– Nu är du alldeles för överenergisk, morrade morfar i huset från sängbottnen i morse då jag skuttade upp före klockan sex.
Jovisst var jag pigg till tusen då, men ack, ack, nu känner jag mej som en urvriden disktrasa. Troligtvis har jag druckit för lite. Eller tänk om jag har stickat för lite?
Tur att jag var tidigt uppe, för halvåtta ringde dottern och sa att hon och lilla M skulle komma på besök. Härligt, härligt för vi har inte träffat dem på länge.
Efter det rara besöket körde jag iväg till stan. Verkligt smart att på vårens hetaste dag befinna sig uppe under det varma taket och kämpa med sin arbetsdator. Och vet ni vad? Jo, förstås hade personalprogrammet, som vi använder för att bland annat göra reseräkningar i, uppdaterats igår och förstås fungerade det inte idag. Morr!
Antagligen måste jag ta mej till jobbet på nytt, men när, det är frågan. Kanske det blir svalare snart? Och sen är ju frågan, vem ska man vända sig till när just det programmet krånglar? Data-avdelningen? Personalavdelningen? Vaktmästaren? Stadsdirektören?
Tur att jag på eftermiddagen hade glädjen att besöka stickcaféet. Där glömmer man livets alla små förtretligheter, njuter av handarbetet och trevligt sällskap.
Handduken, som påbörjades förra veckan, var förstås redan färdig och ny på gång.
Och vackra färggranna sockskaft har man aldrig för många av. Duktiga stickerskor, säger jag som virkade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar