Hela eftermiddagen i stan

– Nå, nu e du som en riktig karl, sa bisin min idag då jag stapplade upp för trapporna från duschen i källaren.
– Menar du att jag får gå klädd så här, frågade jag högeligen förvånad, som endast var iklädd trosor eftersom alla andra kläder finns uppe i sovrummet. 
– Jo, om vi karlar får gå omkring i bara kalsongerna, så måste ju ni kvinnor också få vara barbröstade, annars är det inte rättvist.
Hmm, jag undrar allt vad han riktigt hade i kikaren? Nog, för att han verkligen har en poäng där, för det är skönt att vara utan kläder som klibbar fast i den svettiga huden. Tack och lov är det ändå svalare nu i kväll och inte alls lika svettigt som igår. Och kvällsduschen var riktigt, riktigt skön.

Bisin min har för övrigt fortsatt vara duktig idag och tvättat filtar, dynor och täcken samt huggit ved. Undrar var han får sin energi ifrån?

Idag har jag tillbringat hela eftermiddagen i stan. Det var svettigt värre ska jag säga. Men ibland så måste också en sån här lanttis iväg till stan på ärenden. Det är bara att bita ihop och köra iväg.

Bra saker idag:

• Förmiddagen har jag tillbringat i grannbyn hos Lillan och hennes familj. Vilken lycka att få sitta och hålla den lilla i famnen. Det blev inte ens varmt! Och hon somnade så skönt och sträckte på sina armar och ben och njöt. Så små, små pyttesmå fötter. Tänk jag hade glömt bort det. Förstås pratade vi om viktiga famosaker med lillingen och hon tittade storögt och klokt på mej.
  Sån allomfattande kärlekslycka!
  
  
• Fick mitt hår klippt och det är riktigt, riktigt skönt att ha kort hår just nu. Strunt nu i att bisin min sa att till och med mitt hår är som en "riktig karls hår".  Haaa, frissan igen berömde mina lockar:
  – Många permanentar sitt hår, för att få det du har naturligt.
  
  
• Blev med så mycket överloppstid i stan att jag kunde lyxa till det lite och bjuda mej själv på en Skagensmörgås på Bistro Kronan.
  
  
  
  

  Mums! Tredje gången jag äter skagensmörgås den här månaden och faktiskt också på tredje stället! Den här gången frågade jag verkligt försiktigt om lunchen var slut innan jag bad om att få en räksmörgås! Ni ser, jag gör inte om samma misstag två gånger! Men, men, sommarflickan stirrade med vilt uppspärrade ögon på mej. Räksmörgås verkade liksom inte finnas på menyn. 
  – Oj, har ni slutat med den, frågade jag besviket. Sommarflickan gick och frågade en av de äldre och då kom det fram att det ju heter Skagen, fastän jag nu i misstag råkade tala om räksmörgås. Nå slutet gott, allting gott och riktigt god Skagen det här.
  
  
• Hittade knappar i den lokala garnaffären. Drabbades av dåligt samvete, för att jag handlade för endast 1,50 €, men när jag nu inte ska ha garn, så ska jag ju inte...
  
  
• Hann posta Allerskorsordsbilagan där alla svåra kryss var lösta och ganska många enkla med. Håll tummarna att jag vinner!
  
  
• Träffade en kollega i stan och fick en trevlig pratstund ute på gatan.
  
  
• Äldsta sonen hjälpte mej med handlandet och det var allt tur det, för annars vet jag inte hur det skulle ha slutat.
• 
  

Och det nästbästa idag! Dagens bästa är förstås umgänget med Lillan, men det här är nästan lika bra, dock med ett lite harmfullt missöde. Men alltså, dopklänningen är färdig!!! Det ni! Min svärdotter tvivlade aldrig på att jag skulle hinna.
– Jag tänkte att du vet nog vad du gör, sa hon förnuftigt.

Men se, ikväll efter stadsutflykten, så visste jag nog inte riktigt vad jag gjorde, tyvärr. Jag vände rätsidan avigt och började fästa garnändar. AAARGH! I morse fäste jag dem från avigsidan precis så som det var meningen. Ack, ack. Så harmfullt, verkligen harmfullt. Men inte så mycket att göra åt i det här skedet. Misstänker att det blir fulare att försöka sprätta, eller borde jag kanske ändå göra det i morgon? Måste kolla vad Lillans föräldrar säger. Hur som helst så är garnändar nu fästade på bägge sidor av klänningen. Hur dum kan jag riktigt vara? Jag borde ha fäst alla garnändar genast an efter virkningen fortskred. Kom ihåg det till nästa gång!

Önskar er en riktigt skön och njutningsfull fredag i morgon!

På slutrakan

Puust, hettan fortsätter med oförminskad styrka. I natt måste jag ta i bruk tornfläkten för att överleva i sovrummet. Men vem ska putsa den fri från damm först? Nån som anmäler sig frivilligt?

Bra saker idag:

• Bisin min har slagit knut på sig själv och tvättat maskin efter maskin, så nu borde alla våra handdukar och lakan vara rena, förutsatt förstås att han kom ihåg att de ska tvättas i 60 grader. Huh, undrar varifrån han fick sin energi?
  
  
• Fick iväg den här månadens reseräkning!
  
  
• Får snart stänga datorn här och kan återgå till den sköna fläkten vid matbordet...

Igår vet ni kom jag så här långt på dopklänningen. Framstycket, bakstycket, framkanten och de två första varven på bakkanten. Nu är jag inne på slutrakan, för idag har jag virkat ärmarna. Huhu, huh! Nu återstår endast sidsömmar, fästa trådändar och sy i knappar. Tror ni att jag klarar det?

