Jag började med stor iver och skrev ingående. Tydligen hade vi fått i uppgift att rita våra sportlovsaktiviteter också, men i mitt häfte var det mest skriven text. Efter tre dagar, så började jag skriva: "Jag åt frukost som vanligt". Nå, tacka sjutton för det, fattas bara annat. Tänk om jag inte alls skulle ha ätit frukost?!
Härligt att häftet finns bevarat, men jag undrar om mina efterlevande alls är intresserade av vad jag i tiderna gjorde under sportlovet. Och vad gjorde jag då? Jo, jag skidade, skrinnade, var ute med sparken när jag skulle iväg till rinken. Så jag var verkligen sportig av mej. Däremellan läste jag eller hälsade på hos gamla släktingar. Roligt tycks jag ha haft utan resor till vare sig simhall eller slalombacke! Sånt var det inte ens tal om i min barndom.
Och nu går det inte att skida på andra ställen än i slalombacken, på konstgjord snö.
... har jag idag haft full fräs på hela dagen. Startade halvnio hemifrån och återvände klockan 19.30. Dagen gick i ett huj. Två undervisningsgrupper i grannstaden, sedan tanka bilen, äta i Ripakka, handla födelsedagspresenter och pyttelite godis i Tokmanni, iväg till servicehuset och sjunga "Ja, må hon leva", därifrån direkt till sjukhuset, där patienten piggnat till, tack och lov, från sjukhuset till R-kiosken efter mitt paket och sen äntligen hem. Puuust!
... har jag lovat mej själv att härefter ska jag ta det lite lugnare. Få se hur det blir med det löftet. Min tid är liksom verkligen på kort nu just.
Men det här inköpet kan kanske bidra till att lugna ner takten:
... sitter jag här fastän timmen är sen... inte bra, inte alls bra. Dags att krypa ner mellan lakanen och vila. Vem vet, det kanske blir full fräs i morgon igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar