Kära vänner, idag har jag varit iväg med min hulda moder, äldsta sonen och stickväninnan B till ett farligt ställe, nämligen Novitas fabriksbutik i Koria. Farligt, farligt...
Vem som helst kan ju bli tokig av den här mängden garn i alla tänkbara färgkombinationer.
Såna här grundfärger skulle jag behöva, för då skulle det gå att kombinera med annat.
Så varför dras då mina blickar och steg till de här färgerna istället?
Vi hade det riktigt skönt i affären, för där var inte många människor. Vi var rätt snabba också. Inte vågar man ju dröja alltför länge där bland garnhyllorna. Saker och ting kan ju fastna i händerna och sedan dimpa ner i kundvagnen. Huu!
Mamma bjöd vänligt på lunch, så nu var det andra dagen på raken, som jag har ätit lunch ute. Inte illa. Tack mamma!
Morfar i huset lastade kärran full med garn och sedan sa han:
– Du och din mamma är nog sådana där garn-isoner.
Tur att han inte sa garn-idioter. Han tycks ha lite respekt i alla fall. Dessvärre vet han inte att det heter garnoman.
Nu har jag lite knip i magen, för det här var absolut snudd på katastrof!
Det började inte alls bra. Jag hade min lista och där stod precis vilket garn som jag behöver till vilket projekt. Och på den listan stod inte alls det här garnet! Men där låg det i en korg genast som vi kom in och priset var endast 3,90 €, så förstås måste jag ju bara ha några nystan...
400 g
Nå, sedan fortsatte det av bara farten och på något sätt tyckte jag att också det här garnet till specialpris skulle vara bra att ha.
200 g
Dom här nystanen stod inte heller på min lista, men färgerna är helt oemotståndliga.
200 g
Nu tog jag mej i kragen och gick med bestämda steg till rätt hylla utan att snegla vare sig till vänster eller höger. Det enda jag tvekade om var färgen, naturvit eller lila... hmm, den naturvita vann för det är lättare att kombinera den färgen med annat. En virkad sjal skall det här bli.
500 g
Och här ser ni en blivande virkad handduk, om jag nu inte får något annat infall.
250 g
Och här ser ni tre stickade handdukar. Inspirationen till dessa kommer från stickcaféet.
300 g
Här ett blivande babyplagg, som ska skickas med posten.
150 g
Här en tvåfärgad virkad korg.
600 g
Och här några bra att ha nystan. Borde jag förresten ändå ha tagit den här färgen till den virkade sjalen?
200 g
Och så måste man ju ha verktyg om det ska bli till någonting.
Nu har mitt garnlager svällt ut så att jag har rejält dåligt samvete. Självklart behöver jag allt det här garnet, men nu borde jag ju då strängt taget inte sitta här utan sticka, sticka, sticka...
Stort tack för trevligt sällskap till alla som var med. Och hur det nu än är så blir man glad av garn.
Tack mamma!
Önskar er alla en riktigt bra start på sommarmånaderna. I morgon är det redan den 1.6. Vart har maj tagit vägen?
Tidigt i morse begav sig morfar i huset iväg med min plåtlåda. Sedan var han försvunnen.
Och nu, nu ska ni veta, nu har jag en främmande karl i huset! Han ser inte alls ut som morfar i huset! Men dessvärre beter han sig likadant.
Vad har hänt, undrar ni kanske oroligt, jo, han har klippt sig! Äntligen, efter att ha sett ut som den värsta ovårdade hippiegangster, ser han nu ut som en liten skolpojke.
Själv ska jag iväg och få sommarhår i lördag. Hur kort tycker ni att jag ska ta det?
Idag har jag varit iväg till Bruket på vårlunch tillsammans med kollegerna.
Det är liksom vår avslutning inför sommarlovet, som för min del börjar i måndag. Tjohooo!
Så här vackert blommar syrenerna på gården på arbetsplatsen. Mellan hägg och syren är nog den ljuvligaste tiden på året, inte sant?