Igår dök det upp ett färgfel för fjärde gången. Men till all tur, så kunde jag avsluta det här nystanet precis här och ta ett nytt, för jag skulle ändå ta av garnet.

I det nya nystanet dök det tyvärr upp en knut. Inte roligt, inte alls roligt...

Har nu för övrigt tänkt på en svår sak: Vad ska jag ta itu med efter det här projektet?
Eller ännu värre, tänk om föräldrarna blir jättebesvikna? De har ju inte ännu sett den här klänningen? Huuu, hur ska det här sluta?

Ha det bra!

Fick nog

– Va gör du, frågade bisin min där han låg och "drog sig" (ja, han säger liksom så: "Jag ska bara dra mej en liten stund") i soffan i morse.
– Jag sätter mej här i fåtöljen och virkar, svarade jag och han vände ryggen till och slöt ögonen.

Länge satt jag inte där i fåtöljen innan jag fick nog. Det blev liksom svettigt redan den tiden på morgonen. Jag tog min virkprojektväska och lommade iväg upp till matbordet. Här behövdes en svalkande lösning, för att jag skulle orka virka med god fart, så jag gick till sovrummet och tog den "stora fläkten".

– Du kan int ta den där, den e full i damm, hojtade bisin min förskräckt.
– Hmm, joo, men det blåser väl bort, svarade jag hoppfullt efter att snabbt ha putsat bort det mest synliga dammet.

Sedan vet ni, åååh sedan, var det riktigt skönt och gick hur bra som helst att virka! Förra sommaren satt jag ju också vid matbordet och virkade medan fläkten gick! Det är nog nästan det enda man orkar med just nu, eller hur?

Igår hade vi dock perfekt arbetsfördelning här i huset, då bisin min lagade mat och jag tog hand om disken. Det är lite knepigt med matintaget, för egentligen vill man inte göra så mycket annat än dricka. Matlusten är liksom på noll. Bra då att bisin min tar sitt ansvar, för vårt välbefinnande, eller hur?

Nu hoppas jag verkligen att alla de som klagade på att det var kallt i maj, njuter för allt vad de är värda. Själv skulle jag helst vara någonstans vid vattnet och känna ljumma svalkande vindar. Men här sitter jag på landbacken. Tack och lov för fläkten!

Bra saker idag:

• Mitt på dagen knackade det på vår dörr och där stod vår yngsta son.
  
  
• Fick åka med honom in till stan och han bjöd på lunch, broilerbiffar (broiler = kyckling), ris och ett innehållsrikt salladsbord. Mums! Efterrätten orkade vi tyvärr inte med.
  
  
• Hann på nolltid handla det absolut nödvändigaste från tre olika ställen! En bra prestation!
  
  
• Hittade vida svala byxor i stora varuhuset, som jag roffade åt mej. De får duga till lördagens festligheter.
  
  
• Vågade mej till stan iklädd mina stora vida "clownbyxor", som är så svala och sköna!
  
  
• Vågade också vara barfota i sandalerna utan att ha målade tånaglar! Yngsta sonen tycker att vi kvinnor gör livet onödigt komplicerat just med allt i utseendeväg, som inte har minsta betydelse när det kommer till kritan. Han har förstås alldeles rätt.
  
  
• Orkade trampa lite på 5 000 steg framför fläkten idag! Huhu! Tror dock inte att det är hälsosamt, för mina stackars fötter gillade det inte alls. 
  
  
• Bisin min hämtade nyss in en liten jordgubbe åt mej, från våra egna plantor. Mums! Tur att han hann rädda bäret undan de tjuvaktiga fåglarna. Inte alls bra att de också gillar de röda godsakerna.
  
  

Kolla, kolla, så här långt kom jag på dopklänningen igår! Kjoldelen är färdig och likaså hålvarvet överst. Tjohoo! Nu är jag äntligen på bättre sidan. Bisin mins lillasyster började bli orolig igår och undrade om jag har nån reservplan.
Jag skulle ha fortsatt virka igår, men insåg att när jag trodde att framstycket skulle ha 71 varv, så var det dags att lägga sig och sova på saken. I morse såg jag ju klart och tydligt att det handlade om 71 maskor på framstycket och inget annat!

Ha det riktigt bra och kom ihåg att dricka och se till att saltbalansen är i skick!

Förbjudet

Idag steg jag upp före jag vaknat och just nu när vi går mot lunchtid känns inte det som en särskilt bra idé att göra så. Helst skulle jag lägga mej igen, men jag har inte tid att sova bort dagen, så hoppas att jag kan hålla korpgluggarna öppna.

Vet ni, ibland känns det som om allting jag tycker är roligt är förbjudet.
Ni vet, inte köpa garn! Nej, absolut inte. Och jo, det säger mitt förnuft med, men...
Inte äta Aura blåmögelost, som innehåller hela 32 % fett. Uj, uj, uj!
Förstås inte äta godis eller dricka lemonad. Fast just de där sakerna står nog inte högt på min roligt-att-göra-lista.
Inte heller bläddra i mönstertidningar, bli inspirerad och börja på något nytt projekt innan de andra är färdiga. Och absolut INTE skaffa nya mönstertidningar !

HUPS! Tyvärr hittade den här till min kundvagn häromsistens då jag var i mataffären. Aja, baja!

Inte köpa böcker heller. Och det kan jag nog nu helhjärtat hålla med om efter att ha kört fast i tre olika böcker utan att orka läsa vidare.

