Kära vänner, i dagarna två har ni nu fått klara er utan mej och mina inlägg. Och det har väl gått bra, eller hur? I dagarna två har jag haft så intensivt umgänge och program att jag knappt hunnit med. Och framförallt har jag haft trevligt, så supertrevligt, som jag inte ens räknat med. Och vad är bättre än det?
Sportlovet är förbi och idag har det varit jobb som vanligt.
I fredags hämtade vi H från dotterns familj. M var hellycklig, för en trevligare lekkamrat än H är det svårt att hitta. Senare på kvällen satt vi här hemma med H och stickade en stund på vårt projekt. Vi har lite nya planer nu och hittade fräsch inspiration i en av mina mönstertidningar.
På lördagen började vi med kökskommendering. Först bakade vi en tårtbotten. Äldsta sonen skakade medlidsamt på huvudet åt oss och konstaterade:
-Det där blir nog int till någo.
H och jag bara skrattade. Vi visste ju vad vi gjorde, åtminstone trodde vi så.
När vi ändå var igång så av bara farten bakade vi en underbart saftig torrkaka med apelsin och choklad, som huvudingrediens.
Superfint dekorerad av H är vårt Vulkanutbrott! Mums, mums, mums! Nu var äldsta sonen om möjligt ännu mer skeptisk:
- Ska den faktiskt se ut så där?
Till all tur finns det ingen bild av den här kakan i boken Sju sorters kakor, så den kan se ut lite hur som helst!
Efter våra ansträngningar i köket var det igen dags att bege sig av västerut. Ett snabbt varv i Mikrokulma, för vi behövde lite klistersiffror till ett födelsedagskort. I affären träffade vi på en av mina trevliga kursdeltagare.
Vi lämnade av H hos en hellycklig M med familj. Hurra, nu fick M leka igen!
Dubbelmorfar och undertecknad stack iväg på ett 70-års kalas. Där var huset fullt av släktingar och vänner. Till den sistnämnda kategorin hör dubbelmorfar. Vänskapen går över 40 år bakåt i tiden. Huuu! Börjar vi alla bli gamla?
Vänskapen har hållit genom glädje och sorg och är värdefull för de båda männen, som både har arbetat ihop och hjälpt varandra. Men alltid också kunnat tala om allting med varandra. Sådana vänner ska man ta vara på.
Från kalaset iväg och hämta H och sedan till sjukhuset här i stan. Där fick vi tips om en god chokladkolakaka. Receptet hittades i en gammal Året Runt. H fotade det, så vi hade något att gå efter.
Från sjukis iväg ut och äta, sedan via mataffären hem och så in i köket igen. Mello på tv:n medan vi bakade.
Och det blev riktigt lyckade rutor med seg botten och en helt fantastisk chokladkolaglasyr. Tänk att vi klarade av det trots distraktionen från TV:n!
H fyllde tårtbottnen. Hon gick och lade sig innan Mello var slut. Det tar på att leka med ett livligt barn! Jag fyllde ännu diskmaskinen innan jag törnade in.
Söndag grydde och det var full rulle från början. Jag fixade pajdeg medan H dekorerade kakorna.
Som ni ser är H en mästare på det här. Att dekorera kakorna är också det roligaste hon vet. Själva bakandet är liksom tråkigare. Men inte för mej!
Dottern anlände med flickorna och så var det liv och rörelse i hela huset. Lilla A fick stanna med dubbelmorfar och mormor medan mamman, M och H åkte in till idrottshallen i stan för att hoppa och skutta omkring.
Jag fortsatte i köket och dubbelmorfar fick lilla A att somna på nolltid. Jag tryckte ut pajdegen i en ugnsplåt efter att den vilat i kylskåpet, förgräddade den och fyllde den sedan med skinkröran jag tillverkat. Eftersom det handlar om Fina skinkpajen, så vispas vitorna skilt och vänds sedan ner i skink-gräddfil-gulor osv-blandningen. Blir fluffigt bra och gott. In i ugnen med pajen, duka bordet, fixa sallad med tilltugg, klä om sig och simsalabimsala, så var de två yngsta sönerna på plats, "idrottarna" tillbaka från stan och just när vi skulle sätta oss till bords anlände ännu två systrar till dubbelmorfar.
Så härligt att ha alla samlade runt matbordet. Just precis så som jag vill ha det!
Det blev ett kalas som heter duga!
Ett stort, stort TACK till H som är en hejare på bakverk och en verklig tillgång i köket. Så fint att få jobba tillsammans med dig. Tack också till den äldsta som skötte kaffekokning och avdukning.
De yngstas kompis kom ännu på besök och fick sig både en bit skinkpaj och kakor samt fastlagsbulle. Det var så roligt att höra dem prata. Jag fick nostalgivibbar och det kändes som förr i världen när huset var fullt av killar.
H och jag satt ett halvt plan nere i vardagsrummet och stickade. Hon åkte sen iväg med den yngsta till huvudstan och väntande tågförbindelse.
Knappt hade det hunnit bli tyst i huset förrän dubbelmorfar och undertecknad körde iväg till sjukhuset. Söndagskvällen satt jag sedan bara rakt upp och ned och slötittade på TV medan jag funderade om jag skulle orka ta mej i säng.