Och nu, nu ska jag fixa en reseräkning, skicka lite e-post och sedan, sedan ska jag skriva upp lite på min lista inför morgondagens äventyr. Ooo, hur ska jag kunna sova i natt?
Nä, lugn bara lugn, jag ska ju inte ha mera g_ _ _!
– Nu är du alldeles för överenergisk, morrade morfar i huset från sängbottnen i morse då jag skuttade upp före klockan sex.
Jovisst var jag pigg till tusen då, men ack, ack, nu känner jag mej som en urvriden disktrasa. Troligtvis har jag druckit för lite. Eller tänk om jag har stickat för lite?
Tur att jag var tidigt uppe, för halvåtta ringde dottern och sa att hon och lilla M skulle komma på besök. Härligt, härligt för vi har inte träffat dem på länge.
Efter det rara besöket körde jag iväg till stan. Verkligt smart att på vårens hetaste dag befinna sig uppe under det varma taket och kämpa med sin arbetsdator. Och vet ni vad? Jo, förstås hade personalprogrammet, som vi använder för att bland annat göra reseräkningar i, uppdaterats igår och förstås fungerade det inte idag. Morr!
Antagligen måste jag ta mej till jobbet på nytt, men när, det är frågan. Kanske det blir svalare snart? Och sen är ju frågan, vem ska man vända sig till när just det programmet krånglar? Data-avdelningen? Personalavdelningen? Vaktmästaren? Stadsdirektören?
Tur att jag på eftermiddagen hade glädjen att besöka stickcaféet. Där glömmer man livets alla små förtretligheter, njuter av handarbetet och trevligt sällskap.
Handduken, som påbörjades förra veckan, var förstås redan färdig och ny på gång.
Och vackra färggranna sockskaft har man aldrig för många av. Duktiga stickerskor, säger jag som virkade!
Förlåt mej, men nu måste jag peka finger åt ert håll och säga:
– Det är ert fel!
Här har jag väntat och väntat på förslag om vilket handarbete, som ska få åka med på min färd västerut. Men inte ett knyst har jag hört! Och då gick det som det gick, nämligen på tok.
Häromsistens när jag var i mataffären kom jag hem med den här:
En härlig virktidning med somriga modeller. Jag måste ju förstås ha en ny att bläddra i, när jag inte hittar något lämpligt mönster i alla mina andra tidningar.
Och nu har jag nästan bestämt mej för att virka den här sjalen i naturvitt bomullsgarn. Vad tror ni om det? Måste bara köpa lite garn först! :)
Till den här lilla ponchon har jag faktiskt garn färdigt hemma. Men, men... vad ska jag med en sådan här till?
I tidningen finns mönster till många härliga toppar, som skulle vara riktigt härliga att göra. Men till vem ska jag virka dem?
Här ett vackert mönster med pärlvirkning i mitten...
... och här en intrikat och spännande topp. Men som sagt, vem vill ha sådana här?
Igår vet ni gick det på tok. Glad i hågen satt jag på eftermiddagen och kvällen vid det lilla bordet på balkongen och stickade av hjärtans lust. Dags för avmaskning och så ta itu med nästa stycke. Nya maskor lade jag upp, såg att jag ska följa diagram nr två och så stickade jag hela 7 varv innan jag insåg att hej, nu blir det fel. Så jag fick börja sticka bakåt istället. Snyft! Till sist åkte stickningen in tillbaka i projektkassen och jag glodde på en svensk deckarfilm i tv. En som jag redan sett förut, så det var ju så där lagom spännande när jag kände igen hela intrigen och mördaren. Men å andra sidan, det hjälpte mej att glömma att det verkar som om jag varken kan sticka eller virka utan att behöva riva upp.
Dagens spörsmål: Ska jag öppna den här teburken från Österrike, som jag fick av minstingen i fredags?
Eller ska jag vänta tills höstens kalla vindar viner runt knuten?
Men nu, nu ska jag vara ledig och faktiskt tänker jag läsa lite istället för att sticka. Måste samla krafterna!
Önskar er alla en riktigt bra start på veckan!
Tro mej, storleken har betydelse ibland, åtminstone i handarbetssammanhang. Under veckoslutet har jag kämpat på med mitt lila projekt. Men det blir hela tiden för stort och jag river upp gång på gång. Morr! Tror att virkningen får vila och så stickar jag lite istället idag.
Och apropå stickandet. Då är det här bordet alldeles för litet!
Se nu! Jag får knappt rum med hushållspapper, vattenflaska, penalen med alla tillbehör som kan behövas, varvräknaren, själva mönstret och projektväskan. Och någonstans finns ännu mina glasögon och min mobiltelefon. Visst är det här bordet alldeles för litet?
Idag har jag jobbat hela förmiddagen med texter till tidningen. Puuust! Men nu är de alla uppladdade och jag kan inta balkongen/terrassen med gott samvete. Kanske ändå bäst att först försöka få igång åtminstone en tvättmaskin...
Ha nu en riktigt skön fortsättning på söndagen!
Nu är det en stilla, varm och vacker lördagskväll. Och jag har söndagsblues, vemodig känsla. Den yngsta åkte iväg hem tillbaka för någon timme sedan. Egentligen borde jag inte ha den här känslan, för i källaren sitter den äldsta. Han kommer att vara här hela veckan, dels jobba på distans och dels vara ledig på riktigt. Jihaaa!
Åh, sicken fest vi hade igår! Men nej, vi blev alltså inte stupfulla utan vi umgicks och hade det trevligt.
Den yngsta hade varit till Wien på arbetsresa för två veckor sedan och hämtade med sig en massa godsaker:
Våfflor, mandelgodis, youghurtkulor och två påsar fulla av snören. Den ena påsen är redan slut!
Choklad!
En plåtlåda full av kex med motiv från Gustav Klimts tavla.
Idag blev lådan tom! Gissa vad jag ska ha den till nu?
Två flaskor hämtade den yngsta också med sig från Wien. Örtlikören Rossbacher lämnade han här åt mej, som hostmedicin, så nu kommer jag minsann att klara av vinterns förkylningar. Tror ni inte det?
Den mindre flaskan är någonting med päron i. Vi smakade lite igår och det var starkt. Brrr!
Rossbacher klarade jag av riktigt bra, för det smakade som Jägermeister.
Stort tack för alla gåvor.
Tacolådan som serverades igår tillsammans med grönsallad, var supergod. Tack för middagen.
Efter bastun spelade vi både Memory och TP. Det var riktigt kul, men hur kom det sig att jag oftast kunde alla andras frågor? Sedan missade jag förstås på mina egna.
En härlig fredagskväll tog slut vid midnatt då orken tröt. Tack till alla medverkande.
Idag har jag fortsatt med festandet. Den här gången i den norra grannkommunen. Fint och högstämt.
Intåg med fanorna, här Finlands flagga.
Härliga dekorationer med det som naturen erbjuder. Här får liljekonvaljerna pryda talarstolen.
Men vart tog alla karlar vägen?
Nå, dom sjunger ju i skjortärmarna!
Fin fest då Brofogdas' 300 år firades. Bra program och trevligt sällskap. Tack för det! Tack också för den goda festsoppan bestående av strimlade rovor och morötter, samt potatisbitar, persilja och grädde. Mums!
Och det bästa av allt, jag träffade en kollega från mitt förra yrkesliv. Hon och en annan skulle komma hit på besök redan förra sommaren, men inte såg jag röken av dem då inte. Men nu hoppas jag verkligen att det blir av.
Jag hann hem och vända innan vi åkte iväg och hälsade på min hulda moder. En fin lördag har jag haft. Hoppas att ni haft det också och njut nu av kvällen! Det ska åtminstone jag göra!
Kan inte precis påstå att jag blev mera koncentrerad igår kväll. Nej, jag var om möjligt ännu mera ofokuserad än på eftermiddagen. Sent omsider igår kväll hämtades nämligen posten in. Bland all reklam och Nya Östis, skymtade ett stort brunt kuvert. Huuu, myndighetspost, tänkte jag. Men hej, vad jag bedrog mej. Myndighetspost, jo, men...
