På matbordet

Med tanke på vad dubbelmorfar har på matbordet, så är nog inte lite garn hela världen om ni frågar mej.

För se nu vad dubbelmorfar har på matbordet!

En riktig fuling! En yxa, som hugger superbra och som han fyndade på en loppis i västra grannstaden före det här corona-viruset kom och satte stopp på allt som inte är nödvändigt. Enligt historien, så är endast segling nödvändigt!  Men i den här blåsten avstår jag gärna!

Och vad gjorde då fulingen på matbordet?

Joo, dubbelmorfar kollade sin reparation. De där hullingarna (dubbelmorfar kallar dem för tappar) ska slå ut då man hugger för att vedträet ska klyvas. Fjädrarna var slutkörda, så dubbelmorfar, som är en mycket händig karl, fixade dit nya och yxan hugger nu som smör i vedträet igen!

Nu är det äntligen dags för lite stickning. Funderar om jag borde sticka med Lee? Men jag har inte sånt där tunt underbart garn, som hon har... tänk att allting alltid faller på brist av garn! :-)

Liten inventering

Det är inte enbart gungstolen, som gör dubbelmorfar konfys. Nej, han den stackaren har nog fullt upp med mej.
- Va ska du göra nu, frågade han misstänksamt i lördags då jag släpade en stor kasse full med garn till matbordet.
- Bara titta lite, svarade jag helt oskyldigt.
- Kan inte garnet få vara i ditt hobbyrum?
- Nej, jag måste ju kolla färgen i dagsljus.
Dubbelmorfar avlägsnade sig med en fnysning.

Själv var jag på jakt efter passande garn till två olika projekt, men... ja, det är inte alltid så lätt...

Det finns endast ett ynka nystan av den här vackra lila färgen! Ingen sjal eller tröja här inte. Finns också ett turkost, 2 blåa, ett rött och ett grått nystan, men det är alldeles för lite.

Planerna var alldeles solklara för de här nystanen, men inte minns jag längre till vad jag behövde dem. Borde genast ha skrivit upp idéerna då jag var iväg på en liten tripp förra året i augusti. På tiden att jag använder dem nu liksom. De kan ju inte ligga och damma i hobbyrummet hur länge som helst heller. Men inte är de här vare sig sjal- eller koftgarn!

Det där Aaltogarnet, alltså det övre vore en möjlighet för det finns hela 700 gram. Men framträder nu sen mönstret i ett sådant där randigt garn? Och vems är de här färgerna, i alla fall inte mina!

Och det här är totalt malplacerad färg! Garnet är dock mjukt och härligt! Och slutsatsen jag drog av min lilla snabba inventering: Jag behöver mera garn! 
Eller så kanske inte, måste inventera på riktigt nästa gång!

Inrättat

- Va? Ska du sitta där hela dan, frågade dubbelmorfar upprört igår, när han kom in från vedbacken.
- Mmm, svarade jag och räknade 2, 4, 6, 8, 10...
- Har du frågat lov om du får använda den?
- Mmm, svarade jag och fortsatte räkna 12, 14, 16, 18...
- Är det säkert?
- Mmm, 20, 22, 24, 26, 28...
- Du borde vara ute nu!
- Men jag var ju det i morse då du ännu låg och sov, svarade jag och hade tappat räkningen på de nyupplagda maskorna.
- Är det säkert?
- Men vad är det här nu för tredje gradens förhör, gruffade jag med en liten gnutta irritation i rösten och försökte börja räkna igen.
- Vill du ha bevis, fortsatte jag och nu räknade jag högt: 2, 4, 6, 8, 10...
- Nä, nå, sa dubbelmorfar och lommade iväg ut igen.

Igår inrättade jag alltså en ny skön stickplats åt mej mitt i huset!