Och dit ska jag nu också, för det är tidig väckning i morgon bitti!
Jahapp, så var det fredag igen och jag är nu inne på slutrakan av sportlovet. Idag har jag suttit nästan hela dagen framför datorn. Jag har jobbat med två texter, varav en på finska, som dubbelmorfar ska ha till imorgon. Och så har jag kollat lite på arbets e-posten (IIK!) och siffror.
Ingen stickning idag heller och snart ska jag iväg västerut efter lite delar åt dubbelmorfar, grejer som inte finns i mitt hobbyrum, trots idogt letande. Ett letande, som resulterade i att jag hittade en flyttlåda, som inte var uppackad än!!!! Jösses, vet ni. Till all tur var det enbart småsaker på bottnen kvar i lådan, men ändå.
Jag gillade inte att dubbelmorfar rotade runt i mitt hobbyrum, för vem vet vad han hittar där och far iväg med. Äldsta sonen suckade redan och frågade:
- Hur kan du ha så mycket garn? då han tittade in i rummet. Ja, och vad svarar man på en sådan fråga?
Nå, för att... ja... alltså jag kan ju när som helst behöva det... ...det var så förmånligt att jag måste bara...
ja, alltså det där garnet har jag ju fått av...
...och jo, det där garnet har jag ärvt av min mormor... och... ...och ja, allra mest har jag ju garn för att jag är galen i garn och jag blir liksom glad av alla nystan!
Men nu just, (schhh! Säg inget åt dubbelmorfar!) nu just är jag rätt stressad av alla nystan, som aldrig blir till någonting. Snyft!
Och nej, dubbelmorfar borde inte alls ha fått vara i mitt hobbyrum, för tänk om han nu fick syn på sin födelsedagspresent?! Huuu! Jag har inte vågat gömma den så väl, för då kanske jag inte hittar den själv sedan när den ska överräckas.
I söndags var jag så full av inspiration då jag kom från sticklägret, att jag bara måste...
... köpa den här tidningen. Riktigt fina modeller, en del kan man se i Sokos nätaffär. Muumit merellä är alltså Mumin till sjöss. Mumin vill rädda Östersjön, så det är inte alls tokigt att köpa just den här produkten. Det finns förstås också garnnystan att köpa, men se ovan... inte mera garn liksom...
Nu är det bäst att avsluta här innan dubbelmorfar återvänder från grannbyn dit han åkte för att byta olja på min Adam-plåtlåda. Och som sagt, sedan iväg västerut och då får vi H med oss hit! Jippiii!
Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll!
Idag har vi fått rå om gullungarna på förmiddagen och det var riktigt, riktigt härligt. Vi hann vara ute ett litet varv i solen. Dubbelmorfar och M gick till trädgårdslandet och där hittade de persilja, M:s favorit grönsak. Allt som oftast återvände hon till persiljan och tog sig en liten munsbit. Sedan när vi gick in och det var dags för laxsoppa och smörgås ville hon ha persilja i både soppan och på smörgåsen.
När flickorna hade återvänt hem, styrde vi också kosan västerut till grannstaden. Saker till lördagens födelsedagsprojekt skulle plockas upp och en kraschad bärbar återlämnas. Den var/är helt oduglig, alltså elektronikskrot.
Tillbaka till hemstaden, sjukhusbesök, besök i blomsterbutiken och hem via mataffären och dit gick dagen utan att en endaste en maska blev stickad!
I söndags däremot lade jag upp hela 121 maskor och stickade ett helt varv...
... men det här ska jag nog dra upp nu ikväll. Jag behöver ett mönster för att kunna sticka någonting åt en karl! Och vet ni, jag hittar inga trevliga herrmönster. Till min fasa har jag upptäckt hur orättvisa sticktidningarna är mot männen. Massor av tidningar har inte ett endaste ett herrmönster. Vad är det för sätt? Och hur tänker man på redaktionerna?
Nu är det nog dags att männen börja kräva trevliga mönster, så att de får annat än sockor och mössor! Killar, upp till kamp!
Tredje sportlovsdagen börjar lida mot sitt slut och vad har jag gjort? Sportat? Njaaa, lite hjärngymnastik hann jag allt med i morse vid frukosten. Men sedan, ja sedan har jag suttit framför datorn nästan hela dagen! Klarat av en del jobbmejl (huuu!) och annat kontorsjobb (kursdatabasen och... suck).
Lite okoncentrerad var jag allt, så jag gjorde en Exceltabell med Lektionsplan för vecka 9, alltså nästa vecka. Detta för att se om jag hade material till veckans alla kurser och för att kolla om det fanns någonting färdigt kopierat. Tre kurser var utan material och tjaa, vill ni se en tokstolle så kom hit bara, för vet ni vad jag gjorde? Jooo, jag började förstås med förberedelser inför den kurs, som jag har först nästa fredag! Ack, ack. Jag borde ju ha börjat med onsdagens två kurser och inget annat. Oine voine!
Ikväll har jag inte varit till sjukhuset, utan på ett riktigt trevligt uppdrag, där jag fick träffa härliga människor. Tack för det. Och nu har jag sen igen suttit framför datorn och den här gången slagits med bildhanteringsprogram, som inte alls ville så som jag ville! På uppdrag av dubbelmorfar har jag försökt kombinera två foton till ett och jag är inte riktigt nöjd med resultatet. Men dubbelmorfar sa att nu är det dags att lägga sig:
- Vi ska int hålla på hela natten!
- Mmm, varför inte, frågade jag med min allra smeksammaste röst. Vid det laget försvann han fortare än kvickt.
I måndags när jag var iväg med dubbelmorfar så hittade jag en tub i Motonet och blev riktigt nostalgisk!
Tummeli! Sådan burk hade svärmor då jag började sällskapa med dubbelmorfar. Hon hade sin Tummeli till lite annat än vad jag har den här tuben för.
Dubbelmorfar gnällde förstås:
- Va ska du med den där? Du har nog tuber så det räcker!
Och jo, det kan jag förstås hålla med om. Det finns tuber lite här och där och jag borde använda dem betydligt oftare än jag gör. Mycket optimistiskt har jag nu placerat den här tuben på ett väl synligt ställe och hoppas på flitig användning. Mina händer skulle minsann må bra av lite kräm.
Idag skulle Juice ha fyllt 70 år om han fått leva. Han var en stor ordsnickare med texter som är avskalade och ärliga till enkel musik, som det är lätt att sjunga med i. Och som jag faktiskt tror att kan vara svåra att översätta till svenska.
Nu, nu skulle jag inte alls vilja lägga mej. Åh nej, jag skulle vilja sticka Barbiekläder! Kanske jag skulle hinna med en liten klänning ännu i kväll/natt?
Å andra sidan, i morgon kommer flickorna och då gäller det att vara utvilad!
Här har jag idag fortsatt sportlovet med full fräs. Knappt att jag hann kliva ur duschen i morse, så var flickorna här. Och det var riktigt, riktigt roligt. M och mamman for iväg in till stan och gick på café och en liten shoppingrunda. Under tiden fick dubbelmorfar och undertecknad ta hand om lilla A. Hon är så prima. När dubbelmorfar meddelade att han skulle bege sig iväg till grannbyn och lämna A och mormor på tumanhand, då började A gråta stora krokodiltårar och ville genast i dubbelmorfars famn. Hon kan alltså linda honom runt lillfingret hur som helst.
Hur det nu var så körde dubbelmorfar ändå iväg och undertecknad och lilla A lekte en stund innan det var dags för hennes dagssömn. Hon slocknade med en gång i min säng och det blev konstigt tyst i huset även om tv:n hade lågmält bakgrundsljud.
M och modern återvände från stan med både nödvändiga och mindre nödvändiga grejer. Jag sms:ade med stickväninnan B och tiggde skjuts till stan. Snäll som hon är kunde hon inte säga nej! Så jag åkte iväg till stickcaféet i stan fastän flickorna var här. Svårt val, men jag ville träffa alla de andra stickerskorna. Jag jobbar ju sedan igen varje tisdag utan skuggan av en chans att delta i stickcaféet.
Jag fortsatte sticka på mitt svarta vantbörjan och det är en riktigt intressant stickning.
Jag har inte varit på caféet på evigheter och smått chockad kunde jag konstatera att mina värsta farhågor besannades. Det har gått många rykten om hur allting rasat på den anrika platsen. Jag vill ju nu inte sprida illasinnade påståenden vidare, men, vitrinskåpet gapade tomt, inga goda kakor i överflöd här inte, det var smulor på borden och klet på stolsryggarna, alltså lite småsnuskigt och det värsta av allt...
INGET BRYGGT TE!!!!!! Man fick nöja sig med påste! Hrmpf! Och tepåsarna var tråkiga, Pirkkas, Ikeas och så då den här vanliga gula Lipton. Stickväninnan V fick dessutom något ludd i sitt tevatten. Brrrr! Nej, skärpning måste nog till. Bensinstationers caféer har till och med bättre urval av tepåsar!
Stickväninnan B skjutsade snällt hem mej. Tack för det!
Dubbelmorfar stod och stekte plättar då jag kom hem, så vi kalasade på dem innan det var dags att återvända till stan på sjukhusbesök...
Och nu, nu är det dags för en träff med John Blund!
... verkar i detta hus bo!
Min plan för idag var att sticka, sticka, sticka och hur gick det? Jo, nästan på tok. Redan vid sjutiden var dubbelmorfar i full gång och jag måste stiga upp och jag måste skynda mej och...
Men hej, hallååå, nu hade han alldeles glömt bort allt tjat under veckoslutet om att jag skulle vara ledig!
Tyvärr var jag inte överhövan snabb och dubbelmorfar höll på att få spader då jag långsamt drack mitt morgonte samtidigt som jag var djupt försjunken i korsordet.
Nå, till sist kom vi i alla fall iväg till stan och tänkte utnyttja den lokala reservdelsförsäljaren, men... hur skulle vi kunna göra det, då det inte fanns bromsklossar till just den bilen. Visserligen såg det i datorn ut som att det borde finnas i lagret, för de var beställda i januari, men... nån hade tydligen sålt dem utan att märka bort dem från lagret. Håhåjaa, vilken yrsel.
Iväg västerut till grannstaden via bageriet med de goda berlinermunkarna.
Synd att det inte går att handla lokalt trots att man gärna vill. Bromsklossar är nödvändiga och dem måste man bara få tag på omedelbums. Vi hamnade förstås i Motonet, var annars? Dubbelmorfar fick bromsklossarna och jag lite annat smånyttigt.
Sedan ett supersnabbt varv i Puuilo, för nu var det bråttom. För mej var det första gången jag besökte en sådan affär och mina förväntningar var inte särskilt höga. Affären verkar liksom vara mer för män än för... men vänta nu, kolla, kolla:
Jag hittade garn! Och förstås måste jag ju bara köpa ett nystan för att testa. Tjocklek och kvalitet verkar vara samma som sju bröder. Men ingenstans står det vem som står bakom det här stickgarnet.
Jag fick hjälpa dubbelmorfar att hitta stålborsten han var på jakt efter. Min logik fungerade liksom riktigt bra ihop med skyltningen, för en gångs skull borde jag väl tillägga.
Och eftersom vi nu körde förbi, så kunde vi ju inte låta bli att titta in hos barnbarnen. Jag blev bjuden på jättegod hönssoppa, som svärsonen lagat. Mums och tack!
M fick ballonger, någonting som hon älskar. Tyvärr såg hennes mamma ut som ett åskmoln. Ingen bra present, då lillasyster A tumlar runt bland ballonger, som spricker och skrämmer slag på stackars mamma!
Dubbelmorfar hade bråttom, så fort, fort iväg igen. Den här gången blev det stopp vid en fotoaffär och ännu ett stopp för tankning innan det var raka vägen hem. Knappa tre timmar tog hela färden och det var nog ett himla håsande på min lediga dag. Hastigt slängde dubbelmorfar i sig ett par mackor och en mugg kaffe innan han körde iväg till grannbyn och fick ordning på bilen nu med nya bromsklossar.
Mitt på blanka eftermiddagen återvände han, bytte om och körde iväg till besiktningen. Någon timme senare återvände han med nybesiktad bil och jag kunde gratta födelsedagsbarnet än en gång och informera om att bilen klarat sig igenom.
Och nu var det förstås bråttom igen, nu skulle vi iväg till sjukhuset. Där tillbringade vi sedan kvällen innan jag gjorde en räd i mataffären och glömde totalt bort det viktigaste inköpet. Det som jag liksom riktigt skulle ha.
Sent omsider på kvällen stekte jag sedan hamburgare. Puuuuh!
Mycket stickande har det nog inte blivit på min första sportlovsdag. Håhåjaa. I morgon är en ny dag och då får jag allt göra ett nytt försök.
Nu, nu ska jag lägga mej, ifall jag måste upp vid sjutiden igen i morgon!
Härom natten när jag låg i min säng och sov den oskyldigas sömn vaknade jag plötsligt av ett pip. Sömndrucket fick jag ljust på sänglampan och såg mej förskräckt omkring: Hade jag möss i sängen?
Jag höll andan medan jag såg mej omkring och fasade för vilka lurviga varelser jag kunde få syn på.
Men inte minsta lilla pip hördes, inget tassande heller och inget syntes. Aha, jag har bara drömt, tänkte jag, släckte lampan och kröp tillbaks ner under täcket. I början spände jag öronen till det yttersta och vågade knappt andas, men allt var lugnt och stilla, så jag somnade inom kort.
Och då vet ni, då hördes det där pipet igen! Kära nån, hur skulle jag nu våga sova?
När jag höll andan var det igen knäpptyst. Mysko, verkligen mysko.
Jag lade huvudet på dynan på nytt och drog ett djupt andetag. Och då, då hörde jag det! Det där pipet. Det kom faktiskt från min egen näsa! Jösses! Jag var alltså så täppt i näsan att det var hart när omöjligt att andas!
Men nu, nu är jag redan mycket bättre, tackar som frågar! Lite hesa kråkor kvar i halsen. Tack och lov så har den rinnande rödmosiga näsan slutat leverera snor och nysningar. Skönt!
Idag var det sista dagen på sticklägret. Snyft!
Jag lade upp en ny mudd, som vår lärare kallar "flätad mudd". Ett uttryck, som kan vara översatt från finskan eller engelskan. Vet inte om det syns så bra här i den här svarta mudden. Jag började alltså på ytterligare ett nytt projekt idag. Och det är ju nog inte så bra... men... jag hann ändå känna på tre tekniker på tre dagar. Inte så illa! Jag ville inte börja på flera projekt, för det gäller ju att få dem färdiga också och det kan bli knepigare.
Dubbelmorfar var minst sagt sur i morse:
- Vaa, ska du vara borta hela dagen igen?
- Ja, jag sa ju att...
- Men du kan ju lika bra sitta hemma och sticka.
- Nä, det kan jag ju inte för då lär jag mej aldrig någonting nytt.
- Men du kan ju googla!
- Det är ju inte samma sak. På sticklägret delar ju stickerskorna med sig av tips och råd.
Dubbelmorfar stönade och under smågnällig protest körde han mej in till stan.
Och det är ju just det, att sticka i sällskap är helt oöverträffbart. Förutom tips och goda råd, blir man så inspirerad av deltagarnas påhittighet och fantastiska färgkombinationer. Och så alla glada skratt som klingar. Visserligen händer det då och då att man räknar fel i mönstret och får sprätta, men det är det värt. Det är så skönt att umgås med likasinnade och att kunna diskutera just det man är intresserad av.
Tänk om dubbelmorfar aldrig skulle få prata om maskiner och motorer och... ja, hur skulle han känna sig då?
Och nu, nu funderar jag lite smått på om jag borde ta itu med ett större projekt på grova stickor, så att det skulle gå fort undan. Hmmm... måste gräva lite i hobbyrummet, fast vad ska jag ha för mönster? Kanske en herrtröja?
Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka!
- Vaaaa, ska du vara borta hela dan, frågade dubbelmorfar upprört i morse.
- Men ja sa ju åt di...
- Du sku ju va ledi, gormade han vidare.
- Jo, men...
- Och du som e sjuk o allt.
- Nä, int e ja...
- Nu smittar du ner all dom andra.
- Nä, int e ja smittsam längre och....
- Ja, fattar int va du ska di o göra.
- Nå, men jag vill ju få lugn och ro och...
- Nå lugn och ro finns nog här hemma också.
- Men jag vill ju träffa andra likasinnade.
- Jaså, du siter dii och babblar.
- Nej, det gör jag minsann inte, för jag njuter av min fritid i gott sällskap.
Dubbelmorfars argument var nu på upphällning och själv började jag bli smått lessen. Tänk att en dam i min ålder inte själv får bestämma över sin fritid! Det är ju absurt! Jodå, jag har varit borta hela dagen, från klockan 10 till 17, för jag har varit på Stickläger, som började igår kväll och fortsätter ännu i morgon. Kan jag få en bättre start på inkommande sportlovsvecka? Nej, absolut inte.
Vi har fått lära oss alla möjliga nya skaft. Jag beslöt att kombinera två i samma socka och tänker lägga till ytterligare två tekniker i den här sockan. Första delen här är Puff Rib Stitch och följande är Corrugated ribbing. Få nu se vad det blir av det hela. En socka är alltså på gång här.
Frågan är om jag alls hinner börja lära mej något nytt i morgon, på sticklägrets sista dag. Håll tummarna!
Det har varit en fullspäckad fredag och jag har lyckats hålla mej på benen! Idag har jag till och med tagit över 1 000 steg mera än igår. Det ni!
Eftersom det var vändag idag, så överraskade jag mina härliga kursdeltagare med pussar! Det var riktigt roligt att kunna bjuda. Det var min fina assistent som igen var i farten. Utan honom skulle det inte ha blivit till någonting.
Ett så här fint kort fick jag av min första grupp idag.
Och på baksidan finns en så här rolig vers. Stort tack för vänligheten.
I kväll har jag varit ute på roligheter och de fortsätter i morgon hela dagen och ja, på söndagen också. En superbra början på sportlovet, alltså.
Så var ännu en arbetsdag avklarad. Puuh! Min trogna assistent var med mig också i morse, tack och lov. Från eftermiddagen framåt har jag klarat mej alldeles själv, dock med chaufför och bra så. Var hemma redan klockan 19 och har försökt känna efter om ens någon liten förändring till det bättre kunde skönjas. Men tja... knäet ömmar fortfarande då jag går och näsan är täppt, vilket gör det svårt att andas normalt. Men slut gnällt om mina krämpor nu. Det blir nog bra, ska ni se...
Det är inte enbart hemmet, som är en farlig plats för undertecknad. Nej, vissa arbetsplatser är nästan livsfarliga.
Se nu hur det gick i måndags! Jag kom hem med 350 g garn! Från byteshyllan på jobbet. Och det är inte ens mina färger! Men garnet är mjukt mohairgarn, Kid Mohair från Novita. Och om man får tro de trendmedvetna, så kommer mintgrön att vara den stora modefärgen inkommande sommar. Få nu se...
Och nu ska jag halta iväg till sängen och än en gång lita på vilans läkande kraft!
Trevlig vändag till er alla i morgon!
Idag haltade jag plikttroget iväg till jobbet. Min assistent D handlade bröd och andra tillbehör, för det var min tur att stå för kaffet på personalmötet. Trapporna var det svåraste momentet. Assistenten hjälpte nämligen till med allting annat.
Då jag återvände hem var huset fullt av lekande barn och barnbarn. Kul! Att få sitta med lilla A i famnen gör ju att allting annat glöms bort. Och det är bra. Inga livshotande krämpor här inte.
Och tackar, som frågar, mitt onda knä är, tack och lov, inte svullet, men det gör sjuttons ont att gå ändå. Näsan är fortfarande lika täppt som igår. Dottern tipsade om ångbad innan jag lägger mej. Metoden ska nog ges en chans, inte sant?