I onsdags köpte jag dock den här lilla boken, som bisin min tjatade om att han ville ha förra sommaren.

Bra saker idag så här långt:

• Just det där att jag steg tidigt upp!
  
  
• Har därför undanstökat de flesta måsten redan nu, utom disken, men den tar jag hand om efter lunchen.
  
  
• Jag tog mej äntligen i kragen och beställde tid till frissan. Dags att få ordning på risbusken!
  
  
• Jag kom ihåg att gratulera dagens födelsedagsfirare!

Jippi! Varv 88 på dopklänningens kjoldel blev färdigt igår. Nu är det bara 4 varv kvar här innan det är dags för övre delen. Och bra så, för nu börjar föräldrarna bli lite oroliga att jag inte kommer hinna i tid. Huh, resten av dagen handlar alltså om virkning i det här huset, oberoende av vad bisin min säger eller vill göra!

Ha en riktigt skön måndag!

Kvällsäventyr

– Är du färdig, frågade bisin min igår kväll efter halvåttans nyheter.
– Jo, totalt, svarade jag där jag satt och virkade så virknålen glödde och tummen just och jämt klarade sig undan en ödesdiger vattenblåsa.
– Bra, då far vi iväg, sa han till min stora förvåning.
Efter över 40 års äktenskap, så verkar vår kommunikation inte riktigt löpa smidigt ännu heller! Jag trodde han menade färdig, som trött, matt eller slut. Men se han menade om jag liksom var beredd. Och eftersom jag hade svarat ja, så var det bara att överge den sköna fåtöljen och den smått panikartade virkningen och följa med ut på ett litet kvällsäventyr.
– Vi kör int sen långt från stan, högst 15 kilometer, sa bisin min då vi satt i bilen.
– Ja, ja, det blir nog bra, vilket som.

Vår första anhalt blev mataffären, som numera har öppet till midnatt. Kan ni tänka er! Här i vår lilla småstad såna öppethållningstider! Men bra för oss, för nu fick vi glass. Den satt vi sedan och åt nere på Tullbron. Det svalkade skönt nere vid vattnet.

Bisin min hittade på att han ville köra förbi det som ska bli bostadsmässa nästa år. Där finns egentligen inte mycket att se. Hittills har en massa pengar pålats in i jorden i den sanka marken. Hur mycket det rör sig om vågar ingen tala om för oss stackars skattebetalare. Skulle vara intressant att få veta hur mycket som satsats på all infrastruktur där. Till saken hör ju att vi som betalare helst inte ska klaga, för allting blir så bra och fint. Tyvärr är de ekonomiska utsikterna just nu lite svajiga, så få se...
Hoppas att de nya invånarna åtminstone får en affär dit till området, fast vete sjutton om det lönar sig med affär där på stället? De andra som varit där tidigare har ju satt fast dörrarna, så...

Sen fick bisin min för sig att han skulle uppleva barndoms- ungdomsminnen och åka ut till sin morbrors sommarstuga. Jag protesterade, för inte kan man dyka upp oanmäld på midsommardagskvällen och inte ska man köra dit med min bil heller, eftersom området är bevakat. Tror ni att han brydde sig om mina protester?
Jo, nej, det gjorde han förstås inte, utan han körde iväg och kom faktiskt rätt. Där på den lilla sandvägen träffade han på sin småkusin och bisin min blev riktigt nöjd. Nu hade han liksom fått dagens sociala dos. Pratstunden blev kort, för myggorna var verkligt ettriga.
För mej var det roligaste att höra att karlen tydligen läser tidningen och hade koll på vad jag skriver!

På återvägen längs den lilla sandvägen berättade bisin min hur det bara var en liten kostig där förr och hur besvärligt det var att frakta virke med mera dit när stugan byggdes. Och så berättade han om hur det var när hans mamma och morbror var ute på vattnet i den lilla båten, som fick motorstopp utanför Hästholmen. Det tog en timme innan morbrodern fick igång den nyckfulla motorn och de kunde återvända till land. Jag undrar hur rädd min svärmor var då? Hon var ju inte van med sjön.

Vi fortsatte söderut ända tills vägen upphörde och vi nådde vattenbrynet.

Där nere på stranden fläktade det skönt och där fanns lämpligt nog en bänk. Jag borde förstås ha tagit med min virkning.

Det var lugnt och skönt endast tre båtar inalles, som vi såg köra förbi.

Hur nån alls vågar köra båt mellan de här stenarna är mer än jag fattar, men så är jag då också en landkrabba!

Utanför på en klippa var det picknick.

Tydligen paddlare i farten. Den ljumma kvällen var som gjord för just den sysselsättningen.

Och på strandstenen en fisktärna. De hördes minsann, liksom måsarna.
Där på stranden skulle jag gärna ha blivit kvar, men bisin min trodde att myggorna skulle komma rusande, så det var bara att packa in sig i plåtlådan igen.

På hemvägen tvärnitade han plötsligt och började leta efter ett ställe att köra åt sidan.
– Jag ska ha de där vita blommorna, muttrade han.
– Men du har ju ingen sekatör i den här bilen.
– Nä, tyvärr, svarade han och hoppade ur bilen och försvann.

Han återvände ivrigt med den här blomsterkvisten.
– Va, tror du att det är för en växt, frågade han ivrigt.
– Jag vet inte. Jag tror inte att jag har sett nån sån där tidigare.

Hemåt fortsatte vi sedan med en sandväg, som vi aldrig hade kört på förut. Det var skog, skog, skog och skog igen tills vi kom ut till asfaltsvägen och kunde köra hemåt genom stan. Spännande med nya obekanta vägar.

