Kvar blev det också i Vana Tallinn cream-flaskan som vi hade till kaffet.

Jag bjöd på tacopaj och sallad, samt tacochips och dipp. I pajdegen hade jag hälften grahamsmjöl och hälften vetemjöl. Lite hälsosam vill man ju vara.

Eftersom det var så varmt fick efterrätten bli av det lättare slaget, så jag bjöd på mockarutor. Receptet, Mias mockabitar har jag tagit från en Allerbok, Gott hembakat, som jag vann i en tävling i Femina år 1978. En av mina bakbiblar med finfina recept. Jag har faktiskt prövat på nästan allihopa förutom det där receptet på Stollen. Karlarna i det här huset gillar inte sådant, så...

Gästerna trivdes bra och åkte hem först efter midnatt. De som drack fick skjuts hem av äldsta sonen.
I lördags uppfyllde jag hans innersta önskan och totade ihop en...

... smörgåstårta. Den har haft god åtgång, så kanske jag borde laga sådana här lite oftare? Dottern som var här på besök retades och sände en bild av kakan till sin sambo. Och sedan tog hon inte ens med en bit hem åt honom. Får man göra så?

När jag ändå var igång i köket bakade jag också två chokladmocka torrkakor. Familjens favorit. Den ena tog slut redan i ett litet nafs.

Sen i söndags var det ju dags att ta det lite lugnare och då kunde jag inte låta bli att starta på ett nytt mönsterstickat projekt... ack, ack...

Startitis

Om ni undrar varför jag inte har visat det minsta lilla stickresultat här på länge, så beror det inte på att jag inte skulle ha stickat. Åh nej, visst har jag stickat lite då och då. Men för tillfället lider jag av svårartad startitis. Ack, ack och för den sjukdomen finns inget bot, tror jag...

Se här alla påbörjade projekt! Från vänster till höger: 
1) Det vita nystanet som jag inhandlade på affärsresan i juni gav mej ingen ro. Jag bara måste få pröva på det fina mjuka garnet och lade upp ett litet sjalbörjan, som nu gått i stå.
2) I februari fick jag ju det där mohairpaljettgarnet, Säde, av en snäll dam i stickcaféet. Det garnet har också velat bli en sjal redan länge. Och förstås påbörjade jag den stickningen mitt i värsta värmeböljan. Glöm mohair nu just...
3) Det där röda ovanom Säde-projektet var tänkt att bli ett par pulsvärmare. Dem fick jag inspiration till av mamma. Men glöm det, här blir det inga pulsvärmare nu just. Det projektet är rivet och lagt på is.
4) Det ljusblå är förstås en disktrasa, vad annat? Det var ju det jag hade tänkt att de rödmärkta nystanen skulle bli, så... Ja, och så har jag för tillfället endast en disktrasa kvar i lådan med färdigstickat. Kanske en mönsteromgång till och sedan är den här trasan färdig?
5) Och så kunde jag förstås inte hålla mej, måste ju bara testa hur det där härliga garnet jag köpte i Tallinn blev och se ut i en sockstickning. Och det är så fint och jag är på hugget och har den ena sockan redan färdig. Ska börja på ett nytt nystan och försöka få socka nummer två också färdig. Men blir det för hett får det nog bli disktrasestickning i bomulls-bambugarn istället. Så det så.

Hux flux mitt i allt och plötsligt

Igår när jag bänkat mej på balkongen (den som far i huset envisas med att kalla terrass) i akt och mening att njuta av sol och sockstickning dök far i huset upp i dörröppningen:
- Jag ska på möte, kommer du med till Hesa?
- Ööh... njaaa, jag vet nu int. Jag borde baka...

Sedan gick sms-trafiken het mellan Esbo och Lovisa och hux flux, mitt i allt och plötsligt bestämdes det att jag skulle iväg till Itis i östra Helsingfors. 17 minuter senare stod jag nyduschad och fräsch som en nyponros med oredigt hår som ett kråkbo och väntade på far i huset. Han var förstummad.
- Hur lyckas du axa från 0 till 370 på 0,7 sekunder, undrade han.
Tja, det får förbli min hemlighet, men visst vinner en liten tripp tillsammans med honom och på hemvägen tillsammans med minstingen över köksarbete.

Så en helt vanlig tisdagskväll i augusti vimsade jag omkring ett litet varv i ett stoooort köpcentrum. Det började med att jag gick vilse och hamnade på Stockmanns delikatessavdelning. Ack och ve, fort bort därifrån och så snabbt in till Esprit istället. Kollade in den där fyrkantiga väskan, som jag suktade över redan i juli då jag var ute på önskeresan med minstingen. Men, men, den kostade nästan 25 € med röd lapp och min telefon, plånbok, näsdukar och läppglans skulle inte rymmas i den väskan. Så jag ångade vidare till Anttila, som hade nån kampanj på gång med -20% på alla redan nedsatta varor.

Och se, där, där var den ju, aftonväskan med stort A. Precis min färg och romantisk så man kan smälta. Förstås måste jag ju ha just precis den här, inte sant? Och vilken lycka, den kostade endast lite på nio euro. Vad sa ni nu då?
Nu gäller det förstås att hitta många anledningar att använda den. Säg fest och jag är där med väskan i högsta hugg.

Sen rusade jag in ett varv på KappAhl. Och ja, trenderna är murriga höst/vinterfärger och fransar, fransar, fransar. Jag köpte ett par piratbyxor med röd lapp och lite underkläder. Sedan rusade jag vidare och undrens tid är inte ännu förbi för plötsligt stod minstingen livs levande bakom mej och i handen höll han kassen med den nya kostymen. Puuuuh, nu är det endast far i husets kläder kvar att kolla. Han kommer att garanterat göra det i sista minuten nästa vecka. Ack, ack...

Snyft, sen fick jag inte alls gå till Indiska.
- Du köper ändå aldrig nånting därifrån och jag är trött och vill hem nu, sa minstingen.
Nä, nä, inte köper jag så värst mycket, men jag vill ju titta för sjutton. Jag vågade inte protestera utan lommade snällt efter honom. 

På vägen till bilparkeringen började hans samvete ömma.
- Du får gå in i en affär ännu. Du får välja Sinelli eller Eurokangas.

Åååh, svårt val, men det fick bli Sinelli den här gången. Där fick jag syn på en virkad väska.

Så förstås måste jag köpa papperssnöre jag också, inte sant? Men... hmmm... nääe kanske ändå inte en väska...

Och så fick jag den här mot att jag anmälde mej som mottagare till deras nyhetsbrev.
- Men, men, jag får ju det redan, stammade jag smått förvirrat.
- Det kan ju inte jag veta, svarade expediten obekymrat.

Och jag tackade förstås och tog emot för med tidningen följde så här fina gåvor. Nu är det bara min fantasi och tid som fattas för att jag ska kunna göra finfina kort.

Eftermiddagsplanen för idag var att efter utfört arbete ta det lugnt och bläddra i det här provexemplaret som dök ner i vår postlåda idag.

Men hux flux mitt i allt och plötsligt hamnade jag iväg till stan och hälsa på lillsyrran, som hade problem med tv-textningen och dit for den kvällen. Nu ska jag dock ta tidningen med mej och sitta och bläddra en stund innan jag tar itu med middagsdisken. Middagsgästerna som dök upp hux flux mitt i allt och plötsligt stod själva för matlagningen och nu är vi alla mätta och belåtna.

Garnmagnet

I söndags var jag iväg med minstingen till köpcentret Veturi i Kouvola. Avsikten var att inhandla en kostym till nästa veckas fest. Minstingen har ohjälpligt växt ur sin konfirmationskostym, kan ni tänka. 
Jag följde med som chaufför, inget annat. När han gick på kostymjakt så landade jag i en klädaffär och se på sjutton jag hittade otroligt nog en klänning och jag som redan hade gett upp hoppet och inhandlat två par mörka festbyxor. Och tänk pengarna jag fick av mor till födelsedagen räckte precis till klänningen. Det blev ännu fem cent över. Vad ska jag göra med dem?
Gissa om minstingen blev lite deppad då han inte hittade nån kostym och jag kvittrade glatt och förundrat på om min sagolika tur.

Innan vi åkte hade jag dyrt och heligt lovat sonen att det inte finns en enda garnaffär i köpcentret. Och det finns det ju inte heller. Strängt taget skulle jag bara ha en slips med nånting lila i åt den äldsta sonen och lila sytråd till ett eget sömnadsprojekt, inget annat. Hittade också de varorna, men att välja slips var inte precis det enklaste, inte heller särskilt förmånligt. Tur att jag hade minstingen med som smakråd. Fast i det skedet var han mest av allt otålig och ville bara fort hem.

Hur det nu var så tog vi ännu ett snabbt varv via K-citymarket.  Vi behövde lite bröd och far i huset skulle ha kaffe. Och jag lovade förstås än en gång dyrt och heligt att jag INTE skulle gå via garnhyllan. 

Och det gjorde jag inte heller...

... men en snäll (eller slarvig) människa hade lämnat det här rödmärkta nystanet efter sig på fel ställe och blixtsnabbt lade jag det i vår kundvagn.
- Vad är du riktigt för en garnmagnet, frågade minstingen uppgivet.

Igår hade vi en egen flyguppvisning här på himlen.

Tre plan som flög över och lämnade spår, som länge dröjde kvar mot den klarblå himlen.

Hjäälp, nu störtar de....

80 års fest

I lördags var jag inbjuden till en 80 års fest. Och gissa var? Nå, just precis i Hindersby, var annars? Det var Kennelföreningen HAU, som firade. Och det var riktigt roligt. Lättsamt program och glatt samspråk om allt möjligt och jag behövde inte alls tala hundar. Ja, och så blev jag utnämnd till östnylands IT-expert nummer ett av en karl, som för många år sedan gått en grundkurs hos mej och nu hanterar sin smarttelefon med bravur. Kul, men expert? Jag? Njaaa, vete sjutton... men säkert bäst att hålla god min och tacka och ta emot och hoppas att ingen kommer på mej.

Och ni skulle ha sett det dignande festbordet: Grönsallad, pastasallad, ananas, fetaost, svarta oliver, sås, kokt nypotatis (= färskpotatis i Sverige), sill, lax och som kronan på matbordet ett helt vildsvin, rökt. Gott och hälsosamt. Och så fanns det förstås dricka: Vatten, mineralvatten, vitt vin, rött vin och stark öl. Och då hade vi redan hunnit skåla i bubbelvatten.

Och sen vet ni, till efterrätt, en smältande god kaka med ananas och chokladmousse.

Och den hade, som ni ser, god åtgång.

Och till efterrättskaffe/te bjöds sådan här röd likör åt damerna och konjak åt männen eller hugade damer. Gissa vem som var på den promillelösa linjen? Just det, undertecknad skulle ju hem med bilen. Så ingen alkohol här inte. Inte ens den gröna bålen kunde jag smaka på.

Men det gjorde inget, för när jag kom hem väntade de här svartvinbärs saftflaskorna på köksbordet. Far i huset hade saftat medan jag festade. Bra arbetsfördelning, inte sant?

Södernresan

I lördags var jag iväg söderut tillsammans med tre söner och den enas blivande fru. 

Det var disigt och hett.

Dessvärre hann vi inte njuta så mycket av däcksvistelse och böljan den blå, för vi hade bilen med ombord och då går ju en hel del tid åt att sitta i kö och vänta... vänta... och vänta...
Ja och på ditvägen var det också lång kö innan jag fick tag på räksmörgåsen, som skulle mätta magen tills det var lunchdags.

Vi hade riktigt trevligt även om jag inte alls fick besöka garnaffären med stort G, såsom för två år sedan.

Nej, nu hamnade jag här vare sig jag ville det eller ej. Och där gick jag omkring med ögon stora som tefat. Jösses, vad mycket olika flaskor det finns. Borde jag ha köpt några på basen av hur flaskorna såg ut? Nu höll jag mej dock till en biodynamisk vitvinsflaska från Tyskland och J.P Chenet rosa sparkling-bubbel. Dem behöver jag nästa vecka.

Och sedan tog vår skickliga chaufför oss hit med hjälp av den eminenta Astrid. Och jag som log i mjugg när vi fick med de europeiska kartorna i navigatorn. Tänkte att vi aldrig nånsin skulle behöva dem. Där ser man hur man kan bedra sej.

Här vandrade vi omkring i köpcentret. Vi gick in och ut ur skoaffärer med minstingen. Han hittade tyvärr inget, men jag, oh la la, köpte tre par Rieker-skor till priset av vad ett par skulle ha kostat här i Finland. Så glad, har inte köpt skor på tid och evighet, så det fanns verkligen ett uppdämt behov att fylla där. Väldans intresserad av shopping med stort S var jag nu inte. Men i H&M lyckades jag hitta två solklänningar och en topp för under 20 euro. Och så klart slog jag till. Jag har ju inte köpt kläder heller på över ett år, så... Och nu i värmeböljan har jag haft stor glädje av klänningarna. Till jobbet kan jag förstås inte ta dem, för sådär halvnaken upptill kan jag minsann inte vara där. Men här hemma passar de bra att ha på sig då jag sitter på balkongen och stickar...

Vi lunchade och jag satsade till och med på en gin and tonic-drink i värmen.

Och sen gick det som det gick... Prisma har ju garnhyllor och det är inte mitt fel, eller hur? Till råga på allt hade jag lämnats alldeles obevakad. Tänk att sönerna vågade! :)Jag köpte också en uppsättning strumpstickor i akt och mening att sätta upp en liten sockstickning för hemfärden. Inspiration fick jag av de två damerna som på ditvägen satt vid var sitt bord och virkade. Den ena hade vitt fiskargarn och den andra rött yllegarn. Gissa om jag dreglade och längtade? Och jag hade lämnat hem mitt handarbete av hänsyn till mina stickkänsliga söner.
På hemfärden blev dock både garn och stickor kvar i bilen så det blev inget handarbetande då heller.

En eloge ger jag åt den äldsta, som tyckte att jag nog skulle få besöka den där garnaffären när det blev lite tid över, som vi inte riktigt visste hur vi skulle slå ihjäl. Vid det laget hade affären redan stängt, så... och ja, de två andra sönerna har ju helt rätt, jag ska inte ha mera garn...

Vi besökte istället Rimi. Och där fanns allt möjligt, mest matvaror.

Jag gick förstås via tidningshyllan. Alltid kul att kolla in utbudet. Blev förstås glad då jag hittade en av mina favorit sticktidningar och måste ju bara ha den. 
Trots de 25 tipsen om hur man kan bli en snabb stickerska så kommer jag även i framtiden att njuta av mitt långsamma sticktempo. Det är ju meningen att det ska vara avkoppling och inte stress. Lite funderar jag nog över om jag kanske ändå ska börja sticka vänsterhänt och på så sätt aldrig behöva vända stickningen. Det är ju bra att aktivera båda hjärnhalvorna. Men det får nog anstå tills vidare. Bland de andra tipsen kan jag nämna bland annat att sätta upp en tidsgräns (deadline) för när ett projekt ska vara färdigt, hjälper en del människor. Själv skjuter jag endast på hela projektet typ så här: Äh, jag hann inte få färdigt till julen, det får bli en födelsedagspresent istället. Hups, jag hann inte få det färdigt till födelsedagen heller, det får bli en namnsdagspresent. Åhå, var det namnsdag redan nu? Ajdå, nu får det nog bli en julklapp i år istället. Det här går ju bra om det gäller stickade sockor och dylikt eller virkade pannlappar. Men ack och ve om det handlar om växande barn...
Ett annat råd var att man inte skall sticka och dricka. Självklart, inte sant? Men nu köpte jag ju två flaskor, som jag tänkte använda till Stick och drick!

En fin resa tillsammans med sönerna och skönt att få komma hem till egen säng mitt i natten. Skönt också att ha två kunniga chaufförer, som körde på var sin sida om Finska viken. Visst är det lyx att kunna åka över till utlandet på en dag? Båtfärden tar ca 2 h/resa och kostar ungefär samma som en bussresa till huvudstaden härifrån. Inte riktigt klokt alltså.

I huvudstan när vi packade om och ekenäsborna for iväg åt sitt håll med sin bil fick jag ännu de här garnnystanen. Nystanet längst nere till höger är redan paxat. Hurudana sockor det riktigt ska bli vet jag inte ännu, men kanske inte de där vanliga? Jag bläddrar och bläddrar bland alla mönster... flätor? Spetsmönster? Spiral? Långt eller kort skaft? Åååh, denna beslutsångest...

Marta

För en vecka sedan fick jag ännu en disktrasa färdigstickad. Och den här gången ska jag ha trasan alldeles själv. Dock konstaterade min svärdotter och undertecknad unisont att den här trasan nog är alldeles för fin att smutsa ner.

Modell: Marta, juli månads disktrasa

Garn: puuvilla-bambu (Bomull-bambu), från Novita

Åtgång: 34 g
Stickor: Nr 3½

Strategiska måtten: 23 * 23,5 cm 

Nästan fyrkantig blev den här. Mönstret är trevligt och bra att börja med för dej som inte stickat spetsstickning förut. Det här är enkelt och tydligt och blir ändå riktigt snyggt. Jag stickade inte ssk (slip slip knit) utan använde helt vanlig överhoptagning istället. Inte är det ju så supernoga när det ändå är en disktrasa, inte sant?

 

Och trots att jag börjat på en ny disktrasa redan för en vecka sedan tror jag bestämt att jag skall sticka färdigt sockorna jag började på i lördags, först. Men vem vet hur det blir, för jag har börjat bläddra i mönstertidningar igen...

Tillbaka till rötterna

I lördags var jag iväg till Strömfors Bruk för första gången den här sommaren. Det var verkligen på tiden. Förra sommaren besökte jag denna östnyländska pärla hur många gånger som helst, men i år har det liksom inte blivit av. 

Jag deltog i Roots'n Boots och är fortfarande helt tagen, så imponerad och så tacksam för att sådant här ordnas i lilla Strömfors i Lovisa. Tänk att det finns så många frivilliga som ställer upp, tänk att nån ids arrangera och jösses vet ni vad bra band och vilka förmågor det ändå finns i Finland. Hur har jag kunnat missa det så totalt? Kanske jag alltid har rört mej på fel ställen?

Det här bandet kände jag ändå igen, Jussi Syren & The Groundbreakers. De är ledande inom bluegrassmusiken i Finland och dem lyssnade jag på förra året på bluegrassfestivalen i Strömfors. Då hade Jussi sin son Aarne med sig. Far och son har varit flitiga gäster på Stallbacken i Bruket. Jag gillar det där med kontrabas, banjo och mandolin. Ja, alltså bluegrass det är ju inte alltför långt från våra visor även om det är mera fart på.

Eftersom jag var på bluegrassfestivalen förra året, så visste jag vad som gällde. Ta med egen picknick och ta med ditt handarbete.

Jag såg en virkning...

...och en stickning.

Så jag förberedde mej på morgonen innan jag åkte iväg och lade upp en ny stickning.