Nu här på eftermiddagen borde jag ha vilat för att orka ikväll. Men jag har förstås satt mej framför datorn och gjort helt andra saker. Bland annat laddat upp en video, tyvärr i dålig kvalitet, men... Åtminstone blev både M och A glada och dansanta när jag spelade upp videon för dem. Och bra så, men jag måste väl nog nu få en ny telefon med lite häftigare möjligheter, inte sant?
Igår kom det faktiskt post i lådan, fastän dubbelmorfar säger att det aldrig kommer någonting på tisdagar. Bah, säger jag.
Men att gå på Hantverksmässa verkade igår helt uteslutet. Fast vem vet, det är ju ändå över två veckor dit...
Nu ska jag packa väskorna, bearbeta min assistent så han inte säger nej. När jag förklarade att mina kursdeltagare inte bits, så spärrade assistenten upp ögonen och tittade ytterst misstänkt på mej... Håhåjaa...
Men som sagt, snart är det sportlov och då får jag hoppeligen vila! Först skall farliga mattan bort! Så det så!
- Vänta, jag hämtar kameran, sa dubbelmorfar och försvann i morse medan jag låg och kved på golvet. Vad karlen skulle med kameran att göra i mitt prekära läge förstod jag inte alls.
Det hela hände på en knapp sekund. Från att ha varit i upprätt läge och försökt peta strumpan på vänster fot befann jag mej plötsligt raklång på rygg på golvet. Mattan hade glidit iväg och högra knät följt med och då förlorade jag balansen och dråsade handlöst i golvet. Jag hann till all tur inte ta emot med händerna. Och till all tur slog jag inte huvudet i något annat än barnmatstolen.
Där låg jag som en sprattlande valross då dubbelmorfar röt åt mej:
- Opp med dig genast. Nu stiger du upp!
- Men jag måste först, försökte jag ynkligt. Jag ville ju känna efter att alla ben var på plats och intakta. Detta medan dubbelmorfar var skräckslagen och redan funderade på att larma ambulanshelikoptern!
Dubbelmorfar hade förstås rätt i att det bästa var att genast stiga upp, för ju längre tiden gick desto ondare blev knäet. Han erbjöd sig nog att hjälpa mej upp, men jag viftade bestämt bort hans händer. Hade jag en gång lyckats komma ner, så skulle jag väl lyckas ta mej upp också.
Och jodå, det gick, trots att mattan fortfarande gled hit och dit. Huvudet värkte och knä var sjukt, men dubbelmorfar skulle till all tur till grannstaden och vara barnvakt åt lilla A. Så jag hade skjuts och lyckades ta mej både in i bilen och ur den. Och jag klarade av hela arbetsdagen ända till klockan 19. Och jodå, jag vet att man inte ska gå på jobb då man är sjuk, men ett litet knä kan väl inte... Och jag försökte faktiskt gå så lite som möjligt. Stackars mina kursdeltagare. Å andra sidan, då jag förklarat vad som hänt mej på morgonen hjälpte de varandra och det var ju riktigt bra. Nu just är jag mest besvärad av min täppta näsa och jodå knäet är sjukt så fort jag beger mej iväg ut på en liten promenad. Men det tar sig säkert efter en god natts sömn.
Idag har jag inte orkat göra annat än sköta jobbet och sedan göra det absolut nödvändigaste på datorn. Tur att jag har morgondagens kurs förberedd, liksom torsdagens. Hur jag ska klara trapporna till arbetsplatsen och senare till kursplatsen får vi allt se. Till kvällskursen har jag redan larmat en extra stödperson, så det ska nog gå bra. så lätt ger jag mej inte!
Igår var jag ju iväg till Söderkulla, därifrån körde vi med min kollega till Nickby, där vi höll var sin kurs. Och så iväg hem. Jag hann knappt ta av mej rocken innan dubbelmorfar sa:
- Vi ska på konsert till Borgå. Vi måste starta nu.
Jaha, jaha, inte så mycket annat att göra än klä på sig rocken igen, ta med sig korvmackan och vattenflaskan och sätta sig i bilen.
På Grand i Borgå var det konsert. Det var musikundervisningen i Svenskfinland, som visade upp sina förmågor.
Hela ensemblen inledde med två olika musiknummer.
I bakgrunden stod Valkomflickan och körade. Och det var faktiskt så att det fanns flera Lovisabor på plats än Borgåbor!
Låtarna som uppfördes varierade, likaså scenklädseln. Här lite flowerpower-känsla.
Valkomflickan sjöng också solo, The Edge of Glory. Och det lät riktigt, riktigt bra. Hon har mognat både vad gäller röst och scennärvaro.
Det var riktigt trevligt att vara på konsert med dubbelmorfar. Dock var han mäkta förgrymmad över att en kille vågade "förstöra" Cornelis Vreeswijks låt Somliga går i trasiga skor. Nej, det finns vissa saker som är heliga för dubbelmorfar.
I morse hamnade vi i exil med min kollega då vi startade vår arbetsdag.