I morse kollade jag med hjälp av Google Lens vad det rör sig om för växt. På nolltid kom Google fram till att det rör sig om skogsolvon. Inte direkt en sällsynt växt. Bisin min hade redan börjat dra fram diverse naturböcker och blev smått besviken över att jag fick fram svaret så snabbt.

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Finns det något skönare?
  
  
• Har fått njuta av en skön söndag utan alltför många måsten.
  
  
• Har hunnit virka! Det enda jag faktiskt borde göra nu.

Igår kom jag så långt som till varv 81 på dopklänningen. Så i morse hade jag 11 varv kvar på kjoldelen. Snart finns det en viss risk att jag blir liiiiiite stressad.

Önskar er en skön ny vecka!

Kort uppdatering

Nyss hemkommen från en liten åktur tillsammans med bisin min. Och har egentligen inte tid med blogginlägg nu. Kan konstatera att nu just är det riktigt skönt därute, bortsett då från alla inande flygfän. På andra sidan vägen, snett över här från oss, är det tjo och tjim och verkar liksom vara  äkta finskt midsommarfirande. Tur att vi har sovrummet ut mot åkern, så hörs inte festandet.

Bra saker idag:

• Kokade ägg till frukost och gladde därmed herremännen i huset.
  
  
• Njöt av en lååångsam frukost med korsord.
  
  
• Ute på kvällsäventyr med bisin min!

Igår hann jag virka till och med varv 75 på dopklänningens kjoldel. Heja, heja, det tar sig. I morgon ska jag satsa det mesta av min tid på virkandet. Håll tummarna så att det inte blir alltför svettigt!

Ha det bra!

70 års kalas

Timmen är sen
och trötta är mina ben.
Dagen har gått alltför fort
och inget fick jag gjort!

Idag har jag varit till norra grannkommunen och "festat" i den bästa av byar.

Där var 70 års kalas med spelmansmusik, diktuppläsning, folkdräktsutställning och massor, massor av trevliga människor från när och fjärran.

Bisin min tjatade i nästan en veckas tid om att vi måste besöka festen medan jag protesterade in i det sista. Men snäll, som jag är gav jag med mej och jag måste erkänna att han hade alldeles rätt. Det var trevligt att vara där och riktigt skönt fläktade det då vi på slutrakan satt i skuggan.

Och som talkofolket hade jobbat och fått den stora och bastanta midsommarstången lövad och rest.

Bra saker idag:

• Sovmorgon. Så skönt att vakna utan väckarklocka. Att det sen blev lite bråttom är en helt annan sak.
  
  
• Att få träffa alla härliga människor på festen.
  
  
• Att vädret var fint och lagom varmt ännu idag.
  
  
• Att vi hade maten färdig, bara att ta från kylskåpet!

Igår hann jag till varv 69 på dopklänningen. Sen mötte jag igen en knut i garnet. Till all tur behövde jag inte riva upp, men det blev ändå att klippa och skarva och så blir det förstås ännu mera trådändar att fästa. Suck och dubbelsuck!

Hoppas att ni också har haft en trevlig och skön dag!

En rosa låda

Förra veckan fick jag ett textmeddelande att jag hade ett paket i stora varuhusets postpaketautomat. Jag trodde att det var ett skämt, för jag hade ju inte beställt nånting. Eller nåja, jag hade ju beställt det vita virkgarnet till dopklänningen, men det hade jag redan hemma.  Och så hade jag ju beställt det där Strömsögarnet till den där mattan, men inget annat som jag kom ihåg.

För en vecka sedan var jag ändå iväg till stora varuhuset i stan och äldsta sonen öppnade postboxen med koden jag fått. 

Och se på sjutton, där fanns en rosa låda, en socklåda. Jag hade alldeles glömt bort att jag hade satt mej på den här prenumerationslistan. När Novita först kom ut med de här boxarna/lådorna, så tog de slut genast. Jag försökte hålla koll på när nästa möjlighet att få lådan skulle komma, men just den kvällen krånglade deras webbplats mer än vanligt, så jag tänkte bara att äsch, då får det vara då! Men tydligen lyckades jag i alla fall. Tjohoo!

Det var lite som på julafton att öppna lådan, för innehållet är alltid en överraskning. Här är fyra nystan Nallegarn, ett kort, stickmarkörer, mörkbruna, så de syns dåligt i den där svarta asken och en ansiktsmask, så huden ska bli mjuk och len.

I bottnen låg ett mönsterhäfte. Det jag uppskattar här är att det finns mönster i olika storlekar: Baby, barn, dam och herr. Inte så illa, inte alls så illa och garnet borde räcka till många sockpar. Spännande med såna här överraskningslådor.

Bra saker idag:

• Sovmorgon, finns det någonting skönare?
  
  
• Har fått vara hemma hela dagen idag och inte behövt fnatta runt med bisin min. Lugnt och skönt, så ska det va!
  
  
• Lagade mat, risotto, som äldsta sonen har önskat sig nu i en veckas tid. Och jag lagade en stor gryta full, så nu är det bara att värma i helgen ifall ingen orkar stå vid spisen. Midsommarmaten med nypotatis och fisk klarade vi ju av redan i söndags.

Igår virkade jag endast varv 63 på dopklänningen. Och det virkade jag hela två gånger!