Det är så skööönt att sitta i gungstolen och sticka! Jag skulle gärna ha placerat den i hobbyrummet, men där är för tillfället så fullt att jag knappt ryms in själv ens. Dubbelmorfar tycker att jag ska ha storstädning där. Själv tycker jag att det bästa är att sticka bort lite garner först!
Tack till E, som har vinterplacerat gungstolen här hos oss. Den är i gott förvar och skön användning.

Igår hörde polisen av sig till oss alla här i huset! Visserligen via teleoperatören, men ändå! Farbror sheriffen uppmanade oss i ett sms att hålla sig inom landskapets gränser. Nåjo, det skulle jag nog ha gjort annars också. Inte läge att åka någonstans alls just nu. Bara sitta i gungstolen och sticka eller njuta av en solskenspromenad! Fast jag måste nog jobba lite också. Men det kanske kan vänta till ikväll?

Och apropå kväll, solnedgången igår var helt fenomenal. Tyvärr var jag lite sen med att störta in efter kameran, så...

... det vackraste röda hann redan försvinna. Aftonrodnad vacker natt...

Nu önskar jag er alla en skön fortsättning på söndagen och en bra start på den nya veckan!

Återkommen

Dubbelmorfar försvann ju igår kväll och det tog faktiskt tid innan han återvände. Så pass lång tid att jag hann bli lite orolig. Mycket riktigt, så hade han hamnat på villovägar! 

Från grannbyn hade han åkt till stan och inhandlat gravljus och kattmat. Sen sträckte han iväg till gravgården.

Vad han nu skulle där att göra i mörkret!
- Det här är mitt sätt att sörja, svarade han då jag frågade om det. Och till det kan jag ju inte annat än konstatera: "Var och en på sitt sätt". Och bra så.

Han hade hört en Rördrom i viken och vill nu att vi ikväll åker dit och kollar. Jag är lite skeptisk. 
För det första: Är det säkert att han hörde en rördrom? 
Och för det andra: Även om du hör en rördrom, så får du nödvändigtvis inte syn på den! 
Dessutom, även om jag skulle släpa med kameran, som dubbelmorfar önskar, så har jag inte ett tillräckligt stort objektiv för att klara av fågelfotografering, i synnerhet inte i mörkret/skymningen, alltså i dåliga ljusförhållanden.

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på lördagen!

Tankat sol

Fredag kväll och dubbelmorfar försvann nyss ut genom dörren. Han skulle leverera verktyg till grannbyn. Få se om han snällt kommer hem sedan eller om han hamnar på farliga villovägar. Jag skulle ha fått åka med, men jag kände inte riktigt för det, så här sitter jag nu framför datorn istället.

Idag har jag igen deltagit i ett distansmöte via Teams. Men jag har också hunnit tanka sol! Och det lär vara hälsosamt, trots allt.

I veckan garderade jag. Vågade inte riktigt lita på postgången från vårt västra grannland, så jag försåg mej med de här två exemplaren:

Allers för korsordens skull och Året Runt för...

... sjalens skull!

Finkoftan i Allers är inte heller dum. Men har jag garn?

Räddad

För mej blir fritiden inte vare sig lång eller tråkig. Visserligen saknar jag socialt umgänge, men telefonsamtal och möten online fungerar riktigt bra, än så länge.

Men min fritid är nu på allvar räddad! I början av veckan fick jag ett vitt kuvert i postlådan.

Hurra Tankesport! Precis vad jag behöver just nu!

Innehållet i kuvertet var Mästarkryss nr 2 2020. Och ni ser "Geniala korsord för dig som vill ha något att bita i"! Ja, tack, precis det behövs. Något som får mej att skärpa min hjärna till det yttersta! Något som får mej att fokusera på annat. Hjärngymnastik är alltid bra.

Idag har jag till min stora glädje kunnat hjälpa per telefon en dam i nöd. Så glad att det fungerade och att jag klarade av rådgivningen på distans. 

Småningom ska jag söka mig till sängen, men först ska jag fylla i lite blanketter.
Ha det bra och håll er friska!

Plättkalas!

Ou nou, jag missade radiosändningen i morse! Lite finns det ju på webben, men harmfullt. Tänk att få höra sin egen stämma i radion! Om ni vill hitta vad jag sade så får ni rulla neråt en god bit.

Idag ställde sig dubbelmorfar framför spisen och stekte en massa plättar...

... så det blev ett riktigt plättkalas! Ni ser hallonsylt och vispad grädde. Det är som på någon finare bjudning! Plättstekning är dubbelmorfars bravur. Jag lyckas aldrig få lika fin smet, som han och inte lyckas jag med stekningen heller.

Själv har jobbat med att ringa runt till alla timlärare, som jag har ansvar för. Endast en av dem går in för distansundervisning. Och med tanke på att jag har ansvar för musiken, så är det förståeligt. Som en av lärarna sa: Varför skulle kören öva och riskera hälsan, då vi ändå inte får hålla konsert?
Ja, just precis, varför?

Dottern blev rätt hysterisk då hon fick reda på att jag ska på möte IRL i fredag. Hon tyckte att det är ansvarslöst av arbetsgivaren. Själv vet jag inte riktigt vad jag skall tycka eller tänka. Delta per distans? Eller våga beblanda mej med kollegernas bacillusker?

Det är många som  är oroliga för sina föräldrar just nu. Så även dottern, som helst vill att både dubbelmorfar och undertecknad ska hålla sig hemma, inte gå nånstans och inte ta emot besök. Inte mej emot, i synnerhet med tanke på att man nuförtiden kan få sin matkasse hemkörd. Dubbelmorfar har svårare att anpassa sig och det beror nog på att han inte har ett distansarbete!

Objuden matgäst

Idag har jag fortsatt distansjobbet. Haft möte via Teams och så har vi fått tråkiga nyheter.på arbetsfronten. Jag har också fått iväg en distansuppgift till en av mina datagrupper och hunnit bli intervjuad i lokalradion. Fullt upp med andra ord. Att distansjobba är liksom ingen semester, utan jobb, jobb och jobb igen. Själv saknar jag undervisandet, så det var härligt att skicka ut lite steg-för-steg anvisningar. En massa tabeller och annat, som ännu borde fyllas i, men klockan är snart 18 och en distansarbetsdag får inte bli hur lång som helst heller.

Idag har vi haft besök av en objuden matgäst, som inte fick komma in!

Jättehungrig katt på besök från grannbyn!

Söndagsmiddag

Igår höll jag en datorfri dag och det var riktigt skönt. Att jag sedan har hamnat sitta framför datorn hela långa dagen idag är förstås självklart.

Igår var det jag som kockade i köket, så dubbelmorfar fick ledigt. Och kan ni tänka er, han fick precis den söndagsmiddag, som han hade önskat sig!

Fina skinkpajen med tillbehör! Dottern blev minst sagt nervös då jag delade fotot i vår WhatsApp-grupp. Hon ville genast veta om vi hade gäster. Hon kunde liksom inte föreställa sig att en hel plåt med paj skulle gå åt på tre personer.

Men hej, vad hon bedrog sig!

När middagen var över fanns det nästan inget kvar! Den här lilla restbiten har förstås försvunnit idag.

Att jobba på distans slukar mej helt och hållet. Sitter alldeles för länge framför datorn. Måste nog upprätta en sträng läsordning, som jag håller mej till. Nu på kvällen tyckte jag liksom ändå att jag inget hade fått gjort. Inte klokt, alltså.

Annat som inte heller är klokt är att vi nuförtiden stänger TV:n strax efter klockan 22 och är i säng före klockan 23. Och då behöver vi ju ändå inte stiga tidigt upp! Konstigt, mycket konstigt. Men det är nog så att utbudet i TV inte vare sig imponerar eller intresserar!
Så snart är det godnatt här igen.