Så här såg det alltså ut från vårt arbetsbord i Söderkulla bibliotek. Där är trevlig personal och förstås trevliga kunder likaså. Vi skulle egentligen inte alls sitta här, men vårt vanliga rum var upptaget.
Och se hur fiffiga dom är där på bibban! Dom har valt att fira att det är 150 år sedan Aleksis Kivis bok 7-bröder såg dagens ljus. Och det med garnet 7-bröder. Fiffigt, fiffigt!
Här kan man alltså slå sig ner och virka en stund eller bläddra i 7 bröder-boken.
Några rutor fanns färdigvirkade. Kan vara bra att ha som modell. Surfplattan ger instruktioner ifall man blandar bort sig. Fiffigt, fiffigt och så kreativt att kombinera, teknik, litteratur och handarbete. Sånt här blir jag glad av.
Och nu mina vänner, nu ska jag bara lite, innan jag stupar i säng. Det är en ny dag igen i morgon.
Kära vänner, i natt återkom min sega influensa. Snoret rann och det kändes som om jag var upp varannan timme minst för att snyta mej. Så nu just när klockan visar 20.30 är jag redan helt färdig. Förstås borde jag hinna göra både det ena och det andra inför morgondagen, men...
Kanske bäst att göra som dubbelmorfar råder:
- Kryp i säng och vila.
Jo, jo, men först ska jag bara. Fick till all tur alldeles nyss iväg en uppgift, som hade dagens deadline. Huuu! Nu återstår endast lite e-post och lite skrivarbete, så är det natidags.
Så här ser morgondagens arbetsdag ut. Riktigt lagom lång och bra att inleda veckan med.
Idag har vi haft två snoriga småttor på besök och deras mamma samt den nästyngsta och hans L. En riktigt fartfylld och härlig förmiddag alltså.
På eftermiddagen var jag iväg på en glädje- och tacksamhetsfest. Intressant och givande. Dubbelmorfar fick hälsa på i sjukhuset istället för mej. Även om det heter att jag inte längre är smittsam, så vill jag inte ta några risker. Jag smittade ju för sjutton ner mej själv!
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!
- Vad gör du uppe så här tidigt, frågade dubbelmorfar i morse då jag steg ur sängen före halv åtta.
- Du skulle ju sova hela dagen, stönade han småsurt.
- Nä, det kan jag inte göra. Om jag ligger så länge får jag sjuk rygg. Dessutom är jag hungrig, så jag vill ha frukost nu.
Dubbelmorfar var inte glad. Han ville sova länge, länge...
Dagens dilemma:
Ska jag sy eller lösa korsord?
Kanske jag kan göra båda?
Önskar er en riktigt skön lördagskväll!
Själv ska jag nu börja med kursförberedelser, så att jag kan vara ledig både i kväll och i morgon.
Underbart solig dag idag med några köldgrader. Dessvärre har det inte hjälpt mej så mycket, för jag har varit på insidan, alltså i datasalen och undervisat. När jobbet var slut, var det dags för en sen lunch, sedan iväg via lilla bybutiken till sjukhuset och hälsa på. Där har jag alltså tillbringat min fredagskväll i gott sällskap.
Just nu är jag så gäspig att det kanske vore skäl att kasta mej på örat. Men inte kan jag väl lägga mej före klockan 21.30 en fredagskväll? Nääe, det skulle just se ut det!
Det är på något sätt vackert när naturen tar över. Här skymtar ni en gammal kälke bland höstlöv och en envist växande björk. Kälken har gjort sitt. Den har fraktat vatten till bastun för både bad och byk. Den har fraktat ved till både köksspis, kakelugnar och bakugn. Den har fraktat vatten och foder till kor, höns och gris. Den har helt enkelt gjort sitt. När allting moderniserades behövdes kälken inte längre utan den glömdes helt enkelt bort. Naturen fick ta över...
Veckans näst sista arbetsdag är snart till ända. Jag ska bara, lite så där som Alfons, ta en sista koll på kursmaterialet inför morgondagens två kurser. Håll tummarna att jag inte behöver sitta här och ändra halva natten!
I morse var jag igen iväg till den bästa av byar. Även idag bjöds det på supergoda smörgåsar och likaledes supergoda hembakta runebergstårtor. Tack för det. Stort TACK också för smörgåsarna jag fick med mej som vägkost. De hjälpte mej, så jag klarade av hela dagen ända till klockan 18.30.
Tack också för smakprovet på den goda svartstämplade osten samt tipset om försäljning nästa vecka!
Solig och fin dag och jag hann t o m stå ute i hela 15 minuter medan jag väntade på dubbelmorfar, som var mitt i plättstekandet. En syssla han inte kunde avbryta så där bara.
Igår fick jag den här tidningen i postlådan:
Så nu har jag någonting att bläddra i!
Idag har det flaggats här i vårt avlånga land, Runebergsdagen till ära. Själv klarade jag av min arbetsdag med hedern och rösten i behåll. Så glad att jag hann med allt utan att bli alltför stressad.
På kvällen var jag iväg till den bästa av byar och där, ja där tror ni kanske att vi enbart har paus och njuter av smaskiga bakverk!