... kolla, kolla, så mycket det finns att uppleva och besöka i Värmland! Tack till Hagfors turistbyrå för posten! Det var vänligt och omtänksamt. Och oj, så mycket jag nu har att bläddra fram och tillbaka i. Ska vi testa dressinen? Vandra till Brattfallet? Hälsa på i älgparken? Ååååh... så mycket, hur ska vi hinna? Kanske bäst att sitta ner och andas lite på stugverandan först?
Idag var det kursavslutning i grannstaden. Vemodigt, så det förslår. Sista undervisningen hade jag igår. Idag delades diplomen ut och lärare och personal avtackades.
Vi fick varsitt paket med te och det passar ju riktigt bra, för det behövs alltid. Tack!
Och så fick jag ett rött rutigt häfte. Tack! Det behövs i höst, då jag börjar undervisa igen. Nu ska jag bli strukturerad till tusen!
Utvärderingslunchen intogs på Bistro Gustaf. God mat och vänlig personal. Kan rekommenderas. Tack för lunchen!
Och kronan på verket:
Hallonbåtar! Stort tack till kollegan, som än en gång tänkte på mej och försåg mej med godis.
Vet ni vad? Jo, snart får jag mat igen för den nästyngsta är i köket och kockar. Snart kommer den minsta och den äldsta och så blir det bastukväll här. Jihaaa!
Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll!
Åååh, det kvillrar och sjunger i mitt bröst. Jag skuttar omkring, som en liten sädesärla. Nu är biljetterna bokade och stugan hyrd för en vecka. Åååååh, jag kan inte koncentrera mej, så glad, så glad. Jag borde jobba hårt med texter och inte sitta här och blogga. Men det är svårt när allting spritter i mej och jag är så ofokuserad.
Den stora frågan nu: Vad ska jag ta med mej för handarbete? Ska det vara många små? Eller ett stort? Stickning eller virkning? För inte kan jag väl åka iväg på en roadtrip utan handarbete?
Alla förslag mottages med stor tacksamhet!
Enda kravet är att projekten ryms i den fina kassen jag fick av lillsyrran.
Och sedan, ja sedan, så borde jag ju tro på det som de kloka damerna säger på stickcafé. Ett gott råd i tisdags löd så här:
– Börja inte med ett nytt projekt på kvällen, för då blir det svårt att gå och lägga sig.
Nå vad tror ni att den här stollen gjorde igår kväll? Jo, nystade och började virka med femmans virknål...
... och hade följaktligen svårt att gå och lägga sig! Håhåjaaa, när ska jag lära mej?
Idag skall jag dock vara lite lydigare och följa ett råd från samma kloka kvinna. Så nu håller jag på med datorjobbet ända till klockan 18 och sedan, ja sedan får jag äntligen virka lite. Bra med tidtabeller och ordning och reda, inte sant?
I morse steg jag upp nästan före jag vaknat och så satte jag igång och bakade en rabarberpaj. Det var nämligen min tur att hålla i trådarna för vårterminens sista personalmöte. Nästa vecka återstår endast avslutningslunchen om inga andra order utgår från rektorn.
Rabarberpaj utan vaniljsås går ju inte an, så jag var tvungen att ta en snabbtur genom mataffären. Kändes verkligen konstigt att inte ha just någonting alls i kundvagnen. Jag hade riktigt bra tempo där i affären, men förstås saktades det av vid tidningshyllan. Hur jag nu igen hamnade där i just den gången förstår jag inte alls. Frågar ni mej, så skulle jag nog säga att det lönade sig.
Kolla nu, en hel tidning full av sommarhandarbeten. Förstås föll jag pladask för den där somrigt blommiga sjalen. Varje mitt i blomman är lila och sedan är det olika färger. Och vet ni vad? Jo, endast två varv och så är blomman färdig! Härligt!
Men, förstås har jag inte garn till en sådan här sjal. Suck!
Och kolla! Det är inne med långsam stickning! Puuust. Nu kan jag andas ut, för nu behöver jag inte skämmas längre för att jag är så låååååångsam. Det är alldeles klart och tydligt att man ska ta det lugnt och njuta av sitt handarbetande.