Önskar er alla en bra kommande vecka!

Det enda rätta...

... just nu är:

• väl att hålla sig till sin egen gårdsplan och inte umgås med andra?
• att vara ute och njuta av solen och tanka lite D-vitamin 
• att ta det lugnt och inte drabbas av viruspanik! 
• att INTE hamstra toapapper!
• att ringa sina nära och kära
• att lyssna på skön musik
• att inta rätt ställning inför veckoslutet!

Här visar Lurvinge modell och föregår med gott exempel.

Ha ett riktigt skönt veckoslut!

Vårdagjämning

Idag är det vårdagjämning. Officiellt började den kl. 5.50 i morse, men då låg jag ännu och sov! Nu går vi mot ljusare tider. Får vi alltså hoppas.

Här har dagen flutit på med order och kontraorder och nu blir det till att vänta till tisdag för att se vad som ska göras på riktigt!

Igår var jag iväg till stan för att hämta mitt lilla bokpaket. Och jo, jo, jag vet att jag borde handla lokalt, men... när det jag ville ha inte fanns så... ja och så är ju bibban stängd. I kiosken var det endast försäljaren och undertecknad, så det gick ju smidigt och bra.

Nu har jag alltså lite att göra, annat än datorjobb, städning och stickning!

Önskar er alla en skön fredagskväll!

Tröstköp

För en vecka sedan sent på kvällen var jag iväg och veckohandlade. Då var det inte tal om Coronakarantän ännu, men jag var lite försiktig ändå och händerna ska man ju alltid tvätta då man kommer hem från mataffären.

Eftersom jag inte hade handlat på jättelänge, så blev det att fylla på baslagret med sådant som havregryn, socker, knäckebröd, inlagda gurkor... ja ni vet, allt sådant där som tar slut då man endast köper mjölk och bröd! Men toapapper köpte jag inte. Det finns ändå gränser för vad allt man kan behöva.

Och eftersom nu tiderna är som de är, så behövde jag lite tröst och kom då hem med den här:

En trevlig liten bok full med vackra sockmönster! Och ni ser, fotografierna är redan läckra i sig.

Jag skulle förstås ha kunnat trösta mej med hallonbåtar också. Men där är dubbelmorfar jättehård. Så fort han hör att jag öppnar locket så hojtar han:
- Bara två sen.
-Ja, ja, svarar jag och hups, jag kan inte räkna, så det blev fyra! Jag har försökt genomföra att jag alltid skulle få ta en båt då jag har stickat ett varv. Dubbelmorfar plirade länge på min stickning och sa sedan bestämt: Nä. Han såg väl att varvet med 50 maskor är rätt kort och att det därför skulle bli många, många karameller.

Nu ska jag experimentera lite med videoinspelning. Hoppas att det lyckas. Eller kanske jag bara sätter mej ner och stickar...

Så går en dag...

... och jag har inte hunnit sticka en endaste en maska! Kan man tänka! Och ändå hade jag ingen undervisning alls idag. Däremot nog en hel del annat jobb, bland annat möte med institutets svenska pedagogiska team. Och nej, jag behövde inte köra iväg till stan, utan kunde sitta hemma vid matbordet och delta via Skype. Bra så, för en var förkyld och i dessa tider låter det farligt så fort någon snörvlar minsta lilla.

På eftermiddagen skulle jag ha gått till hälsovårdaren på granskning, men hon ringde redan igår och sade att jag inte får komma. Sedan räknade hon upp provresultaten: Hb över 140, levervärdena bra, liksom kalium och... det enda oroväckande var att sockret var förhöjt. Tacka sjutton för det. Två kursgånger per vecka i Hindersby sätter sina spår, ska jag säga. Ni skulle se de fina dukningarna det är i kaffepausen! Det här bjöds det på i torsdags förra veckan: Karelska piroger med äggsmör, skinksmörgås med gurka, drömtårta och stora havreflarn. Gott, som sjutton och då ska ni veta att det har serverats en liknande sats på onsdag kväll! Inte konstigt då att sockret ligger i överkant.