Hembakade semlor (frallor) och hembakade runebergstårtor bjöds det på idag. Mums och tack! Supergott!
Till saken hör att vi nog jobbade hårt också, bland annat med Google docs.
Nu är det dags för mej att packa om arbetskassen. I morgon bitti skall jag tillbaka till den bästa av byar och undervisa en annan grupp...
Jaha, då är en av veckans långa dagar förbi. Åkte hemifrån i morse strax före klockan 10 och återvände ikväll strax efter klockan 21. Det är en rejäl arbetsdag, ska jag säga. Ingen fara, om en vecka slutar jag redan en hel timme tidigare. Och därpå följande tisdag är jag ledig! Tjohooo, sportlovet hägrar!
I kväll har jag gjort en insats! Jag har satt Brunbergs på världskartan! Och det var minsann på tiden. Så fort jag hinner ska jag försöka bygga på den något magra artikeln. Men varifrån ska jag hitta pålitliga källor?
Dubbelmorfar har också gjort en insats och lekt med två "snorungar".
Och se så god marängpaj dottern bjöd på. Tyvärr fick jag inget. Så är det när man jobbar och står i. Man blir utan. Tur att jag stortrivs på jobbet och har så härliga kursdeltagare. Då går det att avstå från marängpajen!
Och nu i säng. Det blir en lång dag igen i morgon.
Så var det måndag och vardag igen. Har en bra arbetsdag bakom mej och blev bjuden på god lunch av min kollega. Vi har hittat vårt favoritställe en bit västerut härifrån. Nåja, bit och bit, en ganska lång sträcka faktiskt.
Så här vackra blomsterdekorationer var det på veckans första kursplats i västra grannstaden. Sedan kom den skickliga kreatören och plockade bort sina fina arrangemang. Och ni ser, här är det riktigt mina färger!
Nu ska jag lägga sista handen vid morgondagens kurspapper innan jag stupar i säng. Snoret rinner inte lika ymnigt längre, men hostattacker har gjort entré istället. Bäst alltså att vila ordentligt, så jag orkar med en lång dag i morgon.
... och farstun halv har vi bokstavligt talat haft idag. Dottern har varit här med sina döttrar. Hon hade med sig en underbart god jordgubbsmoussekaka. Mums och tack! Sönerna har varit här och M var så glad över morbröder som lekkamrater. Idag var dubbelmorfar och mormor inte alls lika högt i kurs, som annars.
Vi har också haft glädjen att få träffa L. Hon hade med sig en så här fin låda:
Mums och stort TACK!
I något skede var den fina lådan full av Fazers blå karameller. Men här finns sådana, som är beroende av Fazers blå och som stoppade flera i munnen på en gång! Och se nu inte på mej. I det här fallet har jag ändå lite karaktär, men....
... det var det där med farstun. Där stod min lillasyster med sin minsta och sambo och trampade. De var på väg tillbaka hem igen efter en blixtvisit här i öst. Och jag fick en påse hallonbåtar! Stort TACK! När det gäller hallonbåtar har jag däremot ingen karaktär alls, för varje gång jag tänker att nu ska jag sluta äta godis, så kommer någon vänlig själ med hallonbåtar och då kan jag inte hålla mej längre...
På eftermiddagen blev det så tyst och tomt i huset då alla försvunnit hem till sig. Det blev riktigt sådan där söndags blue feeling! Alltså en sån där blå vemodig känsla.
I kväll har dubbelmorfar eldat bastun och jag har suttit på laven och njutit av eukalyptusdoftande bad i ett försök att få upp luftvägarna. Lilla A var också snorig, liksom M, så det var till all tur, ingen fara att jag skulle ha smittat ner dem.
Nu ska jag skicka lite e-post och sedan vila upp mej inför morgondagen.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!
... lär ska göra en lycklig, mindre stressad och mindre negativ. Hmmm, tänkte jag för någon vecka sedan. Skulle det vara någonting att satsa på?
Samtidigt visste jag att nu var det på allvar dags att kavla upp ärmarna och få någon ordning på mitt liv. Nära och käras sjukdomar och eländen höll på att få mej på knä och det är inte bra. Jag räcker liksom inte till för allt och alla. Det hjälps inte...Tänk om jag tappar fokus och får ett snedvridet perspektiv? Huuu...
Det råkade sig så bra att när jag köpte mina korsordspennor, råkade jag samtidigt hitta den här med hårda rosa pärmar...
Eftersom skrivandet är min grej, så kanske det här passar mej bra? Vem vet? Idag är det ju första dagen i en ny månad och då passar det ju bra att börja skriva just idag.
Den förnuftiga säger förstås att jag kunde skriva i vilket häfte, som helst och det är förstås sant. Men som en av mina bästa vänner konstaterade: Det är mycket roligare att skriva om man har någonting ordentligt att skriva i!
För övrigt så har ni väl nu utrustat er med popcorn och fjäderboa färdigt till ikväll? Nu kör ju årets Mello igång och då gäller det att vara beredd! Och tänk att vi får se den här på Yle, på ettans kanal! Jippiii!
Önskar er alla en riktigt skön lördagskväll med eller utan Mello!