Det var nu tredje gången jag fick "rostfläckar" i garnet. Bisin min påstod att det knappt syntes och att jag inte skulle ha behövt riva upp, men det störde mej och nog syntes det i den där annars helvita stolpgruppen. Så det blev till att riva och klippa och sen gav jag helt enkelt upp och började se på Arenan på min dator istället. I morse tog jag ett nytt nystan och skarvade, så nu får ni hålla tummarna att det inte kommer fram mera färgfel. För en gångs skull är bisin min på kartan med det här med garn, för han frågade lite oroligt igår:

– Har du nu garn så det räcker?
– Jo det borde jag nog ha, för jag beställde ett nystan extra.
– Om det blir kvar garn, så kan du ju virka en liten mössa till.
Haaa, vad sa ni nu då? Han är verkligen insatt i det här, eller hur?

Önskar er en RIKTIGT SKÖN MIDSOMMAR!

På gravgården

Bisin min hade lovat sina systrar att han skulle kolla hur det ser ut på deras grav där deras farfars föräldrar, farmor och farfar, samt bisin mins och systrarnas föräldrar ligger begravda. Han insisterade på att jag skulle följa med, trots att jag allra, allra helst skulle ha suttit hemma och virkat. Jag hade ju redan varit på språng på dagen och tyckte att det räckte riktigt bra. Han försökte locka mej med, med allt möjligt, men jag var inte alls på hugget. När han hade bett några gånger gav jag till sist snällt efter och följde med honom till gravgården.

Där i kvällssolens sken ståtade Pernå kyrka. Jag har alltid förknippat den här kyrkan med begravningar, trots att jag faktiskt varit här på konfirmationer och bröllop, men nästan alla mina nära och käras begravningar har hållits just i den här kyrkan. Den första begravningen jag var med om var en stor hemsk en med fyra kistor och då hade jag inte ens fyllt tio år. Kyrkan var fullsatt och hur de vuxna klarade sig igenom sorgen utan att totalt skadas för livet är mera än jag fattar. På den tiden fanns ingen krishjälp eller terapi att få, inga sorgegrupper. Som min mamma sa: "Det var bara att bita ihop och jobba på".

På gravgården är det vackert och stilla. Fåglarna sjunger i alla tonarter som finns. Förra sommaren kunde man höra rördromens bölande ljud om man besökte gravgården sent på kvällen. Bisin min blev riktigt ivrig och tyckte att vi skulle jaga runt i viken och försöka fånga den skygga fågeln på foto. Jag avstyrde det hela vänligt och bestämt, för det skulle ha fordrats ett mycket större kameraobjektiv än det jag/vi har nu. Dessutom fanns det en viss risk att vi skulle ha behövt en båt, för vem vet i vilken vassdunge fågeln rörde sig?

Det finns många gravar, där vi är de enda besökarna och de enda som tänder ljus på dem till allhelgona, julen osv.

En av de gravarna är min mormors äldsta systers grav. Där växer nu prästkragar. Bisin min och jag minns förstås henne, men våra barn har aldrig träffat henne och har ingen aning om en sån grav. En annan grav, som nästan är övergiven är min farmors lilla sons grav. Han dog, som riktigt liten och trots att där är en gul lapp vid den mycket otydliga gravstenen, så har inte församlingen skött om den. Suck!

När vi är borta kommer nog ingen att bry sig om de här gravarna längre.

Från gamla begravningsplatsen hastade bisin min iväg till den nya. Där ligger hans mormor, morfar och morbror begravda, mina farföräldrar, min farbror och min pappas faster samt några till begravda. Så vi besöker alltid två gravgårdar. Jag har lyckats pränta i bisin min att alla gravar är inte vårt ansvar. Om någon släkting väljer att inte sköta om till exempel sina föräldrars grav, så betyder det inte att vi, som endast är avlägset släkt behöver ta hand om just den graven. Vi har riktigt tillräckligt redan med våra närmastes gravar. Att sätta snittblommor eller ljus är helt okej, men att liksom börja plantera på var och varannan grav, där går nog gränsen.

Igår kväll avlade bisin min rapport hos sin lillasyster, medan jag satt ute i bilen och väntade, väntade, väntade och väntade igen...

Hur det nu kom sig, så lovade han lillasystern att jodå, han kan nog plantera på graven nu inför midsommar. Hon har inte tid, för hon har så mycket annat. Så gissa var vi har varit idag på eftermiddagen?

Nå just precis, på gravgården, var annars! Jag har försökt pränta i bisin min att det inte ska planteras om man sen inte vattnar. Det ser liksom för roisigt ut med uttorkade blommor. Gravgården ligger liksom inte nästgårds och den ligger på sidan om, så att åker man västerut på motorvägen, så susar man förbi med fart. Med tanke på dagens bränslepriser och på att det annars liksom inte finns någonting alls där i kyrkobyn att besöka, så blir det ju inte av att åka dit alltför ofta.

Den här gången insåg bisin min allvaret och vi åkte via Staffas trädgård, där vi skaffade svarta dubbelbottnade plastlådor, som håller växterna fuktiga länge. De är som såna där krukor där man vattnar underifrån, ni vet, man fyller vatten i röret tills den röda bollen stiger upp.
Vi köpte två lådor och sedan blommor, en uppsättning för en skuggig grav och en för en solig grav. Gudrun var så snäll att hon planterade lådorna färdigt åt oss. Det kallar jag service minsann! Tack för det!

Jag var arbetsledare och bisin min grävde och stod i.

Det blev riktigt fint, fast ni får nu ursäkta suddig bild. Hoppas att knölbegonian nu blommar på snällt hela sommaren.