Apropå onsdag kväll, ett så här fint kort fick jag med den goda presenten:

Visst liknar det mej som sitter där under den vackra rosen? Där är det meningen att jag skall sitta och ta det lugnt.

Kortet hamnade förstås upp på väggen tillsammans med mina andra vackra kort. Och ni ser ju hur bra färgerna, min favorit, matchar varandra.

Efter klockan 16 idag ansåg jag att jag distansarbetat färdigt och började röja lite grann i sovrummet. Dubbelmorfar ville ju att jag skulle städa, men det tar emot. Det är liksom inget kul. Nå, ut med sängkläderna, fram med dammtrasan och dammsugaren. Sen ett snabbt svep och nytt fräscht sänglinne, som jag snart ska njuta av då jag lägger huvudet på dynan. Golvtorkningen får bli till i morgon...

Att jag alls tog itu med sovrummet beror dels  på att lilla A var alldeles dammig senast hon sov i vår säng. Huu! Och dels på att dubbelmorfar mutade mej med plättar!

Mums filibabba! Dock tror jag att han helst skulle ha sett att jag städade någon annanstans än i sovrummet dit ju ingen annan än vi egentligen har något ärende.

Tvärt avbruten

Kära vänner, nu har det igen gått alldeles för lång tid sedan mitt förra inlägg. Men det har varit en hel del under veckan, som gick. I onsdags avslutade jag en kurs och fick en jättefin gåva, bestående av världens godaste havrebröd och kanelbullar. Tyvärr inget foto, för en del av brödet har jag gömt i frysen och bullarna försvann i ett litet nafs. STORT TACK för den härliga gåvan!

I torsdags började det, alla föreläsningar i servicecentret i västra grannstaden ställdes in. Bra så, för man får INTE besöka servicehus, sjukhus eller bäddavdelningar. Ändå lite snopet, för föreläsningen var ju färdigt förberedd.

I fredags startade jag två nya kurser i västra grannstaden med 12 deltagare/grupp. På eftermiddagen kom det bud att alla seniorkurser dras in på grund av Coronaviruset. Några hann jag springa ifatt och meddela att tyvärr, tyvärr. De tyckte att det var synd och vill gärna fortsätta på hösten. Få se hur det blir... Hoppas att viruset då har dragit sig tillbaka eller att det finns vaccin!

Under veckoslutet kom sedan meddelande att alla Mi-kurser i västra grannstaden är inhiberade till den 29.3. Det tredje institutet meddelade att alla kurser är inhiberade fram till den 30.4. Tack till kollegan, som ringde genast när e-posten kom och uppmärksammade mej på att nu fick jag en ledig måndag!

Igår väntade alla med spänning på vad regeringen skulle säga. Och jodå, alla skolor, medborgarinstitut, bibliotek, museer, simhallar, idrottsanläggningar osv, skall hålla stängt till den 13.4. Låter minst sagt optimistiskt att Corona skulle ha dragit sig tillbaka på en dryg månad. Hmm...
Nu blev all min undervisning tvärt avbruten och det känns inte riktigt bra. Jag hade velat säga hejdå till deltagarna. Men hälsan går före allt annat.

Nu skulle man förstås kunna tänka sig att jag skulle ha suttit och stickat för brinnkära livet igår medan jag väntade på direktsändningen från regeringskansliet. Men se jo, nej. Jag vandrade omkring i huset, som en osalig ande och kunde inte koncentrera mej på någonting alls. Sysslade lite här och lite där och ingenting blev riktigt till någonting. Idag har det inte varit stort bättre. Skärpning! Till mitt försvar måste dock sägas att jag har nog jobbat, svarat på e-post, i telefon, meddelanden och WhatsApp. Kollat att allting är uppdaterat i kursdatabasen och räknat undervisningstimmar.