Så nu struntar jag i alla måsten, skriva den ena texten och den andra, samt ett protokoll. Nej, jag går och nystar och tar sedan fram virknålen och gör ett nytt försök att starta ett projekt, som jag redan nästan hunnit begrava.
Snart måste jag ändå lägga mej, för imorgon är det sista dagen med undervisning för den här vårterminen. Så det blir tidig väckning.
– _ _ _ , ändå, sa morfar i huset idag då jag kom hem från stickcaféet i stan.
– Vi ska int ha dom där. Vi för dom till A:by, fortsatte han.
– Det kan vi inte göra, för dom kommer just därifrån.
Sedan började det prassla misstänksamt i papperskassen.
– Låt bli dom där tills jag är färdig, hojtade jag.
– Jag siir bara lite.
– Nej, jag ser på dom. Du ville ju inte ens ha dem.
Men det var för sent morfar i huset hade redan dykt ner i papperskassen och plockade upp...
... bok efter bok. Vi ska ju inte ha flera böcker, men attans så glad jag blev över den här högen. Här finns åtminstone två böcker som står på min "ska-läsa-sen"-lista.
Stort tack till stickväninnan B för detta bokpaket.
Tre av böckerna som jag redan har läst åker med mej till jobbets bokbytarhylla imorgon.
Tur förresten att jag inte var och plockade på mej böcker då huvudbiblioteket delade ut dem, som inte får komma med till deras nya tillfälliga utrymmen.
Jag var alltså till stickcaféet idag på eftermiddagen. Det var som vanligt riktigt, riktigt trevligt. Vi satt utomhus hälften av tiden. Annars skönt, men stolarna var inte riktigt bekväma att sitta i och sticka.
Det är flitiga kvinnor, som stickar, stickar och stickar...
Sommarfräsch är den här stickningen, som ska bli en handduk av restgarner. Nu vill jag också sticka en handduk.
Blåvita sockor...
... och lila sockor med samma mönsterstickning.
Själv stickade jag också sockor, men det Nallegarnet randar sig alldeles själv, så det är bara att sticka på. Lättsamt och bra, så man inte råddar bort sig.
... utan en endaste sång, har jag suttit framför datorn. Puuust! Och ändå, ändå har jag saker kvar jag borde göra här på datorn, men klockan är snart åtta på kvällen, så då måste jag nog få sätta punkt för idag, inte sant?
– Man ska skriva minst tusen ord per dag, hojtade morfar i huset alldeles nyss från köket.
– Nå, jag har nog skrivit många tusen ord idag redan, ropade jag tillbaka över youtubesångerna som nu strömmar ut från mina högtalare här.
Och vad har jag då gjort? Jo, försökt få ordning på olika mi-kurser både här och där. Och jag har verkligen försökt koncentrera mej hårt på det samtidigt som jag varit i kontakt med minstingen om vår roadtrip västerut nästa månad, besvarat e-post, svarat i telefon, sökt upp fakta åt morfar i huset osv. I ett skede var det så hektiskt här att jag hotade att köra iväg till lärarrummet i stan. Det enda som avhöll mej från den planen var att jag inte vill sitta i ett överhettat vindsrum, för då smälter nog min hjärna.
Morfar i huset har för övrigt struttat omkring som den stoltaste tupp:
– Se nu är dom inte fina, frågar han med knappa tio minuters mellanrum.
– Tänk, jag har själv drivit upp dem, fortsätter han ivrigt.
Och visst är dom fina, de engelska vallmoblommorna, som han har drivit upp från frön, som han själv plockat och tagit till vara.
Och det är inte bara morfar i huset som gillar de här blommorna, som överraskar en med flera granna färger. Ser ni, där kommer ett bi eller är det en geting (?) för att suga åt sig nektarn.
De ludna knopparna är också vackra. Tyvärr är den här skönheten endast två-årig, så det blir att ta frön nu igen.
Men själv skall jag stänga datorn nu och sätta mej ner och sticka lite grann. Och jadå, jag vet att jag borde ut och röra på mej och inte sitta igen, men...