Där på gravgården kan man förutom det ihärdiga fågelkvittret också höra historiens vingslag susa. Här är en av portarna, som fanns i den medeltida muren. Den nedre porten finns inte längre. Den här används inte heller. Det jag kanske saknar mest där på gamla kyrkogården är bänkar. Sådana finns minsann på nya kyrkogården. Och det är bra, i synnerhet om man kommer i samspråk med någon äldre, som helst sitter ner. Och vet ni, människor är artiga på kyrkogården och hälsar vänligt och nästan alltid, så finns där någon bekant.

Ajjo, vi finlandssvenskar talar alltså om gravgård istället för kyrkogård eller begravningsplats.

Bra saker idag:

• Vaknade redan klockan åtta, trots sovmorgon.
  
  
• I stora varuhuset kunde jag hjälpa en nittioplussare att få ut kontanter från automaten. Sakta i backarna nu, jag gjorde liksom inget olagligt med hans bankkort eller så, utan jag lugnade ner honom när han blev nervös för att han tryckte fel pinkod två gånger. I det laget var han så nervös att han till och med höll på att svänga bankkortet åt fel håll. Till sist ordnade sig allting och han fick ut sina pengar. Bisin min hjälpte den gamla farbrorn tillbaka till bilen i en lånad rullstol. Visste ni att det finns sådana i stora varuhuset?
  Bisin min hade hjälpt farbrorn också från bilen till automaten. Lite lessna var vi nog över att se hur farbrorn, som vi har känt ända sen början av 1990-talet nu hade tacklat av. Och så oroade vi oss förstås för hur han skulle orka upp för trapporna där hemma. Men han är envis och av segt virke. Och förstås vill han inte vara till besvär, utan klara sig helt och hållet själv.
  
  
• Den fina servicen vi fick i Staffas trädgård. Sånt värmer, ni vet det där lilla extra, som man inte väntar sig.
  
  
• Träffade en trevlig dam på kyrkogården, som vi kom i livligt samspråk med.
  
  
• Storkrysset i senaste Allers är nu också löst. Det klarade jag av vid frukosten i morse. Den yngsta frågade förvånat hur man kan bli glad av en sån sak att man lyckas lösa Allers A-korsord. Det var när jag igår berättade för honom om min dagliga tacksamhetslista och han ville veta vad den innehåller. Kanske jag skulle lära honom att lösa korsord?

Igår blev det just inget virkat alls på dopklänningen, endast två varv hann jag med innan bisin min drog iväg med mig. Varv 62 är alltså färdigt, 30 kvar att virka.

Det andra som sinkade mej, var igen ett färgfel i garnet.

– Så där går det då du beställer garn på nätet, sa bisin min.
– Nå, det sku int vara nån skillnad om jag hade köpt det här garnet direkt i en affär, för int sku jag ha nystat upp det ändå. 
Usch, vad harmfullt med de här färgfelen, det blir mycket att riva, klippa, skarva och fästa. Suck!

Nu får ni ha det riktigt bra!

Ingen kringla!!!

Oj, så fort den här dagen har gått, alltså arbetsdagen, för dagen är ju inte slut än. Och dessutom är ju dagen och natten lika långa idag, för vi firar sommarsolstånd. Och jag hade liksom tänkt fira på riktigt med kringla från midsommarmarknaden i stan, Men tji fick jag. Jag var på torget strax efter klockan tretton och ingen kringla så långt ögat nådde. Vilken besvikelse! Jag kom i stället hem med traditionellt rökt bastuskinka och saltköttspålägg från Pajuniemis bil, två liter finska ärter och ett lökknippe från Eva Nylund.

Men hur det än är, så tänker jag fira ändå, för jag var till all tur före marknadsbesöket till Hardom bröd.

Så här ska festas på kanelbulle till eftermiddagsteet!

Bra saker idag:

• Vaknade halvåtta trots sovmorgon, så dagens alla måsten var undan redan före tolv. Med tanke på att deadlinen för textinlämning är klockan 13 på tisdag, så hann jag riktigt bra utan desto mera stress. Skönt!
  
  
• Var iväg till stan med yngsta sonen och vi hann med många butiksbesök.
  
  
• Han bjöd på lunch på prisbelönta Ankkurituuli
  
  
  
  Vi valde Chipotlehamburgare, som serverades på ett bräde. Gott och mättande med ett rikligt salladsbord till. Tack för maten och sällskapet.
  
  
• Där i Ankkurituuli träffade jag en dam från Borgå, som glatt kramade om mej. Jag presenterade yngsta sonen och hon presenterade sitt sällskap:
  – Det här är min nya vän.
  Så glad jag blev för hennes del. Nu behöver hon inte vara ensam änka längre och mannen ingen ensam änkling. Så hoppingivande med kärlek när man är 80 plussare.
  
  Och förresten, vet ni vem som också lunchade där på Ankkurituuli idag? Jo, självaste stadsdirektören! Om jag skulle ha anlag till förföljelsemani, så skulle jag allt fundera, för i onsdags var han på Degeri Summer Bar & Dine, då jag var där på lunch. Mysko, eller hur?
  
  
• Allers A-korsordet är löst! Tjohoo! Särskilt fiffigt var det förstås inte att lösa korsordet samtidigt, som jag ägnade mej åt den lyxiga frukosten. Det fanns lite torkade bondostsmulor mellan sidorna i korsordsbilagan! 
  
  
• Och dagens absolut bästa, jag fick beslut av bildningsdirektören om att jag får fortsätta mitt nuvarande jobb i stan ännu ett år framåt. Tjohoo! Det måste kanske firas med bubbel av något slag?

Önskar er en riktigt skön tisdagskväll.
Jag ska äta lite bulle och sedan ägna resten av dagen åt virkning, men först kanske få igång en tvättmaskin...

Sent omsider

Jösses, hör ni, nu är det snart midnatt och jag har en hel massa saker ännu ogjorda! IIIK! Stressad? Njaa, nää hoppeligen inte, men det känns nog som om jag skulle behöva lite mera timmar i dygnet nu.

Sent omsider kommer här nu dagens blogginlägg. Och ändå har jag suttit nästan hela dagen framför datorn, vilket nu just känns i ömmande axlar.

Bra saker idag:

• Vaknade före väckarklockan, trots minst sagt bisarra drömmar under morgonnatten.
  
  
• Har varit iväg till den bästa stadsdelen på förmiddagen och där intervjuat en trevlig bonde.
  
  
• Har fått klappa en hereford ko! Och sånt ger ro.
  
  
• Fick undan måsten på det här dygnets sida! Tjohoo!

Igår klarade jag av varv 60 på dopklänningens kjoldel. Visst börjar det ju småningom likna till någonting, eller hur?

Tyvärr hamnade jag igen igår riva ett helt varv och den här gången var det inte jag, som hade råddat, utan plötsligt fanns det en ful fläck i garnet! ARGH! Jag rev, klippte och skarvade. Nu har jag en massa trådändar sen att fästa. Suck och dubbelsuck!
Sen när jag virkat det upprivna varvet på nytt, så upptäckte jag att det saknades en luftmaska. MEN jag rev inte upp varvet igen och tänkte att det är nog bara jag som ser det. Vad tror ni?

Och på sista varvet igår så upptäckte jag att på ett ställe hade jag en ökning för mycket och på ett annat ställe en för lite. För att rätta till det hela borde jag riva upp fem varv! Och nu håller jag nog med bisin min om att det nog inte är någon annan än jag själv som märker något. Kjolen verkar inte vrida sig åt något håll trots de där misstagen. Så jag hoppas på det bästa!

Ikväll har jag inte virkat ett endaste ett varv, tyvärr. Hoppas på mera tid i morgon, men det är ju marknad i stan...

Önskar er en fin midsommarvecka. Stressa inte!

En liten älva

I morse vaknade jag med täppt näsa och rasp i rösten. Det straffar sig att vara sommarklädd ute i skärgården. Jag borde absolut ha haft en jacka eller tröja med igår. Alla förståndiga skäribor hade klätt sig förnuftigt. Men jag som är från laande tyckte ju att det var varmt och skönt när vi startade hemifrån och funderade inte ens på vind och regn. Ack ja, av dumt huvud får kroppen lida. Och nu vågade jag inte ens gå på födelsedagskaffe idag, trots vänlig inbjudan. I dessa tider, vet man ju aldrig om det man får ihop med sig är farligt och smittsamt. Hoppas att det är snabbt övergående och inget annat än lite täppt näsa på grund av mitt slarv och avsaknad av en hemstickad tröja!

Igår fick jag den här vackra älvan av min fina kollega.

I påsen hittade jag de här nyttiga sakerna. Muminmamman hamnade direkt på kylskåpsdörren. Precis vad jag behövde då mina magneter börjar bli gamla och inte längre orkar hålla diverse papper och kort på plats längre.

Och det här fina kortet, där texten översatt till svenska blir ungefär det här: Du är fantastisk Jag tycker om dig.

På baksidan ett tack för terminen, som har gått och mot ett nytt läsår. Och ni ser att min kollega har tagit sig tid att dona på kortet. STORT TACK för den fina gåvan och omtanken. Glad och rörd är jag.

Bisin min fick två Fazers blå, för sin hjälpinsats på våra torgdagar. Utan honom skulle vi inte ha klarat oss. Så är det bara. Ibland behövs det manlig kraft.

I natt började jag fundera om de där semlorna (frallorna) jag köpte igår kan anses vara närproducerade?
Å ena sidan var jag ju långt borta hemifrån. Å andra sidan var de ju bakade på ön på eget mjöl, så det var ju närproducerat, inte sant? Finns det regler för sånt här månne? 

I morse klarnade ett mysterium här i huset. Bisin min påstår att jag har blivit disträ och lämnar på ljuset i toan. Öööh, det gör jag väl ändå inte? Kanske på natten då när jag är riktigt trött, men... För husfridens skull tog jag snällt på mej skulden.
MEN se i morse fick jag bevis! Det är han själv som glömmer att släcka belysningen. Haaa! Lite snopet ur hans synvinkel, efter hård press och ovedersägliga bevis blev han tvungen att erkänna. Eftersom jag är snäll så har jag inte retat honom alltför mycket eller ens krävt upprättelse för hans felbedömning av mitt agerande och minne.

Bra saker idag:

• Steg upp klockan halvsju trots sovmorgon.
  
  
• Lyxfrukost:
  
  
  
  Gerdas bondost på Gunnels sermlor. Mums filibabba!
  
  
• Trädgårdslandet behöver inte vattnas idag!
  
  
• Bisin min tillreder redan nu midsommarmiddagen, en vecka i förtid: Nypotatis (färskpotatis i väst), citronpepparlax och sallad. Mums! Och skönt att jag slipper matlagningen. Det räcker så bra för mej att ta hand om disken.

Igår kväll blev det dessvärre inte många varv virkade på dopklänningen, för jag var så trött. Kom endast till varv 55. I morse insåg jag att det finns hela två fel på det varvet. Jag har ju sagt det förut: Inte virka då du är trött! Men som vanligt var jag olydig. Suck!