Dubbelmorfar blev alldeles lyrisk igår:
- Nå, nu kan du städa när du är ledig.
- Men jag jobbar ju på distans.
- Bläh, du hittar bara på. Ni har ju inga kurser.
- Men nästa läsår måste ju planeras.
- Men hur ska ni veta om det alls går att hålla kurser på hösten? Nä, nu får du börja laga mat åt mej.
- Men jag hinner inte om jag ska jobba och städa!
Till det där fnyste han ljudligt och demonstrativt. Han tycker inte att datorjobb är riktigt jobb. Jag borde göra någonting fysiskt. Och det har han säkert alldeles rätt i.

I lördags var det begravning. Vårat gäng var decimerat på grund av feber och influensa. Alla försökte hålla behörigt avstånd, så där för säkerhets skull.

Det är tomt, så tomt och saknaden är stor. Tröstar mej med att mamma hann lära mej ett och annat och att hon inte behövde bli liggande länge. Klen tröst, då den positivaste människan jag någonsin känt är borta. Får lov att ta modell av henne och tänka enbart positiva tankar.

En låda full av...

... hallonbåtar...

... fick jag igår då jag avslutade en kurs. Helt otroligt fantastiskt! Precis vad jag behöver just nu. Fast jag vågar inte öppna den riktigt än. Den är tung ska ni veta, alldeles fullproppad med mitt favoritgodis!

Med den lockande lådan följde ett så här fint handgjort kort! Stort TACK för den härliga gåvan. Jag kommer att sakna Flaget på fredagsförmiddagarna.

Idag har jag haft glädjen att få vara barnvakt åt två små töser. Den minsta slocknade som ett ljus då hon var tillräckligt trött. Med den äldre hade vi fullt sjå att leka med alla barbiedockor, bygga hus, sängar och trappor åt dem med duploklossar och sedan få upp dockorna då klockan ringde och de skulle iväg på jobb. M har minsann fantasi för ett helt kompani. Så härligt att ha dem här. Lördagen försvann fort, alldeles för fort. M ville komma hit i morgon igen, men då sade hennes mamma att se nej, det går inte.

Önskar er alla en skön Mellokväll!

Det brinner ett ljus

Kära vänner, nu har det snart gått två veckor sedan mitt senaste inlägg. Det har sin förklaring.
För en vecka sedan blev jag moderlös. Min hulda moder somnade in på bäddavdelningen i stan. Sedan dess har här i vårt hus brunnit ett ljus alltid då vi är hemma.

Mamma ville inte att vi skulle sörja, utan ta vara på varandra och de dagar vi har kvar. Hon var sådan. Hon hade ett varmt hjärta, som klappade för alla som kom i hennes närhet.

För min del har veckan gått bra, tack vare fina kolleger och härliga kursdeltagare samt dubbelmorfar som agerat chaufför. Jag har inte haft bekymmer med att fokusera på undervisningen.
Det är kvällarna och fritiden som är knepigare. Plötsligt är det så tomt. Ingen brådska att hinna före klockan 19 till sjukis. Ingen mamma att ringa till de kvällar jag har jobbat. Ingen mamma att berätta dråpliga händelser för. Ingen mamma, som har följt med mig hela livet, sett mina första steg, skakat förtvivlat på huvudet och tänkt att "vad ska det bli av den där ungen". Ingen mamma som oroar sig för mig och ingen mamma som länk mellan de övriga släktingarna. Ingen mamma som kan berätta hur det var då eller om de gamla och ingen mamma som uppmanar mig att "sticka, sticka, sticka". Ingen mamma att köpa Aura gold-osten åt och ingen mamma att dela bakrecept med, osv., osv.

Till all tur kommer flickorna i morgon, så då blir det full rulle med barnbarnen. Livet går vidare...