Och vad passar väl bättre än en sockstickning? Så här långt hann jag under dagens lopp och det är riktigt bra med tanke på hur mycket jag klappade, sprang omkring på pauserna och däremellan skuttade till den medryckande musiken.

- Oho, sa jag ytterst förvånat då jag drog ut det inre från det här garnnystanet. Blå färg i det gröna nystanet! Hmmm...

De här killarna i Rusty Shovel, från Jyväskylä, blev jag stormförtjust i. De spelade superbra countrymusik. Rusty Shovel beskriver sin musik som outlaw country. De framförde många fina låtar bland annat Mama tried, Kris Kristoffersons Me and Bobby McGee och Jack Daniels if you please. Mikko Ahlfors' röst passar perfekt till country. Om jag skulle ha hört detta på radio skulle jag aldrig ha kunnat tro att bandet är finländskt. Basisten Ilkka Kettunen träffade jag faktiskt backstage senare på eftermiddagen. En trevlig man. Och så här lät det live i lördags när de sjöng Branded Man.
Oh, yeah jag diggar faktiskt country. Mera sådant tack!

Nå, det fanns ju en hel del annat på Stallbacken än handarbetande publik och härliga band.

Här fanns försäljare med grejer. Vad som fanns i lådorna vågade jag aldrig undersöka närmare.

Till all tur hade jag inte mera kontanter än en tio euros sedel på mej, så det blev inga grejer och tyvärr inga skivköp heller. Men visst skulle en skiva med Rusty Shovel ha suttit riktigt bra.

Gruppen 20th Flight Rockers framförde rockabillymusik. Det är en blandning av country och soul och är egentligen rockens ursprung. De framförde bland annat Home, Rockabilly Guys och One Night Stand. Det här är snabb musik, som gör det omöjligt att sitta still.

Trummisen hade försett sig med både extra dricka och extra trumpinnar.

Harry Fontana Rockabilly Trio fortsatte på samma tema. De framförde bland annat gamla klassiker av Buddy Holly som Peggy Sue och en del Johnny Burnette låtar. När de drog igång med Richie Valens låtar Come on Let's Go och La Bamba var det många som började dansa.

Från rockabilly var ju steget inte långt till rock. Trion Texas Oil hade ett häftigt trumset. De framförde både egna och andras låtar. Det är ju onekligen lite annat gung i Leaving Las Vegas än i de tidigare rockabillylåtarna.

Ännu häftigare gung bjöd The Crossfyre på. De framförde såväl gamla rockklassiker som egna låtar, bland annat Outlaw Brand. Den skarpsynte märker kanske att de fick låna det röda trumsetet av Texas Oil. På det sättet gick roudandet snabbare.

Och så tillbaka till rötterna då Wentus Blues Band från Österbotten äntrade scenen. Bra band och bra musik och Niko Riippa på gitarr är en verklig virtous. De spelade bland annat Country Love och Facebook Blues.

Och sist, men ingalunda minst intog de äntligen scenen, Dr. Feelgood. Och nu rockade precis alla loss. Ingen kunde sitta stilla längre. Killarna drog i med både egna och andras klassiker. DE GAV JÄRNET TILL 100%. Och gitarristen Steve Walvyn går inte av för hackor. De bjöd på flera extra nummer och avslutade hela tillställningen tillsammans med Wentus Blues Band.

Och det här var trevliga män från Storbritannien.  Jag hade det stora nöjet och privilegiet att få träffa dem backstage. De tyckte att Strömfors är idylliskt och visste att det finns finlandssvenskar här i vårt avlånga land och samer. Det är allmänbildning det.

Tänk, sådant här kan vi njuta av i vår lilla hemstad. Oh yeah!
Reservera redan nu lördagen den 30.7.2016 i din kalender för då kommer Roots'n Boots nummer två i ordningen att gå av stapeln. Ska bli spännande att se hur arrangörerna tänker toppa den fina upplevelsen från i lördags.