Den här gången var jag så lat att jag inte rev upp. Så nu finns här ett ställe med en stolpe för lite och ett annat ställe saknas en luftmaska. Jag testade på bisin min och han märkte då ingen skillnad och så frågade han:

– Tror du verkligen att folk kommer gå fram och syna dopklänningen i sömmarna? 
– Öh, nää kanske int, svarade jag och funderade hur jag själv skulle göra i samma situation. Jag kanske skulle ha gått fram och pillat lite på klänningen och beundrat hantverket eller enbart beundrat den på avstånd. Hur skulle ni göra?
– Det är bara du själv som vet hur det ska vara, tröstade bisin min. Tack för det. Varv 55 fick stå kvar med sina fel. Harmfullt, men om jag ska hålla på och riva stup i kvarten kommer klänningen inte att bli klar i tid.

Önskar er en riktigt skön söndagskväll.

Torgdag

Huu, vad det är mörkt, så mörkt att jag är tvungen att ha på lampan. Molnen hänger lågt och tungt därute och det regnar med lite uppehåll mellan verserna. 

Bisin min har slocknat på soffan. Han har på tv:n och har försökt se på Jukola orienteringen, men det har tagit på att stiga upp i ottan och köra iväg söderut till Pellinge. 

Där på sommartorget har jag tillbringat min förmiddag. Rätt lite människor i farten, kanske just på grund av regnmolnen. Men det började inte regna förrän vid halvtolvtiden.

Vi hade till all tur en boda att sitta i. Vi kan ju inte utsätta datorerna och smarttelefonerna för vatten! Här sitter min kollega i skydd för regn och blåst. Själv var jag sommarklädd och hade tyvärr inte ens en tröja med mej! Hemskt nog, så äger jag inte ens en hemstickad tröja! Är inte det snudd på katastrof?

Mitt på torget står den här blomsteruppsättningen och en påminnelse om att hålla avstånden. Endast en människa såg jag bära ansiktsskydd idag. Däremot var det många som kramades, för att det var så härligt att ses igen efter lång isolation.

Själv fick jag syn på en liljendalbo och tre lovisabor. Och allihopa hälsade jag på och pratade med. Kul med ortsbor på "fel ställe". 

Det är riktigt bra att jag inte behöver jobba på sommartorget längre, för då skulle jag nog bli utfattig. Jag köpte nypotatis, dill, en bit lax, för det fanns ingen sik eftersom nordanvinden har legat på. Jag köpte jättegoda speltsemlor (frallor i väst) och surbröd av Gunnel Englund.

Jag köpte också nybakta kanelbullar av henne.

Och jag köpte en bit bondost. Ja, ni ser, jag skulle nog gå i konkurs om jag varje lördag skulle jobba på sommartorget. Ikväll ska vi smaka på den här osten till kvällsteet. Ska bli gott tillsammans med det nybakta brödet.

Förresten, lägger ni ättika i er bondost?

På förhand hade vi avtalat att vi skulle stanna kvar där på Pellinge och som avslutning äta någonting på Benitas Café. Men det var fullt där och vädret ruggigt, så vi visste nu inte riktigt. Då kom bisin min på den briljanta idén att vi kunde stanna i Bosgård på hemvägen. Eftersom min kollega aldrig besökt stället blev det ju lite extra trevligt med en ny upplevelse för henne.

Alla tre valde vi lövbiff. Och den var riktigt, riktigt god. Klyftpotatisarna var just såna som jag tycker om; knapriga på utsidan och ljuvligt mosiga inuti. Grönsaksröran var fräsch och god och såsen perfekt. Till måltidsdryck valde jag Bosgård Ale från Kråkö Bryggeri. Passade fint till biffen.

På Bosgård finns allt möjligt spännande. På grund av det lätta sommarregnet höll vi oss den här gången enbart inomhus. Så här ser en fönsternisch ut. Dekorerad med många fina saker.
Idag firas naturbetesdagen, så det var ju riktigt bra att vi besökte just Bosgård, inte sant?

Nu har jag väl gjort tillräckligt reklam för västra grannstadens byar, eller hur? Men alltså, det finns så mycket här i närheten, som är värt ett semesterbesök.

Bra saker idag:

• Vaknade i ottan före väckarklockan. Och det är ljuvlig fågelsång ute den tiden på dygnet.
  
  
• Bisin min följde än en gång snällt med som chaufför och hjälpkarl. Han hotar att sluta med skjutsandet på gumman. Hur ska jag då klara mej? Idag hade vi med oss två karmstolar av trä, en liten pall, rollupen, kassar med diverse innehåll, bland annat dator, kamera, karameller, papper, pennor. De kassarna var faktiskt tyngre vid hemfärden på grund av alla mina inköp.
  
  
• Sista arbetsdagen före sommarlovet är nu över!
  
  
• Har lämnat in reseräkningen till institutet i väst. Skönt att ha det undan. Nu är det lugnt på datafronten ett tag...
  
  

Igår hade jag flyt med virkningen och är nu på varv 53. Det gick liksom mycket bättre då jag var ensam hemma! Inga eländiga rivningar. Nu är det bara 39 varv kvar på kjoldelen. Det tar sig.

Nu måste jag få på tvättmaskinen, för alla mina tre "finskjortor" är smutsiga. Idag lyckades jag förstås få sås på min rena skjorta. Det är riskabelt att äta ute!

Önskar er en riktigt skön lördagskväll, vad ni än väljer att göra.